Stadsgårds­kajen kl. 12.00

Ett blygsamt höstregn lägger sig som en fuktmask i ansiktet. Jag tar stentrappan ner från Katarinavägen mot Fotografiska. Ett genialiskt läge, bara man sluppit korsa Stadsgårdsleden. Tunga däck dånar mot regnvåt asfalt.

Allt är i harmoni med universum. På mitt nattduksbord ligger Patti Smiths självbiografiska ”Just kids”, det är sent 60-tal och hon har nyss träffat Robert Mapple­thorpe. Båda driver runt, hemlösa i New York. Vi som läser vet att mötet är avgörande.

Jag och min vän Karin är lediga samtidigt en måndag och av en slump är det sista dagen för just Mapplethorpeutställningen. Jag är nöjd med sammanträffandet. Mina svar på varför saker händer har inte med någon patriarkal gud att göra, inte heller med ödet. Men ibland hittar jag ett flyt, då slump och vilja samverkar.

I mörkret studerar vi noggrant ljussatta stilleben med manliga könsorgan. Från filmvisningssalen hör vi en av Roberts alla modeller berätta om sitt förhållande till fotografen: Var vi vänner, kolleger eller älskare? Jag vet inte, men när vi sågs var vi fullständigt i varand­ras fokus och jag saknar det varje ögonblick.

maria.ringborg@dn.se