Stortorget kl 18.57

Du bläddrar i den för dig främmande publikationen Östermalmsnytt, ser ordet ”Öfre” och funderar en stund på såväl stavningen som hur det förhåller sig med den exakta geografiska definitionen.

Sedan hajar du till inför rubriken ”Stan skulle lika gärna kunna vara Borlänge”. Östermalmsnytts chefredaktör Helene Claesson skriver om allt hon missar – alla mässor, julmarknader, teaterföreställningar – och att hon lika gärna skulle kunna bo i en stad där inget händer och inget finns. Som Borlänge.

Ha! Så ska det minsann inte bli för dig (som trots allt bott 20 år i just nämnda kommun). Du känner att du omedelbart – eller så fort du har tid och lust – måste göra något stockholmskt.

Frågan är bara vad. Du visar handlingskraft och googlar ”things to do in Stockholm” (På engelska? Don´t ask.)

Från tipslistan:
Ta en guidad tur i Stadshuset (inte sugen).
Gå på Patricia (va?).
Käka SOS* på Pelikan (det vore gott).
Köp Björn Borg-kalsonger (nej).
Ta en skärgårdstur (knappast aktuellt i dessa dagar).
Handla på Svenskt Tenn eller något av Carl Malmsten (jo tjenare).

Det du till sist fastnar för är tips nummer 5: Get a fika.

Reseguiden Lonely Planet skriver till och med att den som inte fikat på Chokladkoppen vid Stortorget i Gamla Stan inte har gjort Stockholm.

Alltså åker du dit. Du överväger att beställa en kopp varm choklad men inser att det hade känts för lökigt att beställa just det (som att gå på Djuret och beställa ett djur, gå på Riche och beställa pain riche, eller gå på Eriks bakficka och beställa… ni fattar). I stället köper du en kopp kaffe och en kladdkaka med ett berg av grädde. Det regnar. Utanför är Stortorget nästan helt öde. Det sitter fyra gäster i lokalen. Kladdkakan är god men du ångrar att du nödvändigt skulle trycka i dig all grädde. Det har gått en kvart. Du bläddrar i QX. Ett sällskap på fem asiatiska turister tassar in och sätter sig vid bordet intill ditt. Du känner att du egentligen var mer sugen på en öl och önskar att du inte varit så äventyrslysten utan rullat på i gamla hjulspår och gått till Soldaten Svejk och läst Expressen. Du fikar klart, betalar och går hem. Nu har du, enligt turistguiden, gjort Stockholm.

Nästa vecka ska du inte googla så mycket.

Claes Sjödin

* SOS = smör, ost och sill.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jag, so känner man sig som turist! Lite lurad och vilseledd ibland! Jag sökte mina ställen själv och hittade manga okända och mysiga ! Jag har bestämt mig att inte följa hänvisningar-so blir det mycket mera spännande.Var roligt att läsa!

Helga Pyerin, 13:42, 7 november 2014. Anmäl

Sundbyberg kl 20.00

För drygt ett år sedan gick flyttlasset från Värmland mot en till synes fridfull del av Sundbyberg. Varningar om att Stockholms gator skulle vara farligare än Karlstads skrattade jag åt då.

Men nu är alltså min rostiga, röda Golf från -94 stulen för andra gången.

Förra gången den försvann var i februari. Då hittade jag den på en verkstad i Älvsjö. Polisen hade haffat tjuven som kört rattfull och sedan bärgat bilen dit.

Det fantastiska var att bilen fun­gerade utmärkt och att tjuvarna (jag tänker mig av någon anledning att de var fler än en) hade installerat en ny stereo. I cd-spelaren hittade jag skivan ”Absolut reggae” och när jag tryckte på play insåg jag att tjuvarna hade kört runt i bilen till tonerna av låten ”Bad boys”.

Fler spår efter dem som tagit min bil ramlade sedan in. En av dem hade fastnat på bild i en fartkamera i Upplands Väsby, de hade fått parkeringsböter vid Gröna Lund och lämnat kvar fiskedrag, en trasig jacka och några kvitton i baksätet.
Sedan dess har jag förbättrat försäkringen och köpt ett rattlås.

För några veckor sedan laddade bilens batteri ur. Jag märke också att ena framdäcket var nästan tomt på luft. Efter Youtube-studier och inläsning av instruktionstexter på internet stämde jag träff med en bilburen vän på parkeringen. Men trots tappra försök med startkablar och hjälp av diverse grannar lyckades vi inte ladda upp batteriet.

Jag insåg att jag behövde skaffa ett nytt och skämtade med min kompis om att bilen nu i alla fall var väldigt svår att stjäla. Man kan säga att jag blev minst sagt förvånad när jag två dagar senare insåg att den faktiskt var borta. Kvar vid parkeringen låg mitt gamla bilbatteri.

Efter samtal till kommunen och polisen vet jag att det inte är myndigheterna som ligger bakom bortforslandet av min bil.

Saknaden efter min fina, 20 år gamla, Golf är stor. Den har tagit mig på många äventyr och nästan aldrig varit till besvär.

Säga vad man vill om Stockholm, men tjuvar med god smak, enorm envishet och kvalificerade tekniska kunskaper finns det i alla fall här.

Nu väntar jag spänt på att Golfen ska dyka upp med nytt batteri och pumpat däck. Undrar bara vilken skiva de lämnar kvar.

Caroline Englund

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hammarby sjöstad kl 14.15

Om man har ögonen med sig, och är riktigt koncentrerad, kan man eventuellt få se en liten skymt av ett kvinnobröst om man befinner sig på samma plats som en ammande mamma och hennes bebis.
Spännande, va?

Men det gäller att vara snabb. Det kan handla om sekunder innan den sugna bebisen får tag om bröstvårtan. Sen syns mest barnets huvud och kanske lite mammahud.

Att vissa personer tar anstöt av att ”behöva” se ammande kvinnor känns egentligen tröttsamt att ens nämna. Titta bort, då! Men nu är det ju så att det gång på gång händer att ammande mammor får negativa kommentarer, blir ombedda att skyla sig eller attavlägsna sig. En mamma blev exempelvis uppmanad att lämna en restaurang vid Medborgarplatsen. Och på Grand Hotel lade en kypare en tygservett över bebisens huvud.

Handlar det här om någon form av nypuritanism? Det verkar inte så troligt i en tid där kvinnobröst ständigt exponeras i exempelvis dokusåpor och i lättillgänglig porr på nätet.

Alldeles vanliga kvinnobröst, fotograferade i lite oväntade miljöer, och ammande mor-barnpar visades på en fotoutställning i Hammarby sjöstad i helgen som gick. ”De osynliga brösten” är titeln både på utställningen och på den nya bok som fotografen Elisabeth Ubbe gjort.

Hon tycker att synen på amning hänger ihop med synen på kvinnor och deras kroppar. Bilder av kvinnokroppen i reklam och medier blir mer och mer retuscherade i takt med teknikutvecklingen. Unga kvinnor skäms för sina icke-plastik­opererade bröst och vill inte visa dem. Näthatet växer mot kvinnor och mot amning på offentlig plats.

Jag fikar med några trevliga killkompisar och vi kommer in på ämnet. Självklart tycker de att kvinnor ska få amma där de och deras barn vill. Men, kanske, ändå… Plötsligt fylls samtalet av ord som ”diskret”, ”sjal” och ”hänsyn”, och övergår i prat om folk som smaskar och snyter sig vid matbordet, petar tänderna eller näsan öppet.

Va? Hur kan ett ätande litet spädbarn jämföras med snorkråkor?

Sen fattar jag. Det är förstås inte barnet som är oaptitligt eller provocerande för dem som retar upp sig, det är bröstet. På ”fel” plats, vid ”fel” tillfälle – fast från barnets synpunkt helt rätt.

Eller som 15-åriga Smilla, en av dem som fotograferats av Elisabeth Ubbe, säger i boken: ”Jag tycker att bröst är alldeles för sexualiserade i dagens samhälle. Det känns som att bröst har blivit det nya könet och det tycker jag är fel. Bröst är bra och bröst ska få synas.”

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0