Stora varuhuset 19.48

Att köpa nya byxor kan vara en plåga. De är för långa i benen, för snäva över stussen eller för stora i midjan. Det slutar för det mesta med att jag står kallsvettig i provhytten med fem sex hoprafsade par, samtidigt som min självbild raseras.

Det är då hon plötsligt dyker upp – superexpediten. Hon kan även vara en man, kan tilläggas, men i dag uppenbarar hon sig i form av en 50-årig kvinna med finsk brytning.

Annons:

Vi står vid avdelningen där ett av de klädmärken som symboliserar amerikansk östkust huserar (och då pratar vi inte hiphop). Ett par ljusa chinos ska införskaffas, ”vårens måste” enligt flera av de glansiga modemagasin jag läser med blandade känslor.

Oj, siffran på prislappen var väl tilltagen. Men längre bort finns mer moderat prissatta kläder. Efter några minuter står jag där med fem par beige byxor av olika snitt. Min storlek kunde superexpediten läsa av med bara blicken. Faktiskt en storlek mindre än vad jag själv valt, och de passar. De som säger att man kan köpa sig lycka har rätt – i alla fall i dag.

lilian.almroth@dn.se