Södermalmsallén kl 10.43

De sätter upp höga grindar mot det bilfria stråket genom Södra stationsområdet. I takt med att de tjugoåriga hyreskasernerna blir bostadsrätter blir grindarna in mot gårdarna högre.

Här ska trästaket och trägrindar som stänger inne dagisbarn, men som ofta är trasiga, bytas mot hög­re hinder som öppnas endast med låsbricka eller kod.

Inte sällan hörs uttrycket ”gated community” från folk som passerar. Och visst är syftet med grindarna att stänga ute den som inte bor i kvarteret från den lilla gården. De som bor här är säkert inte intresserade av uteliggare i portarna eller av ekon från skränande ungdomar från den egna gården.

Jag tänker mig att det är ett tecken i tiden att vi satsar mycket på att se till att inga objudna gäster tar sig in i våra trygga bostadshus.

Samtidigt reser sig nackhåren när jag hör människor som ser ut att vara kulturbärare och ger intryck av att veta hur det var förr prata om ”gated communities”. Yttrar de någonsin de orden när de står utanför ett hundra år gammalt klassiskt stadskvarter?

Sanningen är att det var många år sedan det gick att ta sig in på stadens traditionella gårdar utan nyckel, portkod eller bräckjärn. Och de flesta är glada eftersom låsta gårdar gör att vi får behålla våra cyklar lite längre.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

"Stockholm i mitt hjärta" - DN:s kanske mest intetsägande redaktionella material. Konkurrensen är dock hård.

A, 15:04, 30 september 2011. Anmäl

Om jag förstår dig rätt tycker du att det är bra med höga staket, för då kan man undvika brottslighet, skadegörelse m.m. När jag läste inledningen trodde jag att du tyckte att den utvecklingen var negativ.

Jonas Erkman, 11:16, 30 september 2011. Anmäl

Objudna gäster gillar ingen; mitt hem är min borg. Men minns med viss saknad när jag var barn och porten på Ringvägen alltid stod öppen dagtid. Men kl 21 låstes den obönhörligen av portvakten. Det gällde att inte glömma nyckeln.

Anonym, 10:16, 30 september 2011. Anmäl

Central­en kl 14.30

Man har jobbat som en tok för att ro i land den nya tidningen. Snittat en sömn på fyra timmar någonting. Så är vi framme vid första premiärdagen. Nu är det bara tältet kvar. Som i dvala tar jag mig ned till T-centralen.

Nehe då, blå linjen är stängd från Rådhuset till T-centralen. Joggar sista biten. Dubbla tröjor, jacka och en axelremsväska gör det klibbigt på ryggen. Framme vid tältet kryllar hugade för att få en DN gratis, en kopp kaffe gratis och kanske tycka till om kvinnan på framsidan. Syftet med hela tält-idén är att läsare ska tycka till om tidningen.

”Nakna kvinnor”, säger en äldre hukad man med ryggsäck och keps. ”Det är för få nakna kvinnor i tidningen.” ”Jag älskar nakna kvinnor.” ”Nakna män då? ”undrar jag. ”Nej fy fan”, säger den gamle och spottar ut kaffet rakt i luften framför sig. ”USCH!”

Jag försöker undvika värmeslag och tar av mig jackan. ”Åååh, är det sån där striptease nu”, säger gubben pillemariskt och får en glimt av glädje i blicken.

Han dricker upp kaffet och går därifrån. Kvar ligger åsiktsformuläret med svaren: Bra med tidningen? Ingenting. Dåligt? För få nakna kvinnor.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Mariatorget 07.44

En tidig morgon i Stockholms underjord slås alla mina inövade skyddsmekanismer ur spel. När jag delar en kvadratmeter med fyra andra personer i en tunnelbanevagn brukar jag anstränga mig för att stå blickstilla. Helst mot en vägg. Är väggen inte ledig brukar jag blunda.

Jag är samhällsfarlig, inte avsiktligt, men icke desto mindre farlig för min omgivning. Mina vänner brukar säga att jag fortfarande inte vuxit i min kropp, att det är därför jag felbedömer avstånd och märker att jag gestikulerar alltför yvigt först när min hand träffar någons ansikte. De har lärt sig leva med det, vara på sin vakt och ställa ömtåliga föremål på ansenligt avstånd från mig.

Ett visst mått av självinsikt, som för övrigt inte heller är en av mina mest framstående egenskaper, har gjort att jag rutinmässigt håller mig på ett säkert avstånd från mina medmänniskor, jag har blivit bra på det och det funkar. Personligt utrymme är en gåva som jag tycker att vi ska ge varandra, om inte för min skull så för er egen.
Men ibland finns tyvärr inte den möjligheten. Som på tunnelbanan.

När jag väl får gå av är jag mig själv igen. Då är jag som farligast. Det kan tjejen – som i förrgår fick min halvknutna näve rakt på näsan när jag skulle ta av mig jackan – intyga. Förlåt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

En kvinna med ett gnutta självinsikt! Det är inte ofta...

ahaha, 15:09, 28 september 2011. Anmäl

Kristdemokraterna har i alla fall två marijuana blad på framsidan,alltid något....

medel-klas, 12:09, 28 september 2011. Anmäl

Marijana, jag tror du behöver marijuana :)

Sammy, 11:08, 28 september 2011. Anmäl

STHLM i mitt hjärta = uttråkade DN-skribenter som skriver om när de åker tunnelbana i rusningstid. Visst är det livskvalitet att vara medelsvensson?

Johan, 10:01, 28 september 2011. Anmäl

Alvik kl 12.32

En del reser långväga för att ”hitta upplevelser”. De har planer för varje dag på resmålet, ”första dan gör vi det, sen gör vi det och tredje dan badar vi”. När de kommer fram dyker det upp en ”okänd” faktor: hettan. Det blir bad första dagen och alla andra dagar.

Då är det billigare och mer givande att åka tunnelbana i Stockholm, från Alvik till Fridhemsplan exempelvis. På tåget finns allt, utom mat och risken att få in sand både här och där. Och inga försäljare.

Här finns de som i mobilen talar med omvärlden, herrarna muttrar och damerna säger ”me gu”, och de som talar med omvärlden utan mobil. Här sitter de som upprörs av andras ”oanständiga klädsel” och säger det högt. Och de som inte bevärdigar andra minsta lilla blick. De välsituerade och de vältatuerade. De som har trasiga kläder inköpta i boutique och de som har trasiga kläder på grund av fattigdom. De som köpt ut och de som är på väg att köpa ut. Och tiggarna. Alla finns här.

När man småningom når det hägrande resmålet behöver man inte befara vare sig hetta eller sandstorm.
Och de påstigande blockerar som alltid de avstigandes väg genom att bilda häck åt det håll dit de flesta avstigande självklart är på väg, mot utgången.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Alltså, vad är det är för "artiklar"? Är det meningen att stockholmarna ska nicka instämmande, eller att folk utanför Stockholm ska drömma om den "fantastiska" kollektivtrafiken? Misslyckat hur som, och konstigt.

Bella, 18:01, 28 september 2011. Anmäl

Tumbatåget kl 22.33

En sen kväll på pendeltåget mot Tumba. Vagnen far genom en mörk skog.

– Där ute råder ljustystnad, säger en ung kvinna till sin medpassagerare.

Ljustystnad – jag hade hört ordet bara någon vecka innan. Då i samband med ett bygglovsärende där någon ville ha stora upplysta fönsterrutor i ett hus som ska stå mitt ute i en nästan orörd känslig naturmiljö. Jag kan förstå om bygglovshanterarna reste ragg. På sådana ställen blir det synnerligen påtagligt när någon tänder en vräkig ljusanläggning.

Ibland kan till och med en ensam naken glödlampa i en dunkel omgivning kännas förskräcklig. Obönhörligt dras blicken dit. Man blir bländad. En stjärnklar himmel släcks – på en plats där man kan njuta som bäst av den.

Tillbaka i Stockholm möts jag av det verkliga ljushavet. Begreppet ljustystnad får mig att minnas äldre tider då det fanns lyktor, inga starka lampor, heller inga vrålupplysta reklamskyltar. Då spreds ett slags romantiskt nattligt skimmer med förstärkta kontraster och konturer så att hus och gator såg ut som fantasifulla kulisser.
Det är minnen med blandad förtjusning, för numera kan jag se vem jag möter på gatan och var jag sätter fötterna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nytorgsgatan 00.07

Att bo mitt i staden är att ha ständig tillgång till stadens alla ljud.

Fiskmåsarna som festar upp skräpet på Nytorget efter sommarens sista hämtmatspicknick, kyrkklockorna i Sofia, hundskallen i Axel Landquists park (besjungen av mighty Thåström af Rågsved), sirenerna från brandbilarna på Tjärhovsgatan, grannarnas köksrenovering eller det trygga sorlet från en uteservering.

Men så skimrande är inte alla dagar.

Vad ska vi göra åt alla de högljudda kvinnor som i berusade horder drar fram på Stockholms gator och skrålar ”Torskjävel, klapp, klapp, klapp!”, ”Öööhhh, jävla flata!” och andra begåvade saker?

Eller – nä, så är det ju inte alls. På sin höjd skrålar de en sång, falskt och illa vald.

Men männen.

Herregud, var kommer all denna aggressivitet ifrån?

Jag är trött på att mitt i natten bli förargelseväckt av ett, vill jag påstå, typiskt manligt beteende.

Det här hör jag i mitt sovrum: ”Hora, klapp, klapp, klapp, hora, klapp, klapp, klapp!”, ”Hata Gnaget!”, ”Jag ska knulla skiten ur henne!”.

Kanske hör även detta till stadens ljud – men just då känns inte staden som min.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Telefonplan kl 08.35

På sätet snett mittemot mig i tunnelbanan sitter en ung kvinna. Hon har en stor svart väska i knät, en spegel i ena handen, penna i den andra.

Hon är söt, har bruna ögon och långt, tjockt hår uppsatt i hästsvans, lite ojämn hy.

Kanske har hon försovit sig. Nu försöker hon komma ikapp.

Hon ritar med kajalpennan runt ett öga i taget, suddar lite med fingertopparna, ritar lite mer. Lägger undan kajalen, tar fram mascara. Hon skruvar av locket, spärrar upp ögonen och drar borsten längs ögonfransarna.
Med jämna mellanrum håller hon ut spegeln en bit för att begrunda resultatet. Då får hon en helt annan min, försöker se avslappnad ut, le lite.

Hon borstar ögonbrynen, stryker efteråt med fingrarna över dem. Sedan puder. Mycket puder. Och rouge. Hon har en tjock borste som hon sveper över kinderna med stressade tag.

Strax före Liljeholmen är hon klar. En sista blick i spegeln innan den åker ner i väskan igen. Sedan sjunker hon liksom ihop i sätet, med den svarta väskan i knät. Blicken fastnar oseende på någonting i fjärran.

Hon är fortfarande söt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Husby 11.43

Bilen är inlämnad för in- och utvändig handtvätt på Nidarosgatan. Det kostar mig typ 200 spänn. Jobbet brukar vara gjort på en halvtimme, om det inte är kö, men jag brukar ändå promenera bort till Husby torg, köpa en kopp te och sätta mig på en bänk en stund.

Jag älskar ljuden som förortsvardagen sprider, på mängder av språk.

Husen är fula, säger många. Husby är en dålig plats att växa upp på. Ungdomarna har ingen sysselsättning.

Det sistnämnda är sant i alldeles för stor utsträckning men i debatten kring de svenska invandrarförorterna glömmer man alltid bort det viktigaste av allt: även här är majoriteten vanligt folk som gör sitt bästa för att uppfostra sina barn till goda samhällsmedborgare. Som vill vara med, som vill bidra.

Skönhet ligger i betraktarens öga. Men skönhet kan också sitta i en människas hjärta. Ibland som en törn, en distinkt påminnelse om något som har passerat. Som möjligen smärtar, dock alltid en omistlig del av en själv.

Ibland som ett inre lugn, ett inbyggt perspektiv på livet, på de relationer man har och den man är i dag.

Järvafältet är hemma för mig. På cykel eller till fots, för alltid, även om jag skulle flytta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

NN: Vilket skitsnack! Du har uppenbarligen aldrig varit här. Skräp överallt? Det är rent på gator och torg. Hög krim? Lägre än i stan varje år. Kan absolut bli ännu lägre. Det kan den bli överallt. Akallabo: det bor massor av svenskar här. Mina svenska kompisar brukar komma och hälsa på. De åker tunnelbana in och ut, på natten också. Men du blir utstirrad? Testa att inte gå runt naken så kanske folk slutar titta. Min tjej är svensk, hon är från stan. Hon föredrar att vi är hos mig om vi inte ska ut och festa eller käka på restaurang. Utbudet är överlägset i stan men det finns ju ingen förort som slår stan på det sättet, i något land. Bra artikel! Tack Behrang!

Scim, 14:26, 8 oktober 2011. Anmäl

Sant som du säger Behrang, Husby är mitt hem även efter jag flyttat därifrån!

Pablo, 22:57, 22 september 2011. Anmäl

F.d. Husbybo: "massa nya ungdomsorganisationer med fokus på yttrandefrihet och jämlikhet har tagit sin plats i vardagslivet " - Är det källarmoskéer och koranskolor du syftar på? Vad var förresten fel och osant med min beskrivning av Husby? Och sedan... "Det kostar mig typ 200 spänn", ja, det verkar vara en hederlig verksamhet det där.

NN, 20:46, 22 september 2011. Anmäl

Tack för dina sanna ord! Det behövs verkligen. Bara av att döma av de otroligt korkade kommentarerna som både media, politiker men även nedanstående i kommentarsfältet lyfter fram som "sanningar". Husby men även Akalla och Kista håller på att gå igenom en förändring på sin gräsrot - massa nya ungdomsorganisationer med fokus på yttrandefrihet och jämlikhet har tagit sin plats i vardagslivet (Megafonen, Harakat mm.). Viva!!!!

Föredetta Husbybo, 15:57, 22 september 2011. Anmäl

Du måste skämta med oss läsare? In- och utvändig tvätt av bilen för 200:-??? På vilket sätt tror du att de personerna bidrar? Jobbar svart och konkurrerar ut hederliga firmor möjligtvis. Kanske dags för DN att göra ett hederligt knäck undersöka den där firman... ...och du tog väl kvitto???

Argusögat, 15:41, 22 september 2011. Anmäl

200 spänn? Hoppas du tar kvitto;)

Anonym, 15:13, 22 september 2011. Anmäl

Husby är en skamfläck för hela Kista. Som svensk känner man sig uttittad och trakasserad. Det enda positiva är alla kineser som flyttat dit, kanske de kan få ordning på stället....

Akallabo, 14:19, 22 september 2011. Anmäl

Jag rekommenderar besök i Husby. Fullt av skräp överallt. Grupper av kvinnor i svarta heltäckande draperier med många småbarn. Män som sitter på bänkarna dagarna i ända. Affischer på arabiska uppsatta överallt. Muslimska symboler. Parabolantenner på varje balkong. Ungdomsgäng drar runt. Ingen visar biljett i spärren till tunnelbanan. Ta dessutom en titt på statistik över kriminalitet och arbetslöshet där. Kanske Center-Muad vill flytta dit?

NN, 12:10, 22 september 2011. Anmäl

Tack för din krönika! Har arbetat i Husby och aldrig känt igen mig i de domedagsskildringar som kommer regelbundet. Jag trivdes alldeles utmärkt där.

Lisa, 11:14, 22 september 2011. Anmäl

Hellasgården kl 17.30

Jag har precis lämnat stigen, springer norrut över en liten höjd och sedan ner på andra sidan. Här någonstans ska den ligga, stenen. Men plötsligt fastnar blicken på något helt annat.

Jag har skaffat ”Naturpasset” i Hellasgårdens bastu för att i någon mån göra höstens motion lite roligare. Det är en karta med femtio kontroller som man när som helst kan ge sig ut och leta efter. Att man på köpet får frisk luft och vildmarkskänsla bara tio minuters bussresa från Slussen gör inte det hela sämre.

Dagens inledande kontroller – ett litet kärr, några höjder, en stigkrök – passeras utan större problem. Men så dyker något mer intressant upp: en svamp i kolossalformat. Säkert uppemot två kilo.

Minns att jag sett den på bild i en svampbok. Visst är det blomkålssvamp? Stod det inte att den var ”läcker”?

Någon svampkorg har man inte när man orienterar och inte går det att trycka ned fyndet i kartfodralet heller.
Så det får bli tröjan och en promenad tillbaka med bar överkropp. Och på kvällen serveras en delikatess. Med smör i pannan, salt och lite grädde.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

S:t Eriksplan 08.47

Jag luktar svett på jobbet. Hälften kommer från dåligt cykelflås. Resten är den sura vätska som utsöndras av nära-döden-upplevelser.

Två kamikazekorsningar ligger mellan mig och jobbet.

S:t Eriksplan. Här står jag i höjd med fyrans busschaufför vid rödljuset. Vi har väldigt lite gemensamt. Fastän många ton skiljer oss ska vi samsas genom korsningen.

Jag godtar principen störst först. Rullar bakom dieselröken, blinkar vänster med larvig arm, håller andan. Hoppas att bilisterna förstår att det finns ett 10-kilos fordon bakom bussen. Vissa gör det.

Fridhemsplan. Här är jag inklämd mellan två bilfiler vid rödljuset. Ett peppställe där troende cyklister gör korstecken och rabblar hamdulillah. Väl ute i fyrfilskorset ska vi parera för mötande bilar. Alla tutar argt.

Jag är ny på cykel. Dag två köpte jag hjälm. Dag elva fick jag användning för den. En taxichaufför som backade utan speglar tog min krockoskuld. Mödomshinnan hade rykt om jag haft någon. Fick ett lilaskrapat högerlår och en sorgset sned sadel.

Att cykla i Stockholm är som att kliva in i en skräckrulle. Vet inte hur länge jag vågar rulla med. Vet bara att jag måste skaffa en bättre deo.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Jag bor vid DN-skrapan och undviker Fridhemsplan från dag 1 som cyklist. Ta höger på S:t Göransgatan och sen direkt vänster på Fridhemsgatan, så är det cykelväg resten av sträckan till Marieberg sen. Och stingpinne är nog ingen dum idé - få saker skrämmer bilister som risk för repor i lacken:-)

Puttra, 17:03, 3 oktober 2011. Anmäl

Väl skrivet! =)

John, 22:49, 28 september 2011. Anmäl

Jag tror att både cyklister och bilister måste börja se cyklar som en del av trafiken, och inte som något som inte hör hemma där. På cykel ska man inte se det som en självklarhet att ta sig fram mellan bilar så fort som möjligt, bara för att man kan. Man måste ofta vänta på sin tur, även om gatan delvis är fri. Själv gillar jag att trycka på och cykla riktigt fort i stadstrafiken, och hålla ordentlig uppsikt. Jag räknar inte med att någon bilist (eller fotgängare) har koll eller följer reglerna. Ibland cyklar jag dock med musik i hörlurar, och då tar jag det betydligt lugnare. Följer alla regler och smiter inte förbi någon. Skillnaden i tid är försumbar. Mitt tips är alltså att cykla med musik, så både lugnar man ner sig och skärper sin uppsikt!

Viktor (Webbsida), 15:13, 21 september 2011. Anmäl

Du kanske ska låta bli att cykla i trafiken? Jag har cyklat i Stockholms trafik i över 10 år nu, och det som stör mig absolut mest är människor som du. Ni är enligt mig den största faran i trafiken. Ställ dig själv frågan Jessica: Om man skulle vara tvungen att ta ett cykel-körkort för att kunna cykla i stan, skulle du isf klara av att ta ett sådant? Nä, just det. Sluta då utgöra en fara fara för andra och dig själv.

Filip, 23:16, 20 september 2011. Anmäl

Hej Jessica Jag cyklar i London och i borjan ar man radd men efter ett tag vet man hur man ska bete sig. Det basta ar att visa sig sa tydlig som mojligt och att folja reglerna, och som andra namt tidigare att om man kanner sig osaker i en korsning sa gar man av cykeln och leder over. Stockholm ar som en dromstad att cykla i jamfort med London!

Sofia, 23:11, 20 september 2011. Anmäl

Väl och vettigt talat, Ola!

Anonym, 21:05, 20 september 2011. Anmäl

Jag har cyklat i 25 år i innerstan och aldrig råkat ut för något - peppar. Gruninställningen "all säkerhet vilar på mig" tror jag har hjälpt.

Ola, 16:41, 20 september 2011. Anmäl

Tack snälla för alla smarta tips om hur man undviker djävulsfällorna. Ska prova allihop. Vill verkligen våga cykla. Och bilen är inget alternativ, det är lika svettigt att hitta p-plats!! Drömmer om den dag jag kan kasta fulhjälmen åt fanders, när det tryggt nog att trampa utan!

Jessica Ritzén, 16:33, 20 september 2011. Anmäl

Om man ska till DN-huset från S:t Eriksplan förstår jag inte vad man har på Fridhemsplan att göra, eftersom man kan åka cykelbana hela vägen via Fleminggatan och Mariebergsgatan.

E, 13:18, 20 september 2011. Anmäl

Respekt saknas från båda håll. Vi cyklister måste respektera trafikregler så som att stanna vid rött och bilisterna måste respektera att vi också har en plats på vägarna och speciellt på cykelbanorna. Pröva t.ex att cykla från Kungsträdgården via Arsenalsgatan och du blir direkt upptryckt på trottoaren av bilister som kör på cykelbanan. Bilister helt utan respekt och den minskar ju dyrare bil de har.

Thomas, 12:48, 20 september 2011. Anmäl