Hornstulls vårdcentral 15.30

En påminnelse om hur skört livet kan vara

Du kan gå in direkt, säger kvinnan i receptionen och skriver in mitt personnummer i datorn. Hon kan det utantill. En arbetsrelaterad skada har gjort mig till ­ofrivillig stamkund på vårdcentralen i Hornstull. Varje besök är en nyttig påminnelse om hur skört livet kan vara. När jag kliver över tröskeln slår mig tanken: hur man kan leva ett halvt liv i en bubbla där döden alltid känns lika avlägsen. Det är en ödmjuk ynnest att få leva i ett land som förskonats från krig och elände. Just elände och krig som annars är en del av mitt arbete, såsom i skrivande stund här i Belgrad.

EU:s stängda dörr för människor som flyr våld och lidande har skapat en situation som osar bränd plast, kokt te och desperation. Omkring tusen människor har fastnat i ett humanitärt ingenmansland och sover i övergivna baracker. Platsen liknar mest en gigantisk avskrädeshög där otaliga råttor äter sig feta. Det är svinkallt. Skabb och löss sprider sig i brist på vettig hygien.

Jag har inte varit i Belgrad sedan 2001 – då Milosevic störtades och kollegan i rummet bredvid trodde att toalettdörren gått i baklås varpå han resolut sparkade sönder den. Han hade glömt att det var en skjutdörr. Jag berättar historien för Ahmad, en flykting som tillfälligt tolkar för mig, och vi skrattar gott tillsammans. Det är 30 år och en kontinent emellan oss – men på samma gång är det inget avstånd alls. Nästa vecka ska jag tillbaka till vårdcentralen men Ahmad kommer att vara kvar här i den sotsvarta misären. När jag åter kliver över tröskeln kommer jag att skänka en tanke till Ahmad och hur orättvist livet ibland kan vara. Må det gå honom väl.

Paul Hansen

Paul Hansen är fotograf på DN och längtar efter kloka politiska ledare som ser längre än till nästa opinionsundersökning.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0