Inverness kl 07.33

Köerna in mot stan har redan börjat. Bilarna står stilla på Stocksundsbron, nedfarten mot Bergshamraleden är igenkorkad och den som kör mot Roslagstull får nog räkna med minst en halvtimme i snigelfart för att nå dit. Kanske också ytterligare tio minuter för att förflytta sig till Sveaplan.
Men det är inte mitt bekymmer. Fartens tjusning upplevs på banorna intill. Där svischar vi snabbt förbi allihop, oavsett om dom sitter i en BMW eller Audi.

En extra sporre är den digitala räkningen som Danderyds kommun satt upp strax norr om bron. Denna morgon är jag nummer 116 som passar brons västra sida och när jag sent på eftermiddagen kommer cyklande tillbaka passerar jag som 792:a.

Men de flesta väljer den östra sidan av bron och där har 1 385 passerat när klockan är 18.39. Tillsammans med oss som tar västeralternativet är antalet passager vid bron uppe i 90 237 sedan årets början.

Vi kommer att bli många, många fler. Bilkaoset ska bara bli värre och förändras inte ett dugg av att 27 miljarder av våra skattekronor ska satsas på en förbifart ute vid Drottningholm.

Satsa lite extra på cykelbanorna i stället!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Det är jättebra att ni blir fler som cyklar så slipper vi som kör BMW eller Audi trängas med er på gatan! Tack!

Jesper, 22:28, 31 augusti 2012. Anmäl

Ju fler vi blir, desto mer utrymme kan vi ta över från plåtlådorna! och befria staden från buller, avgaser, parkeringsplatser och fossilberoende!

GQ, 01:45, 31 augusti 2012. Anmäl

Stockholm kl 07.30

Jag påbörjar färden till jobbet. Föraren som kör bussen är född i Somalia.

Jag passerar äldreboendet där svärmor äter frukost just nu. Den serveras kanske av ”Pelle”, som kommer från Bangladesh. Han kallas Pelle för att de gamla har lite svårt att uttala hans riktiga namn.

På bussen sitter några män från Polen, de ska åka till ett bygge.

Jag byter till t-bana. I spärren sitter en man från Chile och på perrongen plockar en man från Irak upp skräp som resenärerna tycker ska hamna där och inte i papperskorgen.

I väskan ligger kallelsen till tandläkaren. Han har utländsk bakgrund.

Jag äter lunch på en restaurang och hon som tar betalt kommer från Thailand.

Jag tänker att jag måste ringa min vän från Iran, han är datakonsult söder om stan.

Jag skulle inte kunna ta mig till jobbet, svärmor skulle inte få någon frukost och jag ingen lunch om inte människor från andra länder flyttat hit – och det skulle vara oerhört skräpigt på tunnelbanestationens perrong.

Människor från Iran, Irak, Somalia, Chile, Turkiet, Thailand och Polen gör att Stockholm lever och fungerar. Glöm aldrig det!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Problemet är att i en liten befolkning till antalet som Sverige, och vi tar vi 20% invandare, inte undra på att det inte finns lägenheter.

Marianne fd Södermalm, 22:48, 31 augusti 2012. Anmäl

Bussföraren från Somalia, Pelle från Bangladesh, Städaren från Irak, Servitrisen från Thailand har alla säkerligen betalt dyra pengar till människosmugglare för att komma hit. Hur deras "avtal" med dessa smugglare är det ingen som skriver om. En fälla av skulder Vart alla dessa pengar som smugglarna tar var hamnar dom.. ??. Byggarna från Polen samt servitrisen har slavliknade kontrakt, urusla löner och behandlas som 3:e klassens människor . Länge leve flyktingpolitiken som göder smugglare och länge leve valfriheten som gör människor till dagens trälar.På sikt vem vill anställa en infödd svensk som vill ha kollektiv avtal, vettiga arbetstider, när det går att anställa trälar från andra länder. Länge leve vårt nya klasslösa samhälle. Hoppas att den goda lunchen smakade bra....

Maria, 19:44, 30 augusti 2012. Anmäl

Ytterligare en skribent som trampar på svenskar. Kom till Stockholm på 60talet och stan fungerade alldeles utmärkt fast man varken såg eller kände någon utlänning utöver finnar. Även svenskar arbetar för att du ska ha det bekvämt och kan skriva dina ganska så värdelösa rader.

elina, 17:59, 30 augusti 2012. Anmäl

..och i kategorin samförstånds signalerande ryggradslös medlöpande medelklass går priset idag till....

TT, 12:45, 30 augusti 2012. Anmäl

Ja, och innan dessa människor hade de här jobben så gjordes de enklare jobben av svenskar på väg ut i arbetslivet- idag hittar de inga jobb eftersom vi gladeligen fyller på med än mer desperata arbetstagare från utlandet. Jobben ovan utförs ju i Helsingsfors, Reykjavik osv. väsentligen trots avsaknaden av människor från Iran, Irak, Somalia, Chile, Turkiet, Thailand och Polen? Eller menar skribenten att dessa städer inte "lever" eller "fungerar"?

Förståsigpåare, 09:52, 30 augusti 2012. Anmäl

Afganer då... Räknas i de?? Menar skribenten att de inte bidrar?!? RASISM!!!

Anonym, 09:02, 30 augusti 2012. Anmäl

För svenskar hade aldrig klarat av de jobben, eller hur?

Alex, 08:10, 30 augusti 2012. Anmäl

Fungerar servicen sämre i de länder där invandringen är mer reglerad? Bussföraren från Somalia utför ett jobb men har en eller flera fruar och säkert 6-7 barn som kostar Sverige pengar i barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag. Och alla andra som sannolikt har någon anhörig som kommit till Sverige på anknytning och som är sjukpensionärer som också kostar pengar för Sverige. Nej, jobb och lägenheter i Sverige ska i första hand gå till dem som är födda och uppväxta här. Invandrare ska bidra till en förbättring i samhället inte kosta samhället. Varför söker få uppehållstillstånd i Schweiz? Jo, för att det tar 10 år innan man får permanent uppehållstillstånd där och uder tiden måste man klara sig ekonomiskt genom att jobba. Varför söker man uppehållstillstånd i Sverige? Jo, för här får man bidrag. Det är bara att höja skatten, införa biltullar, sänka a-kassan, sänka sjukersättningen eller avslå den helt, höja fribeloppet för mediciner och frikort för sjuka m m för att finansiera alla som ville komma till Sverige som det är "så synd om". Du ser inte helheten, bara enstaka inslag. Sverige hade klarat sig bättre utan alla dessa invandrare eftersom vi hade haft jobb och bostäder åt alla och sluppit betala alla dessa bidrag. Jag vill inte bo i Sverige längre. Funderar på att söka jobb i Schweiz.

Nettis, 23:31, 29 augusti 2012. Anmäl

Vid sorteringsanläggningen med begagnat lump sitter Olle 49 år och sorterar kläder ät andrahandskedjan för att få ut sitt aktivitetsstöd. Han är i fas3 efter ett tidigare långt arbetsliv inom lager. I fas1 och 2 efterfrågade han arbetsförmedlingens buss och långtradarutbildingar men fick höra att dessa utbildningar bara gick till prioriterade grupper. På ett Café en bit ifrån sitter arbetslösa Fatima hon har gått AFs serviceutbildning, men inte lyckats få nått jobb. På den senaste arbetsintervjun hon var på som rörde ett städjobb minskade arbetsgivarens intresse när han förstod att hon hade en svensk mamma och utländsk pappa och att hon var född här och medborgare sedan födseln. Arbetsgivaren hade antagit att hon var nyanländ invandrare och därför berättigad till instegsjobbsbidrag. I en stad i mellan sverige sitter ett gäng utbildade undersköterskor, städare och snickare och skriver livsböcker på en pysselsättning anordnad av jobbfabriken som drar in 5000 per person i månaden för att hitta på ett hittepåjobb. De heter Lasse, Britta, Susanne och Arne. Samtliga dessa hade kunnat få jobb i Stockholm om det nu hade funnits några lägenheter vilket det inte gör. Så ser verkligheten ut i dag.

susanna svensson, 19:41, 29 augusti 2012. Anmäl

Tanken är god Thomas, men du borde vetat bättre än att säga det du menar rakt ut utan att den svenska mentaliteten/pessimisten/besserwissern hinner ifatt och kallar dig idiot för att du inte täckt alla möjliga infallsvinklar så du inte på något sätt förolämpar någon annan. För OJ det är ju så hemskt tabu och yttra sig om sina åsikter och känslor om samhället på något annat sätt än objektivt. Hur som helst tolkar jag det du skrivit som att det inte är så pass dåligt med invandring som det påstås vara. Och JA självklart är det inte det, på en kulturell nivå (speciellt mat) har invandringen fört Sverige framåt något ofantligt! - visst finns det väldigt många negativa sidor med invandring, men i Sveriges fall är det hanteringen av invandringen som behöver förbättras med råge. Sen finns det någon som sa att om inte invandrarna fanns så skulle svenskar göra jobben själva och det är ju helt logiskt och ointressant just nu. Tala med folk som kom hit under 70-80 talet så får du se hur grått och tråkigt Sverige var, men det fungerade säkert jättebra. På den tiden.

Verkligheten, 14:40, 29 augusti 2012. Anmäl

Sydpoolen kl 11.23

Det finns en stor gul post it-lapp i mitt huvud. Det står ”stanna i stan” och när det blir dags att planera nästa semester ska jag ta fram den.

Jag satte dit lappen när jag med 28 kilometer per sekund var på väg ned i den stora vattenrutschbanan i Sydpoolen och inte kunde sluta fånle: det här är livet, tänkte jag, att vara i stan en semestervecka med dottern och bara åka och gå och leka och rutscha och upptäcka och jag ville bara fortsätta. Jag gillar ju Stockholm mer än någon annan stad och så fort jag är ledig åker jag härifrån. Och därför finns det så mycket, så nära som jag aldrig njuter av. Jag kan, till exempel, inte minnas när jag senast var på Gustav III:s antikmuseum.

Så nästa år tar jag fram en karta och markerar alla gator och torg och museer som jag inte kan komma ihåg och går dit och någonstans kommer jag att hitta det där kaféet som blir mitt nya favoritkafé och som gör Stockholm ännu mer till min (och dotterns) stad och semestern ännu mer till vår semester (och rätt mycket billigare). Dessutom ska jag tillbaka till Sydpoolen och titta på en annan fusklapp i huvudet där det står ”Stora rutschkanan: 8 sekunder och 34 hundradelar” och så ska jag fantamej under åtta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Stockholm, är Stockholm! Förr låg Leksaksmuseet vid Mariatorget, vart finns det nu?

Marianne fd Södermalm, 22:30, 28 augusti 2012. Anmäl

Kungens ­kurva kl 14.35

I sommar har min familj levt som vildar, utan el och rinnande vatten. Vi har tvättat oss i havet och lagat mat över öppen låga – långt från Stockholms asfalterade gator.

Avkopplade, urkopplade och rätt skitiga kom vi hem igen.

Vad är då det första vi gör? Jo, åker till Ikea. Vi vill utnyttja sista dagens hyra av bil.
Så här i efter hand kan man ­konstatera att beslutet var dumdristigt. Här har familjen lyckats vara överens hela semestern, och så ger vi oss i kast med det yttersta provet av förhållanden.

Ja, i USA talar man faktiskt om Ikeatestet. Om en person är villig att följa med dig till det svenska möbelvaruhuset är den officiellt din pojk- eller flickvän. Om ni dessutom kommer hem med varorna utan haft ett stort bråk eller gjort slut så är ni i praktiken förlovade.

Nu är mannen och jag redan gängade – och kom ut tjuriga 3,5 timme senare men fortfarande tillsammans. Efter korv och festis från kiosken utanför varuutlämningen blev alla, inklusive barnet, på gott humör igen.

Och tur var väl det. För sedan kom nästa utmaning när vi skulle lämna tillbaka bilen och glömt portkoden till hyrgaraget. Men det är en annan historia…

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Sollenkroka kl. 10.55

Färjan ”Vaxö” med plats för 340 passagerare har lagt till vid Sollenkroka. I sista stund kommer en kvinna i 30-årsåldern springande med en barnvagn. Snälla, säger hon, kan ni hålla båten en minut. Min man är bara och parkerar bilen.
Okej, en minut, blir svaret från bryggan.
Det går en minut. Det går två. Det går tre.
Är han i krokarna, frågas försiktigt från båten. Vänta, svarar kvinnan, jag ringer och kollar var han är. Och då låter det ungefär så här:
Hur går det? Jaha. Åh, vad jobbigt! Inte en enda plats? Men det finns inga längre upp då? Jamen passerade inte vi en annan parkeringsplats på vägen? Nähä. Jag fattar. Men du, ska vi göra så här då att vi stannar och äter lunch här och tar en senare båt. Nej, jag vet inte, men det måste ju finnas någon restaurang här omkring.
Ungefär här, när kvinnan detaljplanerade sin och familjens dag samtidigt som flera hundra passagerare spenderat fem minuter på att vänta på hennes man, kom frågan från akterdäck: Kan vi lägga ut, eller? Ja, svarade kvinnan då. Ni kan åka.
Curlingbarnen har blivit stora. Och jag konstaterar att de är om möjligt än mer ocharmiga och självupptagna än de var som små.

Hanne Kjöller

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (30)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 30

Jag skulle bara kalla dem för Stockholmare. Ett vanligt beteende med folk boende innanför tullarna. "men världen handlar ju om mig!"

Anonym, 09:03, 27 augusti 2012. Anmäl

Jag tycker det verkar typiskt idérikt, handlingskraftigt, armbågsbeteende helt i överensstämmelse med borgerlig entrepenörs- och konkurrensmentalitet. Gissningsvis var det en framgångsrik journalist som uppehöll färjan.

Svidrik Kaxe, 09:12, 26 augusti 2012. Anmäl

Re Maggan: Istället för idiotiska kommentarer kanske du kan tänka till lite? I stora städer så spelar tidtabeller roll. 5 minuter sent kan betyda att båten återvänder till bryggan sent och vips så missar ett hundratal människor bussen intill stan och får vänta en halvtimme eller mer med barnvagnar och packning. Och sedan missar de pendeltåget och plötsligt blir fem minuter timmar. Allt för ett självupptaget miffos skull.

Förståsigpåare, 23:13, 24 augusti 2012. Anmäl

Att generalisera en hel åldersgrupp för en islolerad händelse verkar ju vara i sin ordning. Fast vad vet jag...Själv har jag ju fått allt serverat på silverfat i hela mitt liv!

Marcus, 23:10, 24 augusti 2012. Anmäl

Självupptagna människor finns i alla åldrar, hårt arbetande människor finns också i alla åldrar. Så trött på folk som klagar på den nya generationen, men gissa vad, dessa människor finns också i alla åldrar!

Anonym, 23:08, 24 augusti 2012. Anmäl

Jag har av initierade källor hört att 60-talister ska vara rätt jobbiga också...

Sarialdi, 23:03, 24 augusti 2012. Anmäl

re: Trollet, 16:07 Vilka grupper bör vi hålla ögonen på?

MonOnkel, 22:52, 24 augusti 2012. Anmäl

Fantastiskt att det finns människor, som tycker kvinnan är en förebild. Kul för oss andra att veta. Då får vi börja gapa redan när "damen med barnvagnen" kommer ångandes med -"Vänta, vänta....min man letar parkeringsplats". För att slippa se eländet av knepiga svenskar och deras attityder. "Helvetet är de andra...."

Martin, 21:33, 24 augusti 2012. Anmäl

Kul skrivet även om ingen kan vara säker på att analysen är rätt. Jag är 33 år och curlades inte som barn. I min klass blev vi nog inte så bortklemade. Delade tidigt ut reklam för att finansera enstaka cd-inköp. Efter 18 års ålder började jag jobba på hemtjänsten, har inte fått många hundralappar av mina föräldrar sen dess.

Anonym, 20:27, 24 augusti 2012. Anmäl

Har väl mer att göra med stress hos människor. Att inte kunna vänta på fem minuter på en medmänniska och sedan klaga på uppfostran! Stackars er stockholmare!

Maggan, 19:56, 24 augusti 2012. Anmäl

Görla kl 10.36

Vi hyr släpvagn och tömmer tomten på bråte. Uppluckrade kartonger. Ruttet marktimmer. Trasiga badleksaker. Tomma färgburkar.

Görla återvinningscentral i Norrtälje är ett populärt lördagstillhåll. Men snart är det vår tur. Det är oändligt skönt att slänga skräpet i containrarna märkta brännbart, obehandlat trä eller metall.

Samtidigt är det svårt att inte störa sig på alla fina saker som slängs. I metallcontainern ser jag två sköna cyklar i gott skick. Crescent. Sextiotal. Med lite olja på kedjan och luft i däcken skulle de snabbt förvandlas till två rullande kultobjekt.

Vid ett tidigare besök i Görla såg jag i ögonvrån en man hiva en hel femtiotalsservis i containern märkt deponi. Innan jag hann reagera krossades den mot botten.

Här i Görla fanns förr ett utrymme där man kunde lämna hela prylar som man inte ville kasta.

Sedan såldes de på loppis. Behållningen gick till projekt Rädda havsörnen.

Men i dag finns bara alternativet att slänga. Och ingenting får man ta med sig därifrån.

Den bästa återvinningen borde väl vara att grejerna används så länge de är hela?

En gång lyckades jag smuggla med mig en komplett symaskin från Görla.

Den fungerar fortfarande utmärkt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

[...] [...]

Nyheter bostäder frankrike #1 | Nyheter bostäder utomlands (Webbsida), 09:55, 29 augusti 2012. Anmäl

Va det en Huskvarna ? Trevlig Helg!

Marianne fd Södermalm, 00:56, 25 augusti 2012. Anmäl

Absolut

Lena (Webbsida), 21:33, 24 augusti 2012. Anmäl

Ibland finns det en återvinnings-butik direkt i anslutning till återvinnings-centralerna, där alla de här sköna sakerna kollas igenom, möjligtvis repareras och sedan går ut till försäljning. Jag har jobbat i en sån. Det som händer väldigt fort är att butiken, precis som alla andra lokaler i västvärlden, fylls till bredden av perfekt fungerande, totalt värdelöst skräp som ingen vill ha. Visst, en del säljs, till mycket billig penning och det är trevligt för alla inblandade. Men jag garanterar att det inte finns en enda själ i cykelverkstaden på returbutiken i Umeå som sörjer två förlorade "rullande kultobjekt" från sextiotalet.

iggz, 19:17, 24 augusti 2012. Anmäl

Man kan lämna in hos t.ex. Stadsmissionen eller Myrorna eller andra organisationer. Då kommer sakerna till nytta igen! Jag kastar i princip ingenting som går att återanvända.

Wivi, 19:01, 24 augusti 2012. Anmäl

Jag håller med dig, ibland ser man helt felfria saker slängas på ÅC! När ÅC i Jordbro fanns på sin gamla plats, hade de trots det trånga utrymmet en container där man kunde ställa in felfria saker som sedan hämtades upp av kommunens second-hand-butik. När ÅC flyttade till nytt större område för några år sedan, försvann denna container, och man är "tvungen" att kasta dessa saker i respektive avfallscontainer. Det är så synd tycker jag, det finns många felfria saker som skulle göra någon annan glad för en billig penning istället för att kastas.

Polarbear, 06:17, 24 augusti 2012. Anmäl

Operabaren kl 21.12

En afton i maj 1981 fyllde jag min Vauxhall Victor med kläder, lp-skivor och en 14-tums svartvit tv. Rullade ut ur Göteborg med kurs på Stockholm där jag fått ett sommarvik på DN:s nattredaktion.

Det var inledningen på ett 20-årigt passionerat förhållande mellan mig och huvudstaden. Vattnet, grönskan, arkitekturen tog mig med storm. Och invånarna var så coola och självmedvetna.

Vikariatet övergick så småningom i en fast tjänst. Jag lyckades fixa ett förstahandskontrakt på en etta vid Bergsunds strand. Kände mig allt mer som en stockholmare trots att jag var en invandrad lantis.

Mot alla odds överlevde kärleken den svartsjuka som ett år i New York vållade.

Men under 2000-talet har glöden falnat i samma takt som stockholmarnas självmedvetenhet förvandlats till självgodhet med rötterna i en penninggalen bostadsmarknad.

Under samma tid har beslutsimpotens i Stadshuset försatt trafiken i ett tillstånd av kronisk infarkt. Slussen borde ha rivits för länge sedan och 25-miljardersprojektet Förbifart Stockholm har goda utsikter att bli huvudstadens egen Hallandsås.

– Kom igen, säger Cilla. Du är bara en sur gubbe som ser alla förändringar som försämringar.

Sigge Anderberg
sigge.anderberg@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Och hur gick det med Vauxhall Victorn?

Spaps, 16:03, 24 augusti 2012. Anmäl

Då är väl jag också gammal, fast jag är inte det. Håller med. Sthlm har under 2000-talet blivit kallare och handlar mer om status och att skylta med pengar. Sådant här kommer och går och jag hoppas den går över snart. Tågen är ett prakt exempel, i början av 2000-talet ställde man sig vid sidan av dörren och lät ALLA gå ut. Nu rusar folk in och lämnar en liten spricka för avstigande att ta sig igenom.

Anonym, 12:48, 23 augusti 2012. Anmäl

Södermalm kl 06.24

På landet finns det massor av fåglar. Vi har njutit av havsörnars flyguppvisningar i skyn och fiskgjusars jakt på fisk till sina ungar. En dag såg vi en steglits i en blomma på tomten. En kväll när vi slötittade på en gammal Bondfilm blängde en kattuggla intensivt in på oss från en björk.

I stan finns inte lika många sorters fåglar. Men de är nästan fler – och de låter mycket mer. Innan vi åkte ut i grönskan väcktes vi ibland av måsar och trutar. Mest lät de trutar som vandrade omkring på gården med ganska nykläckta ungar.

Nu när vi är tillbaka i vardagen väcks vi av en kakafoni från björktrastar som fyller hustaken på natten för att i gryningen kalasa på de nästan svarta och för människor oätliga körsbären som planterats på gården av någon av de många trädgårdsexperter som planterat tusentals träd och buskar med oätliga bär runt hela Stockholm.

En morgon får jag skrubba cykelsadeln för att få bort trastbajset. Senare samma dag faller en stendöd trast ned framför fötterna på min fru.

Nästa morgon är det helt tyst utanför fönstret, inte en enda björktrast syns till. Frågan är nu om körsbären tog slut eller om de oätliga svarta bären till och med var giftiga – åtminstone för fåglar.

anders.sundstrom@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Jo, jag är ju en sån där som ritar in en massa träd och buskar med oätliga bär då. Grejen är att det finns en mycket utbredd (tråkig) syn bland chefer och beställare att det inte går att ha fruktträd med ätliga bär, eftersom folk bara river sönder träden när de försöker plocka omogen frukt. Bär överhuvud taget vill man undvika för att de skräpar ner på marken och ger fläckar på barnens kläder (hemska tanke). Tyvärr svårt att argumentera emot (hur gärna man än vill). Jag smyger oftast in så mycket ätligt jag kan i alla fall, som t.ex. Häggmispel och Blåtry. Är dock rätt övertygad om att de flesta tror att de har oätliga bär. Men man gör så gott man kan, liksom... (och om några föräldrar får panik över de "oätliga bären" som i själva verket är jättegoda, ja, det skiter jag faktiskt i). Skulle gärna rita in lite bigarråträd ibland dock, om jag fick!

Ms X, 11:36, 22 augusti 2012. Anmäl

Djur, inkl fåglar, äter mycket sällan frukter/bär/växter som de vet är giftiga. Deras ätvanor är inlärda. I frågan om bär och fåglar är det inte ovanligt att fåglar sätter i sig jästa bär. I mitt eget bostadsområde har det fått ordnats tillnyktringsenhet för fåglar när de ätit jästa rönnbär från flera gigantiska träd. När berusade fåglar började dunka in i fönster här och där så fällde kommunen tre av träden. Nu händer det bara någon enstaka gång.

Jessika, 00:09, 22 augusti 2012. Anmäl

När vi flyttade in i huset på Kattgränd 6, det va barnrikehus, på 40 talet, fanns det en trevlig gård där vi barn inte fick gå på gräset. Varje buske hade giftiga bär. Som tur va så låg portvakten i fönstret för att kolla att vi inte satt en fot på gräset. Han måste ha hållt ett öga på bären också. PS. Det finns en trevlig film om alla fåglar som häckar i New York. Massor! Trevlig September!

Marianne fd Södermalm, 22:27, 21 augusti 2012. Anmäl

Det kan också vara så att bären är övermogna och har jäst och blir trädet en "fågelkrog" och när fåglarna då mumsar bär blir dom ganska så fulla, en del flyger rätt in i fönsterrutor och slår ihjäl sig vilket hände här för ett tag sen. När bären är slut övergår dom väl till nåt annat träd med flera mogna bär och fortsätter festen

Ulla., 14:48, 21 augusti 2012. Anmäl

Kan upplysa om att de "oätliga körsbären" är fullt ätliga, både för trastar och människor, men lite väl små för att vara intressanta för oss. Däremot intressanta för trastar, och är det något fel med det? Man planterar dessa träd därför att de blommar mycket vackert på våren - men det har kanske Anders inte lagt märke till?

torparn, 12:21, 21 augusti 2012. Anmäl

Giftig är ett relativt begrepp. Även ätliga körsbär är giftiga för människor i tillräckligt stora mängder. Fåglarna märkte förmodligen att de mådde dåligt av bären och slutade äta dem. Det betyder knappast att de dog.

Förståsigpåare, 11:42, 21 augusti 2012. Anmäl

Högalidsparken 16.23

Det myllrar av barn i parken. Skolstarten närmar sig. Det spelas basket, cyklas och klättras. En rad föräldrar sitter på bänkarna i sensommarsolen och dricker sitt kaffe. En fyrtiopluspappa gör ett ryck och lånar skateboarden från sin son.

Jag tittar med spänning – och flyttas exakt ett år tillbaka i tiden. Sista helgen på semestern. Ska bara visa barnen hur man ”gör”. Plötsligt sitter jag på rumpan med händerna i den hårda asfalten. Brädan tio meter bort. Pinsamt tycker sjuåringen. Själv känner jag bara hur det värker i båda handlederna och tar bussen till SöS. Båtbenet av på ena handen, handleden på den andra.

Ett par dagar senare går jag med två gipsade armar med händerna i vädret framför mig – de måste hållas i högläge. Det var ungefär som att ha hund. Människor började prata spontant på tunnelbanan om egna fantastiska och förfärliga olyckor. Väntrummet utanför Södersjukhusets gipsverkstad var som en gemytlig sjukstuga där de flesta kunde skratta åt sin eländiga situation.

Stockholmarna är kanske inte lika säkra på småprat om vädret som engelsmännen. Men hittar de en anledning kommer de i gång.

Pappan i parken? Han lyckas stå kvar, visar det sig.

annika.folcker@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Rosersberg kl 12.16

Jag kliver av pendeln i Rosersberg. Augusti. Varmt och soldisigt. Lunchtid. Det lilla samhället vilar på välskötta gräsmattor. I rabatterna prunkar ölandstok. Från en balkong i ett tvåvåningshus vajar en Gotlandsflagga. På balkongen under vänder en vithårig dam varsamt på ett par byxor som hänger på tork över ett räcke. En mobilpratande tonåring lutar sig mot den skuggiga väggen utanför ”Mat öppet”.

En flygbamse på väg mot Arlanda bryter tystnaden och dundrar förbi på låg höjd.

Buss 576 tar mig mot Löwenströmska sjukhuset genom ett industriområde under uppbyggnad. Långa skokartonger på stora tomma grusplaner. Allt växande bortrakat.

Ingen kliver av, ingen kliver på. Vi är två passagerare i bussen.

Tågrälsen och E 4:an som bussen passerar blir en avdelare av världar. Vidsträckta sädesfält tar vid. Hästar betar i gröna hagar. Ett par röda djurstallar vilar bland åkrarna. En fågelsjö glittrar.

Mitt i grönskan tornar ännu en värld upp sig, Löwenströmskas massiva rödbruna dragspelsfasad. Här födde jag mitt första barn för drygt 30 år sedan. Ute svimmade folk i en värmebölja. Inne i BB-världen var det vilsamt svalt.

birgitta.sundling@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Skriv mer Birgitta! Gillar dina betraktelser väldigt mycket och minns den lille pilt som var ditt första barn då för drygt 30 år sen...

Anonym, 16:15, 24 augusti 2012. Anmäl