Solhöjden 19.10

Backen är lång och trappan brant, och det behövs en vilopaus när man väl når toppen. Det är ett fint område vid vars fot mitt bo är fästat. Här kan man betitta villor i stort sett i varje stil, men man ser sällan de boende.

När jag svängde in på en av de smala gatorna låg en man på mage över en cykel tätt intill häcken. Han försökte ta sig loss när han hörde att någon kom, men det var stört omöjligt. Det visade sig vara en ung man på femton sexton. Han var iförd den här sortens trekvartslånga byxkjolar som trendmakare Lekholm bestämt att unga män ska ha, antagligen för moralens skull. Unga damer är ju ofta iförda snudd på ingenting.

Han ville ha hjälp att ta sig upp. Med lite stöd kom han på fot, den vänstra satt fast i byxkjolen bakom pedalerna på höger sida. Det såg märkligt ut.

Han hade hoppat av cykeln åt höger och fastnat. Jag föreslog att han skulle dra sönder byxkjolen.

”Mamma blir tokig om jag gör det!”

Ut ur häcken kom en barnvagn med pappa. Han såg lite miss­trogen ut när han fick se oss.

Han skrattade till. ”Hur har du lyckats med det där?”

”Vet inte”, sa ynglingen.

Mannen med barnvagnen sa att det bara fanns en lösning, tog fram en fickkniv och skar.

Ynglingen sa ingenting.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Fredhäll kl 14.35

”Mamma, nu bombar jag!”
Det är en av sommarens få varma dagar. Ljummet kaffe i termos och två stackars Statoilgifflar som ligger sked och svettas i en påse. Mot baksidorna av låren den skrovliga, solvarma klippan.
Jag och dottern E ska bada från Fredhällsklipporna. Hon står med ryggen mot mig. Hennes hud är mjuk och täckt av solblekta fjun.
Nej, jag vill inte att hon bombar. Gud vet vad som finns därnere. Och högt är det.
När jag var liten gick det rykten om vad som stoppats i vattnet under vintern. Folk hade kört ned järnstänger med spetsen upp. Det hade dumpats skrot som fanns precis under ytan. Dessutom kunde man missbedöma språnget, slå bakhuvudet i stenen och bli förlamad för resten av livet. I dag kämpar jag fortfarande mot rädslan för vad som döljer sig under ytan, fastän jag vet att den stora faran är att bli kvar på klippan.
Gifflarna får vänta. Min uppgift är inte att röja framför dig på livets hav, lilla E. Den är att få dig att våga språnget.
Jag drar av mig shortsen. Så tar jag din lilla hand i min stora. Vattnet mot Traneberg glittrar löftesrikt när våra fötter lättar. Jag sluter ögonen och väntar på plasket.

Jessica Zupanc

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

det var det finaste jag läst på länge, och jag hoppas att jag kommer att komma ihåg de orden när min dotter växer upp.

Anonym, 21:04, 28 juni 2012. Anmäl

Nämdö kl 10.33

I Stockholms skärgård har jag ofta farit med min lilla eka i några knops fart till handelsboden för att inhandla livets nödtorft. Förut var detta en mycket behaglig resa. Så är det sällan längre.
I takt med tomtpriser på miljontals kronor har nya ägare dykt upp med motorbåtar som är sisådär sju meter långa med motorer upp till flera hundra hästkrafter.
Det kryllar av dylika båtar och det gäller att se upp när de svischar fram.
Man tror kanske att förarna har koll på sin omgivning. En kompis fick erfara att så inte alltid är fallet. Han åkte lugnt runt en udde när en båt dök upp från vänster i 30 knop. Den hade solen i ryggen och fri sikt. I sista stund försökte min kompis parera, men den andra båten for rakt in i honom. Det var småbarn i bägge båtarna. Gudskelov blev det inga personskador, men dyra reparationer. Den påkörande förarens förklaring var ”jag såg dig inte…”.
Tänk er en sådan förklaring på bilvägen. Där är bestämmelserna striktare. På sjön blir ofoget allt oftare regel än undantag. Det är heller inte kul att sitta i en liten båt i en trång passage när sjön rivs upp och blir grov i svallet efter uppkomlingar som inte tänker längre än stäven räcker.
Ajöss lilla eka. Du har uppenbarligen gjort ditt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Bara byta ut ekan mot cyklister och sjumetersbåten mot bilar så är det som vilken dag som helst för en cyklist i Stockholm.

Johnny Rönnberg (Webbsida), 08:04, 28 juni 2012. Anmäl

Borgmästargatan kl 23.55

Lila midnattshimmel och yngsta dottern, som är ett par centimeter längre än jag, har lagt armen om min axel och är i färd med att ge mig ett gott råd i en sak som jag har fått fullständigt om bakfoten.
I sommarnatten lurar alltid något runt hörnet. Men inte var vi beredda på att möta det råa hatet när vi svängde ner på Borgmästargatan.
– Era jävla lebbor.
– Flator. Och det är ingen ­komplimang, det ska ni ha j-t klart för er.
– Sådana som ni borde prova …
Ordet på tre bokstäver studsar mellan fasaderna.
För att lätta på trycket viskar dottern:
– Erkänn nu mamma att du tycker att det är lite roligt att han tror att jag är ihop med dig.
Vi ler åt mina ständiga åldersnojor.
Trollet från nätets hatsidor hade tagit kropp i en helt vanlig snubbe, som fortsätter ut på Folkunga­gatan.
Var han full, dumpad och olycklig?
Påtänd, eller sjuk?
Det spelar ingen roll. Hat gör ändå ont.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hornstull kl 17.25

Stockholm i mitt hjärta? Jo, pyttsan – ibland är det snarare ”Stockholm är min hjärtinfarkt”.
Jag tror vi är många som har något ställe i stan, eller en speciell situation, som är extra tålamodsprövande. Då Stockholm utmanar den personliga karaktären och moralen, då vi frestas att göra något som är fel, farligt eller olagligt.
Det kan vara den drickasugne som ska gå förbi Systembolaget på Folkungagatan utan att gå in, pendlaren som fastnar på Essingeleden eller, som i mitt fall, cyklisten som ser rött. Bokstavligen. Jag. Ser. Rött.
Mitt hjärtinfarktsställe ligger vid Hornstull, trafikljuset vid Långholmsgatan, precis söder om Hornsgatan. Här testas jag varje dag när trafikljuset behagar skämta med mig aprilo.
En dag tog jag fram stoppuret. Resultat: grönt ljus i 5,2 sekunder. En del cyklister hann upp på sadeln och få en fot på tramporna. Någon hann till och med ända till mittrefugen innan ljuset slog om.
Sedan var det rött i 3 minuter och 17 sekunder. Efter ett par minuter ger någon upp och kastar sig dödsföraktande rakt ut i trafiken och hoppas hinna över. Jag tänker att jag ska bita ihop. I 3 minuter och 17 sekunder. Snart blir det grönt igen – i 5,2 sekunder.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

[...] tas kontraproduktiva sparkrav i affekt tex att banta hyrda lokaler på Bryggaren more… Hornstull kl 17.25 – Dagens Nyheter – dn.se 06/25/2012 Hornstull kl 17.25Dagens NyheterKarolinska universitetssjukhuset (KS) i [...]

Gå ner i vikt » Nyheter om banta – #1 (Webbsida), 10:28, 26 juni 2012. Anmäl

Jamen du vet det är inte för att det är grönt för kort tid som cyklisterna cyklar mot rött, det är för att de är en alldeles egen art av ansvarslösa varelser som inte har förmågan att respektera regler ;-). (Tack för att du tar upp problemet, om jag ska vara lite mer allvarlig!)

KA, 11:24, 25 juni 2012. Anmäl

Järvafältet kl 14.19

Det finns en minneslund på Järvafältet som jag går till då och då. Den finns där för att hedra de barn och vuxna från Kista som den 15 augusti 1988 omkom i en bussolycka i Norge. Människor som vi växte upp med, som gick på samma fritids, som handlade i samma livsmedelsbutiker, som dök upp på Kista IP med fotbollsskor i ena handen och tennisracket i andra.
Unga människor som slogs ned mitt i språnget och aldrig reste sig igen. Och så vi som stod kvar med fler frågor än svar, med en ny sorts oro intryckt i kroppen, översköljda av en omfattande ryktesspridning. Såg någon vad som pågick på vår nivå?
Min familj landade på Arlanda, tidigt på morgonen någon dag efter olyckan, och möttes av kvällstidningarnas löpsedlar: ”DE DÖDA.” Och passbilder på alla som hade omkommit.
Barn som inte fick fortsätta, som aldrig ens nådde klassresans mål. De efterlämnade så mycket sorg, är ännu i dag saknade.
– Mamma, NN är död, sa jag – på persiska, om min hågkomst inte lurar mig – och hennes reaktion var att slå sig själv hårt över kinden.
Här på minnesplatsen, med träden och stenen och den lilla grusvägen intill, kan jag sitta och tänka. Och jag tänker att jag är tacksam över att jag får vara här en dag till.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Mariebergsgatan kl 16.40

När jag var liten sjöng min mamma ibland ”I en sal på lasarettet”, den gamla sorgliga sången om en liten tbc-sjuk flicka som förgäves hoppades på att bli frisk och få komma hem (den lär ha tillkommit runt 1900). Mamma hade själv lyssnat på den som barn, med fascination och tårar.

På besök i den äldre byggnaden på Stockholms sjukhem tänker jag på sången. Även om ”salarna” är egna rum i dag. Stora, vackra fönster, terrasser och högt i tak. Blanka linoleumgolv. Minnen, omsorg men också gammal sorg i väggarna.

Här finns i dag ett vård- och omsorgsboende med ett 80-tal platser. En av dem som bor här jobbade i många år på sjukhemmet. Hon minns det roliga midsommarfirandet med en stor majstång i parken.

I år går det inte att fira i parken, den är en byggarbetsplats. Snart är en epok slut. Till nya, moderna lägenheter vid Mariebergsgatan ska de äldre och sjuka flytta nästa vår. Den gamla byggnaden var ”nya sjukhemmet” när den togs i bruk 1891. Redan 1867 invigdes det första sjukhemmet på platsen, ”för ändamål att till vård emottaga af obotlig eller långvarig sjukdom lidande personer, företrädesvis från hufvudstaden”, av samma stiftelse som fortfarande driver verksamheten.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[...] och Huddinge tänker banta personalstyrkan med 700—800 heltidstjänster. 2012- more… Mariebergsgatan kl 16.40 – Dagens Nyheter – dn.se 06/20/2012 Mariebergsgatan kl 16.40Dagens NyheterUpp till 800 jobb bort på [...]

Gå ner i vikt » Nyheter om banta – #1 (Webbsida), 13:26, 22 juni 2012. Anmäl

Odengatan kl 18.10

Det var en stressig dag, jobba undan en massa måsten, hämta sambon och skynda ut till Åkersberga. Vi var bjudna på en flickas allra första födelsedag. På väg dit passerar vi Vasaparken där jag tagit en bild på Astrid Lindgren. Jag minns hur min dotter Emma ”Pappa gråter du än?” höll koll på tårflödet när jag snyftade mig förbi de första kapitlen i ”Bröderna Lejonhjärta”. I Åkersberga blev det tårta, kaffe och glada skratt. Gabriella föddes för tidigt och hennes väg till livet gjorde jag en gång ett reportage om.
Dagen efter var det läge för motion efter det kaloririka kalaset. Paddlade ut på Lilla Värtan. Lidingö tronade framför mig i solgasset. Där bor Kjell Brockman med hustrun Maj-Britt i ett trivsamt hus. De har två söner och flera barnbarn. Det vet jag för att jag har gjort ett reportage även om dem. På vägen hem efter paddlingen passerade jag Klara sjö där Lotta hittades död efter en överdos. Glada, varma, intelligenta Lotta. Vars historia jag en gång också berättade om.
Och så håller det på. Ett gathörn. En kajkant. En ö. Fysiska platser som väcker minnen om alla intressanta mänskliga möten som arbetet skänkt mig genom åren. Möten och människor som alltid lever kvar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

[...] Gårda. Ekonomi – 18 jun. Platzers expansion i Göteborg fortsätter. Bolaget köper tre Odengatan kl 18.10 – Dagens Nyheter – dn.se 06/19/2012 Odengatan kl 18.10Dagens NyheterDär bor Kjell Brockman med hustrun [...]

| Nyheter hus frankrike – #1 | hus frankrike (Webbsida), 11:35, 20 juni 2012. Anmäl

Den allra första födelsedagen firas nog på BB skulle jag tro.

G Bystander, 16:22, 19 juni 2012. Anmäl

Rörstrandsgatan kl 10.20

Det är lagom varmt, lagom soligt. Lagom allt.
I går brusade och dundrade det av trafik överallt, hela tiden. Nu är här nästan tyst. Pulsen har tydligt ändrats i staden. Direkt. Som en bildväxling i lördagsfilmen på tv. Staden är plötsligt min.
En gräddig glass med päronsmak i min hand, en välkomnande parkbänk utanför Filadelfiakyrkan. Kastanjerna har släppt sina blommor som skräpar ned asfalten. Blomsterhandlaren vid sidan av har en kund med bestämda åsikter att ta hand om.
Tre fnittriga unga kvinnor i kortkort kalvar lojt förbi. Långa ben i höga klackar med halvdecimeterhöga platåsulor. Stadens unga älgar. De går lite strakbent, lite stolpigt så där. Skomodet tål inga större kroppsliga utsvävningar.
En jeansklädd äldre kvinna i en smal flickkropp pilar förbi. Henne ser jag ofta. Kortklippt hår med en neongrön topping, färgen matchar den lilla nätta ryggsäcken. På vintern är hon ett litet glatt utropstecken bland alla dysterklädda, nu märks hon mer genom sin snabba gång än genom sina färger bland de sommarklädda flanörerna. Jag har ofta undrat vart hon ska.
Utan förvarning vräker regnet ned i en snabb störtskur. Vart tog alla strosarna vägen? Och var kommer alla paraplyer ifrån?

Birgitta Sundling

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[...] Ta del av dietistens smarta tips och tappa extrakilon Testa redan i dag och n more… Rörstrandsgatan kl 10.20 – Dagens Nyheter – dn.se 06/19/2012 Rörstrandsgatan kl 10.20Dagens NyheterFölj med några av DN:s skribenter [...]

Gå ner i vikt » Nyheter om banta – #1 (Webbsida), 10:28, 26 juni 2012. Anmäl

Operan kl 18.59

Någon minut kvar till kvällens föreställning av baletten ”Sylfiderna”. Musikerna i orkesterdiket i operahuset vid Gustav Adolfs torg har stämt sina instrument och snart ska dirigenten lyfta taktpinnen. I stolen bakom mig sitter en liten pojke i knät på en äldre man. Pojken är kanske tre år, klädd i skjorta och slipover. Mannen tycks vara hans morfar eller farfar.
– Min pappa kommer att bli förvandlad till häxa, utbrister den lille pojken plötsligt och pekar mot scenen.
Innan första akten börjar hinner jag svara att det låter väldigt ruggigt. Så hör jag pojken viska att det känns lite otäckt.
Baletten ”Sylfiderna” handlar om James som blir förförd av en kvinnlig luftande på sin bröllopsdag. Av häxan Madge får han en sjal att hålla fast henne med, men när han försöker göra det faller hennes vingar av och hon dör. I en scen i baletten dricker den lille pojkens pappa av trolldrycken häxan kokat ihop.
I pausen är pojken ivrig att få komma bakom scenen och träffa sin pappa. Efter föreställningen applåderar han ivrigast av alla. Han tycks vara en mycket stolt son.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0