Stortorget kl 18.57

Du bläddrar i den för dig främmande publikationen Östermalmsnytt, ser ordet ”Öfre” och funderar en stund på såväl stavningen som hur det förhåller sig med den exakta geografiska definitionen.

Sedan hajar du till inför rubriken ”Stan skulle lika gärna kunna vara Borlänge”. Östermalmsnytts chefredaktör Helene Claesson skriver om allt hon missar – alla mässor, julmarknader, teaterföreställningar – och att hon lika gärna skulle kunna bo i en stad där inget händer och inget finns. Som Borlänge.

Ha! Så ska det minsann inte bli för dig (som trots allt bott 20 år i just nämnda kommun). Du känner att du omedelbart – eller så fort du har tid och lust – måste göra något stockholmskt.

Frågan är bara vad. Du visar handlingskraft och googlar ”things to do in Stockholm” (På engelska? Don´t ask.)

Från tipslistan:
Ta en guidad tur i Stadshuset (inte sugen).
Gå på Patricia (va?).
Käka SOS* på Pelikan (det vore gott).
Köp Björn Borg-kalsonger (nej).
Ta en skärgårdstur (knappast aktuellt i dessa dagar).
Handla på Svenskt Tenn eller något av Carl Malmsten (jo tjenare).

Det du till sist fastnar för är tips nummer 5: Get a fika.

Reseguiden Lonely Planet skriver till och med att den som inte fikat på Chokladkoppen vid Stortorget i Gamla Stan inte har gjort Stockholm.

Alltså åker du dit. Du överväger att beställa en kopp varm choklad men inser att det hade känts för lökigt att beställa just det (som att gå på Djuret och beställa ett djur, gå på Riche och beställa pain riche, eller gå på Eriks bakficka och beställa… ni fattar). I stället köper du en kopp kaffe och en kladdkaka med ett berg av grädde. Det regnar. Utanför är Stortorget nästan helt öde. Det sitter fyra gäster i lokalen. Kladdkakan är god men du ångrar att du nödvändigt skulle trycka i dig all grädde. Det har gått en kvart. Du bläddrar i QX. Ett sällskap på fem asiatiska turister tassar in och sätter sig vid bordet intill ditt. Du känner att du egentligen var mer sugen på en öl och önskar att du inte varit så äventyrslysten utan rullat på i gamla hjulspår och gått till Soldaten Svejk och läst Expressen. Du fikar klart, betalar och går hem. Nu har du, enligt turistguiden, gjort Stockholm.

Nästa vecka ska du inte googla så mycket.

Claes Sjödin

* SOS = smör, ost och sill.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jag, so känner man sig som turist! Lite lurad och vilseledd ibland! Jag sökte mina ställen själv och hittade manga okända och mysiga ! Jag har bestämt mig att inte följa hänvisningar-so blir det mycket mera spännande.Var roligt att läsa!

Helga Pyerin, 13:42, 7 november 2014. Anmäl

Arsenals­gatan, 21.21

Förvisso finns den eminent namngivna Bragevägen på Östermalm men det är vid Kungsträdgården som Stockholms verkliga preferenser visar sig.
Ni kan säga att det bara är manlig yrsel inför stundande fotbolls-VM – men ni har fel. Här ligger Arsenalsgatan och här är så fullt av referenser att det inte går att blunda längre. Jag har anat tecknen tidigare. När man väl får upp ögonen är de tydligare än en Pippi Inzaghi-offside.

Bevis 1: Huset på Arsenalsgatan 6 (Tony Adams tröjnummer!) ritades av Thor Thorén. Det är 151 år sedan Thorén föddes och 77 år sedan han dog. Lägg till Adams tröjnummer och siffrorna för advokatbyrån Setterwalls namn (A=1, B=2), ta namnet gånger två (för Tony Adams ligacuptitlar) och du får summan 504. Kontrollfråga: Hur många matcher spelade Tony Adams under sina 22 år i Arsenal? Just det, 504.

Bevis 2: På krogen Arsenalen sitter elva gäster (förvisso i formationen 5–2–2–2 men det är nog bara en dimridå). Hur många spelare finns i Arsenals startelva? Solklart evidens.

Bevis 3: På toadörren på Arsenalen står det WC. Förkortning för World Cup, som fotbolls-VM heter på engelska. När vann England fotbolls-VM senast? Vilket år är Tony Adams född? 1966.

Och kom ihåg vad Thåström sjunger: Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

SPOOKY! vilket år vann Pele och Brasilien. Could USA take it?

Marianne fd Södermalm, 19:31, 4 juni 2014. Anmäl

Tre Liljor, kl 14.47

Jag sitter i vanlig ordning och lyssnar på Kent när jag plötsligt får panik av att jag ALDRIG VARIT PÅ TRANAN. Så jag tar en tur till andra sidan stan.

Där är trevligt men det är inte Tranan som är dagens upptäckt i Vasastans urbana flora och fauna.

Jag tror jag trampat de flesta gator innanför tullarna – men vad är nu det här? Tre Liljor? Skumt gatunamn. Så heter väl Vanadiskrogen där Movitz sitter och häckar i någon epistel?

Bodde jag här skulle jag ordna bouleturneringar för alla goda grannar (jag skulle vinna).

Jag skulle med enkla medel svänga ihop en grym pasta i köket bakom fönstren med de gröna fönsterluckorna.

Jag skulle också ha en liten lokal där jag skulle ha en jättedyr apparat, förmodligen silvrig, som puttrade sotsvart java i ytterst små mängder och emellanåt skulle jag vara kreativ och kanske skriva en bok om Nordirland eller Sachin Tendulkar eller livslång kärlek.

Om mornarna skulle jag springa i Hagaparken och inom kort klara maran på max 3.30.

Och på sommaren skulle jag pipa bort till Vanadisbadet och undra vilka som egentligen bor på hotellet i sluttningen bakom Stefanskyrkan.

Så skulle det vara om jag bodde på Tre Liljor, det är jag säker på.

Claes Sjödin

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hornsgatan kl 17.40

Jag är en lögnare, tro mig.

Det här är vad som hände när jag svängde förbi en trevlig bokhandel på Hornsgatan.

– Hej, jag letar efter Harry Potter, säger jag.

– Javisst, han står här borta, säger herr boklåda vänligt.

(Det var alltså inte Harry själv som … äh, ni fattar.)

– Vilken del söker du?

– Fyran, tror jag.

– Här har vi den.

–  Åh, perfekt.

Nöjd över att få komma hem med världens bästa gåva till min son vände jag på boken – och fick tyvärr syn på prislappen. Åh, nej! Kostar den så mycket!?

Det är då jag börjar ljuga.

– Eh, få se nu. Tänk om det inte är fyran jag ska ha. Det kanske är någon annan del. Det skulle ju vara rätt dumt om det blir fel, då blir man nog inte särskilt populär, he he.

(Snabb scanning av hyllan. Vilka titlar saknas? Det måste vara en av dem jag ska ha.)

– Ja, du kan ju alltid ringa och fråga, säger herr boklåda.

Ajdå. Klipsk herre må jag säga. Vad sjutton gör jag nu? Fortsätter ljuga så klart.

– Ja, det är nog bäst att jag kollar först, tack för hjälpen. Jag återkommer, säger jag, tar upp mobilen och samtidigt som jag rör mig mot utgången inser jag att jag  LÅTSASRINGER för att fråga vilken del jag skulle köpa.

Sedan köpte jag fyran på nätet.

Claes Sjödin

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Snabbt sätt att få död på allt liv i staden. Gör du likadant när caffelatten kostar skjortan?

Sussie, 07:16, 19 april 2014. Anmäl

Jag riktigt såg dig framför mig ..som om det vore en film jag satt o såg..riktigt komisk tycker jag...o d där att låtsasringa har nog d flesta gjort..ha ha ha..TACK för att du gav mig det första måndags-fnisset

Sussie Foremyr Ighomrore, 09:17, 14 april 2014. Anmäl

Jag tänkte läsa din krönika i tidningen, men sen kom jag på att man kan läsa den på nätet alldeles gratis! Ibland kanske det är värt några slantar mer för god service och omedelbar leverans, tycker du inte? :-)

Johan (Webbsida), 19:49, 11 april 2014. Anmäl

Västerbron, 08.35

2013 var året då jag såg två döda människor. En flöt i vattnet, en annan låg på en trottoar. Jag vet inte hur någon av de två döda miste livet men jag vet att 2013 var året då det monterades skyddsräcke även på Västerbrons västra sida. Ett självmordsräcke. Är det ett tecken på att något gått snett i vår stad – eller på medmänsklighet? Jag vet inte.

Nästan varje dag, året om, tar en människa i Stockholms län sitt liv och många fler försöker. Förra året var det 340 medmänniskor – dubbelt så många män som kvinnor – som valde att dö på det viset, enligt statistik från Karolinska institutets nationella centrum för suicidforskning. Det var den högsta siffran på flera år och tidigare denna månad skrev polisen på twitter (@YB_Sodermalm) att det bara i november inkom 327 samtal till polisradion ”där någon larmade om självmord eller försök till självmord.”

Men hör här – om man anser att färre självmord är bra går faktiskt utvecklingen åt rätt håll, sett i ett längre perspektiv. Jämfört med 1980 pekar alla kurvor nedåt, undantaget unga kvinnor (15–24 år) som ligger på i stort sett samma nivå.

Låt 2014 bli ett bra år – ett år då alla vi stockholmare kan förmå oss att vilja leva, eller åtminstone inte vilja dö.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Malmskillnadsgatan kl 12.10

Den 42-årige fyrabarnsfadern tränger sig förbi en ensam man i den skräpiga trappan intill Malmskillnadsgatan. I samma ögonblick går kanylen igenom det yttersta hudlagret.

Uppdraget utfört.

En halvtimme tidigare hade den 42-årige mannen promenerat på Oxtorget, i kvarter som framkallat bilder av Leif GW Persson, Sven Wollter, 80-talsfilm och piketpoliser. Huruvida någon polisfilm utspelat sig här är ovidkommande – för det är en präktig polisfilmsaura som präglar dessa urbana och läskigt övergivna gator ett stenkast från Hötorget och Stureplan.

I ingången till Hötorgets t-bana på Malmskillnadsgatan har vinden och fredagsnatten samlat hamburgerrester, ölburkar och annat julemys. I trappan sitter en ensam själ som snart ska bli passerad av en 42-årig man med en välfylld julklappspåse i näven.

Höger jackärm är uppkavlad, vänsterhanden håller i sprutan och sökandet efter det rätta stället att sätta sticket är över. Tummen pressar långsamt ut sprutans innehåll i armvecket.

Mannen i trappan sitter kvar när den 42-årige fyrabarnsfadern hastar vidare mot tunnelbaneperrongen. Det är en lördag strax före jul.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stora Ny­gatan, 21.35

Testosteronstinna sportbarer finns det gott om. Härom­dagen såg jag både blodvite och polisutryckning när hoper av brölande män på god väg mot medelåldern upphetsades över en engelsk fotbollsmatch. Det ena laget vann, kanske blev det för mycket, jag vet inte.

Men jag gillar fotboll, ibland även att se match på lokal.

Så mycket skönare då bland turisterna i Gamla stan. Kvällen är ljum, dörren mot gatan öppen. Det pratas engelska, italienska, franska. Just denna kväll skulle jag kunna missta detta ställe för att ligga i Amsterdam, London eller Berlin. Det känns – internationellt.

Identitetslöst, kanske någon skulle säga. Inte jag. Här är Stockholm verkligen en stad i världen.

Snubbarna (med skyhög snubbfaktor) som kranar öl pratar så klart någon cool brittisk dialekt och jag räknar till femton sorter på fat.

Matchen är medioker men det gör ingenting.

En man med kroppshydda som en öltunna bjuder två hälften så gamla kvinnor på en drink. Det blir ett snapsglas med Guinness, spetsat med Baileys.

”Are you sure?”, säger bartendern.

”It should be like Irish coffee”, säger öltunnan.

Bakom mig hör jag någon säga att han känner en kille som spelat i Energie Cottbus. Bara en sån sak.

Claes Sjödin,

Sidredaktör

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Munkbro­leden, 8.05

Jag hamnade nyligen i Skärblacka. Låt oss säga att det var en intressant plats. På en punkt var den östgötska lilla bruksorten överlägsen Stockholm – den hade en särpräglad doft.

Där ligger Stockholm i lä (och tack för det, för doften var inte särskilt angenäm).

Så, hur luktar Stockholm?

Oftast tjusigt diskret, tycker jag. Jag förtjusas av kakofonin en försommardag på Rosendal, innergårdarnas och balkongernas grillfester, friskheten från asfalten efter ett åskregn – men skippar gärna tömningen av bajamajorna i Rålis och cigarettröken från uteserveringen under vårt fönster.

Här är tre stockholmska doftfavoriter.

Munkbroleden vid Kornhamnstorg, tidigt på morgonen. Här mer än någon annanstans känns att Stockholm är en stad av öar, nära havets salta stänk.

Katarinavägen, utanför bensinmacken vid Slussen. Som en amerikansk radiostation anno 1992, underground garage.

Och t-baneperrongerna vid Skanstull och Medborgarplatsen. Som ett bättre vin eller ett lyckosamt exemplar från Islay har tunnelbanan här med årens rätt funnit sitt unika sätt att påkalla min näsas uppmärksamhet. Det doftar gummi, det doftar underjord, det doftar… det doftar alldeles underbart.

Claes Sjödin
Sidredaktör

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Håller till fullo med C Sjödin om att doften vid Slussens & M-platsens t-baneperronger är något speciellt o underbart. Har njutit i åratal av "Stockholm Transit"-doften. Station Skanstull, vid uppgång Allhelgonagatan har dock den bästa o mesta aromen. 80 års tågrullande har satt sina spår. Först spårvagnar sen tuben.

David Thörn, 23:49, 12 juli 2013. Anmäl

Bergsprängargränd, kl 15.35

När vi först ser adressen på datorns skärm tror vi inte att det är sant. Kan sådant här hända, på riktigt?

Vi sitter och kollar på hemsidan för Stockholms stads bostadsförmedling. Vi har plats sex i kön för en hyrestrea i Sätra, plats ett för en etta i Hässelby, plats elva för en fyra i Bagarmossen. Det är roligt att många års köande börjar löna sig, men ingen av de lägenheterna kommer att bli vår nästa bostad.

Men så var det ju den där adressen. Bergsprängargränd. Ligger inte det i … (snabb koll på Eniros karta) jo, tammesjutton är det så. Det är ett hus i Vita bergen, nyrenoverat och med egen trädgård.

Wow, liksom. Tänk om …

Vi tar en promenad för att spana in den vackra gula byggnaden mellan Sofia kyrka och trapporna ned mot Renstiernas gata. Vi går förbi och känner doften av syren, drömmer om flädersaft, hängmattor och trädgårdsfix i den egna oasen mitt i stan. Barnen skulle om vintrarna leka fridfullt i sina välstädade rum när de rosiga om kinden tröttnat på pulkabacken på andra sidan staketet. Vi skulle vara världsbäst på att bo där. På Bergsprängargränd i Vita bergen.

Vårt könummer var tresiffrigt. Hur naiv får man vara?

claes.sjodin@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hallunda, kl 12

Om du kör E4:an söderut, har svårt att hålla hastighetsbegränsningen när backen ner mot Masmo ger dig extra skjuts, skymtar minareten i Fittja, passerar Slagsta och vänder blicken österut.

Där kan finnas femton män på ett fält.

Jag har sett dem många gånger men alltid bara passerat, fortsatt söderut.

Den här gången svänger jag höger, in på Hallundavägen, förbi syrisk-ortodoxa S:t Petrus och Paulus kyrka med guldkupolerna och parkerar vid Brunna IP. Där, mellan fotbollsplanerna och Botkyrka rackethall, brukar det på helgerna under den drägliga årstiden pågå cricketmatcher. Och det är just vad cricketmatcher gör: pågår.

Det är femton män på ett fält.

De första fem minuterna jag står där kastas en boll. En. I övrigt händer inget. Från fotbollsplanerna hörs allehanda tillrop, E4:an gör vad den kan för att konkurrera om ljudvolymen. Samtidigt pågår cricketmatchen, tyst. Då och då hörs ljudet av hård läderboll mot slagträ. Djick! En utespelare jagar bollen, slagmännen springer mellan grindarna för att samla runs.

Love it!

Nästa gång jag svänger höger i Hallunda ska jag vara bättre förberedd, med campingstol och en termos kaffe.

Nej. Te, så klart. Det är mer cricket.

claes.sjodin@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0