Götgatan kl 17.25

Jag sneddar över Medborgarplatsen när jag hör ett fruktansvärt ljud. Det är stål mot stål och det är högt. Jag stannar upp, förskräckt. Vad kan ha utlöst detta oväsen? Är någon skadad? Jag tittar mig om, väntar mig fler frågande ansikten runt om mig. Men allting är spöklikt normalt. Ingen har pausat sina samtal, ingen vänder sig om. Inbillade jag mig eller har stockholmarna utvecklat en väldigt hög tolerans för det som sticker ut? Undrar jag när jag börjar gå igen, rädd för att verka konstig.

När jag kommer ut från Söderhallarna igen är stämningen en annan. Sirenljud från ambulans och räddningstjänst kommer närmare och en snabbt växande folkmassa byggs upp i riktning mot Skrapan. En bil har kört på en lyktstolpe och ut läcker en stor mängd vätska som brandkåren försöker hindra med sand.

Åskådarna blir alltmer desperata i sin iver att få sikt – en tjej bredvid mig ser inte var hon går och snavar över en trottoarkant, en kille i keps hoppar upp för att få en bild till Instagram. Sanningen om stockholmarna står för mig klart: Ni är lika nyfikna som en annan. Ni behöver bara lite mer uppmuntran.

Liza Törnblom,

Reporter

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hornsgatan kl 17.25

Det är en av de där dagarna när sommaren håller på att vissna.

I hörnet Hornsgatan/Rosenlundsgatan står en ung familj med barnvagn och väntar på att fyrans buss i riktning mot Gullmarsplan stannar upp, och att de bakre dörrarna öppnas.

Jag kastar en blick ner i vagnen. Suffletten är uppfälld, så det är svårt att se vad som gömmer sig. Stor vagn. Litet barn.

– Det blev en pojke, säger mamman.

– Vad roligt. Hur gammal? säger jag i samma andetag som jag undrar varför jag använder ordet gammal.

– Tre månader. Vi ska på fest i kväll, säger mamman.

– Vi ska till Hasse. Vi blir tre stycken, och så han då. Lillen. Det är första gången, säger pappan.

– Vad heter han, säger jag, för att liksom säga något.

– Ulrik. Han heter Ulrik, säger pappan. Ett tag funderade vi på Ulrich. ULRRRICH. Didrik var också på tal. Det blev Ulrik, för att han är en Ulrik, och så ytterligare två namn.

Jag böjer mig över vagnen. Ulrik tittar bort. Han försöker inte ens greppa mina glasögon. Någon eller något annat väcker hans intresse. Vad? Kan det vara en kontrollant? Kan vara.

Ulrik, iklädd smårutig skjorta i rosa och rött med korta ärmar. En herrskjorta i miniatyr.

Ulrik Nils Ove. På väg till första festen.

Susanna Hellberg,

Reporter

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tegner­gatan kl 17.25

Galleriet på hörnet har precis flyttat. Antikhandeln är nedlagd. Musik- och bok­affären en bit bort har mött samma öde. I allt snabbare takt byts affärerna i mina kvarter ut mot krogar, fik och gym.

Inget fel med det. Uppen­barligen är det marknadskrafterna som styr. Tillväxten för restaurangbranschen och framför allt kaféerna är stadig sedan momsen sänktes.

Men jag saknar trots allt dessa kulturella handels­bodar. I dagens hetsiga var­dag har de stått för muntration. Barnet och jag har bildat oss genom att stå och titta genom skyltfönstren på vägen hem från förskolan. Vi har studerat konstnärer som Marie-Louise Ekman och Helene Billgren samt fascinerats av Carl Boutards skapelser.

Vid antikaffären betraktade vi tomtar och andra varelser i skiftande storlek och utformning. I slutändan blev det dyrbar förströelse då en Lisa Larsson-tomte införskaffades. Nu kommer den i stället stå i vårt fönster och blicka ut över gatan.

Musikaffären var först att stänga igen. Allt där inne var kanske inte i vår smak, men det är ju mångfalden som gör staden fängslande.

Nu blir det i stället hatt­affären på Regeringsgatan som får ge flärd åt hemfärden.

Lilian Almroth,

Chef för ekonomiredaktionen

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

S:t Eriks­gatan 16.53

Asfalten. Korsningarna. Cykelbanorna. Cyklisterna. Jag vill att ni ska veta att jag älskar er, ni som kan cykla.

Ni håller tempot, ni cyklar efter en viss logik. Ni kastar en blick över axeln innan ni girar.

Och ni är tåliga. Med tanke på hur många föraktfulla kommentarer som ständigt fälls om er kroppsnära klädsel och sköna upptempo borde ni ha gett upp för länge sedan. Men det gör ni inte. Ni blir bara fler och fler och jag verkar vara den enda i min omgivning som på riktigt njuter av det.

Jag är inte ironisk: Det är obegripligt att ni tvingas ta så mycket skit, eftersom ni inte ens utgör en tiondel så stor fara som många andra som förvirrat trampar runt därute.

Undrar stilla om ni som långsamt vinglar runt med överfyllda cykelkorgar någonsin funderar över er roll i trafiken.

Visar ni någonsin några tecken? Nej.

Går det att lista ut vad ni har för planer när ni kryssar fram på cykelbanorna, ofta i bredd? Nej.

Kan ni utan förvarning tvärnita utanför McDonald’s på S:t Eriksgatan? Ja.

Och när det är rött ljus, glider ni då utan eftertanke förbi tio väntande cyklister som uppenbarligen är hundra gånger snabbare än ni, bara för att blockera alla när ni sedan knappt kommer i väg? Ja, det gör ni.

Kan ni inte sluta med det, snälla.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

tack! /L - funderar, kan man få folk att sluta med hörlurar i trafiken också mån tro?

L otta - "svettopendlare" det var bra!, 12:55, 18 september 2013. Anmäl

Tack för ett bra inlägg! På min två mil långa cykelresa in mot centrala Sthlm händer detta vid varje rödljus. Men det är mest irriterande för oss som väntar i kön. Värre är att på trånga cykelbanor plötsligt bara svänga och eller bromsa utan att ge tecken. Då försätter man alla cyklister runt om i fara. Sköna kläder, en snabb hoj, en bra hjälm och till sist lite hänsyn till varandra - prova så får ni se :) (Alla i lycra är inte män, vi tjejer gillar också fart och träning)

Anna - cyklist, 10:25, 14 september 2013. Anmäl

Notera att föregående skrevs med en nypa ironi, även om det finns viss sanning. Lycra och snabb cykel betyder inte att man kan cykla, lika lite som att sunkig cykel och fladdriga kläder betyder att man inte kan det. Men till övervägande del skulle jag nog ändå säga att året runt-MEMILs är bättre cyklister än de som bara cyklar sporadiskt under sommaren.

Magnus, 12:49, 13 september 2013. Anmäl

Nej, en MEMIL knäcks inte av spydigheterna, eftersom de kommer från människor som försöker slå ur ett underläge. Vi vet att de bara är avis på oss för att vi är snabbare, snyggare och friskare, och dessutom har snabbare, dyrare och ballare cyklar. Ungefär som de som gnäller om stekare i dyra sportbilar - de är bara sura för att de själva måste köra Volvo.

Magnus, 12:47, 13 september 2013. Anmäl

Ulrika, tänk om fler kunde tänka som du! Då kunde vi ha en lite skönare atmosfär i cykeltrafiken.

Anonym, 12:44, 13 september 2013. Anmäl

När man cyklat en del känner man lätt igen en duktig cyklist. Man kollar på om klädseln är oklanderlig, cykeln välskött, hur cyklisten sitter på cykeln och ett gott trafikvett. En sådan cyklist trängs jag gärna med på cykelbanorna.

Apfelstrudel, 10:50, 13 september 2013. Anmäl

Tack Ulrika det värmer en "svettopendlare".

Anonym, 10:00, 13 september 2013. Anmäl

De kommer i klungor, snabbt och tyst, "attackcyklisterna". Iförda sin uniform där oftast ngn slags "simglasögon" och öronproppar tycks ingå, kanske får de sina order via "propparna", vad vet man? Ingår dessa "attackcyklister" i någon sekt var högsta mål är att hålla alla "otrogna" inomhus? Med risk för att förlora sin, kanske fyllda väska/korg, eller i värsta fall livet smyger gående sig försiktigt fram för att ta sig över dessa "minfält" där a-cyklisterna lurar. Anar att dessa a-cyklister, efter avslutat pass på stadens gator, återfinns vilt härjandes på vattenskoter.

Ulla, 08:47, 13 september 2013. Anmäl

Svar till rockdemon@live.se Grattis, du tillkännagav dig precis till den yra, vingliga skara cyklister som beskrivs i blogginlägget :)

Christian, 23:24, 12 september 2013. Anmäl

Första gången jag läser i etablerade media något positivt om mamiller. Visst - några kör för fort osv, men de flesta har faktiskt någorlunda koll. I biltrafiken är motsvarigheten till mamillerna norm (dvs viss fortkörning förekommer, men de flesta är någorlunda fokuserade och trafiksäkra), medan det på cykelbanorna är motsvarigheten till dement gubbe-i-keps som är norm om man ska vara fördomsfull (dvs kör sakta och lite virrigt).

Anonym, 19:04, 12 september 2013. Anmäl

Katarina Bangata kl 19.26

Vi sitter på en uteservering när de andra vid bordet drar efter andan. I mitten av ett övergångsställe har en tutande linjebuss precis rundat en dam i rullstol. Jag springer upp och styr henne över gatan, mot restaurangen. Det är hit hon och hennes väninna ska.

När jag satt mig ner konstaterar jag att hennes rullstol inte gick att styra själv. Men vi återgår till vårt. Damerna sitter och dricker vin och röker, njuter.

Efter en halvtimme står en man helt klädd i orange vid deras bord och slår ut med armarna. ”Vem ska betala för det här?” hör vi honom säga. En av oss har googlat fram att stället på andra sidan gatan är ett äldreboende. Vi börjar undra om vi precis bevittnat ett rymningsförsök när damerna börjar rullas tillbaka av den orange personalen. När jag betalar kan jag inte låta bli att fråga servitören vad som precis har hänt.

– De där två? Varje gång beställer de fläskfilé fast vi inte har det på menyn. Då tar de en flaska vin i stället, säger han roat.

Kanske är de förvirrade, kanske borde de inte dricka alkohol. Men jag kan ändå inte tänka annat än: Heja dem.

Liza Törnblom,

Reporter

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stora Ny­gatan, 21.35

Testosteronstinna sportbarer finns det gott om. Härom­dagen såg jag både blodvite och polisutryckning när hoper av brölande män på god väg mot medelåldern upphetsades över en engelsk fotbollsmatch. Det ena laget vann, kanske blev det för mycket, jag vet inte.

Men jag gillar fotboll, ibland även att se match på lokal.

Så mycket skönare då bland turisterna i Gamla stan. Kvällen är ljum, dörren mot gatan öppen. Det pratas engelska, italienska, franska. Just denna kväll skulle jag kunna missta detta ställe för att ligga i Amsterdam, London eller Berlin. Det känns – internationellt.

Identitetslöst, kanske någon skulle säga. Inte jag. Här är Stockholm verkligen en stad i världen.

Snubbarna (med skyhög snubbfaktor) som kranar öl pratar så klart någon cool brittisk dialekt och jag räknar till femton sorter på fat.

Matchen är medioker men det gör ingenting.

En man med kroppshydda som en öltunna bjuder två hälften så gamla kvinnor på en drink. Det blir ett snapsglas med Guinness, spetsat med Baileys.

”Are you sure?”, säger bartendern.

”It should be like Irish coffee”, säger öltunnan.

Bakom mig hör jag någon säga att han känner en kille som spelat i Energie Cottbus. Bara en sån sak.

Claes Sjödin,

Sidredaktör

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Arlanda kl 19.54

Det sitter ett par stormagade män med svarta lädervästar bredvid mig vid gaten på Arlanda. De har något textat på baksidan västarna. Jag googlar och upptäcker att klubben de tillhör kopplas till ord som kriminell verksamhet och motorcyklar.

Hade det inte varit för ordet ”kriminell” hade det nästan varit gulligt. Medelålders farbröder som brummar runt på högljudda motorcyklar med likadana lädervästar. Påminner om när jag själv som 9-åring satte ett spelkort vid ekrarna på cykeln så att det lät lite fräsigare. Hade man till på köpet lyckats sno åt sig storebrorsans jeansjacka med Deep Purples autografer så var man en riktig hårding. Tills brorsan upptäckte det icke sanktionerade lånet och jagade ifatt en.

När hustrun och jag en sommarkväll paddlade förbi Hornsbergs strand fanns det inga högljudda motorcyklar. Däremot dundrade ett koppel vattenskotrar med tillhörande svallvågor förbi och lade till vid bryggan. En ung man klev av utan att förtöja sin farkost som genast flöt i väg. Ackompanjerad av kompisarnas skratt fick han simmande bärga sitt motormuskedunder.
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd har uttryckt att det dessvärre inte går att lagstifta om sunt förnuft. Men om det hade gått hade jag gärna argumenterat för en omedelbar lagskärpning. Ett obligatoriskt intelligenstest för framförande av vissa fordon vore inte så dumt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Du förväxlar intelligens och omdöme. Hög intelligens ger inte automatiskt gott omdöme. Det finns många personer med hög intelligens med katastrofalt dåligt omdöme.. Sunt förnuft kan kan möjligen anses vara praktisk tillämpning av gott omdöme. Ett intelligenstest vore nog bortkastat i detta fall.

Anonym, 19:29, 7 september 2013. Anmäl

Nacka 10.23

– Hej, får vi ta en bild av dig, säger grabben i elvaårsåldern när jag går på den väldiga bilparkeringen utanför Nacka stadshus.

Jag ser säkert lite frågande ut så han förklarar sig:

– För du är väl en sån där lokalpolitiker.

Jag förklarar att det är jag inte och att jag inte ens bor i Nacka.

– Det gör inget, för du ser ut som en lokalpolitiker och det är bara ett skolarbete.

Han och hans kamrater förklarar att de håller på med samhällskunskap och lokalpolitik och att de väldigt, väldigt gärna vill ha en bild som föreställer en lokalpolitiker.

Och det är klart att jag ställer upp. Det var länge sedan jag gick i skolan men jag kommer ihåg en och annan knepig uppgift som lärarna delade ut.

Jag lägger ifrån mig den ganska slafsiga plastkasse jag bär på, försöker borsta kavajen och drar till och med handen genom håret för att bilden av en lokalpolitiker i Nacka inte ska bli alltför anskrämlig.

Om det nu är så att min nuna figurerar som representant för den lokala demokratin i Nacka så får jag härmed be om ursäkt. Samtidigt kanske man som mycket tillfällig makthavare kan få föreslå mer fredagsmys och daglig eftermiddagsglass åt skoleleverna i Nacka.

Anders Sundström,

Reporter

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Vet hut! Först hjälper du ungen att fuska med skolarbetet och sen skvallrar du. Inte okej Anders, inte okej alls. Dubbelmoral på högsta nivå. ;-)

Anonym, 22:06, 7 september 2013. Anmäl

Vilket gulligt inlägg!

Katharina, 13:20, 6 september 2013. Anmäl

Aspudden kl 12.43

Långa Hägerstensvägen har för en dag förvandlats till världens loppis. En plats som samlar så många människor och grejer på en och samma gång gör plats för tusen känslor. Tjejen i lång svart kappa blir uppsprungen av tjejen i knallrött rufsigt hår.

”Du, var har du köpt den ryggsäcken?” frågar hon.

”Åh, den köpte jag nyss, här”, säger svarta kappan och smeker sin nygamla skinnryggsäck och ler.

”Jättefin, vilken tur du hade”, svarar röda håret och kastar en längtansfull blick.

Så vimlar de åt var sitt håll på jakt efter nya ting.

Två små pojkar som har fått lov att gå ensamma omkring och titta inser att det finns mycket som är fint. Mycket som man vill ha. Tjugo kronor räcker inte. ”Var är pappa? Jag måste ha mera cash.”

Lite senare i folkmassan: En ung kortsnaggad man med cykel vägrar låta en äldre blond kvinna med solglasögon fortsätta sin shoppingtur. Hon ringer frenetiskt till polisen. ”Ni måste komma. Jag har blivit kallad hiv-kärring.”

Polisen kommer och mannen berättar att han råkade (eller var det bara nästan?) cykla på henne, varpå hon spottade honom i ansiktet. Båda är ursinniga. Folk undrar. Vi som bara skulle sälja lite grejer.

Emma Lofors,

Reporter

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Norgegatan kl 19.42

Jag kysste honom på en bro över Norgegatan. Regnet föll runt omkring oss. Han värmde händerna i mina bakfickor.

Jag kysste honom på rad nummer sju i en biosalong vid Hötorget. Några ungdomar kastade popcorn på oss.

Jag kysste honom vid en busshållplats på Trondheimsgatan. På marken låg krossat glas som knastrade under våra fötter.

Jag kysste honom på en malaysisk restaurang på Luntmakargatan. Ett par rynkade pannan och bytte bord.

Jag kysste honom inne på en McDonald’s-toalett på Folkungagatan. På väggen skrev jag ”L hjärta M” med dipsås.

Jag kysste honom på en bakgata till Centralstationen. Ett gäng killar skrek ”bögjävlar” och vi sprang för våra liv.

Varenda plats där jag har varit i den här staden har betytt något för att han var där med mig. Utan honom är de bara platser. Utan kärlek är de bara platser.

Men den stora sorgen är att den här staden inte tillhör oss så länge våra läppar möts. Det är först när jag släpper min älskades hand som gatorna känns trygga och öppna för oss.

Så länge jag inte visar min kärlek är den här staden min.

Linus Fremin,

Reporter

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

[...] resten av texten här. GillaGilla Laddar... Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. [...]

Jag kysste honom. | (Webbsida), 17:06, 3 september 2013. Anmäl

Tråkigt att ni råkar ut för påhopp :( Dock kan jag tycka att slaskande med pussar/kyssar inte ska ske på ofentligplats. Det kan man göra hemma oavsett hur konstelationen mellan de kyssande är

Anonym, 13:54, 3 september 2013. Anmäl