Norra Djurgårdsstaden år 2019

Tänk om man fick för sig att följa sitt inre kall och odla ekologiska kaniner

”Klart du ska få låna 10 miljoner, bara du inte skiljer dig, förlorar jobbet, blir sjuk eller dör snart. Ok? Då är det bara att skriva under lånehandlingarna så är drömhuset snart ditt. Vi gratulerar.”

Exakt så låter det kanske inte på Stockholms bankkontor men med stigande priser på bostadsrätter och hus är det värt att tänka efter hur mycket det kan kosta även de privata relationerna. Enligt Finansinspektionen, FI, ligger den genomsnittliga belåningsgraden på cirka 70 procent av bostadens värde. Så hur mycket av dröm­huset som egentligen är ens eget och hur mycket som är bankens är väl något av en tolkningsfråga.

Det är lätt att bli lite i gasen av det låga ränteläget och känna att man nog har råd att flytta till större, bättre, mer centralt eller varför inte helt för sig själv. Kolla vilka fina radhus som planeras i Norra Djurgårdsstaden, perfekt för barnfamiljer säger jag till min vid det här laget ganska luttrade make. Han scrollar ner på Hemnet-sidan dit jag inte hunnit läsa så himla noga ännu och pekar på prislappen. 17 miljoner, nio lax i avgift. Men säg inte att man inte bygger nytt i Stockholm, säger jag.

Alla som lånar pengar till sin bostad måste klara en eventuell räntehöjning, annars får man inga pengar från banken. Räntehöjning-schmentehöjning verkar många ändå resonera annars hade väl inte nio av tio valt rörlig ränta hos SBAB under februari? För en tusenlapp mer i månaden kunde låntagaren försäkra sig mot en kraftig ränte­höjning under sex år. En av tio tyckte det var värt pengarna.

Om det står och väger på en tusenlapp så kan man ju bara tänka sig pressen man skulle känna om man blev sjukskriven, blev ensamstående eller fick för sig att följa sitt inre kall och odla ekologiska kaniner. Det vill säga allt det där i livet som inte går att kalkylera. Det går bara inte om man vill bo kvar i sitt snordyra hus. Snittpriset för en villa i Stockholmsområdet närmar sig 5,4 miljoner kronor.

Att hyra sin bostad kan man bara drömma om eftersom det inte finns något att hyra, men frågan är om inte bostadsägarna redan hyr – av banken. Och betalar dels med kronor, dels med att försöka hålla sina relationer hemma och på jobbet konfliktfria så man slipper flytta.

Hanna Mellin

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Solna 22.40

Jag har lagt mig för att sova på en madrass på golvet i min mammas uthyrningsrum

Det har varit kallt i flera månader. Jag har frusit på jobbet och hemma, gått runt i pyjamas och fleecetröja och tryckt ihop mig i tajt fosterställning när jag har lagt mig för att sova på en madrass på golvet i min mammas uthyrningsrum.

I lägenheten i Solna har stambytet fördröjts och påbörjats långt efter planen, men nu verkar projektet ha kommit upp i tempo. Skönt.

Snart kommer jag hem till nytt badrum och ett nytt kök, som har flyttats ut i den överdimensionerade hallen för att ge plats åt ytterligare ett sovrum.

Jag tänker ändå på allt finför­delat damm jag kommer att tvingas leva med i jag vet inte hur många år innan allt är rent igen. Det är förstås plastat mot mitt sovrum och i andra änden mot vardagsrummet och ett av barnens sovrum, men det kommer inte att räcka. Byggsmuts – likt kackerlackor – är vansinnigt svårt att stänga ute och i  princip omöjligt att bli av med.

Jag kan inte sluta längta efter värme. Vid det här laget har det blivit en besatthet. Samma dag som DN skickar ut en nyhetsflash om att SMHI meddelar att våren har kommit till Stockholm sitter jag på en buss från Philadelphia.

Tjugo minuter in i färden händer något med bussen och föraren kör in till vägrenen. Stänger av motorn. Och, därmed, även klimatanläggningen. På motorvägen far bilar förbi i enorma ansamlingar. Det är för varmt här. Jag orkar inte. Efter en stund får vi byta buss.

Vi anländer ett par timmar senare till ett somrigt New York. Det är mars fortfarande och tunnel­banan är trång, perrongerna för små, i vagnarna närmast står folk på varandra för att få plats och varenda rörelse fortplantas genom människohavet. Vad mycket det finns att klaga på om man bara anstränger sig lite. Men hotellet är fint och promenaden runt reservo­aren i Central Park är sagolik och joggare efter joggare passerar med mer eller mindre tung andhämtning.

SMHI:s definition av vår? Svaret finns på hemsidan: dygnsmedeltemperaturen är stigande och ligger mellan 0 och 10 plusgrader. Det låter så futtigt, ungefär som att vår är synonymt med ”inte minusgrader på några dagar”. Speciellt med tanke på att alla svenskar vet att bakslag kan komma ända in i maj. I år kom SMHI-våren dock tidigare än vanligt till huvudstaden – den 9 mars i stället för omkring 16 mars. Förhoppningsvis är det ett gott tecken. Bara det inte blir för varmt.

Behrang Behdjou

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Upplands Väsby 14.30

I ”Vilda Väsby” började matcherna alltid med ”The final countdown”

När jag berättar varifrån jag kommer flackar folk först lite med blicken. Det finns inte så mycket i min uppväxtkommun att fästa sig vid, inte så mycket man har lagt på minnet. Upplands Väsby har alltid varit lite konturlöst.

Här finns ingen kustlinje, inga bergskedjor eller stora natur­reservat. Upplands Väsby har heller aldrig profilerat sig som särskilt rik eller särskilt fattig.

Det ligger inte nära centrala Stockholm, men inte heller så långt ifrån. Här finns flerfamiljshus och villaområden, slott och små torp. Det är ett slags lagomkommun som aldrig sticker ut.

Men efter någon minut slutar folk att flacka med blicken och säger ”Europe”.

Det är 30 år sedan rockgruppen Europe släppte ”The final countdown”, ett album med flera megahits som förde de unga killarna från Upplands Väsby ut på världsturné och upp i toppen på listor i 25 länder.

Alla ville ha en bit av killarna med pudelfrisyr som bara några år tidigare dragit omkring på Vilunda­gymnasiet, i Väsby centrum eller på spelningarna på musikföreningen Tonkällans otrendiga scen i  gymnasiets matsal. (Där för övrigt Ebba Grön, Tant Strul, Docent Död och Yngwie Malmsteen också uppträdde).

Plötsligt visste hela Sverige var Upplands Väsby låg. I samma veva gick det bortglömda hockeylaget upp i elitserien, en av spelarna värvades till och med till NHL (och tog med sig min klasskamrat over there). Nu hette det ”Vilda Väsby” och matcherna började förstås alltid med ”The final countdown”.

En av dagstidningarna publicerade en karta över var kändisarna bodde i Upplands Väsby för den som ville bli ”starstruck” i förorten (att det var betydligt glesare mellan kändisarna än i Beverly Hills behöver jag inte tillägga).

Det är klart att det har hänt viktiga saker i Upplands Väsby sedan 80-talet. Men nu ska kommunen hedra rockgruppen som satte den på kartan. Det ska resas en staty. Ett fastighetsbolag har långt gångna planer på ett konstverk av Europe, rapporterar radions P4 och den fortsatt aktiva rockgruppen (nu i femtioårsåldern) kommer gärna och avtäcker den.

Om cirka tre år ska det stå klart, minnet av den tid då alla i Sverige lärde sig var förortskommunen Upplands Väsby låg.

Helena Sjödin Öberg

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0