Sjövillan 16.05

Brudparet är bedårande. Hon i fotsid, blommig klänning. Han i kostym med vackert draperad sjal. Pojkarna är näpna näbbar i vita skjortor med ett par blå och ett par röda byxor.

Solen skiner, naturen prunkar och glädjen är stor. I kväll festar norrlänningar och stockholmare tillsammans! Hon är från söderförort, han från fjällen, och deras hjärtan fann varandra i Sofo en kväll för på dagen tolv år sedan.

Förr i tiden varade ett genom-snittligt äktenskap tio– femton år – sedan dog man. Då var det lätt att lova evig kärlek.
I dag är det svårare, men i kväll är oddsen goda. Brudgummens far håller tal. Köpa hus och renovera, på det två barn och två heltidsjobb. Först därefter giftermål. ”Nu har ni klarat slitet – resten går som på räls.”

På kvällen förbereds nattamaten – korvgrillning vid stranden. Gästerna står i klungor och blickar över vattnet.
Vi inhemska skryter: ”Visst är här vackert – tänk att så nära staden ha dessa sköna nejder.”
En handfull båtar på spegelblankt vatten.

”Jovisst.”
Tystnad.
Ganska länge.
”Men här är sådan trängsel!”
Jovisst.
Allt är relativt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Södermalm 16.13

En vild tvååring stormar förtjust runt i min lägenhet som inte är det minsta barnanpassad. Jag och en god vän dricker te på balkongen och vildingen springer ut och in med nya fynd: två fjärrkontroller, läppstift, en värmeljushållare. Till sist fastnar hon för ett par högklackade festskor med tunna, silverfärgade remmar. Hon stolpar stolt runt i de alldeles för stora skorna innan hon utmattad rullar ihop sig till en liten boll på trallen.

Det finns ett obestridligt kvitto på lycka och det stavas barn. Det är vad jag tror, som inte reproducerat mig. Jag vet vad minst hälften av er tänker och ganska många säger rakt ut: Är det inte dags snart?

Men ett barn räcker inte heller för att leva upp till normen, säger min väninna som är ensamstående och inte gjort något syskon åt sin dotter.
Hon har just avslutat sitt konto på Facebook. Hon stod inte ut med alla uppdateringar om folks perfekta familjeliv.

Det handlar om kärnfamiljslycka och den är inte alla given. Så jag påminner oss om vårt liv: Hur spännande, givande och fulla av vänskap, kärlek och barn de är. På ett annat sätt bara.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Vad bra du skriver Maria - måste bara få låta dig veta ...:-)

Anonym, 11:04, 21 juli 2011. Anmäl

Jag hoppas verkligen att folk kommer skriva fb-statusar om ett liv som skiljer sig från mitt...vi ska väl vara glada för att vi inte lever i Nordkorea? Att inte "stå ut" med att andra lever annorlunda och verkar trivas med det, och att formulera detta som att det finns en "norm att leva upp till" är att skapa onödiga problem... Jag har inga barn, och jag hoppas jag inte får lyckliga föräldrar att "inte stå ut" med att jag trivs...åtminstone för det mesta!

Fredrik, 10:24, 21 juli 2011. Anmäl

Nej, man blir inte lyckligare av barn. Forskningen är entydig, se tex slutet av följande artikel http://ekonomistas.se/2009/11/30/skont-att-det-ar-mandag/ Folk som påstår att barnen gjort dem lyckligare ljuger för att det är ett sådant enormt tabu att säga att man ångrar att man skaffade barn.

Du är lurad (Webbsida), 10:17, 21 juli 2011. Anmäl

Facebook handlar om yta. Det finns mycket lite, om något, djup och verklig substans. Hela sajtstrukturen uppmuntrar detta ytliga beteende. Så varför är någon förvånad. Facebook är bra på det det gör, men värdelöst på mycket. Helt klart så finns det för många människor med Facebookberoende, där man intalat sig att det är viktigt att följa allt som andra skriver om sitt liv och att man själv måste informera alla om allt. Det kan vara kul, det kan vara informativt, men det är inte viktigt. Man visar inte att man bryr sig om något genom att trycka på en "Like"-knapp, det är den mest lättviktiga formen av engagemang som man någonsin kan komma på, och som kräver minimalt, för att inte säga obefintligt krav på, verkligt engagemang. Genom att "skrika" ut till hela bekantskapskretsen och inte rikta sitt budskap försöker man säga att budskapet är så viktigt att alla är intresserade av det. Vem som helst som läst kommunikation vet att man måste anpassa budskapet efter mottagaren och det går stick i stäv med att skrika samma sak rakt ut till alla. Utan metataggning och filtrering av meddelanden blir det en väldigt primitiv form av kommunikation. Jag vill inte få folk att sluta använda Facebook, bara att man ska ta sajten för det den är. Ett enkelt och tämligen ytligt sätt att kommunicera på utan egentlig mottagare.

?, 10:15, 21 juli 2011. Anmäl

Din väninna kan bli fb-vän med mig istället. Jag skriver uppdateringar om mitt fantastiska liv som pappa med delad vårdnad om en son. Samtidigt tycker jag verkligen att jag blev klart lyckligare av barn, och vill gärna ha fler. Det är inget fel på ett sånt mål, felet är att lyssna för mycket andras bevis på att de hittat sin plats i livet. Som kan vara sanna eller inte. Om hon vill ha lite stöd och inspiration kan hon kolla Lotta Sjöbergs serieböcker och fb-grupp Family living the true story (8000 medlemmar). Det finns fler som tröttnat på att bevisa att de är lyckliga...

Andreas G (Webbsida), 09:51, 21 juli 2011. Anmäl

Jag tror inte lyckan kommer av att vi försöker leva upp till en norm som är konstruerad av samhället. Nu är det tre barn som är det rätta och som ska visa att man är framgångsrik. Sådant här är bara lögner. Gläds om du har ett barn, älska det, lev ditt liv med det. Vi lever en kort stund här på jorden. Varför förstöra den med att ständigt jämföra status och liv? Det förgör oss. Sluta med Facebook om du mår dåligt av det. 90 % av Facebook är yta och inte sant levande liv.

Maria, 09:21, 21 juli 2011. Anmäl

Jag kan förstå väninnan tror jag, fast ur ett lite annat perspektiv: hycklet. Det är så konstigt att alla dessa som lever perfekt familjeliv är så oerhört upptagna med att uppdatera och informera om sin perfekta sina perfekta liv. Är det så att de inte upplever sin lycka utan att hela tiden trycka upp den i ansiktet på omgivningen? Är det i så fall verklig lycka? Lever de i nuet? Nej, självklart inte.

Anonym, 09:13, 21 juli 2011. Anmäl

Fridhemsplan 12:10

Om man ska hålla till höger eller vänster på gångbanor för gående är verkligen en fråga som engagerar DN:s läsare. För två veckor sedan skrev jag om detta problem. Massor av trevliga läsare hörde av sig, och de flesta höll med mig och NTF. Håll till höger!

Men en ny fråga dök upp. Hur gör man när gångbanan delas med cyklister? Enligt NTF finns det ingen lag som reglerar detta. Men i trafikförordningen finns en rekommendation om att den gående som använder vägrenen eller körbanan om möjligt ska gå längst till vänster i färdriktningen. Därför anser NTF att det även är rimligt att man går till vänster i färdriktningen på en gång-, cykel- och mopedbana som delas.

På väg till en lunchmöte ställs jag inför ytterligare en frågeställning. Gäller inte regeln att man går till höger även på trottoaren? Där jag går håller de flesta till vänster.
Men sedan tänker jag, vad spelar det egentligen för roll? Med lite sunt förnuft går vi inte in i varandra eller så gör vi det och kan passa på att stjäla en kram.

Krama varandra i trafiken!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

HÅLL HÖGER. TACK.

Lite smartare, 10:07, 25 juli 2011. Anmäl

Snälla, snälla, snälla gå till HÖGER. Det spelar oerhört stor roll på trottoarer där tusentals går samtidigt. Om alla håller till höger så slipper vi mycket irritation och kan alla komma fram i tid till jobbet eller var vi nu är på väg. TACK.

Lite smartare, 10:04, 25 juli 2011. Anmäl

En ytterst kontroversiell fråga kan alla intyga som råkat på en tråd i ämnet på valfritt diskussionsforum. Man lärde ut i skolorna efter högertrafikomläggningen att man går till vänster på väg men håller till höger om eventuellt mötande fotgängare. Om man som gående håller till vänster på kombinerade gång-, cykel och mopedbanor så minskar risken för att kollidera med cyklister men riskerar samtidigt att lära barnen att väja vänster vilket kanske inte är så lyckat när man börjar med motorfordon. Dessutom så verkar det också prägla de yngre till vänstertrafik med cykel vilket i sig upphäver fördelen. Att sedan få de små liven att skilja på olika slags vägar verkar även det svårt vilket skapar kaos även där högertrafik är föreskrivet.

Motwall, 20:42, 19 juli 2011. Anmäl

Enligt min erfarenhet båbjuder denna situation ett argt utfall mot cyklisten att han inte får cykla på gångbanan, och så var det problemet löst....

Robert Lindberg, 16:30, 19 juli 2011. Anmäl

Det handlar ju knappast om att cykling tillåts på gångbanan, det är en cykelbana och en gångbana som delar plats (för övrigt en fullkomligt värdelös trafiklösning). Alltså lika rätt åt båda. Ömsesidigt hänsynstagande.

isrik, 13:31, 19 juli 2011. Anmäl

Helt rätt, på cykel borde man också stanna och kramas!

Viktor (Webbsida), 12:35, 19 juli 2011. Anmäl

@Streetsmart: varför skulle det inte kunna jämföras med en fotgängare som går längs en bilväg?

Anonym, 11:59, 19 juli 2011. Anmäl

På trottoaren/gångbanan går man till höger. Förutom det självklara i det så kan de som ändå behöver argument tänka sig att annars skulle den närmast trafiken gå med ryggen mot ankommande bilar. Om cykling är tillåten på gångbanan måste givetvis cyklisterna passera fotgängare med största försiktighet och då får de anpassa sig till hur fotgängaren går. Det kan inte jämföras med en fotgängare som går längs en bilväg.

Streetsmart, 11:48, 19 juli 2011. Anmäl

På trottoaren/gångbanan går man till höger. Förutom det självklara i det så kan de som ändå behöver argument tänka sig att annars skulle den närmast trafiken gå med ryggen mot ankommande bilar. Om cykling är tillåten på gångbanan måste givetvis cyklisterna passera fotgängare med största försiktighet och då får de anpassa sig till hur fotgängaren går. Det kan inte jämföras med en fotgängare som går längs en bilväg.

Streetsmart, 11:46, 19 juli 2011. Anmäl

Kungsträdgården, 20.55

En svag, men ändå distinkt lukt av urin på överhettad asfalt nådde min näsa. Högsommarvärmen besökte oss stockholmare redan i början av sommaren och framkallade högsommar-förnimmelser, trots att syrenen inte hade hunnit blomma ut.

Då – i början av juni – passade hettan och stadsrekvisitan inte ihop. Lukten av het asfalt hör till kvällar med semestrande barnfamiljer på uteserveringarna. Den här kvällen när vi släntrade från en elevföreställning på Operan satt i stället kostymmän och dräktdamer på stolarna. Kavajerna avhängda, skjortkragar uppknäppta och rödmosiga ansikten vända mot kvällssolen.

Min sommarstad har många lukter, eller dofter. Dammig asfalt. Cigarretter. Solsvett och solkräm sena eftermiddagar i en bar. Smultronschersmin på vägen hem genom en park, arom så god att man vill äta luften. Något fett, friterat och ätbart en tidig kvällning innan allt börjar. Eller samma sak på småtimmarna, när festen är på väg att ta slut.
Eller den ljuva doften av regnvåt asfalt. När allt är rent och börjar om igen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Lidingö 12.59

Läste i tidningen att slang för olika områden, platser och byggnader ska få en plats på kartan. Ett projekt som ska hjälpa räddningstjänsten att hitta rätt när någon larmar.
Det känns tryggt.

Tanken är att invånarna på en ort, typ Lidingö, ska kunna rapportera in slang för olika platser.
Det är på tiden.

För om det brinner i trähusen i ”Negerbyn” hur ska brandkåren då veta vart den ska åka?

Och om någon blir sjuk i ”Lilla Santiago”, ett inbrott är på gång i ”Guldkusten”, en elitmotionär segnar ned i ”Mördarbacken”, en katt klättrat upp i ett träd vid ”Statar­längorna”, ett gäng grabbar krossar rutor på ”Norra”, elever på ”Södra” plågas av en aggressiv hund, två bilar krockar på ”Svängen”, en tvist om en gångväg urartar vid ”Blocket” och en knatte bryter benet på ”Vallen”, då måste ju hjälpen snabbt komma till rätt ställe.

Båten som håller på att kapsejsa utanför ”Blåshaga” kan de nog hitta utan tips från allmänheten.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Blocket ligger i Breviks centrum bakom stationshuset. När man ser det stora flerfamiljshuset förstår man varför det kallas som det gör. Tror t.o.m. kvarteret heter "Blocket". Högsätraghettot ligger i...Högsätra...

Johan, 20:34, 13 juli 2011. Anmäl

Anna: Bullerbyn ligger i Högberga, till vänster alldeles innan man tar rakan fram mot Brevik C, 3 radhuslängor i trä som formar sig mot en öppen park (eller grönt i alla fall) Med Statarlängorna gissar jag menas den korta radhuslänga på S Kungsvägen med adress Ängsklockevägen, byggdes åt arbetarna på AGA. Åtminstone kallades de det när jag var barn och de ännu inte renoverats.

Fast, 15:46, 13 juli 2011. Anmäl

Perfekt förslag - Negerbyn är dock omdöpt till Bullerbyn i mäklarannonserna numera - troligen för att ingen längre vet att namnet syftar på en "kraal", afrikansk by. Lilla Santiago - var är det någonstans ? Och Blocket ?

Fast, 14:27, 13 juli 2011. Anmäl

Hantverkargatan 12.48

Jag går Hantverkargatan upp, mellan Skillinggränd och Parmmätargatan. Det är mitt på dan, jag ska till ett möte som jag gärna skulle ha sluppit. Å andra sidan har jag haft tur med 62:an och är tolv minuter tidig. Jag hinner gå till ett fik för att trycka i mig en kardemummabulle eller biskvi eller en dammsugare.
Inte för att det är nyttigt, för att det inte är det. Lite vardagsedge för medelålders, ba. Som att ta hissen fast det bara är en trappa, köpa kött som inte är ekologiskt eller cykla till närbutiken utan hjälm.

Men bäst som jag går där och myser av min mycket relativa rebelliskhet händer något rejält oväntat. Jag blir överfallen. Av en mås, en stor, vit, asförbannad mås. Den skriker vilt och dyker i våg efter våg mot mitt oskyldiga och oskyddade huvud. Jag försöker skydda mig med den tunna, rosa Aftonbladet Sport jag har i handen, jag duckar och viftar och börjar jogga lite återhållet – det är ju mitt i stan.

Under tiden tänker jag två saker. För det första: Varför är denna stora vita mås arg på mitt huvud? Har jag gått för nära ungarna? Och i så fall: om man är en mås med aggressionsproblem är det kanske inte maxbegåvat att uppfostra sina ungar mitt på Hantverkargatan. För det andra: Det här måste se fantastiskt roligt ut.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Måsen har en unge som bor på gården mitt emot kyrkan. Därför är morsan/farsan skitförbannad på de som kommer nära. Jag kan rapportera att ungen nu är så stor att den kan flyga och faran torde vara över.

Karl Urban Karl, 10:09, 25 juli 2011. Anmäl

Skit vilken medelålders rebell jag plötsligt blev. Jag som cyklat varje dag hela mitt 46-åriga liv utan vare sig hjälm eller pansar. Damsugare och biskvier missbrukar jag också, tillsammans med starkt svenskt bryggkaffe.

Henke, 09:26, 21 juli 2011. Anmäl