Norrmälarstrand 08.23

Jag har skrivit sönder mig om hur trångt, bökigt och överbefolkat Stockholm är. Det gick så långt att jag tänkte den högst förbjudna och riktigt obehagliga tanken om att sätta ett befolkningstak för hur många som faktiskt kan bo här. Det var innan jag åkte till Indien.
Indierna har en miljard skäl att tränga sig, och gör det. Tjugo timmar efter jag att jag lämnat Bombay, staden som kan ha 20 miljoner invånare, man vet inte riktigt, landar jag i Stockholm. Kontrasten är rent kuslig.
Bakom ratten utmed Norrmälarstrand tycker jag plötsligt gatorna är galet och onödigt breda. Det är tomt, tyst och ensligt. Jag får lust att tuta men har ingen att tuta på.
Jag är helt solo och kör storslalom i en överdimensionerad asfaltsfil. Min generöst tilltagna gräddfil hade gott och väl kunnat ta ytterligare en bil och en vespa, kanske en cykel också.
Det blir inga fler artiklar om hur alldeles på tok för många vi är. Tvärtom känner jag för att bjuda in tusentals indier, somalier eller varför inte gotlänningar.
Välkomna hit, det är väldigt fint i Stockholm, och det finns orimligt gott om plats att trängas på.