Fridhemsplan 15.50

Löpsedeln skriker inte, men ropar ut ”Trendiga skor pajar dina fötter.” Och så klart: ”här är skorna du ska undvika.” Ser mig runtomkring och tänker att många har sådana skor. För det är väl dem, basketdojorna med superplatt sula och högt skaft som det handlar om.

Sexåringen har dem när han kastar sig upp i gungorna på lekplatsen, ­tjugoåringen när hon strosar i Rålambshovsparken och njuter av solen, femtiofemåringen när hon vill känna sig våravslappnad och cykla till jobbet. Och jag kan tycka att det är helt okej. Lite vacker trots mot alla goda råd.

Moralpaniken ser olika ut från år till år. I en gammal DN från 1978 varnar man för att tuggummi är skadligt, särskilt så kallade ”bubble gum” som har en kärna av något smaskigt i mitten. Kanske citron, mint eller jordgubb. Även om de är sockerfria borde de vara bannlysta, rapporterar tidningen och illustrerar med en bild på ett barn som smäller av en jättebubbla som täcker hela ansiktet när den spricker.

Kommer ni ihåg hur det kändes? Jag tuggade hubba-bubba när den tidningen gavs ut, var sju år och hade allt sjå i världen att få så stora bubblor som pojken på bilden. Vilken kille!

Emma Lofors

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Fridhemsplan 15.50

Löpsedeln skriker inte, men ropar ut ”Trendiga skor pajar dina fötter.” Och så klart: ”här är skorna du ska undvika.” Ser mig runtomkring och tänker att många har sådana skor. För det är väl dem, basketdojorna med superplatt sula och högt skaft som det handlar om.

Sexåringen har dem när han kastar sig upp i gungorna på lekplatsen, ­tjugoåringen när hon strosar i Rålambshovsparken och njuter av solen, femtiofemåringen när hon vill känna sig våravslappnad och cykla till jobbet. Och jag kan tycka att det är helt okej. Lite vacker trots mot alla goda råd.

Moralpaniken ser olika ut från år till år. I en gammal DN från 1978 varnar man för att tuggummi är skadligt, särskilt så kallade ”bubble gum” som har en kärna av något smaskigt i mitten. Kanske citron, mint eller jordgubb. Även om de är sockerfria borde de vara bannlysta, rapporterar tidningen och illustrerar med en bild på ett barn som smäller av en jättebubbla som täcker hela ansiktet när den spricker.

Kommer ni ihåg hur det kändes? Jag tuggade hubba-bubba när den tidningen gavs ut, var sju år och hade allt sjå i världen att få så stora bubblor som pojken på bilden. Vilken kille!

Emma Lofors

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Pålsundsgatan, kl 07.03

Pålsundsgatan, kl 07.03

Vårsolen som länge lyst med sin frånvaro gör för en gång skull tvärtom. Det oväntat starka skenet bländar mina trötta ögon när jag vankar runt kvarteret med Sixten på vår rutinmässiga morgontur. I söndagsottan är det inte många man möter, ett par hundägare, kanske någon joggare. Sommarens vilsna hotellgäster som letar efter Långholmens hotell har ännu inte börjat dyka upp.

Vid kvarterets näst sista hörn är det som vanligt dags att köpa färskt bröd på det italienska stamfiket. Det bästa med att bo i en storstad är att den krymper med tiden. Livet skruvar sig inåt i en allt intimare skala och det känns hemtamt när bagaren lägger de varma frallorna i en påse och glatt kommenterar det soliga vädret med sin mjuka italienska brytning. ”I morse var det jättefint.” I morse? Klockan är bara någon minut efter sju, men allt är ju relativt antar jag. Svinottan för vissa är något helt annat för andra. Speciellt om man är bagare.

På tal om svinottan, när jag strax efter 05.00 nästa morgon köar för att köpa morgonkaffe på Arlanda ser jag kvinnan framför mig beställa två Irish Coffee och jag blir mäkta förbluffad. Irish Coffee? Dog inte den drinken ut på 70-talet?

Paul Hansen

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Drinken Irish Coffee är verkligen inte utdöd och på 70-talet hade jag inte ens hört talas om den, men klocka 5.00 på morgonen! Blir folk galna så snart de ska ut och resa?

Hm, 11:13, 28 maj 2014. Anmäl

Tack Paul för Pålsundsgatan. Min Farmor bode på Högalidsgatan mitt emot parken. Tack och lov för bagaren som har fralla. Vi köpte fralla I Konsum på väg till Maria Folkskola på 50 talet. Svårt att hitta nu för tiden när jag är hemma I mitt älskade Stockholm. Ta hand om dig! Mycket jobbigt I världen just nu! Marianne

Marianne fd Södermalm, 22:45, 22 maj 2014. Anmäl

Gjörwellsgatan, 9.05

Bassängen fylls av unga människor. Så småningom flyter ett 20-tal kroppar i vattnet.

Alla flickor har tofs, dock ingen av de fyra killarna. Två av tjejerna sitter påklädda längs ena kortsidan. De påminner om jympan på högstadiet.

En lätt doft av frisk parfym svävar över vattenytan.

Instruktören drar i gång vattenjympapasset. Musiken, som fyller lokalen, är förbryllande gammal: Carolas ”Främling” och en av Alcazars äldre diskolåtar.

Gruppen kör mycket hårdare än det vanliga övre medelålders- och pensionärsgänget som brukar hålla till här. Vattnet virvlar åt alla håll. Vi motionssimmare på de få avdelade banorna tittar intresserat på de energiska unga vars tofsar guppar upp och ned.

Men är de inte ovanligt homogena? Det finns inte ett uns extra fett på dem, alla är vältränade och strömlinjeformade. Både killar och tjejer ser så ovanligt friska och fräscha ut.

Jag är tvungen att fråga nästa tofs i duschen vilka de är. Jo, de kommer från Lillsveds idrottsfolkhögskola på Värmdö och allihop ska bli idrottscoacher.

Anita Bengtsson

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Äppelviken, kl 17.07

Han är välklädd, har en outfit som signalerar direktör. Utan att darra på manschetten talar han om för en person jag känner att han är en ”lägenhetsslusk”.

Orsaken till detta är att min vän parkerat på gatan framför mannens villa i Äppelviken, Bromma. Det råder inget som helst parkeringsförbud, men ”direktören” förklarar för min vän att det är självskrivet att man inte parkerar framför någon annans (läs hans) villa­grind. Min vän undrar om personen i fråga köpt den aktuella gatan, eller ingick den möjlighen i husköpet?

”Är du uppkäftig din jävel? Jag ska ta reda på var du bor”, kontrar ”direktören”. Min vän pekar upp mot lägenheterna på Runda vägen och säger att han bor där.

”Jaha, du är en så där lägenhetsslusk”, levererar ”direktören”.

”Jaha”. Som om det skulle förklara saken. Hur skulle någon som bor i en lägenhet på Runda vägen kunna förstå vilka privilegier man har om man köpt en villa i Äppelviken?

Jag ryser förstås. Denna samtida konversation säger allt om det Stockholm där segregationen dagligen tar sig nya, bisarra uttryck.

Stockholm skaver i mitt hjärta.

Ulrika By

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

För arkivet.

Anonym, 18:37, 27 maj 2014. Anmäl

Kommentaren nedan säger en del om "vän av hyfs". Etc. etc. in absurdum...

Klen, 07:54, 21 maj 2014. Anmäl

Artikeln säger en del om Ulrika By.

vän av hyfs, 15:03, 20 maj 2014. Anmäl

Nockebyhov kl 08.32

Stockholm är Sveriges bästa stad att bo. Det visste jag redan för 20 år sedan när jag packade resväskan och tog tåget hit. Det nya i Fokus kommunranking är att orten jag övergav tar jumboplatsen bland storstadskommuner i landet.

Fokusredaktionen kan aldrig ha tagit tåget till Oxelösund. Ursäktade möjligtvis av att det var decennier sedan det gick tåg dit.

Oxelösund är lika lite storstad som banan är en grönsak. Där bor 11 000. Inte ens när jag bodde där var Oxelösund en stad. När vi åkte in till stan åkte vi till Nyköping en mil bort. Centrum påminner om Vällingbys schackrutetorg fast saknar charm. När pappa första gången tog bussen till Oxelösund missade han att hoppa av i centrum vilket han upptäckte först tillbaka på busscentralen i Nyköping. Så liten kan en storstad vara.

Definitionen enligt Fokus är att 100 procent av invånarna bor i tätortsnära. Oxelösund är bara centrum och järnverk så alla bor ju där.

Jessica Ritzén

Kommunlistor ska tas med en container salt. Svenskt Näringsliv utsåg i år jumbometropolen Oxelösund till årets raket på sin lista.

Oxelösunds cykelvägar däremot slår Stockholm med hjullängder. De är i världstopp.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

St Eriksplan kl 09.42

Han står med kropp och ansikte vänd mot det svarta kaklet i tunnelbanenedgången St Eriksplan. Han står alldeles stilla med hängande armar, kanske en halvmeter från väggen. Mörk halvlång rock, mörka byxor. Svart väska i vänstra handen. Brunt, lite flottigt nackhår, inte alldeles nyklippt. Tyst.

Jag hejdar min snabba nedfart i trappen, tar ett par tvekande, fortsatta kliv nedåt, blir stående snett ovanför mannen, kanske fem meter bort. Lika stilla som han. Lika tyst.

Varför står han där? Så gör man inte. Står och stirrar rakt in i svart kakel i en halvsunkig tunnelbanenedgång. Så gör man inte.

Så privat mitt i all offentlighet.

Så ensam i sin värld.

Sakta höjer han högerarmen. I handen en ölburk. Nacken böjs bakåt och han halsar långsamt och bestämt. Hela burken. Sänker armen och står kvar, åter orörlig.

Snett ovanför honom står jag. Stressen börjar äta. Måste gå, måste fortsätta. Måste till jobbet. Måste skynda.

Bort, du bild av ensamhet och förtvivlan! Man stör inte här i Stockholm. Hinner inte. Man har inte tid att ta konsekvenserna av ett närmande. Inte ork.

Jag passerar den svarta kakelväggen varje vardag. Bilden är kvar. Den ensamme mannen är kvar, präglad i min hjärna.

Brigitta Sundling

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bussen kl 17.53

Vid den här tiden är det ofta fullt på både buss och tunnel­bana, så även denna gång.

Alla ska hem från jobbet och det är fullproppat på bussen. Vid Slussen är jag sist på och får stå längst fram.

Efter några hållplatser har trycket lättat något, och det är inte riktigt så fullsatt. Det gör att jag har relativt bra vy över det som nu utspelas i mitten av bussen.

En kvinna med barnvagn har precis klivit på. I mitten av platsen som är reserverad för just barnvagnar sitter en man. Kvinnan ber honom vänligt att flytta på sig.

Men han vägrar.

– Jag tänker inte flytta på mig, jag är trött och orkar inte stå, säger mannen trotsigt.

Någon trycker ner sätet bredvid och säger åt honom att sitta där i stället.

Men snart kliver nästa person på. Även hon med barnvagn.

– Men nu får du ju flytta på dig, säger någon irriterat.

En kvinna erbjuder sin plats till den väldigt trötta mannen som inte orkar stå. Han muttrar något till svar.

Med mycket motstånd, åtminstone verbalt, väljer mannen till slut att ställa sig upp för att lämna plats även åt den nya barnvagnen.

Emma Österberg

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tre Liljor, kl 14.47

Jag sitter i vanlig ordning och lyssnar på Kent när jag plötsligt får panik av att jag ALDRIG VARIT PÅ TRANAN. Så jag tar en tur till andra sidan stan.

Där är trevligt men det är inte Tranan som är dagens upptäckt i Vasastans urbana flora och fauna.

Jag tror jag trampat de flesta gator innanför tullarna – men vad är nu det här? Tre Liljor? Skumt gatunamn. Så heter väl Vanadiskrogen där Movitz sitter och häckar i någon epistel?

Bodde jag här skulle jag ordna bouleturneringar för alla goda grannar (jag skulle vinna).

Jag skulle med enkla medel svänga ihop en grym pasta i köket bakom fönstren med de gröna fönsterluckorna.

Jag skulle också ha en liten lokal där jag skulle ha en jättedyr apparat, förmodligen silvrig, som puttrade sotsvart java i ytterst små mängder och emellanåt skulle jag vara kreativ och kanske skriva en bok om Nordirland eller Sachin Tendulkar eller livslång kärlek.

Om mornarna skulle jag springa i Hagaparken och inom kort klara maran på max 3.30.

Och på sommaren skulle jag pipa bort till Vanadisbadet och undra vilka som egentligen bor på hotellet i sluttningen bakom Stefanskyrkan.

Så skulle det vara om jag bodde på Tre Liljor, det är jag säker på.

Claes Sjödin

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Rosendals trädgård kl 14.55

För första gången på minst tio år tar jag fram cykeln ur källarförrådet. Den står sig fortfarande. Märket börjar på C och slutar på T.

Jag trampar på från mitt kvarter på Södermalm, över Skeppsbron, passerar Gröna Lund på Djurgården, för att en stund senare kasta en blick åt höger och Prins Eugens Waldemarsudde. Det ligger där det ska. Varför skulle det inte?

Fortsätter man rakt fram, för att strax därpå svänga höger, för att sedan svänga vänster, faller blicken på Rosen­dalsterrassen. Här ligger det, paradiset, med växter som balkongen suktat efter sedan hösten 2013.

Just den här dagen råkar Madam M vara tillbaka från sin Indienresa.

– Hej, kul att ses! Din balkong ligger i söderläge, jag kommer ihåg, säger hon.

– Precis. Och med intensivt solljus, om vädret är på det humöret, säger jag.

– Låt mig tänka. Här har du min favorit: småblommiga Clematis Summer Snow. Jag tycker att du ska plantera tre blodnävor i samma kruka. Din balkong kommer att svämma över, och grannen ovanpå, om du har någon, kommer att häpna.

Om det blir någon sommar, tänker jag.

Susanna Hellberg

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0