Hamngatan kl 15.43

– Ha en bra dag! säger den unga teförsäljerskan på NK när hon har paketerat två hekto Earl Grey.

Ska väl du skita i! Tänker jag svara, men ler lite avmätt i stället. Det är inte teförsäljerskans fel, hon försöker vara vänlig så gott hon kan.

Men i min värld är inte ett inköp av två hekto te en inbjudan till intimitet. Teförsäljerskan har absolut ingenting att göra med om jag tänker gråta i tekoppen hela kvällen, tända eld på grannens uthus eller rymma till Rio.

Det är antagligen en generationsförbistring.

I klädbutiken på samma varuhus undrar en lika ung försäljerska ”Behöver ni hjälp?”.

”Ni” är för mig ett avståndstagande och aningen snorkigt tilltalsord. Ungdomarna tror nog att de är artiga.

Vilket är värst? En kletig anglicism eller ett tilltal som hör hemma i Hasse Ekmans salongskomedier från 50-talet?

Ingetdera, enligt grannen. ”Gott slut” envisades folk med att säga till henne under nyårshelgen.

– Och jag hade ju tänkt hänga kvar några år till, säger grannen.

Men det blir värre. På bussen hem reser sig två grabbar i slyngelåldern.

– Vill tant sitta?

Om inte händerna varit upptagna av shoppingkassar hade de fått lära sig veta hut.

mia.tottmar@dn.se