Helt sonika

Fråga:
Hur förklarar men uttrycket ”helt sonika”?

Svar:
Förklara helt sonika går väl an: det betyder ’rätt och slätt’,’utan vidare’, ’hastigt och lustigt’.
Det används i fraser som ”Han blev helt sonika körd på porten” och ”Gustav Vasa lät helt sonika lägga beslag på Erik den heliges skrin”.

Annons:


Vad detta sonika är för ett ord är däremot oklart. Det har funnits som kortspelsterm i franskan – om ett kort som vinner i samma ögonblick som det läggs ut. Men dess ursprung förblir fördolt.


En som använt ordet i rimställning är Alf Henrikson, som beskriver vad Johan III:s polska drottning tog sig före när hennes svåger hertig Karl blev henne för prövande med sin lutheranism:


Till Drottningholm helt sonika
Flyttade stundom från stan
Katarina Jagellonica
Med sin katolske kaplan.

Dela med dina vänner

  • 2
  • 0
  • 0
  • 0

Bulvanens rätta gestalt

Fråga:
Flera gånger har jag mött ordet bulvander där man väntar sig bulvaner – om till exempel personer som i hemlighet företräder någon annan vid en ekonomisk affär. Finns denna form?

Svar:
Till min förvåning hittar jag ett drygt hundratal exempel när jag googlat på bulvander. Det används på samma sätt som bulvan  i dess båda betydelser, nämligen ’lockfågel’, ’vette’ – en konstgjord fågel som man sätter upp vid jakt för att locka till sig levande fåglar, och den överförda betydelsen ’person som företräder en person som inte vill ge sig till känna’.

Här finns exempel som ”jaga med bulvander” och ”thailändare som är bulvander åt svenskar som bygger hus i Thailand”. I samtliga fall rör det sig om pluralformen, som i normala fall skulle ha varit bulvaner.

Jag säger ”i normala fall”. Ingen svensk ordbok tycks nämligen känna till något äldre bruk av formen ”bulvander”. Förmodligen bygger den på en missuppfattning. Det heter en bulvan, flera bulvaner.
Ordet har sitt ursprung i slaviska språk, där det ursprungligen betyder ’kloss’ och liknande – de enklare bulvanerna vid fågeljakt är en tillyxad träfigur.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tagga ner!

Fråga:
”Taggad” är ett ord jag möter då och då. Vad betyder det?

Svar:
Taggad har flera betydelser. Den ena, den som man möter i formuleringar som han var taggad inför matchen, taggad till tusen betyder ‘laddad’ ‘anspänd’. Uppmaningen tagga ner! betyder ‘lugna ner dig!’.

Den andra betydelsen tillhör datorvärlden. Att tagga något är att sätta en tagg (av engelskans tag), det vill säga ett märkord eller en etikett på något som därmed blir kodat för ett speciellt bruk.


I dag när man länkar olika företeelser till varandra talar om man om man taggar dem, förser dem med en märkning så att de ingår i länksystemet och förs vidare. Vanligt är man taggar personer på sajter som Facebook  och liknande eller på bloggar

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Inom grafittikulturen innebär "taggning" eller företrädelsevis verbet "att taga" - med engelskt uttal - att spreja sin egen personliga trestaviga bokstavskombination (s.k. tag), för att på ett dolt sätt markera en plats. Dessutom används "tagga" eller "tagga hem" med betydelsen "gå hem".

Carlsson, 03:12, 16 november 2009. Anmäl

"Ska vi gå" kan också bli "ska vi tagga" bland ungdomar. Sk Rinkebysvenska.

Lina, 10:44, 8 oktober 2009. Anmäl

Sen finns det ju också "tagga" som att gå/sticka dærifrån... =P

F, 14:30, 7 juli 2009. Anmäl

...För att återgå till den första betydelsen: <br/>Ursprunget har att göra med igelkottars beteende; när dom är stressade så taggar dom upp (reser taggarna). Därför så kan man säga att en människa som är spänd, nervös och / eller har förberätt sig har rest sina taggar, dvs är taggad. <br/>Naturligtvis så förklarar det också att "tagga ner": slappna av, så lägger sig taggarna...

Stefan, 08:05, 24 juni 2009. Anmäl

Tror snarare at engelsmännen fått sin "tag" från norden för mycket länge sedan. En tistel har taggar som hugger fast i alla som passerar för att sedan hänga kvar som ett kvitto. <br/> Se där vad enkelt det kan vara.

Leif Gson, 23:11, 28 maj 2009. Anmäl

Taggad kan också åsyfta en person som inte helt skadefritt tagit sig igenom ett nyponbuskage...

Fado, 07:53, 27 maj 2009. Anmäl

"term inom graffitikulturen". Vad jag förstår så stämmer detta, men betydelsen hänger ihop med den ena av de tidigare nämnda, dvs. att förse något med ett märke. Att tagga innebär att man sprejar sin signatur på ett föremål.

Morgan Thomsen, 07:44, 27 maj 2009. Anmäl

"Att tagga något är att sätta en tagg (av engelskans tag), det vill säga ett märkord eller en etikett på något som därmed blir kodat för ett speciellt bruk." Helt riktigt. På så vis kan man "tagga" en resväska med en destinationsangivelse, man kan kan "tagga" en husvägg med sitt bomärke eller "tagga" ett mjölkpaket med en streckkod.

Terry Tag, 21:27, 26 maj 2009. Anmäl

När man "checkar in" sin väska på en flygplats får den en sorts adresslapp. Den kallas "tag". Om man ska byta plan på resan och väskan också ska byta plan, kontrollera att väskan är "taggad" till slutdestinationen!

arne hjelm, 20:04, 26 maj 2009. Anmäl

Det är väl även en term inom graffitikulturen?

Gregor, 19:45, 26 maj 2009. Anmäl

Dess – ett knepigt pronomen

Fråga:
När använder man ordet ”dess”. Hur böjs det i pluralis?
Och finns formen ”dessas”? Är den inte ålderdomlig?


Svar:
Dess är genitivformen av pronomenen den och det, ursprungligen dens och dets – n:et och t:et har, som det heter, assimilerats.

Dess används om ord som inte syftar på individer, som ju har hans och hennes som genitivformer. Det heter alltså Julen, dess orsaker och verkningar, Sverige och dess politik, Nu såg vi berget och dess topp.

Under 1700-talet användes dess också om människor, särskilt om kvinnor och särskilt i vers när man behövde enstaviga ord i stället för det tvåstaviga hennes: Dess pudervita hår dess ljusa hy förhöjer.
Men det bruket är sedan länge bortlagt.

Om barn utan bestämd syftning använder man också dess: Barnet under dess första två år.

Dess ska bara användas i singularis. I pluralis är formen deras (av de): Svenskarna och deras hövdingar, allergier och deras behandling.
Ibland möter man här dess, men det är fel.

När den används utpekande föredras formen dens: ”Ej med klagan skall ditt minne firas, ej likt dens, som går och snart skall glömmas.” (Runeberg, ”Molnets broder”.)

Dessas, till sist, är ägandeformen av det demonstrativa pronomenet dessa, pluralis av denne, denna, detta. Dessa former är rätt skriftspråkliga. I ledigare språk använder man de här eller de, deras: De här formerna, dom formerna (talspråk), deras användning.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 7
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Tack Catharina, bra förklaring. <br/>Vi släktforskare hittar ordet "dess" i kyrkböckerna, nästan alltid tillsammans med hustru. t ex: Bonden Arvid Persson i Tibblenäs och dess hustru Anna Ersdotters son Carl, som det kan stå i en födelsebok.

Stickan Sandström, 05:55, 24 maj 2009. Anmäl

I Skåne där jag bor sedan 1972 (är ursprungligen stockholmska) används denna och detta i dalgit tal, dvs. samtalsspråk. Sen undrar jag om formen "dess" enbart användes om versformen så krävde. På Johannes kyrkogård har jag hittat denna pronomenform på gamla gravstenar.

Gunnel Arbin, 18:08, 23 maj 2009. Anmäl

Tjocka släkten

Fråga:
Varför säger man tjocka släkten?

Svar:
Tjock används och användes kanske ännu mer i äldre tid om täta samlingar av människor. ”Kvällarne, när gästerna komma tjockt”, skriver C J L Almqvist, och man kan till exempel säga det var tjockt med folk på Stora torget.

Ur detta bruk har skämtsamt utvecklats uttrycket tjocka släkten, när hela den stora släkten avses.

Dela med dina vänner

  • 1
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Kan det vara därför ungarna nuförtiden säger "Fett" Fett mycket folk på stan i dag.. typ

Ken1, 09:34, 11 augusti 2009. Anmäl

Pelle Holm har en annan förklaring, där den närmaste släkten är den "tjocka", i motsats till den mer avlägsna som "förtunnats" av folk utifrån.

Peter (Webbsida), 23:43, 12 juni 2009. Anmäl

Negressen: Varför finns det inga exakta svar om ordens ursprung? Det kanske inte alltid går att veta säkert, men för den skull behöver det inte vara relativt.

Anders Hedman, 10:18, 26 maj 2009. Anmäl

Intressant svar... För egen del hade jag gissat på att det har med "blod är tjockare än vatten" att göra. <br/>Jag läser gärna, och med nöje, denna språkspalt. Men jag kan ibland förvånas över de "exakta" svar som lämnas. Det viktigaste av språkens karaktärsdrag är att de är levande och förändras av användarna hela tiden. Mot den bakgrunden har jag svårt att tro att det finns några exakta svar.

Negressen, 18:30, 23 maj 2009. Anmäl

Intressant att få reda på vissa uttrycks ursprung!

eco chic (Webbsida), 11:42, 23 maj 2009. Anmäl

Andra bullar

Fråga:
Vad syftar uttrycket ”nu blir det andra bullar” på?

Svar:
Nu blir det andra bullar av, här ska ni få se på andra bullar innebär att det är slut på sötebrödet, det vill säga att man har en strängare ordning att vänta.

Uttrycket är känt sedan 1800-talet.

Folkhumorn, som inte är pryd av sig, har förlängt uttrycket så att det lyder ”Nu blir det andra bullar av, sa bagarn, sket på plåten”.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kinesa – sova på Kinavis

Fråga:
Varför säger man ”Du kan kinesa hos mig” när man erbjuder någon att ligga över natten hos en?

Svar:
Kinesandet förutsätter ett rätt provisoriskt nattläger. Man kan kinesa på någons soffa, till exempel.
Uttrycket kinesa hos någon går tillbaka på att kinesiska sängar i europeiska ögon verkade tämligen enkla – lätta möbler som man tog fram till natten. 
Kinesa, som är ett vardagligt och lite skämtsamt uttryck, är känt i svenskan sedan mitten av 1800-talet.

Dela med dina vänner

  • 10
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Tjomme - Chum... Jag vet egentligen inte någonting om detta men det låter troligt, då jag har för mig att tjomme kommer från västra Sverige som ju har haft mycket kontakter med England.

Stefan, 08:00, 24 juni 2009. Anmäl

Kan det engelska rhyming slang-utrycket "china" för "kompis" (china=china plate=mate) spela någon roll i sammanhanget? Alltså, "kinesa" som att sova över hos en kompis. Har f ö hört att "tjomme" har sitt ursprung i det engelska "chum". Kan det stämma?

Thorbjörn J, 10:49, 18 maj 2009. Anmäl

Stå pall – ett uttryck från sjöfarten

Fråga:
Varifrån kommer uttrycket ”stå pall”?

Svar:
En pall är en stoppanordning i ett spel eller en vinsch, en spärrhake eller broms som hindrar spelet från att gå tillbaka. Framför allt handlar det om spel och vinschar ombord på fartyg eller på skeppsvarv, och där kan det bli fråga om avsevärda krafter. Som så många andra sjö- och skeppstermer är ordet ett lån från nederländskan.

Att stå pall för något är alltså att klara en påfrestning, hålla stånd, stå rycken.   ”De, som stodo pallen” lyder ett exempel från 1847, och det syftar på personer som inte blivit redlöst berusade – ett exempel som kan användas än i dag.

Även uttrycket stå pall är lånat från nederländskan, där det lyder  pal staan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Inte bara ungdomen använder "palla" i betydelsen 'stå pall', 'klara av' - det verbet har faktiskt funnits i mer än hundra år.

Catharina Grünbaum, 20:09, 12 juni 2009. Anmäl

Numera torde uttrycket "att stå pall" kommit att utgöras - åtminstone bland ungdomen - av verbet "att palla" (inte palla som i "att stjäla äpplen", utan just i "att stå pall").

Nils, 18:38, 14 maj 2009. Anmäl

Enkla tecken med betydelse

Fråga:
Varför använder du enkla citattecken runt ord i dina språkspalter? Enkla citattecken tar man väl till när det förekommer citat i citat, där de dubbla citattecknen redan är använda?

Svar:
Det är riktigt att enkla citattecken anger att ett citat innehåller ytterligare citat, som kinesiska askar:

”Det förfaller mig  på sin plats”, sade han  ”att här citera Strindbergs välkända ’Det är synd om människorna’, även om det är mänskligheten som själv har ställt till det för sig.”

Men de enkla citattecknen används också inom språkvetenskapen för att ange betydelse hos ord.  Det ord som förklaras brukar skrivas i kursiv:
Hårklyveri ’meningslös exakt utläggning’, ’djupgående diskussion om betydelselös skillnad’.
Kiosk kommer av turkiskans kiosk som betyder ’kiosk’. (Exemplet från Blandaren.)

Det kan  tyckas so en onödig finess att använda de enkla citattecknen, men på så sätt kan man spara de dubbla citattecknen för andra ändamål, till exempel rena citat eller sådana fall där man tar avstånd från ordet, som i: Detta ”rättvisa” beslut har upprört många.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Regeln är den att punkt sätts före citattecknen om hela meningen är ett citat men utanför citattecknen om citatet bara är en del av meningen. Exempel: "Det är synd om människorna." Det säger i alla fall August Strindberg. Strindbergs uttalande "Det är synd om människorna" citeras ofta. <br/>Om hur man använder interpunktionstecken kan man läsa i "Svenska skrivregler" - en ovärderlig hjälpreda i skiljetecknens snårskog.

Catharina Grünbaum, 20:18, 12 juni 2009. Anmäl

Frågor gällande skiljetecken (punkt, komma etc.) i samband med citattecken (citationstecken - vad är skillnaden?): Vid enkla citattecken sätter du kommatecken och punkt efter citattecknet. Vid dubbla (vanliga) citattecken så hamnar komma fortfarande efter tecknet, men punkten hamnar innanför. Finns det någon regel gällande detta? Jag är väldigt osäker, själv, och därmed nyfiken på att veta mer. Nyligen har jag gjort det till en vana att sätta skiljetecken (komma, punkt, utropstecken etc.) innanför citattecknen, både vid enkla och dubbla sådana.

Kindo, 11:37, 26 maj 2009. Anmäl

Pilgrimer och madammer

Hur kommer det sig att madam får två m i böjd form, madammen, madammer, medan pilgrim bara får ett, pilgrimen, pilgrimer? Båda slutstavelserna uttalas ju på samma sätt, med kort vokal!
Så frågar en läsare efter min språkspalt om ordet madam den 24/4.

Vårt rättskrivningssystem är långt ifrån konsekvent, och även om språkvården har till uppgift att försöka göra det mer följdriktigt stöter den ofta på inre konflikter. Språket snåriga historia är inte alltid lätt att ingripa i.

En grundregel i det svenska ortografiska systemet är att kort vokal ska följas av två konsonanter: lamm, damm, matta. Med en enkel konsonant blir vokalen lång: lam, dam, mata.

Nu har vi trots det en rad ord med nasal konsonant, m eller n, som inte dubbeltecknas: han, hon, dem, kan, kom, kam, stim, flum, gram, gym, madam.  Senare tiders lånord får också iliknande fall ofta behålla sin ursprungliga stavning: pop, hit, hip-hop, rap, spam.
Men om sådana ord förses med ett efterled som börjar på vokal, då blir den extra konsonanten nödvändig: komma, kammen, stimmet, flummig, programmet, gymmet, madammer, poppig, hitten, hip-hoppen, rappare, spamma.

Hade jag nu skrivit om fransyska madamer hade det blivit med ett m – en fransk madame är en vuxen kvinna av vilken samhällsklass och vilket utseende som helst, medan en svensk madam, utan e på slutet,  är  –  eller snarare var – ett stadigt fruntimmer av lägre stånd.  Stavning kan sannerligen göra skillnad på person.

Pilgrimen då – varför får inte han eller hon sitt extra m?
Återigen är det språkhistorien som osynlig lägger ett hinder i vägen för dubbelkonsonanten.
Pilgrim är en förvanskning av latinets peregrinus, som betyder ’en person som kommer utifrån åkrarna (latinets ager)’, det vill säga ’en som kommer resande från en annan ort (än Rom)’, senare ’främling’, ’resande’ och till sist ’vallfärdare’.
Alltsedan ordet kom in i svenskan har det uppträtt i många former: peregrin, pelegrijm, peregrim, pilagrim, och då har i-et varit långt, med pluralformer som peregriner, pilagrimar.
Så småningom har huvudtrycket hamnat på första stavelsen, och då har den mindre betonade slutstavelsens vokal blivit kort, som i dagens pilgrim. Men stavningen pilgrimen, pilgrimer har inte ändrats.

Gåtfullt för mången är att ordet döma skrivs med ett m medan gömma får sina regelbundna två.
Men även denna oregelbundenhet har sin förklaring: döma har ursprungligen haft ett långt ö-ljud. Än i dag förekommer, om än sällsynt, uttalet dom och domare med långt o.

Vi får leva med en rättstavning som inte i allo motsvarar uttalet. Det är det pris vi betalar för att ha en levande kontakt med så väl andra språk som vår egen språkhistoria. Men priset kan givetvis diskuteras i många enskilda fall.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jag är helt fascinerad över att ALLT har sin förklaring! Alla konstigheter i språket som man förklarar med "det bara är så", har en logisk grund. Visst är det härligt att det finns sådana experter som Catharina G som kan sådant!

Linda, 21:23, 11 maj 2009. Anmäl

Dom och domare uttalas fortfarande med långt o i finlandssvenskan.

MariaH, 08:20, 11 maj 2009. Anmäl