Högalidsskolan 11.47

Erik Ohlsson och jag möter många lager av elände i Tripoli. Det börjar med tolken. När vi första gången ses berättar han att Khaddafis trupper dödade hans son i söndags och att han därför bara kan arbeta med oss en halv dag. Han är tvungen att ta sig hem för att möta vänner och släktingar som kommer för att kondolera sorgen.

När vi arbetat färdigt, lämnat av tolken och återvänt till hotellet sitter det två lappar i hissen. Vi informeras om att det finns mat i restaurangen 19.30 och vattnet sätts på igen – mellan 21.00 och 01.00.

När jag gör bilderna klara för att sända hem ekar det av eldgivning i mörkret. Några skott smattrar nära, andra dundrar långt bort. Vid vägspärren utanför hotellet sitter några män och sjunger. Ljudbilden påminner om nyårsafton på Västerbron.

Strax före halv åtta ställer sig världsreportrar som Erik Ohlsson och BBC:s John Simpson snällt i en lång matkö. Ingen klagar. Vi är som väl­artade skolelever. När jag ber om en sked mos extra säger mos-mannen: ”No.” Jag kommer att tänka på biträdande rektorn på Högalidsskolan som skrattande berättade att eleverna var väldigt nöjda med maten. De hade bara ett klagomål, de ville ha mer svensk mat. Som pizza och kebab.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Hej Paul, precis detta har jag varit sugen på att läsa sedan du började blogga på DN. Ja visst heter bloggen STHLM i mitt hjärta, men det som intresserar (i alla fall mig) är dina tankar kopplat till alla dina fotograferingsjobb runt om i världen! Hoppas få läsa mer i framtiden då jag upplever dina bilder oerhört speciella och närvarande.

Stockholmskan, 02:41, 26 september 2011. Anmäl

Adolf Fredrik 21.45

Jag minns första gången jag såg Stockholm på natten. Vad vackert med alla ljus, som ett pärlband genom staden. Men det finns platser även mitt i stan som är mycket mörka. Häromkvällen var jag på en sådan.

Det började som en trevlig kväll med en vän. Sedan skulle jag skynda hem. Jag tvekade först, men bestämde mig sedan att övervinna rädslan och gena över Adolf Fredriks kyrkogård. Jag ångrade mig nästan om­gående när jag såg några skuggfigurer vid minneslunden. Innan jag hann vända kom en av dem emot mig. Det visade sig vara tre spanska turister som i kvällsmörkret letade efter Olof Palmes grav med guideboken som enda kompass.

Och jag föll till föga. Hur många gånger har jag inte gått förbi graven och tittat på blomkransarna. Men det var lättare sagt än gjort att hitta en sista viloplats med enbart en mobil som ljuskälla. Vi klev nästan på Hjalmar Branting innan vi hörde en röst från mörkret: ”Vad letar ni efter?” Mina nyfunna spanska vänner ryckte till av rädsla, men fick sedan hjälp av en betydligt kunnigare guide att hitta graven.

Alla män i mörkret är uppenbarligen inte farliga.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nordiska museet, 20.35

Glamorama, glamour, glam? Det vankades modefest. Jättemånga, jättelånga personer på en scen. Runt omkring den ett hav av sittande gäster i olika kreationer. Från den anspråkslösa svarta till full exhibitionistutstyrsel.

Jag och kollegan hukhasade hastigt förbi foto­grafernas blixtar vid ingången (det hade vi naturligtvis inte behövt göra, ingen riktade linsen mot oss) och ställde oss att titta. De flesta andra som kom in poserade vant. Vi kändisspottade och fick snabbt full bingoplatta. Ett tag trodde jag mig se Alexander Skarsgård.

Vi tyckte lite synd om flickorna i rosa, glansiga låtsas­rokokoklänningar som delade ut tunna chokladflarn från sponsorn. Deras outfits hade garanterat korats som de ­vackraste – om publiken varit sju.

Festen var nog ganska glammig. Men för att vara en inblick i den ljuva världen kändes det ändå inte så dekadent.
Trots kvällens alla timmars fri bar var taxikön hem städad. De flesta stod med en goodiebag med gratisprodukter på armen och en flaska vitaminvatten i handen. Den var också gratis.

virve.hedenborg@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Lidingö centrum 14.45

Det var Galenskaparna som skrev hyllningstexten ”Man blir så glad att se Bengt-Erik Grahn, Bengan min vän, överallt är du känd. Bengan min vän, du har blivit legend”.

Trots att Bengt-Erik har hunnit fylla 70 år så funkar Jan Rippes text fortfarande.

– Gå före du som nästan är världsmästare, säger mannen som står före i kön.

Han säger det utan någon som helst ironi i rösten. Mannen minns vad Grahn, som precis som Ingemar Stenmark tävlade för Fjällvinden, höll på att göra i VM i Portillo 1966. Grahn hade ledningen med närmare två sekunder, en evighet i slalom, inför andra åket. Den stora skrällen uteblev eftersom Grahn körde ur när han bara hade några portar kvar att åka.

Grahn smiter förbi, tackar mannen med ett förläget leende men säger inget mer. Om det är för att han är norrlänning från Diknäs i Vilhelmina eller om han inte vill bli påmind om missen i Chile för 45 år sedan har jag ingen aning om.
Brukar se Bengt-Erik i Lidingö centrum då och då. Han hastar in i någon av affärerna, tekniken påminner om skidåkaren Bengt-Erik Grahn. ”Kanhända går det så fort att han missar en port men han är alltid så gla’ ändå”.

Lars Grimlund

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Även om det var Dikanäs han kom ifrån så håller jag helt med. Bengt-Erik förtjänar all heder. Han är en legend för oss utförsåkningsnördar även om hans "guld blev till sand" (snömos?). Minns själv en dag i början av 70-talet på Stora Mossens IP med Bengt-Erik som höll i ett Skol-DM i friidrott. Han var behållningen, mina längdhopp blev korta, bara en aning längre än tävlingsledaqren med samepåbrå. Roligt att mannen i kön kände igen honom, roligt att höra om. Tack!

Per, 10:32, 8 september 2011. Anmäl

Rålambsvägen 08.23

Killen som går förbi ser på det hela taget trevlig ut, en ung man på väg till jobbet. Denna soliga augustimorgon har han valt en svart t-tröja med vitt tryck: ”Enjoy Cock” står det, i känd Coke-typo. Och ”cock”, kära läsare, det är engelska och betyder kuk, det.

Några dagar senare, på väg hem från Grönan i ösregn (roligt, folktomt) anar jag en trend: ännu en Kungsholmsman har valt bröstet för att marknadsföra sin penis. Den här är äldre, några och femti, han åker 4:an med sin fru och på tröjan står det ”man” vid en uppåtpil och ”legend” vid en nedåtpil.

Ni fattar, va? Den här mannens organ har det snackats en hel del om i stugorna …

Visserligen är väl kukreklamen inte i första hand riktad mot manliga, 42-åriga heterosexuella DN Kultur-medarbetare, men ändå. Vilka är det som ska se tröjorna och plötsligt komma på att ”nämen! jag har ju glömt att njuta kuk – det ska jag göra” eller ”det var som attan, han där bak i bussen, brevid sin hustru, hans penis är tydligen en legend, om man skulle ta reda på lite mer om den”.

Harald Bergius

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

[...] bostäder italien #1 Harald Bergius – Dagens Nyheter – dn.se 08/23/2011 Harald BergiusDagens Nyheter2.200 bostäder och tre nya parker ska få [...]

Nyheter bostäder italien #1 | Nyheter bostäder utomlands (Webbsida), 09:25, 24 augusti 2011. Anmäl

Varför inte göra slag i saken och prova lite kuk? It's an aquired taste, dear. När jag var liten gick alla omkring i 'roliga' t-shirts. T ex den med två tecknade kopulerande grisar och texten "Making bacon". Intet nytt under solen.

Anonym, 20:32, 23 augusti 2011. Anmäl

Tvivlar starkt på att legend-mannen har nån fru att sitta bredvid på bussen...;)

Annica, 15:16, 23 augusti 2011. Anmäl

Jag tror att syftet är att man ska se tröjorna och tänka "rolig kille!". Den första tycker jag var ganska kul, men den andra bara pinsam. Tycker lite synd om hans fru faktiskt.

Åsa, 15:13, 23 augusti 2011. Anmäl

@Aldrig pren: Ehm, så du tänker att den logiska tolkningen är 'tyck om tupp'. Ptjaaa. Nja, nej.

Ingenjören, 14:41, 23 augusti 2011. Anmäl

"Cock" är engelska och betyder "tupp". DNs "översättning" är inget annat än vulgär gatuslang som DN lyfter till sanning. Att DN inte kan lyfta tankarna över underlivet är inte bara pinsamt, det är dödsstöten för en fd "kvalitets"tidning.

Aldrig pren., 13:36, 23 augusti 2011. Anmäl

Älskar detta inlägg! Skrattar fortfarande åt den sista meningen. Snälla Harald, kan du inte "ta reda på lite mer om den" och skriva ett nytt inlägg.

Bangkok Anders, 12:52, 23 augusti 2011. Anmäl

Buss 43 kl 21.35

Sommaren tar slut. De ljusa nätterna är borta. Själen ställer om sig.

En kväll sitter jag på stadsbussen och bläddrar i almanackan och gör en upptäckt.

I kalendern har jag noterat middagar. Och de middagssamtal jag minns som särskilt lyckade har alla ett gemensamt. De inföll under den mörka årstiden.

Sommarens fester har redan börjat förblekna. Då går allt så himla lätt. Man möts och pussas på kind i ett ständigt rus. Någon kommer och någon går, någon springer i väg och badar. Det flamsas tills solen går upp.

Hur mycket mer innehålls­rika är inte middagar och fester under de mörka månaderna. Jag tror det är det kyliga klimatet och mörkret som vi måste betvinga. Man sitter i ett rum i en lägenhet eller villa och diskuterar långt in på de kolsvarta nätterna.

Till min glädje har jag omvärderat den mörka årstiden. Den är välkommen. Tack, kära almanacka!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Solna 17.36

Tror inte mina ögon. Min postbox är full. Jag ser det redan innan jag stuckit nyckeln i låset till den. Vet inte vad jag tänker, kanske wow, jag har fått post!
Tre minuter senare går barnen bärsärk vid köksbordet.

De river och sliter i plast och cellofan, tre olika glatta, färgsprakande kataloger, formgivna av någon som mest sannolikt ätit LSD till frukost, talar om för mina barn att nu är det dags att sälja jultidningar.
Tjäna pengar! Du kan vinna en iPhone, en iPad! Tjäna ännu mer pengar!

Barnens ögon glittrar, någonting säger mig att de tror att de bara genom att slita upp de grälla publikationerna kommer att bli rika.
”Mamma, mamma, jag kan tjäna egna pengar, jag kan vinna en iPad!”
9-åringens upphetsning känner inga gränser. Vem lärde honom läsa, vad skulle det vara bra för? hinner jag tänka innan den stora mattheten slår till. Jag går ut, vet inte i vilken pappers- eller plastinsamlingslåda jag ska trycka ner skräpet.
Ute doftar det avslagen sensommar.
Jultidningar, snart vid var mans dörr, barrikaderen Eder.
ulrika.by@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Det hjälper tyvärr inte att avböja reklam; jultidningsbreven är direktadresserade till målsman, och av någon anledning just mamman i familjen. Räknar jultidningsförlagen med att mamma är mest lättpåverkad av ungarnas tjat?

Målsman, 08:28, 22 augusti 2011. Anmäl

Hmmm, men vad ska ungar tjäna extra pengar på? Om de nu vill det. Är det medelklassens nya devis allt barnarbete är av ondo, men sjuka och utförsäkrade ska jobba. Tycker inte om jultidningar, men tycker att barn ska ges möjliget att tjäna pengar om det inte inkräktar på deras skola. Alla är inte födda med rika föräldrar och vissa föds med överaktivitet, som kanaliseras bäst genom att börja jobba mentalt och fysiskt tidigt. Lite raljerande överklassdoftande om jultidningarnas vara eller icke-vara kanske?

Anonym, 06:13, 22 augusti 2011. Anmäl

Sätt en "Ingen reklam, tack" på postboxen, så slipper du förhoppningsvis skräpet. Jultidningsförsäljning är ett otyg, barnarbete som inte borde vara tillåtet. Hur många % av de som köper jultidningar gör det för att de verkligen vill ha dessa tidningar och hur många gör det bara för att vara snälla mot barnen? Det blir oftast föräldrarna och fastrar och mostrar och nån snäll granne som får ta smällen. Jag har bekanta som har skjutsat runt barnen så de kan gå runt och sälja (för de vågar inte låta barnen gå runt själva) det de tjänar uppvägs inte av bensinkostnaden och den tid föräldrarna lägger ned. Handla saker, oavsett om det är jultidningar eller annat, ska man göra för att man vill ha produkten, inget annat. Hur många är det egentligen som verkligen vill ha jultidningar?

Karin, 12:54, 21 augusti 2011. Anmäl

"Gå bärsärkagång" heter det på svenska.

Mupp, 07:09, 21 augusti 2011. Anmäl

Vem vill vinna en Iphone, jag vill vinna en Android lur :)

Robert (Webbsida), 22:32, 20 augusti 2011. Anmäl

Södermalm kl 16.23

”Du måste luta dig lite längre ut.” Vi står intill utkiksplatsen vid Katarinavägens slut och min bror vill visa mig något. Staden breder ut sig framför oss och vi ser hur långt som helst. Hör man illtjuten från Gröna Lunds kittlade magar eller är det bara inbillning?

Jag ställer mig på tårna och lutar mig över den tjocka stenmuren. Fallet mot marken skulle vara brutalt. Nedanför är det rusning, alla bilarna ska tillbaka mot Nacka. Hurtiga Finlandsresenärer släpar rullväskorna längs med Stadsgårdskajen bort mot båten.
”Ser du?” frågar han. Jag ser. Stora bokstäver monterade på taket till ett skjul rakt nedanför oss formar orden: BORN TO BE ALIVE. Några bokstäver har fallit bort.

Det känns som att vi nuddar vid en parallellvärld. Till en av Stockholms vackraste vyer finns de som söker sig av andra anledningar. De som vill bort.

Tänk, det finns så mycket man skulle kunna säga till den som står och väger vid stupet.
”Men kanske kan det ibland räcka så, för att bryta en tankebana”, säger lillebror.
Vi står tysta en stund, andäktiga inför den anonyma människokärleken några meter under oss.

maria.ringborg@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Ja, en del har större bekymmer att brottas med än att det snart är dags för jultidningar.

Elisabeth, 07:55, 21 augusti 2011. Anmäl

Håller med föregående. Det behövs mer sånt. Mer sånt!

Johan, 14:29, 19 augusti 2011. Anmäl

Fint. Tack.

Anonym, 20:12, 18 augusti 2011. Anmäl

Men visst blir man lite deppig över anglifieringen av samhället? :-)

Ola, 11:42, 18 augusti 2011. Anmäl

Hornsbruksgatan kl 14.11

En grupp unga,  alla med likadana brandgula kepsar, kliver in och slår sig ner i ena änden av lokalen. Strax bakom kommer en äldre man som också är iförd keps. Den är grå. Vid fönstren sitter människor vid röda bord. Det är tyst, nästan för tyst. Kontrasten mot gatubullret gör att stillheten
känns öron­bedövande.

Mannen med den grå kepsen vänder sig mot bordsgrannen och viskar: ”Hur mår hunden?” Kvinnan som kom in med de unga går fram till disken och frågar: ”Har ni något om rymden och pirayor?”.

Slumpens steg har tagit mig till biblioteket på Hornsbruksgatan och jag återupptäcker snabbt vilken gåva ett bibliotek är. För alla. Här inne råder inte bara tystnad och alfabetisk ordning utan även jämlikhet mellan titlar. En illustrerad bok om pirayor smäller lika högt som en bok om kvantfysik. Läslusten är kung – eller drottning.

Efter vad som visat sig ha blivit en lång stund upptäcker jag en annan sak. När man väl tagit sig fram till ordens oas är det svårt att komma där­ifrån. Hylla upp och hylla ner lockar med lärdom till låns. Eller rättare, kunskapen får man för evigt, men boken lämnar man tillbaka.

paul.hansen@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Tänk! biblioteket upptäckte jag för 60 år sen!, då det låg på Brännkyrkogatan bakom RIXI -biografen. Med lukt av klotband och bibliotekarien hade en svart glänsande städrock på sig. Sen låg det ett tag på Hornsgatan mellan Ansgarieg och Varvsg. Där lyssnade jag på LP:med Jan Johanssons Visa från Utanmyra, och Albinonis Adagio. Sen flyttade jag från stan. Gifte mig med en...bibliotekarie. Nu gift med en finsk kvinna som kan allt om mat och vin och båtar och husbyggnad m m

björn carneholm, 19:19, 31 augusti 2011. Anmäl

Det var alls inte meningen att vara anonym, försökte Logga in med Facebook.....

Susanne Frithiof, 11:37, 17 augusti 2011. Anmäl

Innan kaffet var urdrucket spred sig ett stort leende över mitt ansikte tack vare dagens Sthlm-i-mitt <3. Tack så mycket,Paul! Var genast tvungen att sprida den vidare i min sfär..... ,)

Anonym, 11:33, 17 augusti 2011. Anmäl

Tegnérgatan 13.30

”Behöver tant hjälp?” Orden är vänligt sagda, men ack vad de bränner. Är jag tant nu?

När mina ridelever använde det tilltalsordet tyckte jag att det var gulligt. Men då var jag 19 år och de i tioårsåldern. Nu är det en helt annan sak. Kanske är det en begynnande fyrtioårskris.

Minns min barndoms tanter. Tant M i Köpenhamn, som vi barn bara fick kalla just Tant. Mamma berättade sedan att på danska betyder motsvarande ord faster och moster.

I mina morföräldrars bekantskapskrets förekom många tanter. De hade alla färgglada öden. Jag minns speciellt tanten som bodde just här på Tegnérgatan. Jag tänker på henne när jag går förbi hennes hus, även om hon nu är någon annanstans.

Hon var född före krigen och hade aldrig lämnat barndomshemmet. Tillsammans med sin manlige vän, som var minst femton år yngre, levde de bakom tunga gardiner. Hon berättade om kohagar vid Sveavägen och hur man snarade ekorrar inne i stan.

Och till sist sa hon med eftertryck ”du skriver väl inget illa om kungen”. Nej, det överlåter jag gärna till andra. Däremot tänker jag börja odla tantegenskaper, i alla fall om jag får vara tant Gredelin.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0