Blackeberg kl 17.34

Stockholm är vackert, men skrämmande, stockholmarna likaså. Hela mitt liv har jag fått höra att de är otrevliga och ogillar oss göteborgare. Stockholmarna är obehagliga som vampyrer.

I januari flyttade jag ändå hit för att göra journalistpraktik på Dagens Nyheter.

Mitt andrahandsboende är spartanskt möblerat och saknar en sänglampa. Efter att ha sökt runt på Facebook hittar jag gruppen ”Bortskänkes/Bytes/Mottages 08-området” med närmare 23.000 medlemmar. Trots att jag ”vet” att stockholmarna inte tycker om mig på grund av min hemort formulerar jag ett litet meddelande som jag skriver på gruppens vägg. Jag söker ett nattygsbord och en sänglampa, har inget att byta med men kan tänka mig att komma och hämta bara jag kan ta mig dit kollektivt.

Jag får många svar. Trevliga människor som gladeligen skänker möbler till mig. Jag möter upp med en kvinna i Kräftriket, hon ger mig ett nattygsbord, en annan kvinna träffar jag i Blackeberg, hon ger mig en sänglampa. Och där, medan snön faller och det är tyst och mörkt som i en vampyrroman av John Ajvide Lindqvist, lär jag mig att stockholmare faktiskt är snälla, i alla fall 23.000 stycken.

signe.oskarsson@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hantverkargatan kl 12.23

1. Det kan vara årets fetaste lunch: en carbonarasmäll med ägg, grädde, olja, fläsk, ost och pasta. Jag har bråttom och trycker in munehålestora kolesterolsnurror i käften när jag plötsligt, från bordet bredvid, hör en kraftfull stämma, darrande av övertygelse: ”Det finns INGEN i Sverige som inte har tid att träna ordentligt.”

2. På McDonald’s, två tonårstjejer tar ketchup och servetter, den ena berättar om en rätt snygg grabb som faktiskt… Men hon blir avbruten av sin kompis som med en suck säger: ”Meh, du VET ju att jag inte kan prata och gå samtidigt. Du får vänta!”

3. T-Centralen. Det överraskande är djupet i övertygelsen. Hon är kanske 20 år, och det låter som om världen har skakats: ”Fan! Jag har ALLTID velat jobba i taxiväxel!”

4. Korsningen Kungsgatan/Sveavägen. Tre goda vänner, två killar och en tjej, strax under 30, framgångsrika, stiliga. De slösnackar om sina arbeten när hon plötsligt, men allvarligt och långsamt, säger: ”Min metod har blivit att jag, så att säga, utgår från att alla är HELT DUMMA I HUVVET.”

Slutsats. Det lönar sig att lyssna i den här stan. Har man öronen öppna får man ofta garva, ibland förfäras och nästan alltid lära sig något.

Det är underbart. Eller vad säger ni?

harald.bergius@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Underbart! Det är alltid kul att tjuvlyssna och häpna, skratta eller bara förvånas.

Giovanna, 13:13, 28 februari 2012. Anmäl

Det finns ju tom en rolig site tjuvlyssnat.se Den roligaste sektionen brukar vara "Fjortisar", med pärlor som den som skrivs här.

Utlandssvensk, 12:09, 28 februari 2012. Anmäl

All möda och skicklighet i vad som göres,icke är annat än den enes avund mot den andre.

Läs! Höga visan, 12:07, 28 februari 2012. Anmäl

Brunnsgatan kl 12:53

En journalistisk regel är att om man får liknande berättelser från tre av varandra oberoende källor är man något på spåren. Detta har jag bara fått bekräftat av två, men jag hoppas att det är sant ändå.

Tillsammans med en kollega ska jag äta lunch vid Stureplan. Väl där gör vi den snopna upptäckten att om vi kommit några minuter senare hade lunchen varit rejält rabatterad. Då erbjuder sig servitrisen att låta oss få maten först och betala sedan. Tack, hit kommer vi igen.

Söndag, samma vecka, är jag på jakt efter lindring av en förkylning. Klockan är tjugo i tolv när jag ser en kvinna gå in på apoteket. Väl framme ser jag att det öppnar först vid tolvslaget. Då öppnar expediten dörren och säger: ”Vet du vad du vill ha? I så fall kan du komma in redan nu och handla.”

Jag vet inte vad som hänt med Stockholm, men jag gillar det.

När tidningen Market gör sin årliga granskning av servicen konstaterar de att bemötandet av kunder blivit bättre, men att det fortfarande är dålig i många branscher. Trist, och jag önskar att mina exempel är mer än trevliga undantag.

lilian.almroth@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Blackeberg kl 11.45

Solen kan vara varm, vacker och extra guldskimrande så här års. Våren anas där den skyggt tittar fram bakom ett träd eller en husknut.

På t-banestationen i Blackberg säger en liten flicka att solen känns så skön mot kinden när man varit utomhus länge om vintern. ”På sommaren är den skön på hela kroppen för då har man ju inte så mycket kläder på sig.”

På Brommaplan sitter en man med en tom mugg i handen och ber om ett litet bidrag. Han saknar flera tänder . ”Det är så kallt att sova ute på vintern”, säger mannen. ”Ibland måste vandra hela natten för att inte frysa ihjäl. Nu kommer solen snart. Oh, så skönt.”

Fridhemsplan. En ung svart man berättar att han är från Västafrika. ”Där kan man snacka om solen”, skrattar han”. ”Det är som att jämföra en strålkastare med en ficklampa. Sverige spelar inte i samma division.”

På väg hem till Ekerö har solen gått ned. ”Nu får vi vänta till i morgon på att den ska komma tillbaka.”, säger en gammal man.

”Hur vet du det?” undrar jag.

”Jag har levt i snart nittio år och borde väl veta att solen går upp varje morgon – även om den inte syns”, skrockar den gamle.

Ni som läser detta vet om han fick rätt.

thomas.lerner@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Krukmakargatan kl 18.48

Många gånger har jag passerat de här tråkiga 80-talsfasaderna som bryter av mot den omgivande 1800-talsarkitekturen. Men det är nu först som tanken slår mig:

Krukmakargatan – var det inte här som…?

Går hem till datorn och söker på kvarteret Mullvaden. Visst var det här! Fyra 1800-talshus som skulle rivas av Svenska Bostäder ockuperades under nästan ett helt år med start den 31 oktober 1977.

Men vad var det egentligen för hus som revs? Plockar fram Stadsmuseets byggnadsinventering ”Södermalm Södra Maria del av Högalid” som jag hittade på antikvariat häromåret. Där finns bilder på alla fasader i området men även från entréer, trapphus och lägenheter. Intill bilderna står en faktatext om arkitekt, byggherre och antalet lägenheter med mera.

Inventeringen gjordes 1974, men det känns som ännu längre sedan när man tittar på bilderna. Husfasaderna är flagnade, gårdarna slitna, interiörerna otroligt vackra.

Och här hittar jag de ursprungliga 1800-talsfastigheterna på Krukmakargatan 6 till 12, samtliga uppförda av byggmästare R T Looström. Om Krukmakargatan 8 står bland annat:

”Besökt lägenhet bevarar av ursprunglig inredning fotlister, fyllningsdörrar och fönstersmygpaneler.”

Som hämtat från en bostads­annons 2012.

hans.arbman@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tomteboda kl 8.35

Springer till pendeln. Med måndagsanda i halsen. Helgen gick för fort, jag hann aldrig förstå. Klämmer mig in i mitten av tåget. På papperet har vi fyra minuter till Karlberg och jag tänker att fyra minuter, det kan man stå. Förresten minns jag inte när jag senast satt på pendeln.

Det tar en minut, sedan är det stopp. Efter en bra stund mumlar någon någonting i högtaleriet och mest på grund av att vi redan anar vad som är fel så lyckas vi uppfatta ordet ”signalfel”.

Hur uppstår ett signalfel? undrar någon, kanske i syfte att lätta upp stämningen. Frågan förblir obesvarad. Efter 20 minuter har vi rört oss ett par hundra meter. Det är så trångt, så trångt men ack så tyst, det finns som inget att säga. Den där andan vi hade i halsen tynar bort, tiden gör halt. Alla har hunnit upptäcka att vi inte bara står still, vi står dessutom still i ett av Stockholms i princip internetlösa, svarta hål.

Det går med nöd och näppe att få i väg ett sms. Men kolla jobbmejlen? Glöm det.

Det går fyrtio minuter. Det går sextio. Vi kryper fram mot Karlberg. Vi tänker på missade möten, läkartider.

Spelar det någon roll? Ett signalfel kanske är en högre makts gåva till oss? Ett gratis andrum, som varder oss givet.

ulrika.by@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Kan inte Fredrik Reinfeldt bara sänka skatten så alla har råd med en bil och en parkeringsplats för 600 000 så vi slipper stå i dom där trånga tågen som stannar hela tiden?

Mårten, 00:01, 22 februari 2012. Anmäl

Götgatan kl 8.15

Slask, slask, slask. Vilken sörja. Tänk när snön är ny och vit. Så rent. Sen blir det brunsvartgrått. Plötsligt blir alla avgaser vi andas in synliga. Lungorna kan ju inte må bra av stan. Lungmos. Det fanns ett recept i boken om Strindbergs middagar. Påminde om pölsa. Det serverar man nog inte i skolorna längre.

Det var egentligen inte så äckligt, man skulle bara tycka det. Smakade som korv, fast utsmetat och grynigt. Färgen påminde om snömodd. Ibland ser avgassnö ut som halvsmält vaniljglass rundrörd med O’boy. För tidigt för glass. Semla kan man väl inte heller äta så här tidigt, men en chokladcroissant och en cappuccino är normalt.

De där två kan bara gå i högstadiet, ändå har de råd att köpa hämtkaffe. Gjorde vi det? Fanns ens Seven Eleven då – ja, det måste det väl ha gjort? Jaha, killar kan också ha den där pälsbollsmössan. Knappast trendig längre. Och tänk, Skobell. Helt otroligt att det finns kvar. Nu måste tanten ha dött för länge sedan. Vilket konstigt extrajobb det var, damma skor i en källare. Blä, sötäcklig smak i munnen. För lite kaffe, för mycket konstgjord mjölk. Att folk ändå orkar cykla i slasket.

virve.hedenborg@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Skeppsholmen kl 12.47

Det är en härlig dag. Vitt, soligt och smällkallt. Barnen springer längs Skeppsholmsbron. Dottern med mammas tjocka halsduk virad många varv runt halsen. Fyraårige pojken pekar förtjust på de Saint Phalles mulliga, färgglada skulpturer.

Och så in i värmen på hotellets restaurang. Tända ljus, den gamla kasernen från 1699 är renoverad av en känd arkitekttrio. Det är snyggt med ljust trä, turkosa väggar och ett mjukt sorl. Personalen har tuffa rutiga skjortor. Vi umgås, äter prinskorv, ansjovispaj och små sallader i glas från brunchbuffén.

Vid kaffet lyfter jag blicken mot de stora färgstarka tavlorna på väggarna. Har noterat hur snyggt de monokroma bilderna smälter in i inredningen. Nu ser jag. Det är skisser av unga tonårsflickor. Nakna. Med håret för ansiktet, blicken nedåt, sittandes på knä eller tecknade rakt framifrån. Små bröst. Mjukporr skulle det faktiskt kunna beskrivas.

Det goda humöret kommer av sig. Hur tänkte de här?

Tittar på min 7-åriga dotter och hennes jämnåriga syssling som sitter lutade över sitt Nintendo. När ska det upphöra att vara en självklarhet att det kön de tillhör får agera dekoration? Plötsligt känns stället mer 1699 än 2012.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Det kommer sluta den dagen kvinnor och flickor inte längre vill ha uppmärksamhet och eftertraktade, dvs. aldrig.

Nilsson, 15:25, 28 februari 2012. Anmäl

Som sagt, jag överlåter åt Annika att förtydliga vad hon menar.

Robert, 22:31, 20 februari 2012. Anmäl

"Unga tonårsflickor" skriver Annika för den som orkar kolla. Oavsett deras ålder är det ju nära nog alltid så att flickor och kvinnor bara får plats som dekorativt inslag, inte som ett subjekt med hjärnor och tankar. Det är synd, speciellt att vi replikerar dessa föreställningar till nästa generation.

Love, 22:19, 20 februari 2012. Anmäl

I vår kultur är exponerade könsdelar störande, pga vår kulturs nakenhetsneuroser. Exponerade ansikten väcker däremot inte våra nakenhetsneuroser. Somliga kulturer sätter strängare gränser än vi. T ex finns det somliga som kräver att kvinnan ska bära hijab, eller rentav burqa eller niqab. På andra håll, hos somliga urfolk, är man tvärtom fri från sådana obehag kring nakenhet, och folk går spontant nakna om det faller sig. Vad är det som säger att just våra neuroser är de bästa och mest korrekta neuroserna? Somliga anser att hijab eller burqa är förtryck. Artikeln ovan anser att bilderna av nakenhet är förtryckande. Det är rejält ologiskt med dessa slumpartade gränsdragningar där allt som avviker från vår normalitet ses som förtryck. Då skulle alltså just våra gränsdragningar vara perfekta och självklara. Alla andra utformningar av kroppsneuroser skulle vara fel. Vi skulle ha en kulturell överlägsenhet över alla andra. Den vite mannens börda. Vi övermänniskor vet bäst, vi ska undervisa de stackars primitiva undermänniskorna tills de har förstånd att leva precis enligt våra neuroser. Vad är det som säger att vi överhuvudtaget måste förtrycka oss själva och varandra med kroppsneuroser? Vi borde rimligtvis må bättre om vi slapp dem.

Kafpaŭzo (Webbsida), 11:23, 20 februari 2012. Anmäl

Lena - i artikeln står bara Annikas personliga bedömning om huruvida det är porr (pornografi). Det betyder inte att det ÄR pornografi. För övrigt tolkar jag Annikas formulering som tjejer i övre tonåren (16-19) - alltså unga kvinnor. Om man avser 13-14-åringar så brukar man skriva "flickor i nedre tonåren". Jag överlåter åt Annika att förtydliga vad hon menar. Personligen använder jag heller inte uttrycket "småflickor" om tonåringar - det anser jag vara nedvärderande.

Robert, 23:34, 19 februari 2012. Anmäl

Det var jag som skrev detta nedan, jag glömde att skriva namn och då blev det "Anonym"

Lena, 22:39, 19 februari 2012. Anmäl

I texten ovan beskrevs bilden som porr, vilket ju är en förkortning för pornografi. Jag förstår varför du fortsätter att skriva om kvinnor, när det inte verkar ha röra sig om bilder av flickor i de tidiga tonåren. 13-14-åriga småflickor är inte några kvinnor.

Anonym, 22:38, 19 februari 2012. Anmäl

Lena - en bild/skiss/foto/skulptur blir inte pornografisk bara för att motivet är utan kläder - oavsett ålder på modellen.

Robert, 21:25, 19 februari 2012. Anmäl

Vera - eftersom jag är väl förtrogen med mänsklighetens historia så avfärdar jag din kommentar om "historielöshet - du känner mig helt enkelt inte. För det andra kan jag bara beklaga att din bild av världen tycks vara så begränsad. En skiss av en halvnaken kvinna kan bara representera utnyttjande och förtryck? En skiss av ett motorfordon kan bara representera miljöförstöring och rovdrift? En naken, vältränad man på bild kan bara representera steroidmissbruk och nazistiska övermännisko-ideal?

Robert, 21:12, 19 februari 2012. Anmäl

Föreställer dessa skisser nakna barn så bör det polisanmälas.

Lena, 17:09, 19 februari 2012. Anmäl

Slussen 13.55

Bussarnas buss – linje 43 – bromsar in vid Slussen. Busslinjen är inte världens snabbaste och den går inte överdrivet ofta för att vara en innerstadslinje. Men den är värd att vänta på för oss som undviker tunnelbanan om vi inte har väldigt bråttom.

Det enda konstiga med linjen är förarbytena vid Slussen. I gråkylan och den bistra vinden stannar föraren och släpper av de resenärer som inte vill åka längre. Han håller framdörren stängd medan han långsamt sätter på sig ytterkläderna, tar med sig sina saker och går ut genom bakdörren.

Slussen är som vanligt i gråväder, ett stycke ödsligt vindpinat tomrum. Men på hållplatsen väntar ett halvdussin tålmodiga kollektivtrafikkramare på att få komma ombord på bussen. Föraren på väg mot rast vandrar ut i tomrummet. Långt borta möter han sin avlösare, stannar en stund och byter några ord.

Avlösaren kommer sakta gående, går in genom bakdörren och börjar i lugn och ro installera sig på förarplatsen. När han väl ställt in stolen och kontrollerat sin stämpel öppnar han framdörren och släpper in de frusna resenärerna.

Den här proceduren upprepas ständigt. Jag känner mig glad över att sitta inne i värmen, men undrar varje gång om det är förbjudet för en bussförare att släppa på passagerare innan han går på rast.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Allra värst tycker jag det är när de lämnar motorn på så man står därutanför och mår illa i avgaserna. Händer titt som tätt vid Fridhemsplan medan de väntar in/står och småsnackar med sin kollega.

Lena, 17:13, 19 februari 2012. Anmäl

Ta på er kläder så överlever ni.

iggz, 17:49, 18 februari 2012. Anmäl

Hej, har kört SL-buss både i förort och innerstad. I förorten är det förarbyte genom framdörrarna som gäller, dvs när alla klivit på. I innerstaden finns inget "när alla klivit på", det kommer alltid mer folk, speciellt på stomlinjerna. Och det finns en sak som är värre än att låta folk stå och vänta utanför dörren en extra minut och det är att behöva stänga dörren i ansiktet på någon som springer till bussen. Så precis som vi förare måste göra i trafiken gör jag när jag är passagerare: tar det lugnt.

Anders, 09:59, 18 februari 2012. Anmäl

Hmm... jag undrar jag. Oräkneliga gånger har jag stått på Slussen och vid andra utsatta hållplatser och tvingats betrakta hur den färdigkörde chauffören i den makligaste av takter samlar ihop sina saker, tar på sig jackan för att sedan inleda ett sorts kvartssamtal med sin avlösande kollega? Vad finns det att dryfta så länge, just där, just då? Väglaget? Hockeyresultaten? Frugorna? Helgfyllan? I samma utdragna tempo gör sen efterträdaren sig redo - och det finns uppenbarligen en lång checklista. Kan inte hjälpa att jag tycker mig bevittna en ömklig och ganska grym demonstration av maktutövning.

Paul, 23:21, 17 februari 2012. Anmäl

Hej, jag gillar dina texter. Enkla o okomplicerade.Träffade dig faktiskt 1984 då du skrev om PIAB i Åkersberga. Sedan några år kör jag buss för Arriva, en av SLs operatörer. Vid föraravlösningar gör vi så här: Föraren släpper av/på resenärer medan avlösaren väntar på hpl. Bakdörrarna stängs för att inte kyla ned passagerarna. Eftersom de flesta har accesskort idag, kan man ta på sig jackan då de går på bussen, samtidigt som man håller koll. Föraren går sedan ut genom framdörren o möter då avlösaren. Tilläggas bör att passagerare bara får vistas i bussen om en förare är ombord av säkerhetsskäl. Det spelar kanske mindre roll vad Arriva gör f n men fr o m i höst o nästa år kommer Arriva att ta över en stor del av både busstrafiken o den spårbundna diton i länet. Vänliga hälsningar. Lars Grahm

Lars Grahm, 15:32, 17 februari 2012. Anmäl

Och vad skulle hindra att han gör det INNAN han kliver av och blir utbytt? Så fungerar det på Nackabussarna, när det är chaufförbyte i Björknäs släpps de nya passagerarna på, SEN kliver chauffören av och den nya chauffören kliver på sist av alla. Så smidigt så, och ingen behöver frysa.

PG, 15:28, 17 februari 2012. Anmäl

"undrar varje gång om det är förbjudet för en bussförare att släppa på passagerare innan han går på rast." - Då ska jag förklara: Chauffören ska, förutom att köra och gå på rast ibland, kontrollera att passagerarna har färdbiljett.

t, 13:00, 17 februari 2012. Anmäl

"undrar varje gång om det är förbjudet för en bussförare att släppa på passagerare innan han går på rast." -Då ska jag förklara för dig: Busschauffören ska kontrollera att passagerare har biljetter.

t, 12:58, 17 februari 2012. Anmäl

Medborgarplatsen 21.40

Vi har nu fått upp bokhyllan. De guldiga bokstäverna höjer försiktigt mina fingertoppar då handen stryker över det vita omslaget i flyttkartongen från Korphoppsgatan. Det är Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande”.

Senast jag läste den var för ett och ett halvt år sedan när du låg i koma efter smitolyckan. Didion vägrade ge bort sin döde makes skor, John skulle ju behöva dem när han kom tillbaka. Lika ihärdigt vägrade jag acceptera att du aldrig skulle vakna, där på sjukhuset i Belgrad, som i det närmaste kunde liknas vid ett stall.

Ditt ännu korpsvarta hår med spår av silver var rufsigt och inlindat i blodigt bandage. Din späda kropp täcktes av ett vitt lakan som blottade dina tunna axlar. ”Detta hade inte du tyckt om”, tänkte jag. ”Du som alltid ville vara välkammad och prydlig när du satte foten utanför huset.”

En vecka senare dog farfar. Han som föddes fattig men levde som en gentleman. Vars högsta önskan för mig var utbildning och fast jobb.

Innan vi tog farväl fick farfar på sig sin kavaj och välstrukna skjorta. Livet förändras snabbt, livet förändras på ett ögonblick.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0