Västerbron kl 08.21

Solen värmer bara lite i måndagskylan. Men i Tanto ljuder fågelsången tät. Jag kör nästan över en ringduva eftersom jag tittar efter magnolior i kolonilotterna. Lindblommorna är nu som grönast och den som hinner kan känna vårens dofter i parkerna.

På Långholmsgatan griper den stressade verkligheten tag i mig igen. Ännu fler cyklar än förra veckan i den smala rännilen mellan byggplanken och den bullrande strömmen av bilar.

Vi som cyklar har ofta friheten att kunna köra i vårt eget tempo. Men när det blir trångt om saligheten på den smala asfalt som är avsedd för oss går den friheten ibland över i rent kaos.

På vägen upp mot brokrönet har två cyklister bestämt sig för att gå i bredd och prata om något roligt. De tycks inte märka den röra som uppstår bakom dem när snabba cykelbyxor och långsamma långkjolar ska bromsa in och passera en i taget.

Uppe på krönet när de som har mer än 20 växlar fått upp farten igen väntar nästa kaos. I backen ner ligger en man vid sin cykel med blödande ansikte. En ring omkring viftar för att förmå alla att bromsa in. Mannen är troligen inte svårt skadad.

Men det går betydligt makligare för alla efter olycksplatsen än före. Vi har fått något att tänka på…

anders.sundstrom@dn.se