Caroline Cederquist: Blåmärken som sitter i själen

Cykeln dimper ner i ett potthål, jag skriker aj, dottern fnissar, kanske min rumpa fick sig ett blåmärke. Men det är ju inte det första blåmärket jag har fått genom åren, jag minns skrapsåren jag fick som barn i Hammarkullen i Göteborg och jag ler och ser hur min dotters ben trampar på, fulla med blåmärken. Härliga sommarben.
Och så finns det blåmärken som sitter i själen. Jag blev rädd att dottern skulle få ett sådant när förskolekompisarna i villaområdet Norra Ängby för något år sedan frågade med stora ögon: bor ni i LÄGENHET, eftersom jag och dottern bor i Blackeberg, pappan i villaområdet.
Jag intog försvarsposition.
– Japp, och vet ni, vi bor vid vattnet, vi har en brygga vi kan äta frukost på.
Ah, sade barnen, just det, sade jag.
Vi cyklar mot Mälaren, på vänster sida har vi Södra Ängby med villor, åt höger Blackeberg med lägenheter och radhus. En grön kil skiljer dem åt, en kil som det planeras att byggas på.
Nej, säger de flesta i Södra Ängby. Ja, säger majoriteten i Blackeberg – då blir ju området tryggare.
Vi bromsar med cyklarna, tvekar. Ska vi ta Ängbybadet till vänster, eller Kanaanbadet till höger?
På Ängbybadet samlas medelklassen, barnen äter medhavd frukt, eller så köper föräldrarna mat på strandrestaurangen. På Kanaanbadet finns alla sorter, storfamiljerna med grillar och vattenpipor, och det finns de som till och med röker på stranden.
Vi bor mittemellan de två världarna, som alltför sällan möts. Och även om bostäder uppförs i den gröna kilen vi nyss passerat så kanske det inte räcker för att överbrygga de gap som finns.
Som när min dotter inte blev bjuden på det där kalaset som övriga i förskoleklassen blev. När jag frågade föräldrarna hur det kom sig fick jag förklaringen att de hade gått runt i villaområdet och delat ut inbjudningskorten. Men oj, de glömde bort att gå till Blackeberg.
Villa eller lägenhet, husen står på asfalt och blåmärken har barnen på båda sidor och ingen ska behöva tvätta bort sitt ursprung utan vara stolt över var man kommer ifrån. Och potthål, de finns överallt. Vi far fram på cyklarna. Med våra sommarben och blåmärken och det finns inga gränser för vart vi kan ta oss.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0