Kungens kurva 13.54

I bilöknen är man liten och ganska ensam

Vi går från tunnelbanan i Skärholmen mot Ikea som vi gjort många gånger förut. Den skyltade vägen är den vanliga men efter en stund tar gångvägen slut. Ett stort hål som är en del av ett motorvägsbygge finns bakom stängslet rakt över gångvägen.

Vi funderar på hur vi ska klara oss över avspärrningar och sex filer fyllda med bilar, men inser att det vore att leka med döden. Vi traskar söderut innan vi halvvägs till Fittja hittar en gångbro över till Kungens kurvas köplador.

Väl över motorvägen knallar vi mellan rader av väldiga bilparkeringar upp mot de ännu väldigare bilparkeringarna vid Ikea och känner oss ganska små och ensamma i ett blåsigt tomrum. Här är det långt mellan husen och de ytor som är till för bilar är större än alla andra ytor tillsammans.

Några dagar senare promenerar vi bland 1700-talshusen på Mariaberget och blandar oss med alla turister som fotograferar utsikten över centrala Stockholm från Monteliusvägen. Vi hör åtminstone fem främmande tungomål.

Här känner vi oss inte små och det är nära till människor och hus. Centrala Stockholm är inte särskilt högt eller storvulet. Bortsett från några låga höghus, Stadshuset och kyrktornen har vi en ganska låg, men tät, innerstad.

Det finns mycket att göra för att hela Stockholm ska bli byggt mer för människor och mindre för bilar – som det råder politisk enighet om. Men det kanske går…

Anders Sundström

Anders Sundström är reporter på DN Stockholm och älskar stadspromenader.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Upplands Väsby 23.45

Väldigt lite var egentligen bättre förr

Återträff med min gamla skolklass. Såg med stark oro fram emot en träff med ett gäng åldringar – och så jag.

Vi var alla gråare – väldigt mycket gråare – än sist och några hade slutat sin livsresa. Vi kom gemensamt fram till att den där personen man ibland tvingas se i spegeln ser yngre ut där än vad den faktiskt är i verkligheten.

Sedan åkte vi till vår gamla skola och kom gemensamt fram till att allt inte var bättre förr – i alla fall inte skolan.

Vi mindes gemensamt det gamla utedasset som vi försökte undvika att besöka de första skolåren. Vi kom också ihåg lukten från den gravt förorenade sjön som numera anses vara badbar.

Och i den nya skola som byggts kring de delar av den gamla som inte rivits finns riktiga slöjdsalar och gymnastiksal. Vi mindes långa promenader till träslöjden i ett gammalt torp och någon enstaka timme med innegymnastik i syslöjdsalen där golvet var fullt av nålar.

Några av oss saknade vindsvåningen med alla dammiga planscher – om livets uppkomst och spännande djur. Och spritlukten från stencilapparaten.

Sedan åt vi gott, drack gott och diskuterade dåtida och nutida samhällsproblem med bestämda uppfattningar. Eftermiddagen blev till sen kväll men pendeltågstrafiken har blivit mycket tätare än förr och inte somnade jag på tåget heller.

Väldigt lite var egentligen bättre förr.

Anders Sundström

Anders Sundström är 65 år och började i Bollstanäs skola vid sjön Norrviken 1958.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Södermalm 06.46

En byggjobbare gräver, tre andra tittar på

Jag sitter med mitt morgonkaffe och tittar ut över bygget på andra sidan gatan. En byggjobbare gräver lite i en grushög med sin grävskopa, tre andra tittar på.

Nästa morgon är det lite mer fart. En av de tre som tittade på har fått tag i en handdragen vält och plattar till gruset. De två andra tittar på.

Så ser det ut morgon efter morgon. Om det händer något så händer det sakta.

Det ska ta åtta år att riva Slussen och bygga Nya Slussen. Det är en lång tid med mycket strul och stök. Men med tanke på att det ska ta fyra år att bygga bostadskvarteret, som de gräver i grushögarna för, så känns det inte orimligt.

Tonårsdottern påminde nyligen om att ända sedan hon började nollklassen har det alltid funnits byggropar på vägen till hennes skola. Nu är det fjärrvärme som grävs ned i gatan. Den som vill kan konstatera att det går åt en byggnadsarbetare med grävskopa och tre med var sin skyffel för att täcka de grova rören med singel.

För några år sedan spanade Stockholms stads revisorer in en rad byggropar. Den genomsnittliga aktiviteten i groparna var låg. Då skulle kraven skärpas och det skulle kosta pengar att låta groparna i gatan vara gropar månad efter månad efter månad.

Om kraven skärpts verkar det otillräckligt. Och vilka krav ställs om det inte ens blir en grop utan bara en avspärrning.

Södermalmsallén har rustats upp i omgångar i flera år. Årets etapp verkar ha stannat vid lite plastband runt en gräsplätt. Och ännu återstår flera etapper innan det troligen är dags att renovera den första nyrenoverade etappen.

Anders Sundström

Anders Sundström är reporter sedan länge men har ännu inte förstått byggandets logik och tidtabell.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Hejsan, för lite samma kamp med Danderyds Kommun om Enebybergsvägen. Borde vi inte starta en FB-grupp för detta? Mvh Sören

Sören Elelid, 11:18, 26 maj 2016. Anmäl

Lätt att förstå. Ju längre tid ett "projekt" tar desto mer pengar dras in till de inblandade. "Tid är pengar" heter det och det har entreprenörer och projektledare förstått speciellt om man som Skanska på Slussen jobbar på löpande räkning.

Bengt Karlsson (Webbsida), 11:00, 26 maj 2016. Anmäl

Swedenborgsgatan 17.45

Uteserveringen har det där extra en vanlig krog aldrig kan få

Nu ligger byggställningarna i en hög på trottoaren och det långdragna vindsvåningsbygget är över. Det betyder att Swedenborgsgatans andra sommar som gågata inte behöver störas av ett bygge mitt i gatuvimlet.

Förra sommaren hade gågatan lite av provisorium över sig och vädret gjorde att det först mot slutet av juli blev det folkliv som en gågata med uteserveringar ska ha. Då blev den från parkerade bilar tillfälligt befriade gatstumpens utomhusbord platser för spontana möten och spontana samtal. För det är så att en gågata i grannskapet kantad av många bord blir mer än en kvarterskrog.

Visst är en bardisk eller ett bord på kvarterskrogen bra platser för umgänge. Men uteserveringen har det där extra som aldrig en vanlig krog kan få. Här kan den som känner igen en bekant vid ett bord stanna till och byta några ord, eller rentav greppa en stol och slå sig ned och beställa en kaffe eller ett glas vin.

En ljum kväll förra sommaren när vi åt middag på ett av uteställena passerade en strid ström av grannar, kompisar till barnen, föräldrar till barnens kompisar och arbetskamrater. Gatan blev lite av grannkvarterens vardagsrum. Synd bara att utelivet tvingades stänga lagom till kaffet på maten.

Just den saken förbättras i år eftersom flera krogar längs gatan begärt tillstånd att ha öppet utomhus till 23.00. Och den som ogillar uteserveringar och bilfria gator kan kanske finna tröst i att luften förra sommaren blev betydligt renare. Påtagligt för restaurangpersonalen som upptäckte att borden inte längre blev svarta av avgassot.

Anders Sundström

Mångårig medarbetare på DN Sthlm som ofta funderar på när det är dags att gå i pension.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Götgatan kl 08.56

En bit av Götgatan har förvandlats till en flik av paradiset, åtminstone för mig som vanecyklist. En av de båda bilrännorna åt vardera hållet har vikts för cyklar. Och då menar jag inte de där smala som målades utanför raden av parkerade bilar på bland annat Hornsgatan och Fleminggatan som retade upp dåtidens socialdemokratiska ledare så mycket att de lovade måla över strecken om de vann valet 2002. (Socialdemokraterna vann valet men brydde sig – dessbättre för oss cyklister – aldrig om att ge cykelstråken åter till bilisterna.)

Det har hänt en del på stadens cykelbanor sedan dess och det sägs att dåvarande Stockholmspartisten Stella Fare numera kan åka taxi utan att varje gång få ta emot störtskurar av skäll från förarna för att hon var arkitekten bakom alla cykelstråk.

Det mest påtagliga som hänt är att fler upptäckt hur skönt för kropp och själ det är att cykla. Visst blir man svettig ibland, men den som cyklar kan alltid passa tider, om nu inte kedjan hoppar av eller vasst skräp på cykelbanan gör att ett däck smäller.

Trängseln har ökat och jag som, för det mesta, håller mig till lagar och förordningar blir allt oftare omkörd på fel sida vid trafikljusen både av andra cyklister och mopedister. Och många tycks tro att cykelbanor är byggda för att skapa nya hastighetsrekord.

Fram till i år syntes nere på asfaltsnivå inte så mycket av de utlovade cykelmiljarderna och inte ett dugg av politikernas mantra att bilisterna måste maka på sig för att ge cyklister och gående mer livsrum. Men nu har det hänt en del – det har ju varit valår. På fler och fler gator ser jag nya cykelställ som anlagts på parkeringsrutor och så har vi fått raka fina cykelbanor på en del av Götgatan – som en överjordisk parallell till bilisternas motorväg Söderledstunneln.

Även om en och annan distributionsbil ställer sig tvärs över den nya cykelbanan så är det sällan hindren tvingar oss ut mellan parkerade bilar så att vi skapar oreda i biltrafiken för att kunna ta oss fram. Och cykelbanorna är så breda att det nästan liknar Köpenhamn.

Men bara på detta enda ställe. Resten av Götgatan mot Slussen är en kamp. Först mot bilar i en mycket livlig korsning, sedan väntar sicksackande mellan gående och varubilar över puckeln och till sist infernot där backen slutar vid ett plank och ett rödljus.

Jag håller båda tummarna för att de som ska styra Stockholm de närmaste fyra åren vågar skapa fler ­moderna cykelstråk. Fast vid ­Slussen blir det förstås svårt.

Anders Sundström

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Haga Norra 08.40

Jag står 69 meter över havet och har Hagaparken nedanför då jag ser ett rostigt rör sticka upp ur marken.

Förr var denna del av Brunkebergsåsen lägre, inte minst sedan Djurgårdsförvaltningen kom på att det var en bra affär att gröpa ur åsen och sälja gruset.

Sedan växte kullen. Det gick ju att fylla hålet med rivningsmassor. Då tjänade man pengar en gång till.

Lastbilarna gick i skytteltrafik från city. Det var sten, tegel och murbruk. Men även trasiga handfat, duschslangar och järnbalkar slank med. Det hela täcktes över, bland annat med rötslam från reningsverken.

Så uppstod en växtlighet utan like, framför allt tomater.

Och när det 1981–84 gjordes en botanisk inventering hittades även medicinalväxten belladonna, fågelfröväxter – däribland Cannabis sativa – vargtörel, negerfrö, ulltistel, potatisväxter, bondbönor, jordärtskocka och sojabönor.

Hade fröerna från Klarakvarterens gamla klosterträdgårdar börjat gro?

I dag ruvar ett växande tallbestånd över alla hemligheter. Men plötsligt sticker ett rostigt föremål upp.

Jan Falk

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Sannolikheten att det är som fågelfrö cannabisväxten hamnat där är väl fifty fifty va? Kanske borde den gjort belladonna sällskap under kategorin medicinalväxter.

116, 17:50, 30 april 2014. Anmäl

Västerbron 15.23

Jag väljer buss före tunnelbana, även när jag förlorar en minut eller tolv. För utsiktens skull förstås, jag ser hellre stan och dess vatten och hus i solljus än människor vars ansikten lyses upp av mobiltelefoner – och i fönstret återskenet av mitt eget bleka fejs.

Till skillnad från flera medpassagerare, blev jag inte särskilt upprörd i lördags när chauffören på 1:an tänkte ”jag är 4:an!” och tog vänster vid Västerbroplan.

Det vara bara att följa med över till Söder, där bussen kunde vända. På så sätt fick jag på mycket kort tid passera Västerbron två gånger en vacker aprildag. Först med utsikt åt väster, mot Gröndal och

Essingeöarna, och sedan med blicken in mot stan, mot Stadshuset och Riddarholmen. Solen sken och vinterstressen tinade.

Därför vill jag nu foga en sjätte rad till min lista med tips till nya Stockholmsbesökare. Så här:

1. Stå till höger i rulltrappan.

2. Skrik inte ”Bajen är som Häcken fast på Sveriges baksida” på Kvarnen.

3. Låt alla (som vill) lämna tunnelbanan innan du går på.

4. Har du möjlighet: åk båt.

5. Stör inte lokalbefolkningen.

Och alltså:
6. Sitt alltid, alltid på höger sida när du tar bussen över Västerbron.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Södermalm kl. 13.18

Sonen, tolv år, tar sitt majblomssäljande på stort allvar. Efter en stund utanför Ica Aptiten har han nu placerat sig mitt på strandpromenaden på södra Söder. Jag sitter med som åskådare på en bänk intill.

Artigt frågar sonen de förbipasserande om det ska vara en majblomma. Många passerar hastigt förbi upptagna av musik eller samtal i sina hörlurar. Andra förklarar att de redan köpt av någon annan. Kvinnor och par dominerar bland kunderna.

Flera par i 25–30-årsåldern stannar till och frågar om han tar kort. Här rycker jag för första gången till av förundran. Hur kan man på allvar tro att en tolvårig kille som säljer majblommor skulle ta kort?

Men å andra sidan var det lika många kunder som förvånades vid sjöscouternas kaféförsäljning vid sjöstugan på Kungsholmen helgen innan. När någon saknade kontanter upplyste scouterna glatt: ”Vi tar kort!”

Nu läser jag en notis om att Majblommans riksförbund vill att deras återförsäljare ska slippa ta emot kontanter och i stället ta betalt via sms. Detta efter att en ung försäljare nyligen rånats på sin kassa.

Men är inte den telefon som krävs för detta betydligt mer åtråvärd än den lilla handkassa som försäljarna har med sig?

Hans Arbman

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Årsta 16.30

När dottern skulle börja dansa balett fick vi instruktion om lämplig klädsel: ”Flickor: dansdräkt, trikåer, mjuka skor (gärna av skinn) och uppsatt hår. Pojkar: t-shirt och shorts.”
Inte så konstigt kanske, balett är ju en hyfsat konservativ konstform. Om man inte betänker att kursen riktade sig till treåringar.

Ett snabbt mejl gav dock besked: Jo då, även flickor fick dansa i t-shirt och shorts. Om de ville.

Det ville de inte. Vilken treårig flicka (och dennas mamma) kan avstå möjligheten att klä sig som en prinsessa/ballerina? Så när kursen startade fanns där nio små flickor i piffig ballerina-outfit. Och en pojke i urtvättad t-shirt och sladdriga shorts som vid åsynen av denna massiva mängd rosa tyll fick ett gråtsammanbrott och vägrade sätta sin fot i salen.

Inför årets terminsstart, ny arrangör med mindre strikta klädkoder, syntes mitt ibland de femton nyanserna av rosa även en orange tyllkjol, påsydd ovanpå ett par shorts och matchad med en ”Bilar”-tröja.

Och som svar på dotterns konfunderade fråga ”Men mamma, killar kan väl inte ha kjol?” kunde jag äntligen nöjt svara att ”Jo visst, det ser du väl?”

Elin Peters

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Klart det är söder om stan...

Kenny, 22:17, 24 april 2014. Anmäl

Västerbroplan 08.43

Hållplatser har tagits bort, nya bussfiler har målats och det åker kontrollanter med bussarna för att fyrans buss ska få upp farten på sin krokiga väg genom innerstaden. Gott så. Den enda provtur jag gjort sedan nyordningen gick lika lusigt som vanligt men andra mer regelbundna resenärer har sagt att bussturerna gått lite fortare.

Jag börjar tro att det är slut med den lilla förbättringen. Lagom när försöket med att få innerstadens mesta snigelbuss att gå lite snabbare kommit igång spärras halva Lilla Västerbron av. Här ska byggas ny cykelbana och bredare trottoar.

Under byggtiden – som är ungefär lika lång som försöket med snabbare bussturer – är det trängre än trångt. Jag cyklar i maklig takt förbi fem blå ledbussar och tre vanliga röda bussar mellan Fridhemsplan och Västerbroplan. Bussarna står nästan helt stilla i det smala utrymmet mellan byggbockar och mötande trafik. Vid Västerplan står en grupp byggjobbare och pratar.

– Det står nästan stilla, säger en av dem.

– Då ska dom se hur det blir när vi stänger av helt i fem minuter, säger en annan.

Jag stannar inte kvar för att se hur en buss- och bilkö som står nästan stilla ser ut när den står helt stilla.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0