Arninge golfklubb 16.15

Skidor med pannlampa – där har min gräns gått

Lätt stressad sladdar jag in på parkeringen och minns min lunchkonversation med säljaren i affären:

– Det är ljusflödet som är grejen, kolla lumenvärdet om du vill ha en bra pannlampa.

– Okej. Är 500 lumen bra?

– För 199 spänn? Skämtar du. Sjukt bra. Kolla den här, kostar 600, 180 lumen.

– Dessutom får du fem olika nivåer på ljusstyrkan och så har den boostläge om du inte känner att du vill dra på ännu mer.

Jag ska alltså åka skidor med pannlampa, teknikträning inför Stafettvasan i Täby konstsnöspår på Arninge golfklubb.

Det finns inget som får mig så lugn och harmonisk som att åka längdskidor. Kanske är det så andra upplever meditation, en sorts renande av själen. Det krävs inte mycket snö för att jag ska ge mig ut. Och visst, jag har också dragit i väg med bilen ett par timmar för att hitta ett bra konstsnöspår. Men åka skidor med pannlampa – där har min gräns gått. När jag sett skidåkare vara på väg mot spåret hemma på Värmdö sent på kvällarna har jag tänkt:

1. Ser det inte väldigt töntigt ut?

2. Är det inte farligt? Ser man verkligen någonting?

3. Hur besatt kan man egentligen vara av att åka skidor?

Efter två timmar i konstsnöspåret på Arninge golfklubb har jag svaren:

1. Jo. Men lite coolt också, eller?

2. Allt handlar om lumen.

3. Vet inte. Jag vill bara åka. Mer. Längre. Nu.

Ibland är det väldigt skönt att omvärdera sina principer. Vilken idiot jag varit som missat den här möjligheten – klart man ska åka skidor med pannlampa.

Kanske dags att testa boostläget redan i kväll?

Martin Fransson

Martin Fransson är sportchef på Dagens Nyheter och längtar alltid efter snö.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0