Ekerö 13.15

Jag vet inte vem det var som döpte dem till äpplehippiesarna. Vi brukar hälsa på dem varje höst, i Rosenhills trädgård på Ekerö, där doften av övermogna, lite jästa äpplen berusar skönt.

Trasiga vagnshjul i det oklippta gräset, begagnade stolar, broderade dukar på borden och rosor på porslinet – vad mer kan en fjättrad medelklassmänniska önska sig en söndag?

Bostadspriserna i Stockholm fortsätter att stiga.

Hur många miljoner kan en liten, liten lägenhet egentligen få kosta?

Läste nyligen här i DN att skilsmässorna i Stockholm har blivit färre. En förklaring sades vara att det helt enkelt är för dyrt att skilja sig – och behöva skaffa flera boenden.

Där flög kärleken och friheten sin kos, åtminstone för den överbelånade medelklassen.

Medan vi tänkte på annat, räntan kanske, har den skenande bostadsmarknaden alldeles på egen hand fört oss tillbaka till gammaldags “resonemangsäktenskap”.

Inte konstigt att ett besök hos äpplehippiesarna har blivit ett frivolt helgnöje.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Tänk om statistiken visar att bostadsbristen ökat i takt med skilsmässor och separationer? Det har ju inte alltid varit som nu - att hälften av alla hushåll i Stockholm är enpersonshushåll. Bostadslösa ungdomar skulle kunna få hjälp av kristdemokraterna, om de fick majoritet och förbjöd individualism och skilsmässor. Retroaktivt, förstås. Gissa om det skulle bli gott om lediga lägenheter. Och gissa om bostadsrättspriserna skulle sjunka.

LasseM, 17:51, 7 november 2013. Anmäl

Never trust a hippie.

Johnny R, 12:24, 1 november 2013. Anmäl

Eftersom läganheter är dyra och folk ibland inte har råd att att skilja sig så åker de på utflykter till äppelträdgårdar på Ekerö? Givetvis. Så måste det vara.

Förståsigpåare, 13:40, 31 oktober 2013. Anmäl

Treans buss, kl 16.55

Klockan är för mycket. Jag sneddar över S:t Eriksgatan, saxar mellan två polisbilar. Tanken är att hinna med treans buss i riktning mot Södersjukhuset.

En yngling kliver på med ett stort instrument på ryggen. I samband med hans entré får jag en smäll i pannan, och det är nu jag känner vanmakten komma krypande. Men vem bryr sig om mitt huvud mer än jag, och varför skulle någon?

Vi glider mot Hantverkargatan. Bussen närmar sig Kungsholms kyrka, och chauffören panikbromsar för två gångtrafikanter som strosar över gatan, trotsande de mest elementära trafikregler. Det är inte sant, tänker jag. Där förlorade jag tre sekunder av mitt liv.

Motorn lägger av. Jag slänger i mig en blodtryckstablett. Chauffören går ut och granskar fronten på bussen.

– Skulle du kunna gå ut och trycka in luckan där, säger hon till en kvinna, iklädd tweeddräkt. Kvinnan som lagt beslag på singelplatsen längst fram.

– Menar du mig? Jag är ingen servicecentral, men visst. Vilken lucka talar vi om, och hur hårt ska jag trycka?

– Tryyyck! Just där du står.

–Perfekt! Då är vi igång igen i rusningstrafiken. Nästa hållplats är Tegelbacken. Där kommer bussen att tas ur trafik.

Sanna Hellberg
sanna.hellberg@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Rörstrandsgatan, 8:14

– Hej osv.

– Det är så roligt att se dig igen, du vet, det har varit så FASANSFULLTmycket sista tiden, all tid går åt till arbete, det är ju inte SUNT egentligen, som man lever. Jag hinner KNAPPT andas ska jag säga. Inte mer än de fem veckor fick vi på landet i sommar, och all tid går ju åt till grannar och släktingar.

– Mmm.

– Barnen? Jo det är bra. Du borde verkligen träffa Gustaf oftare, och han sa att han gärna skulle vilja det också. Men de har så fruktansvärt hårt i skolan, jag förstår inte hur de byggt upp det, de har lugnt i två år, och sen ska liksom allting hända sista året, alla skrivningar och betyg och värderingar, Gustaf har SÅ mycket att göra nu, jag BEGRIPER inte att han klarar det. Men du vet, han har det så lätt för sig, han är verkligen, ja… grundintelligent, Gustaf, han kan klara ALLT tror jag, är så snabb i tanken, det ska bli spännande att se vad han tar sig för i livet, men ungdomar är ju det i dag, du kommer att märka det när du träffar honom.

Det ringer i telefonen.

– Ja hallå! Gustaf, lilla gubben, hur är det? Men jaha, är den slut? Men du vet Gustaf, om man trycker hårt i nederkant på tandkrämstuben brukar det finnas lite mer längst ner. Och så kan du ta en sax och klippa upp tuben och få ut lite. Ja just det, vad bra! Vi hörs sen, lilla gubben. Kram så länge!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Brunkebergstorg kl 12.00

Matlåda till lunch? Kanske ändå inte när stans lunch­krogar frestar i varje kvarter – till priset av sisådär 85 kronor, betydligt dyrare än den smarta matlådan.

Många väljer ändå lunchkrogen. Det är kul att käka med kompisar, gemytligt att göra det allena med en tidning. Kostnaden för kroglunchen är lätt att ta – man betalar ju i förskott. Att den svider i längden märker man inte förrän man eventuellt börjar räkna.

För att få ett hum om min ekonomi kallar jag därför min nya valuta ”lunch”. Den motsvarar 85 kronor. Det känns listigare än kronor och ören.

– Vad har du betalat för den där snygga grytlappen från Svenskt tenn?

– En och en halv lunch.

Folktandvårdens ”Friska-tänder-abonnemang” kostar från en halv lunch per månad. Mobilabonnemanget går på två luncher per månad. SL-kortet tio luncher.

Så kan man hålla på. Den exklusiva kvällsölen på krogen kostar en hel lunch. Och då bör man ju äta också – två luncher till.

Lunchenheten visar hur bra alla inklusive du själv är på att lura av dig små­summor som till sist blir ett fläskberg. Ett sådant blir du också själv om du inte är smart nog att avstå från lunchen varje gång du kommer på dig med att räkna med den.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Detta är ett oerhört intressant ämne som jag faktiskt tidigare resonerat en del kring. Enligt mina beräkningar lägger den som äter utelunch varje arbetsdag ca 14’000 kr mer på mat varje år än den som tar med matlåda. I min meningär detta en ganska stor summa att slösa på något så trivialt. Hela resonemanget, inklusive uträkningar återfinns här: http://gsomigentleman.blogg.se/2013/october/att-ha-rad-med-det-man-vill-en-studie-i-resursallokering.html http://gsomigentleman.blogg.se/2013/october/att-ha-rad-med-det-man-vill-en-studie-i-resursallokering.html

G (Webbsida), 06:32, 23 oktober 2013. Anmäl

Tycker inte alls att det är utan poäng. Bra att du tänker på framtiden. Folk gör av med pengar dom inte har nu för tiden. Min kära Mor va bra på att spara pengar. Mat och en varm kappa kom förtst. 50 luncher!

Marianne fd Södermalm, 21:52, 22 oktober 2013. Anmäl

Skönt att man kan kommentera detta.. Men inte viktiga saker som terrorism, global recession eller annat trevligt.. Jag får tydligen bara tänka fluffiga kanintankar - och inte vad jag EGENTLIGEN tycker om er.. Så.. jag tycker att ni ska läsa på om orsakerna till den franska revolutionen, Maos kulturrevolution, den arabiska våren, osv osv osv. Jamenar.. så ni inte blir så FÖRVÅNADE nästa gång!!

Stefan, 07:51, 22 oktober 2013. Anmäl

Och??? Förstår inte poängen!

Erik, 16:22, 21 oktober 2013. Anmäl

Du gör av med 2500-3000 i underhållning och får ut 12000 sen 9000 kvar,du får söka lunch tillägg. sen tillkommer cigg och middag c:a 3000,6 kvar till hyra..du lever som en förtidsp....utgång noll.

krishna, 11:36, 21 oktober 2013. Anmäl

Magasin 5, kl 15.40

Ibland får jag för mig att se över ekonomin. Det är inte varje dag, men när jag får sådana infall hittar jag ofta några glapp som måste fyllas med något – helst kontanter. Man vet ju inte, vad som helst kan hända.

Alltså – man kanske skulle ta och sälja lite konst. Det är ju så modernt. Moderna, Metropol, Stadsauktion, Bukowskis … Ja, ni vet. Linda in verken i vita, fina lakan med handvirkad spets. Så gör proffsen. Jag har sett.

Jag tar en nummerlapp där det står ”Inlämning” och sätter mig med nummer 27 i en gul- och vitrutig ­rokokostol som snart ska byta ägare. Tio före mig. Så himla typiskt.

En kvinna kånkar på åtta orientaliska mattor som snart ska granskas under lupp. Samtidigt skrider en äldre man in med en kristallkrona. Prismorna sjunger i dur.

– Kronan har värderats till 18 000 kronor på ett annat ställe i stan, säger han.

– Jaha? Jag föreslår ett utgångsbud på 10 000.

Mannen, vars krona just värderats till vad han tycker är ett skambud, ser rött. Prismorna slutar att sjunga.

Själv sitter jag tålmodigt i rokokostolen med en olja på kanvas. Utgångsbudet, 4 000, klubbas några dagar senare till 9 400.

Glappet är fyllt.

Sanna Hellberg

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bromma kl 10.37

Hittar fint påslakan på nätet och slår till. Inser för sent att jag satt i gång en vansinnig transportkarusell som i slutändan engagerat minst ett hundratal personer under tolv dagar.

Jag erbjuds att följa påslakanets slingriga väg från Madrid till Bromma online. Den börjar med beställningen på lördag kväll som någon bryr sig om först tre dagar senare.

På tisdag kväll 21.36 anländer påslakanet till Madrid. Fredag morgon når påslakanet Sverige. Måndag morgon kl 04.56 hamnar paketet på en postcentral i Rosersberg i Sigtuna. Samma förmiddag körs påslakanet ut men eftersom jag är på jobbet får det följa med tillbaka.

Jag ägnar timmar i telefon för att spåra paketet som jag har totalkoll på online men som är rent omöjligt att spåra live. När det till slut hittas måste jag skicka en fullmakt att det får lämnas utanför dörren även om inte jag är hemma. Morgonen därpå lämnar påslakanet åter Rosersberg och landar utanför min dörr 10.37.

Jag kommer aldrig att sova riktigt gott i mitt nya påslakan. Skäms så för att jag inte tog tunnelbanan in till stan och bara köpte det i butiken. Det hade tagit en timme. Max. Då hade det kanske blivit rätt färg också.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

@anonym, jag vet inte det. Det är ju inte så att Jessicas lakan skickades ensamt i en i övrigt tom lastbil utan den lär väl ha varit så full som möjligt. Jag tror inte skillnaden blir särskilt stor.

Johannes Ek, 21:50, 15 oktober 2013. Anmäl

Detta var något av det mest obegripliga jag har läst. Och hur tror du att påslakanen i sta´n har kommit dit? Uppsydda nere i källaren???

Eric, 07:36, 15 oktober 2013. Anmäl

Johannes Ek: Problemet är väl att om alla privatpersoner beställde allt från internet, därför att man sparar några hundralappar på det viset, så blir transporten av alla otaliga produkter mycket mer ineffektiva och därmed mer kostsamma för miljön, än om affärerna köper in dem i stora kvantiteter och säljer dem "direkt" till kunderna. Men visst, om man vill minimera transporters miljöpåverkan ska man ju helst köpa allting 'närproducerat', dvs enbart påslakan vävda runt husknuten.

Anonym, 23:48, 14 oktober 2013. Anmäl

Ja, är huvet dumt får kroppen lida heter det ju...

TJ, 23:17, 14 oktober 2013. Anmäl

Förstår inte riktigt problemet. Miljöhänsyn? Som hog mycket riktigt skriver så har ju varan en gång transporterats till butiken ändå. Var det att det tog för lång tid att få lakanet? Eller att färgen blev fel? Det låter som det blev en massa tjafs i telefon, är det det som håller dig vaken? Berätta!

Johannes Ek, 22:03, 14 oktober 2013. Anmäl

Och påslakanet bara materialiseras i affären? Sov du gott, det är få lakan som tillverkas i Stockholm.

hog, 15:50, 14 oktober 2013. Anmäl

Husby kl 18.43

Polisens romregister, som DN:s Niklas Orrenius avslöjade 23 september, lämnar mig ingen ro. Lista människor på basis av deras ursprung?

Det är ovärdigt. Jag vill inte vara en av dem som glömmer hur snabbt saker kan förändras. I morgon är det jag – eller du – som hamnar i en tveksam databas någonstans.

Kommentarerna på nätet, ”alla vet ju hur romer är”, får mig att tänka på ett karatepass i Husby och en pappa som utan respekt för tränaren eller gruppen om och om igen riktar kritik mot sin sons stil: ”Du ska sparka framåt!”

Närmast honom sitter en rätt vanlig medelålders pappa och stirrar in i ribbstolarna på andra sidan. Bredvid honom en romsk man omkring de 40 och intill honom sitter jag. Jag kokar.

Ett ord till från idiotfarsan och jag skäller ut honom efter noter, jag hoppas att tränaren slänger ut honom innan dess.

Romen hinner dock emellan. Med lugn röst förklarar han det uppenbara, att han inte hjälper sin son genom sitt beteende: ”De är bara barn.”

Pappan nickar och tystnar mot den romske mannens vänliga leende. Ilskan rinner av mig, allt lugnar ned sig, tack vare den person i rummet som kanske mer än någon annan blir dömd på förhand. För alla vet ju hur romer är.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Birger Jarlsgatan, 13:37

Vaknade. Snuva. Jag mådde som ett 63 grader lågtempererat ägg. Tog fram termometern. 35,8 grader. Jag är kärnfrisk. Det är sju grader varmt. B vill tala om resor bort från stan i höst. Avtalade om att ses på Stureplan. Väl där insåg jag att jag inte visste på vilket Stureplan vi hade stämt möte. De unga och vackra möts under Svampen. Östermalms enda hipster sitter däremot på den låga betongmuren. Människorna i mossgröna rockar med gamla pengar möts framför Hedengrens. Det bullrande finansfolket ses direkt på Sturehof. Det sägs att finansbranschen är död sedan kraschen 2008. Det märks inte. Sidenslipsarna är lika flamboyant, indiskret dyra och kostymerna lika lätta att utgå ifrån för att bedöma personerna. Miljardnivån har skräddarsytt, utprovat tre gånger. Juniorerna bär Rose and Born eller Corneliani. Ibland en kvinna, något sött i repan, med Hermèsscarf. B kom, lyste av höstglädje och självförtroende. Vi tog en kaffe på det bortglömda fiket på Norrmalmstorg. Talade länge. Men vi möttes inte. Köpte hamburgare i Hötorgshallen. Gick hem. Liten lättnad att komma tillbaka till Kungsholmen. Ringde bokförlag om intervju med Lars Norén. Presschefen skrattade åt min förfrågan. Komma ihåg att ta en omeprazol i morgon.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0