Londonviadukten 17.30

Skymningen är tillbaka. Koltrasten sjunger, kvällshimlen är dunkelblå, snödropparna kämpar sig upp mot husväggen.

Första dagen utan halsduk sedan i november.

Annons:

Naturen måste ha något att erbjuda för att kunna konkurrera med datorspelen, sade en miljökonsult i veckan vid ett samtal om Stockholms grönområden.

Jaså.

Tack och lov är attraktionen snö snart borta. Djur som närmar sig skidspåret slipper höra ”Hundjävel!” från målmedvetna hobbyåkare med hjälm och osäkra ben.

Om lattebarer och skateboardramper dyker upp i takt med vårbäckarna får hunden och jag söka oss längre ut i snårskogen. Eller stanna under Londonviadukten.

Vi gillar platser med sly och bortglömd betong. Bakgator som vänder ryggen åt flanörerna och sträcker ut sig kilometervis med ständig motvind.

Stockholm behöver de få fula ställen som har överlevt, områden som smitit från design och upplevelsestrateger.

För hunden och mig räcker det med en buske där man kan kissa i fred. Och för koltrasten.

mia.tottmar@dn.se