Personal­köket, 11.57.

– Ciao! Va bene?

– Trés bien, monsieur.

Lunchrummet på Dagens Nyheters redaktion i slutet av juli är en rätt sorglig företeelse. Ett tjugotal själar kramar sina fryslådor i miljö med lätt ”The shining”-känsla, samtalar tappert och betvingar en dystrare grundkänsla:

Vi som inte tog semester. Vi som genomlider. Vi som sitter av tid i väntan på något annat. Vi som ser tjugosex grader som ett mått på hur mycket man roterar en bild i layoutprogrammet, inte en temperaturangivelse.

Som begravningskaffe: det smakar som det är tänkt, men inramningen är miserabel.

Därav italienskan och franskan ovan. Med exotiska språk söker DN-redaktionen inympa lite Medelhavsstämning. Smakar inte den mikrade laxen åtminstone lite grand som nyfångad svärdfisk på en vulkanisk ö utanför Sicilien?

Inte ens glädjen i ögonen på de yngre medarbetarna, som i strid med tusentals andra lyckats få semestervikariat på den självsäkra morgontidningen, förtar känslan av latent melankoli. Livet går fort och långsamt på samma gång.

Men sommarsemester är överskattat. Snart återkommer kolleger som klagar på regndagar. Då kommer vår revansch!

Fram till dess dammar vi av vykortsitalienskan och känner oss lite ledigare.

Mattias Bergman
mattias.bergman@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Verkar vara tufft att vara journalist på DN i dag. "Ingensemestermelankolins" dim-toner i lunchrummet lyfts bara tillfälligt, mycket tillfälligt, upp av fågelperspektivets glädje över de lyckligt lottade sommarvikarierna som bland tusentals sökande ändå får en möjlighet att slita...där nere...på den självsäkra morgontidningen. Damma du av din vykortsitalienska Mattias. Passa på att se efter om du orkar kamma dig själv också.

Kent Svahnström, 13:16, 1 augusti 2013. Anmäl

Jag trodde det här inlägget skulle handla om hur ett fåtal tyst protesterar mot den obehagliga och uppenbara censur som DN:s redaktion applicerar på såväl artiklar som läsares kommentarer - inte bara när det är rena otrevligheter, utan även när folk lägger fram t.ex. beklämmande verkligheter.

Matti Toivonen-Dahlström, 16:03, 31 juli 2013. Anmäl

Buenos dias! Jag är en av er men om två dagar är det min tur att gå ut från jobbet, ut i världen!

Krisse, 15:53, 31 juli 2013. Anmäl

Riddarholmen 08.07

De har bänkat sig tätt på Riddarholms­kajen. Några med portabla campingstolar. En biosalong i dagsljus.

Förbipasserande som undrar vilken föreställning publiken följer behöver mer än ögon och öron. Vyn över Söder Mälarstrand är visserligen smörigt inställsam som i den bästa av morgonsoliga världar. Men händelseutvecklingen är obefintlig.

Unga tjejer i gula västar med informationsbroschyrer i handen agerar sufflöser till stumfilmens osynliga dramaturgi.

Även om Riddarfjärden knappt krusar sig så pågår en sensationell nedsänkning av ett 20 000 ton tungt cementblock. Blocket ska vila 16 meter under vattnet och det är inte gjort i ett vågskvalp. En av Citybaneturisterna berättar att sextio centimeter av den gråvita betongen redan har slukats av vatten under den första morgontimmen. Om fyra år ska pendeltågen rulla här i en tunnel under stan.

För oss som lever mitt i ett byggeldorado och dagligen snubblar över big bags, parerar för byggställningar, hoppar över gatgropar och hukar under byggkranar, känns denna version av ”Stockholm växer” befriande och lagom maklig. Som att vi odlar vår stad.

Jessica Ritzén
E-post: jessica.ritzen@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ärvinge kl 08.43

Medan jag hämtar bilen i garaget åker 8-åringen och lämnar en sparkcykel och när jag återvänder någon minut senare så har det hänt en sak.

”Ser du killen på cykeln?” frågar sonen och pekar på en ung ryggtavla 75 meter bort. ”Och ser du han i gult där borta?” Han riktar fingret åt andra hållet, mot en man som mycket sannolikt är på väg mot sin arbetsplats. ”Cykelkillen höll på att köra på killen i gult. Sen vände de sig mot varandra och han på cykeln sa ’fitta’.”

”Vad svarade han i gult då?” undrar jag och känner ilska välla upp inom mig.

”Ingenting. Han gick vidare.”

Se där. Ett litet könsord till frukost. Strunt samma att man har gjort fel och nästan mejat ned en oskyldig förbipasserande, spelar roll att ett barn bevittnar scenen. Det reproduktionssystem som förstås även har gett denna illitterata avart liv är bara en svordom, i princip det fulaste man kan säga.

Ett simpelt ”förlåt” hade räckt. Så hade mannen i gult fått en mindre otrevlig start på morgonen och en 8-årig pojke hade sluppit höra ännu en aggressiv, ung man med svårigheter till självkontroll förnedra sig själv, en medmänniska och kvinnor i allmänhet.

Jag skulle önska att de tre små orden ”tack”, ”varsågod” och ”ursäkta” blev långt mycket vanligare i vårt samhälle.

Behrang Behdjou

E-post: behrang.behdjou@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Varför utgås det från att cyklisten är den som gjort fel? Varje gångjag ärute och cyklar så är det nått pucko som går på fel sida av vägen, med hörlurar, som vinglar fram och tillbaka så att det inte går att komma förbi trots att man plingar som en dåre. Senast var den en kille som såg mig med MEDVETET klev in framför mig så jag fick tvärbromsa. Han fick sig ett "fitta" av mig. Kanske var det mannen i gult?

JKE, 12:08, 31 juli 2013. Anmäl

Nä,det kan ju uppfattas som sexuell invit av henrörelsen?

Anonym, 07:26, 31 juli 2013. Anmäl

[...] Borgarmedia: DN1, 2, AB, Läs även andra bloggares åsikter om Film, Sexism, Ratos, Söderberg, Bio, SF, SF-Bio, [...]

Det är klart att vi inte ska serveras sexistisk smörja | Svensson (Webbsida), 17:48, 30 juli 2013. Anmäl

@Pia Ö, 14:24, 29 juli 2013: Besvära dig för all del inte med att berätta, vad som gör dig bedrövad...

mupp, 15:12, 29 juli 2013. Anmäl

Nej, det är inte värt att fundera på varför just yngre män beter sig aggressivt. Det är slöseri med tid, eftersom det är uppenbart. För mycket testosteron och osäkerhet, vilket är vad alla unga män dras med. Det är mänsklig natur. Så, nu slipper man fundera.

Anders, 14:38, 29 juli 2013. Anmäl

Blir bedrövad

Pia Ö, 14:24, 29 juli 2013. Anmäl

I 'tåckhååålm säger vi inte ursäkta eller förlåt, här säger man såårry. Serru.

Anonym, 13:00, 29 juli 2013. Anmäl

" spelar roll att ett barn bevittnar scenen" Vad betyder det?

mupp, 12:32, 29 juli 2013. Anmäl

Tack! Du satte ord på mina tankar. Det är också värt att fundera på varför det så ofta är just yngre män (min erfarenhet) som beter sig aggressivt i trafiken.

Johan H, 12:31, 29 juli 2013. Anmäl

Precis så är det. I nästan alla andra kulturer är det så. Man säger "excuse me", "Entschuldigung" eller "excusez" när man kommer lite för nära någon i affären eller på gatan. Men inte i Sverige.

Bo Baron, 11:11, 29 juli 2013. Anmäl

Timmermansgatan, 16.15

Gatan känns sommarstilla i värmen. Jag kisar i eftermiddagssolen och försöker föreställa mig hur här såg ut en gång, med de låga träkåkar där änkan Karolina L bodde.Hon föddes 1857 i Värmland och flyttade som så många andra flickor till Stockholm för att arbeta som piga. Båda hennes män dog tidigt i tuberkulos. Också en liten dotter dog, före sin ettårsdag.Karolina blev ensammed tre småflickor, den äldsta nio år. Hon fick ett visst, men minskande, stöd från fattigvården. Föräldrar förväntades själva försörja sina barn. Hon vände sig till en välgörenhetsförening för att kunna betala hyran, men fick avslag. Hon borde kunna klara sig själv och levde inte ”ett ordentligt liv” enligt utredarna som rapporterade till fattigvården. År 1900 splittrades familjen, barnen placerades i fosterhem och Karolina blev intagen vid Allmänna försörjningsinrättningen för att med arbete betala sina skulder till fattigvården. Där dog hon 1906, 49 år gammal.Uppgifterna är hämtade ur ”Fattigdom, arbete & fostran” av Kerstin Holmlund. Dagens fattigdoms­debatt har stora likheter med det sena 1800-talets, skriver hon i förordet.

Malin Nordgren

E-post: malin.nordgren@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Kära "Anonym 10:54, 30 juli 2013" Du lever kvar i en förgången tid och verkar inte ha märkt vad som hänt i vårt samhälle de senaste 7 åren. Det fungerar inte alls så som Du tror i Din kommentar, i Sverige i dag. Vi är på god väg tillbaka till tidigt 1900-tal. Med bl.a. utförsäkringar av svårt sjuka människor som pga av nedsatt hälsa inte kan arbeta, utan tvingas lämna hus och hem. De mellan 2008-2010 begick ca 300 utförsäkrade personer självmord, då de togs ifrån alla överlevnadsmöjligheter. Efter detta slutade FK föra statistik på självmordsantal. 65.000 utförsäkrade står i dag utan försörjning. Hemlösheten har ökat drastiskt.

En annan verklighet, 13:09, 23 augusti 2013. Anmäl

Vad för likhet undrar vän av ordning? En kvinna i motsvarande situation hade inte hamnat på anstalt och fått barn, soc. och bostadsbidrag om hon inte kunnat arbeta själv, även med arbete hade hon fått bostadsbidrag och barnbidrag, gratis skola, sjukvård och bred allmännservice betalt av skattebetalarna. Det är direkt stötande att jämföra det tidiga 1900 talets Sverige med dagens.

Anonym, 10:54, 30 juli 2013. Anmäl

Södermalm, 08.10

Landat efter semestern. I taxin från flygplatsen får vi bland annat veta att man borde lägga ut fängelserna på entreprenad till Ryssland. ”Om det kostar 4.000 av skattebetalarnas kronor per dygn här hemma borde man hyra ut fångarna till ryssarna för 2 000.” Av taxichaufförer kan man höra fängslande lösningar på hur komplicerade samhällsproblem ska tacklas.Hemma på Söder har morgontidningarna samlats på hög. Vi har i vanlig oordning inte kommit ihåg att begära uppehåll. Jag läser i en av dem att en upprörd man fått reklam för vuxenblöjor hemskickat. Bolagsverket sålde hans personuppgifter till ett kommersiellt företag men känner inget ansvar för hur uppgifterna använts. Tala om inkontinent integritetsskydd. Några sidor senare ser jag att ett företag i Bromma har ”upp till 70 procent” i rabatt. Åker prompt dit med fynd i sinne och strosar igenom affären i jakt på mina procent. Det blev ett magert byte; ett par strumpor och något för att laga cykelns pyspunka. Bor man i en av världens vackraste städer känns det lite instängt att sitta i bilen när vädret är vackert. När jag ska betala frågar kvinnan i kassan:”Kan jag få ditt postnummer för statistikinsamling?”

I dessa FRA-, NSA- och Bolagsverkstider säger jag prompt nej. Bara för att man är paranoid behöver det ju inte betyda att de inte är ute efter en.

Paul Hansen

paul.hansen@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Lindarängen kl 20.05

Lindarängen kl 20.05
I juli tar stockholmarna semester. De åker ut på landsbygden för att bada, sola och koppla av. Men det kan också hända att de hamnar i en bygdegård där man visar gamla journalfilmer om hur det gick till förr när Herr Stockholm kom till trakten. Det var så Nollåttan kallades i en film från 1933, gjord av Gunnar Skoglund.
Det var nämligen så att Herr Stockholm ville bada. Och det befintliga Strömbadet – beläget i Riddarfjärden nedanför Tegelbacken – såg inte inbjudande ut.
En tur ut i skärgården med en Waxholmsbåt lockade inte heller så han begav sig till Stockholms flyghamn i Lindarängen, nuvarande Frihamnen.
Han satte sig i sjöflygplanet Södermanland som en av 16 passagerare på den reguljära turen till Tingstäde träsk på Gotland. Där hämtades han med bussen till Visby och vidare till de härliga Snäckgärdsbaden.
Här dyker stockholmaren från en trampolin. Han lyckas dessutom knyta kontakt med en vacker flicka. Om hon är bördig från trakten eller rentav är Fröken Stockholm framgår inte. Men flyget tillbaka till huvudstaden går i glädjens tecken.
Så enkelt det var innan Bromma flygplats fanns, långt före bilfärjornas tid.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bromma flygplats kl 10.40

Det är semestertider och affärsresenärerna har ersatts med hemvändare och turister. Många av modellen mindre. Och även om de flesta, såväl små som stora, ger sken av att vara resvana skapar dessa viss oro på marken.

Strax före bordning av planet ringer ansvarig vid gaten till kabinpersonalen på planet. Med låg röst vill hon ”förvarna om att det är många barn som ska ombord”, sedan upprepar hon ”många barn”. För att försöka styra upp får alla yngre passagerare och målsmän gå före i kön. Det förväntade kaoset uteblir. Alla hittar sina platser och vi kan ge oss i väg på meddelad tid.

Men sedan blir det stopp, mitt på startbanan. Planet tvärnitar precis innan det ska lyfta. Lite snopna rullar vi tillbaka till gaten. Det är fel på datorn som styr en av motorerna.

Nu tillkommer det stora problemet, i alla fall för oss föräldrar. Hur ska man hålla en pigg minderårig sysselsatt samtidigt som vi sitter fastspända? Det löser markpersonalen. Utanför fönstret startar något som hade kunnat vara ett avsnitt av barnprogrammet ”Stora maskiner”.

För att lugna de vuxna kommer kaptenen ut och berättar med myndig stämma vad som sker. Utmärkt krishantering alltså. En halvtimme senare flyger vi. Utan gnäll från vare sig stora eller små.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nockeby torg, 13.35

I snabbköpskassan sitter en av sommarens unga vikarier och försöker bringa reda bland alla kunder som antingen ska med spårvagnen eller är nervösa över att bilen står illa till – felparkerad med andra ord.

Sånt leder till att sommarens butiker dräller av kunder som försöker smita förbi andra köande. Beteendet är impopulärt. Oavsett om man bara ska handla en enda vara.

En helt vanlig måndag ringlar betalkön som vanligt i en av Brommas fashionabla delar. I ett huj bryts tystnaden av en man som passerar kön, fram till kassörskan.

– Jag hittar inte sånt man har på läpparna.

– Där borta, säger hon.

Mannen återkommer med ett cerat i nypan, går före alla i kön, plockar fram en skrynklig plastkasse, och tar upp övriga varor.

– Vad tar du dig till? undrar den nervösa kvinnan med den felparkerade bilen.

Den sommarvikarierande kassörskan följer scenariot, vad ska hon annars göra? Hon slår in varorna i kassan: 258 kronor. Mannen betalar med två hundralappar, en femtiolapp och åtta enkronor, en efter en…

– Jag har några rabattkuponger också … och ett kvitto på fyra kronor, helgens tomglas … är det någon som vill gå före?

Sanna Hellberg
sanna.hellberg@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Usch.. så ociviliserade människor det finns! Ju "finare" område desto fler såna typer finns det av någon konstig anledning,,

Xerxes, 02:16, 28 juli 2013. Anmäl

Grovstanäs kl 10.11

Huddingevägen avstängd mot Stockholm.

Tranebergsbron avstängd mot Alvik på grund av bärgning.

Pendeltågen kan inte trafikera Flemingsberg och Tumba på grund av en nedriven kontaktledning.

Köer och förseningar.

Det är något märkligt att lyssna på Radio Stockholm under semesterfrukosten.

I bästa fall befinner man sig långt borta från trafikkaoset i huvudstan.

Då kan radions trafikrapporter bli en skön bekräftelse på att man verkligen är ledig och inte behöver bekymra sig om framkomligheten på vägarna runt Stockholm.

Eller så blir rapporteringen med sin distinkta signatur som överröstar fågelsång och vindbrus en brutal väckarklocka om vad det egentligen är för tillvaro som tusentals stockholmare befinner sig i dag efter dag. För den som sitter guppande i en båt på en blänkande skärgårdsfjärd när man nås av det braskande trafikmeddelandet kan storstadslivets avigsidor kännas närmast absurda.

Men man kan naturligtvis inte bara prata om segelvindar och badvattentemperaturer i radion bara för att det är sommar.

Och det är väl det som är Stockholms charm – att man under lokalradions frekvens både kan befinna sig mitt i trafikkaoset och i en stilla havsvik.

Och kanske få lite av varje.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Pendeltåget kl 08.23

Kliver på pendeln vid Stockholms södra för att åka norrut. Det gör jag inte så ofta. Går på långt fram och ställer mig vid dörren eftersom det är knökfullt.

Räknar med att de flesta ska gå av vid Stockholms Central så att det ska bli lugnt och skönt att åka ut mot förorterna – för det är det väl inte så många som gör.

Räknar alldeles fel. Det har hänt en del sedan 70-talet. Visst stiger några av, men lika många stiger på. Tåget är lika fullt när det glider ut från stationen som det var när det kom in.

I Solna och Karlberg ligger utgången i bakänden av tåget så där händer inget och i Ulriksdal är det ganska dött.

Men så kommer vi till den förr sömniga stationen Helenelund. Och hela tåget töms. Jag ska åt andra hållet men dras nästan med av den strida ström resenärer som ska till Kista. De är ändå bara en rännil av de 35 000 som arbetar i IT-staden och jag får klart för mig väldigt konkret att Kista är viktigt och att det borde byggas en spårväg här för att knyta ihop Helenelund med Kista och pendeltåg med tunnelbana.

Och inte minst att Kista är en internationell plats. En stor del av strömmen av – oftast – unga tekniker som strömmar ned i det mörka betongtunneln under stationen är kineser eller indier.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Mycket har hänt sedan 70-talet. Vi har t ex fått en ny stadsminister också. Detta och mycket annat ingår att kunna om man är journalist. Speciellt på lokal basis.

Leo, 13:28, 17 juli 2013. Anmäl