Ringvägen kl 13.15

Jag vet inte. Kanske är det så enkelt att Stockholms män är kissnödigare än Stockholms kvinnor.

Men jag undrar.

Enligt broschyren ”Offentliga toaletter i Stockholm” finns det 223 – just det – offentliga toaletter i Stockholm. Det är, måste jag erkänna, många fler än jag hade gissat. Visst har man varit med om nödiga stunder då den enda offentliga toalett man kommer på är något illaluktande liladunkel på T-centralen – och det duger ju inte om man själv är på, säg, Ringvägen.

223 toaletter. Det blir i runda slängar 3.800 stockholmare per toalett, i broschyren propert markerade om de är anpassade för rörelsehindrade, stomiopererade eller personer med inkontinens.

Att antalet 223 överraskade mig kan bero på att många offentliga toaletter finns där få kanske tror att de ska finnas, som i parklekar, på stadsdelsförvaltningarna och faktiskt även på en del äldreboenden.

För så här är det. I mina kvarter har de synligaste och mest lättillgängliga toaletterna en sak gemensamt – de är bara till för halva befolkningen.

Katarina Bangata: urinoar.

Björns trädgård: urinoar.

Åsögatan: urinoar.

Att påpeka det orättvisa i detta kanske är som att gnälla om att det inte byggs fängelser för alla laglydiga. Men ändå.

claes.sjodin@dn.se