3:ans buss kl 07.30

Utan paraply småspringer jag i morgonregnet. En lång rad fuktiga, svarta kappor och rockar ska på bussen. Ombord trängs vi i gången, damer sitter tätt i hoptryckta med väskorna i knät. Jag letar sittplats och blicken fastnar ofrivilligt rakt i ett skrev.

Här sitter killen som äger stan och ett och ett halvt säte.

Men jag SKA sitta. Jag pressar mitt knä mot hans – ingen reaktion. Han breder ut sig och dribblar med sin Iphone.

Han tillhör hannarna som talar för högt, som svarar tvärsäkert på frågor utan att veta svaret, som gillar ”fopoll”, bira, som höhöar åt kvinnoförnedrande skämt, som begär alldeles för hög lön, som aldrig tipsar om grymma brudar till lediga jobb, som trackade tjejer i grundskolan och skrek bög till killar han inte gillade, som aldrig läst en kvinnlig författare. Han vet var skåpet ska stå, men lämnar ansvaret åt flickvännen. Han kan inte prata om känslor, han orkar inte med konflikter, men han är nöjd.

Eller också är han bara en helt vanlig människa med öm pung, tänker jag och hoppar av bussen.

maria.ringborg@dn.se