Västerbron, 08.35

2013 var året då jag såg två döda människor. En flöt i vattnet, en annan låg på en trottoar. Jag vet inte hur någon av de två döda miste livet men jag vet att 2013 var året då det monterades skyddsräcke även på Västerbrons västra sida. Ett självmordsräcke. Är det ett tecken på att något gått snett i vår stad – eller på medmänsklighet? Jag vet inte.

Nästan varje dag, året om, tar en människa i Stockholms län sitt liv och många fler försöker. Förra året var det 340 medmänniskor – dubbelt så många män som kvinnor – som valde att dö på det viset, enligt statistik från Karolinska institutets nationella centrum för suicidforskning. Det var den högsta siffran på flera år och tidigare denna månad skrev polisen på twitter (@YB_Sodermalm) att det bara i november inkom 327 samtal till polisradion ”där någon larmade om självmord eller försök till självmord.”

Men hör här – om man anser att färre självmord är bra går faktiskt utvecklingen åt rätt håll, sett i ett längre perspektiv. Jämfört med 1980 pekar alla kurvor nedåt, undantaget unga kvinnor (15–24 år) som ligger på i stort sett samma nivå.

Låt 2014 bli ett bra år – ett år då alla vi stockholmare kan förmå oss att vilja leva, eller åtminstone inte vilja dö.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

13.21 Kärrtorp

Hon står vid fotbollsplanen med ett alldeles eget plakat. Knappt skolmogen har hon fått hjälp att skriva ”Kidz mot rasism och fascism” av mamma. Har klistrat ett pärlplattehjärta i regnbågsfärger på kartongen. Någon opponerar sig. Vad vet dagisbarn om rasism? Som om rasism hade en åldergräns.

Vi kanske borde sätta en sådan. ”Ingen rasism mot barn under 18 år”. Så småningom utöka förbudet till att omfatta även gravida kvinnor och 85-plussare. Till att börja med. Tills vi övertygats om att rasism är farlig för alla.

I Kärrtorp blev det tydligt när nassekängor plötsligt marscherade på idrottsplatsen. Då såg sig närmare 20 000 Stockholmare nödgade att sätta ned sina egna fötter mot den. Unisont.

Jag hoppas att vi lika unisont kan komma överens om att mota rasismen varje dag. Ta med plakatet till fikabordet i Vällingby och in i lunchrestaurangen på Kungsgatan. Ställ den på fyrans buss och parkera den vid köksbordet i Farsta. Orka säga emot. Orka fråga ”hur menar du då?” varje gång någon påstår att ”andra” inte är som ”vi”. Även om det blir tyst, jobbigt och tråkig stämning.

Rasismen har tyvärr inga gränser. Det behöver inte antirasismen heller ha.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Barn under 18 borde inte få gå i demonstrationståg. Dagisbarn (som de i artikeln) kan ju knappast ha någon djupare insikt i komplexa politiska frågor, och det är ganska vidrigt av föräldrar att använda hjärntvättade barn för att fylla ut leden och ge en gullig framtoning.

Z, 13:50, 9 januari 2014. Anmäl

Skribenten silar mygg och sväljer kameler. Rasismen mot svenskar är mycket värre än tvärtom. Till att börja med är det svenskarna som faktiskt öppnat upp Sverige för muslimska invandrare, och inte tvärtom. Angående personrånen kan vi granska BRÅs rapporter och där kan man utläsa att 95% av alla personrån i Malmö begås av människor med utländsk bakgrund och att de flesta offren är svenskar eller de som kan tänkas uppfattas som svenskar. http://www.dn.se/nyheter/sverige/invandrare-krigar-mot-svenskar-med-ran/

Martin Linderoth, 08:37, 31 december 2013. Anmäl

Här tjatas om Nazister = Nationalsocialister, då översatt. Socialdemokrater är också socialister säger dom = socialister på nationell nivå = Nationalsocialister Sedan har vi kusinerna på vänsterkanten, numera kallar sig Kommunister Vänsterpartister = Socialister på nationell nivå alltså också Nationalsocialister. Med andra ord en stor konkurrens om Nazismen i Sverige. Och alla är Rasister på sitt sätt. Heja Sverige

Stig Palm, 11:53, 30 december 2013. Anmäl

Jag gjorde en sökning på Jessica Ritzén och attacken mot fredsmanifestationen på Stortorget i Malmö, 2009. Hittade ingenting. Var var du när flaskor och ägg ven mot mammor med barn då, Jessica?

Henke, 15:02, 29 december 2013. Anmäl

Bra att media "jagar" högerextremister med blåslampa,men om ni vill ha någon trovärdighet så titta lite på vad era kompisar från vänstern håller på med.Sanningen finns att hämta från alternativ media och från våra grannländers media,först då förstår man hur lurade vi är.

Janne, 13:14, 29 december 2013. Anmäl

Hur kommer det sig att Kronprinsessan Victoria är det svenskaste som finns men att en musiker ifrån Rinkeby är "utlänning" fast båda har en Svensk och en utländsk förälder? Kungafamiljen borde vara den minst svenska familjen vi har, jag menar de invandrade ifrån Frankrike och blev Kung av Sverige, sedan dess har de gift sig och fått barn med kungligheter ifrån andra länder. Knappast en "svensk" familj men ändå det svenskaste vi har och hyllar samtidigt som andra kallas utlänningar.

Nisse, 00:41, 29 december 2013. Anmäl

Citerar artikelförfattaren: "Orka fråga 'hur menar du då?' varje gång någon påstår att 'andra' inte är som 'vi' ". Detta måste ju innebära att det även existerar rasism inom det egna folket: alla är ju inte lyckade journalister som har råd att bo i sina medelklassvita isolat. "De andra" är alltså alla som kan anses befinna sig utanför den egna socioekonomiska och kulturella sfären.

Felix, 17:42, 28 december 2013. Anmäl

Ska man problematisera det här lite så lever vi i en ganska snedvriden värld. Jag själv som intresserar mig något för extrema grupperingar har i åratal sett den här typen av överfall. Allra oftast kommer dom från vänster och riktar sig mot Sverigedemokrater. Mot möten, mot demonstrationer och allra värst mot enskillda människors hem. Det har pågått i åratal, men aldrig lett till ett drev i tidningarna. Det skrämmer mig faktiskt mest. Är visst politiskt våld OK? Hur många vet att en person blev knivhuggen i Kärrtorp? Att denna var nazist och höggs från en i vänstergänget? Är det okej? Jag gillar inte denna extremism och jag skräms över hur viss extremism sopas under mattan och i vissa fall rent av applåderas.

Jim, 16:15, 28 december 2013. Anmäl

Jättebra bra att man ska sätta ner foten när någon börjar med orden "Han är inte som vi" hoppas att det även innefattar nationalister och andra oliktänkare, att det finns en rätt att tänka annorlunda än en marxist. Hoppas att samma fot sätts ner när någon sparkas ut från en fackförening för att man inte delar den politiska synen hos facket. Har det inte gått långt när man inte får organisera sig i facket längre?

Anonym, 14:52, 28 december 2013. Anmäl

Sv Per: Det handlar inte om att "importera arbetslöshet och kriminalitet" det handlar om att ta emot människor som inte har någon annan stans att gå. Medmänsklighet. Tron på (vetskapen om) att alla är lika värda, oavsett ursprung. Att vi som är födda i Sverige inte har mer rätt än andra att få jobb här. Sedan att det bara är en myt att personer med uländsk härmkomst begår fler brott än "svenskar" trodde jag att alla visste vid det här laget...? Pinsamt.

Alexandra, 13:52, 28 december 2013. Anmäl

Karlaplan 22.0

Snart jul. Alla ska vara snälla. Alla som kan, alltså.

Ser Dickens ”A Christmas Carol” på Maximteatern och tänker på hur märkligt det är med högtider då man plötsligt förväntas tänka mer på andra än vad man annars gör.
Ni vet hur upphaussat allt blir. Alla ska tindra. Äta god mat. Döva dåliga samveten.

Men först ska vi stressa ihjäl oss samtidigt som vi gärna låtsas att vi står över konsumtionshysterin.

Mr Scrooge i den klassiska julsagan har ett grymt cv när det gäller kvaddade jular, särskilt på det känslomässiga planet.
Det gör honom till en ensam, snål och girig man. Bara sekunder innan han ska dö inser han sitt misstag.

Hans plötsliga självrannsakan leder till ett nytt liv – fyllt av kärlek, närhet, värme. Han hade kunnat ha det så hela sitt liv, precis som du och jag skulle kunna ha det. Om vi bara orkade se att det faktiskt spelar roll att man bryr sig.

Det gör ont att veta att många barn inte kommer får den jul som skyltfönstren påstår finns. Det tycker jag vi ska tänka på varje dag, inte bara på julafton. Eller så bestämmer vi helt enkelt att julafton – det kan det få vara varenda dag.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hamngatan, 14.47

Det lite dyrare varuhusets julskyltning är i år bättre än på länge. Det kommersiella galleriet har trendriktigt fokus på djur. Bävrar, taxar, möss och renar rör sig stelt i den lätt multimediala föreställningen. Färgskalan ger lätta associationer till Carl Larsson-laserad jugend i bleka kulörer. Stiligt.
All eventuell modernism, eller för den delen bilden av Stockholm som något konceptstarkt och formmässigt framstående, får sig en törn. Svensk jul är enbart nostalgisk. Inte ens eleverna på Konstfack kan ta fram sina kreativa nytolkningar utan att förhålla sig till grundparadigmet av Jenny Nyströmgrått, cocacolarött och Rudolfmulegrällt. Vi lever i en tillbakablickande tid.
Just advent borde kunna inbjuda till mer våghalsighet och framtidstro. Det är nu bara en vecka kvar till det som en gång ansågs som den största revolutionen. Ankomsten. Men även biografin över Jesu liv är en efterhandskonstruktion.
I mörkare stunder tycker jag att juletidens verkliga tomtar står framför skyltfönstret, inte i montrarna. Till och med våra barn ser ut som retrospektiva kloner av oss själva i sina märkeskläder av amerikansk östkusttyp och sina manierade tonfall. Inget nytänk någonstans. Men inget varar för evigt.

mattias.bergman@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Palermogatan, 15.55

Golvlampan jag fyndat står hos Stadsauktion i Stockholms Frihamn. Inte för att jag behöver fler lampor. Men att sitta vid datorn och bjuda, för att i nästa stund bjuda över, ta revansch, är senaste förströelsen. Nu ska skönheten hämtas, men just den här dagen finns ingen bil till förfogande. Ingen rår för.

”Ettan” tar tid, men färden är trevlig. Ju närmare målet, desto färre passagerare. Julstjärnor och ljusslingor i stadens fönster lyser ytterligare upp tillvaron.

Framme vid målet.

Golvlampan, från tidigt 1920-tal, visar sig vara betydligt tyngre än jag trott. Jag släpar mig fram mot ”ettan”. Medvinden tar tag i den bländande, laxrosa skärmen. Någon silhuett fångar den i luften. Tack du okända. Lampfoten svajar mot en hotfull himmel.

Undsättning uteblir.

Bussen fylls på när vi närmar oss Valhallavägen. Nu är det jag och golvlampan mot dem. Trängseln är outhärdlig. Jag kommer att svimma. Falla i koma. Men ingenting händer. Allting är som vanligt på stadens bussar i julruschen. Allting är för det mesta som vanligt.

Susanna Hellberg

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Odenplan 14.30

”Ursäkta, men jag skulle vilja sitta här!”

Trots ursäkten är rösten allt annat än vänlig. Den unge killen på tunnelbanan tittar lite förvirrat på den medelålders kvinnan som just tilltalat honom. Sen börjar han rodnande plocka ner väskor och kassar från sätet intill.

Det spelar ingen roll att det finns minst sex lediga platser i samma del av vagnen. Hon vill sitta just där, bredvid honom. Det är hennes rättighet. Ingen ska ockupera två säten bara för att de medför en massa pinaler.

Så sitter de där, sida vid sida. Hon tittar nöjt rakt fram. Han sneglar på henne där han sitter och kramar sina otympliga tillhörigheter. En vinnare och en förlorare.

Människor tycks kunna reta upp sig på andra för nästan vad som helst. Inte minst i kollektivtrafiken. Det verkar handla mer om att folk känner sig personligt förolämpade än om att de verkligen blir störda. ”Jag vill inte behöva höra om andras privatliv när jag åker buss.” Okej, men prova med öronproppar då och låt oss nyfikna få lyssna i fred. Man får veta mycket helt gratis, som min styvpappa säger.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Hade väl bara varit att säga åt henne att sätta sig på annan ledig plats. Tror inte att hon om hon framhärdat fått medhåll av vare sig medpassagerare eller SL-personal. (Om det inte funnits andra lediga platser vore det givetvis en annan sak.)

Marre, 12:02, 19 december 2013. Anmäl

Vad fint skrivet av Malin Nordgren. Håller särskilt med om det sista stycket. Det är klart man ska få ta upp ett extra säte om det ändå finns flertalet lediga platser. Stackars otrevliga tant som inte har bättre saker för sig än att finna nöje i att skriva andra på näsan.

Sigrid, 08:23, 19 december 2013. Anmäl

Camilla, 18:31; jag äger inte heller något körkort. Det innebär inte att jag anser mig ha rätt att använda mycket mer plats än alla andra, eller anse att andra människor ska skjutsa mig. Jag skaffar ett extrajobb och sparar ihop till mitt körkort eller betalar de få gånger som jag får möjlighet att få skjuts av andra, eller tar taxi när jag storhandlar. Att vara student innebär inte att man får vara en parasit på andra.

Helen, 16:46, 18 december 2013. Anmäl

Finns det gott om plats så tycker jag faktiskt inte man gör det minsta fel som tar upp ett säte extra om man har mycket grejer med sig. Och i det fallet är det knappast något lantisbeteende heller, som någon skrev. Att "hålla på sin rätt" och kräva att få sitta på just den platsen när det finns gott om andra lediga platser, det är endast löjligt.

Norberg, 16:52, 17 december 2013. Anmäl

Om jag kliver på en buss som börjar bli full sätter jag mig inte alls. Någon kommer att behöva de lediga platserna bättre än jag. Alltid lika härligt när någon i tjugoårsåldern då slår sig ner och brer ut sig över de två sista platserna medan tanten som kom bakom får stå och vingla. Hur funkar den här sortens människor? Och framför allt, varför har de valt att bo i en storstad när de uppenbarligen inte klarar av det?

Rasputin, 13:15, 17 december 2013. Anmäl

Karin, 22:56. Brukar inte handikapplatserna vara 1 stol eller finns det flera i bredd?

En som undrar, 10:50, 17 december 2013. Anmäl

Vilken regel är det som säger att man endast får ta upp en plats? Jag köper att om det är brist på plats att alla som köpt biljett har rätt att tillgodogöra sig transportmedlet. Men om så inte är fallet, plats finns i övrigt ser jag inga problem med att folk gör det bekvämt för sig. Jag hade antagligen blivit upprörd själv om någon kom fram till mig i en tom buss och läxat upp mig för mitt användande av två säten.

Max, 23:33, 16 december 2013. Anmäl

Det var möjligen inte så att den unge mannen satt på en plats för äldre och handikappade?

Karin, 22:56, 16 december 2013. Anmäl

Intressant historia, och ovanlig. Vanligare är att åtminstone 10 personer per vagn ockuperar ett extra säte, samt att alla stirrar på sin mobiler medan äldre personer, gravida och handikappade tvingas att stå. Sen är det också fascinerande hur alla har råd med snordyra telefoner men åtminstone hälften av dessa endast har råd med de billigaste skithörlurarna så att man tvingas lyssna på 5 olika musikstilar samtidigt. Ja visst kan det verka gnälligt. Visst kan jag ha öronproppar. Jag kan ju också ta med min egen fällstol om jag har ett absolut behov av att sitta. Det är givetvis min skyldighet att se till att jag är redo för att andra människor ska slippa ta hänsyn.

LM, 21:10, 16 december 2013. Anmäl

Varför inte bara ignorera kvinnan, alternativt säga att det finns andra platser? Det brukar jag göra, fungerar utmärkt.

Johan, 20:37, 16 december 2013. Anmäl

Treans buss 16.40

Blicken fastnar på en reklamskylt där det står att man kan rösta om hur pengarna, de som plankarna betalar i böter, ska användas.
I annonsen utlottas en ny hissdörr för 15 000 kronor någonstans i t-banans underjord.
Googlar upp sajten på min telefon.

Inne på botshop.se står att min röst är lika mycket värd som en bot, 1 200 kronor.
Nämen, fy då! På en skrikskär platta avslöjar SL att en och samma person har fuskröstat tusentals gånger. Den uslige fuskarens röster har nu rådigt plockats bort.
Slutklämmen lyder:
”För tillsammans fungerar alltsammans.”
Så säger man väl ändå inte?Ser sedan att jag kan lägga mina 1 200 kronor på ett pendeltåg som kostar 170 miljoner kronor.
Det verkar ju väldigt lönt. Man kan också välja en papperskorg. Men sådana borde väl sättas upp ändå?
SL driver med mig.
Eller så fick de kanske rösta uppe på SL:s ledningskontor.
Valet stod mellan 100 papperskorgar och den här kampanjen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det där tycker jag är en tråkig inställning. Om SL nu vill att deras kunder, alla vi som åker, ska bestämma vad vi helst vill att de lägger pengarna på så är väl det demokrati de luxe? Jag som aldrig slänger skräp utan bär med mig det till nånstans där jag kan slänga det vill hellre att SL lägger pengarna på att köpa fler bussar och utbilda sina chaufförer bättre. Jag åker buss dagligen. Jag tycker också det är ett utmärkt sätt att visa kunderna vad det faktiskt kostar med förstörelse av befintlig utrustning och inköp av nytt. Om en hissdörr kostar 50 000 spänn och en papperskorg 2000 (jag har ingen aning, har inte lagt siffrorna på minnet) så innebär det att sabbar någon en dörr så kan SL sätta upp 25 färre papperskorgar. Och då är naturligtvis följdfrågan - kommer du vara försiktigare med hissdörrrarna framöver? Kommer din vilja att säga ifrån när någon förstör att öka?

Joey, 10:50, 21 december 2013. Anmäl

Malmskillnadsgatan kl 12.10

Den 42-årige fyrabarnsfadern tränger sig förbi en ensam man i den skräpiga trappan intill Malmskillnadsgatan. I samma ögonblick går kanylen igenom det yttersta hudlagret.

Uppdraget utfört.

En halvtimme tidigare hade den 42-årige mannen promenerat på Oxtorget, i kvarter som framkallat bilder av Leif GW Persson, Sven Wollter, 80-talsfilm och piketpoliser. Huruvida någon polisfilm utspelat sig här är ovidkommande – för det är en präktig polisfilmsaura som präglar dessa urbana och läskigt övergivna gator ett stenkast från Hötorget och Stureplan.

I ingången till Hötorgets t-bana på Malmskillnadsgatan har vinden och fredagsnatten samlat hamburgerrester, ölburkar och annat julemys. I trappan sitter en ensam själ som snart ska bli passerad av en 42-årig man med en välfylld julklappspåse i näven.

Höger jackärm är uppkavlad, vänsterhanden håller i sprutan och sökandet efter det rätta stället att sätta sticket är över. Tummen pressar långsamt ut sprutans innehåll i armvecket.

Mannen i trappan sitter kvar när den 42-årige fyrabarnsfadern hastar vidare mot tunnelbaneperrongen. Det är en lördag strax före jul.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kista kl 08.02

Jag ser pappan som klev på föräldraledigheten i dag. Han är nyduschad, visslar när han kommer gående. Hjulen lämnar spår i den karga vinterns första snöfall, ungarna är lugna.

Någon annanstans: en kvinna har gått långt över tiden innan vattnet nyss gick och för några timmar sedan födde hon sitt och makens första barn. Det där omtumlande, jag känner det fortfarande.

Hur jag sprang ut för att förlänga parkeringen men inte kunde ta mig fram över snön, tre gånger tappade jag greppet och gled in i närmaste bil – tills jag insåg att de blå skoskydden fortfarande satt kvar.

Några dagar passerar. Föräldraledighet sätter spår. Pappan med barnvagnen har gett upp morgon­duschen, går med släpigare steg.

På ett sjukhus en bit härifrån ligger en ny bebis på en förälders varma bröst. Det kommer andra dagar; tunga dagar. De flesta dock rätt härliga – det är dagarna man står på när man behöver det.

Snart nio år sedan jag klippte min första navelsträng, på en pojke med en näsa stor som en tonårings knytnäve, men vacker och stillsam med nyfikna ögon. Näsan svullnade av, ansiktet växte i kapp. Han är finare än någonsin när han kliver ur bilen och pussar sin lillebror hej då innan han önskar oss en bra dag och öppnar dörren till skolan.

Behrang Behdjou

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Södermalm, 14.03

– Uppenbar prispolis där borta. Och kolla, en tumstocksspekulant. Skit också.

J vill ha ett par extra ögon vid en lägenhetsvisning. Att jag själv redan utkämpat samma urbana krig visar sig dock vara utan värde. Jag förstår inte spekulantspråket.

Prispolis? Tumstocksspekulant? Viskande och pekande förklarar J medan vi i strumpläst trängs på 48 ”väldisponerade” kvadratmeter.

Prispolisen bor i området och går på visning för att bevaka hur stort intresset är. Håller nogsam koll på priserna i området, ringer mäklare som sätter ”för låga” utgångspriser och är beredd att buda på lägenheter för att hålla snittpriset uppe.

Tumstocksspekulanten genomför en så noggrann okulär besiktning, plus inkvisition av mäklaren, att andra intressenter flyr i panik. Betraktar den osålda lägenheten som sin och har i princip redan flyttat in.

Lägenheten slutar på tre komma nånting miljoner kronor. Det är mer än tio årsinkomster för genomsnittsstockholmaren (SCB 2012, prel). J köpte inte.

– För dyrt. Och när jag väl slår till kommer jag att ha ett curlinglån som jag vill amortera ner så fort som möjligt.

Curlinglån?

– Ja, mina föräldrar tar ett lån som täcker de sista 15 procenten av köpet. De har mitt gamla pojkrum i sin villa som säkerhet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0