Svartsö 14.15

På senhösten för fem år sedan åkte jag till far min med en korg full av höstkantareller, november 2006 var onekligen en månad för svampälskare. Otto var mer än så, han var en kännare och bjöd på ett glas rött vin som tack.

Hade tänkt åka hem med vändande tåg men tog mig tid att stanna.

Att säga att vi pratade om livet vore en efterhandskonstruktion. Plötsligt frågade han om jag önskade mig något. Lite överraskad, och just hemkommen från landet, svarade jag ”en jordfräs”.

Det var väl inte precis vad han väntat sig. Men det är väldigt, väldigt jobbigt att med spade vända runt lerjorden på Österängen.

Efter ytterligare ett glas vin tog jag tåget hem.

Innan Otto gick till sängs pratade han med sin Margareta om att jag kanske skulle få den där jordfräsen i alla fall.

Pappa somnade och vaknade aldrig mer.

Utan jordfräsen ”Otto” hade jordgubbarna inte smakat lika sött, rödbetorna inte varit så mjälla och löken inte lika majestätisk.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tack Lars för dagens ljusglimt! Förstår att du njuter extra av det jorden ger. Och Otto är med så konkret. Tack DN för att det går att kommentera.

Per, 16:46, 7 september 2011. Anmäl

Lidingö centrum 14.45

Det var Galenskaparna som skrev hyllningstexten ”Man blir så glad att se Bengt-Erik Grahn, Bengan min vän, överallt är du känd. Bengan min vän, du har blivit legend”.

Trots att Bengt-Erik har hunnit fylla 70 år så funkar Jan Rippes text fortfarande.

– Gå före du som nästan är världsmästare, säger mannen som står före i kön.

Han säger det utan någon som helst ironi i rösten. Mannen minns vad Grahn, som precis som Ingemar Stenmark tävlade för Fjällvinden, höll på att göra i VM i Portillo 1966. Grahn hade ledningen med närmare två sekunder, en evighet i slalom, inför andra åket. Den stora skrällen uteblev eftersom Grahn körde ur när han bara hade några portar kvar att åka.

Grahn smiter förbi, tackar mannen med ett förläget leende men säger inget mer. Om det är för att han är norrlänning från Diknäs i Vilhelmina eller om han inte vill bli påmind om missen i Chile för 45 år sedan har jag ingen aning om.
Brukar se Bengt-Erik i Lidingö centrum då och då. Han hastar in i någon av affärerna, tekniken påminner om skidåkaren Bengt-Erik Grahn. ”Kanhända går det så fort att han missar en port men han är alltid så gla’ ändå”.

Lars Grimlund

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Även om det var Dikanäs han kom ifrån så håller jag helt med. Bengt-Erik förtjänar all heder. Han är en legend för oss utförsåkningsnördar även om hans "guld blev till sand" (snömos?). Minns själv en dag i början av 70-talet på Stora Mossens IP med Bengt-Erik som höll i ett Skol-DM i friidrott. Han var behållningen, mina längdhopp blev korta, bara en aning längre än tävlingsledaqren med samepåbrå. Roligt att mannen i kön kände igen honom, roligt att höra om. Tack!

Per, 10:32, 8 september 2011. Anmäl

Lidingö 12.59

Läste i tidningen att slang för olika områden, platser och byggnader ska få en plats på kartan. Ett projekt som ska hjälpa räddningstjänsten att hitta rätt när någon larmar.
Det känns tryggt.

Tanken är att invånarna på en ort, typ Lidingö, ska kunna rapportera in slang för olika platser.
Det är på tiden.

För om det brinner i trähusen i ”Negerbyn” hur ska brandkåren då veta vart den ska åka?

Och om någon blir sjuk i ”Lilla Santiago”, ett inbrott är på gång i ”Guldkusten”, en elitmotionär segnar ned i ”Mördarbacken”, en katt klättrat upp i ett träd vid ”Statar­längorna”, ett gäng grabbar krossar rutor på ”Norra”, elever på ”Södra” plågas av en aggressiv hund, två bilar krockar på ”Svängen”, en tvist om en gångväg urartar vid ”Blocket” och en knatte bryter benet på ”Vallen”, då måste ju hjälpen snabbt komma till rätt ställe.

Båten som håller på att kapsejsa utanför ”Blåshaga” kan de nog hitta utan tips från allmänheten.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Blocket ligger i Breviks centrum bakom stationshuset. När man ser det stora flerfamiljshuset förstår man varför det kallas som det gör. Tror t.o.m. kvarteret heter "Blocket". Högsätraghettot ligger i...Högsätra...

Johan, 20:34, 13 juli 2011. Anmäl

Anna: Bullerbyn ligger i Högberga, till vänster alldeles innan man tar rakan fram mot Brevik C, 3 radhuslängor i trä som formar sig mot en öppen park (eller grönt i alla fall) Med Statarlängorna gissar jag menas den korta radhuslänga på S Kungsvägen med adress Ängsklockevägen, byggdes åt arbetarna på AGA. Åtminstone kallades de det när jag var barn och de ännu inte renoverats.

Fast, 15:46, 13 juli 2011. Anmäl

Perfekt förslag - Negerbyn är dock omdöpt till Bullerbyn i mäklarannonserna numera - troligen för att ingen längre vet att namnet syftar på en "kraal", afrikansk by. Lilla Santiago - var är det någonstans ? Och Blocket ?

Fast, 14:27, 13 juli 2011. Anmäl

Biblioteksgatan 19.50

Lite jobbigt är det. Överallt sitter folk på ute­serveringar och dricker vitt vin och ser märkvärdiga ut. En del säger att om man inte har ett konto på Facebook så finns man inte.
Men den ljumma vårkvällen och de fullsatta restaurangerna tar död på den myten.

”Titta på mig, jag finns. Och jag har råd att sitta här och äta. Och dricka. Titta gärna en gång till för jag har sällskap också. Och roligt. Snygg är jag också. Titta gärna en gång till.”
Problemet är att jag ogärna ger dem den glädjen. På gränsen till demonstrativt vänder jag blicken åt andra sidan gatan, ligger det en uteservering där också blänger jag rakt fram.

Samma sak gäller när klassbilarna kommer fram ur garagen. Det ena märket ­finare än det andra, en cabriolet är alltid något extra har jag förstått.
Tuffa typer i mörka solglasögon sitter vid ratten och vid sidan av dem en skönhet, kanske i sjalett.
Jag vägrar att titta. Glassa gärna men inte på min bekostnad.

lars.grimlund@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Varje gång jag går i Gåshaga undrar jag vart jag skall titta så jag slipper se alla "glassiga" våningar som man byggt på min bekostnad och gå runt på Lidingö och se var klanen Grimlund finns på min bekostnad gör ont i kapitalistsjälen..

Anders (Webbsida), 14:37, 20 maj 2011. Anmäl

Jag förstår inte vad herr Grimlund vill säga med denna meningslösa artikel. Låter som ren och skär avundsjuka och jag skulle vilja veta vad han bekostat av det han retar sig på! Trams!

Anders, 14:28, 20 maj 2011. Anmäl

Som medmänniska kan du väl unna alla dessa glassande människor en blick som får dem att känna sig sedda och lyckliga för en liten stund. Hur skulle det skada dig? Vem vet, någon av dem kanske ger dig någonting tillbaka en dag.

Carin, 11:13, 19 maj 2011. Anmäl

...sätt på dig solglasögonen, ta ett glas och mys själv i solen med en skönhet vid din sida...det är ju sommar i stan! NJUT snart är det ju vinter igen - gnäll då istället!

Anonym, 22:09, 18 maj 2011. Anmäl

Med vanligt folk menas sådana som inte nödvändigtvis är "tuffa typer" som vill vara "märkvärdiga" och "glassiga" bara för att de råkar sitta på en uteservering. Visst, det kan vara så att Grimlund har en ovanligt skarp blick. Eller inte.

Svante, 16:34, 18 maj 2011. Anmäl

Vad menas med "vanligt folk"? Och vem är "ovanlig"? Kanske är det så att det är "ovanligt folk", som egentligen vill vara "vanligt folk", och som tror att "vanligt folk" gör si eller så eller tvärtom ... Och om "upplevelsen" ligger i betraktarens ögon kan det ju tänkas att han har ovanligt skarp blick.

Lilla Moster, 14:28, 18 maj 2011. Anmäl

Ja, eller så är det bara helt vanligt folk som tycker det är trevligt att sitta ute i solen och dricka en kopp kaffe eller en öl, och allt det "märkvärdiga" och "glassandet" kanske ligger i betraktarens öga.

Svante, 14:10, 18 maj 2011. Anmäl

Skillnaden mellan Paris, London, New Yourk eller annan avsevärt större stad än Stockholm är att man där inte bryr sig om att "glassa". Det handlar inte om avundsjuka. Man måste ju inse att många av dessa yttre statussymboler endast är lånta fjädrar. Många äter, dricker och glassar med hjälp av plastpengar ... Men, det finns ju som tur är något som heter skuldsanering ...

LaMonique, 13:58, 18 maj 2011. Anmäl

Oj, vilken surmagad och bitter kommentar. Det var lättare förra våren "Grimman" när du kunde ta ut allt det där på AIK.

Anonym, 13:43, 18 maj 2011. Anmäl

Alltid lika konfunderande att läsa dessa kommentarer om "Jante" och den "svenska" avundsjukan. Tror ni avundsjuka är något typiskt svenskt? Har ni NÅGONSIN varit utomlands och/eller pratat med folk från andra länder? Psst: att vara missunsam och sukta efter andras framgångar och tillgångar finns överallt. Det är låååångt ifrån unikt för Sverige. Hört en amerikan "rationalisera" varför X, Y och Z är mer framgångsrika än honom/henne?

Micah, 13:23, 18 maj 2011. Anmäl

Svartsö 13.25

När Dalarö krossar isen utanför Boda ställer sig J­avier vid fönstret och trycker näsan mot rutan, som ett litet barn. Tillsammans med flickvännen Clara har han rest från Madrid för att under en vecka besöka Kungliga huvudstaden. De fick tipset att ta Waxholmsbåten ut i skärgården, läste tid­tabellen noga och hittade en rutt som passade. Men tre timmar i isande kyla för att vänta på vändande båt skulle svida även i ett nordiskt skinn.

Javier och Clara nappar glatt på erbjudandet att följa med in i den inte helt uppvärmda röda stugan med vita knutar i Ahlsviks by. Javier berättar på knagglig engelska att han aldrig sett en båt bryta is tidigare. Omgivningarna liknar han vid en målning av Carl Larsson. När jag bjuder det spanska paret på öl och laxmacka tar Javier fram en burk matjesill ur ryggsäcken.

Efter två timmar med frågor från allt om hur man får ut virke till en ö och varför socialdemokraterna tappat makten, vilket verkar både bekymra och förvåna Javier, är det dags att starta vandringen till Skälviks brygga. Det börjar hagla och jag erbjuder dem att komma tillbaka om de inte hittar fram i tid.
Jag ser dem aldrig igen.
lars.grimlund@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Junibacken 11.55

Plötsligt är han borta. Någonstans i myllret tycker jag mig skymta en treåring med Djurgårdströja. Men det är varken en Djurgårdströja eller Assar.

Han skulle ju bara leka på sjörövarskeppet. Själv skulle jag sitta och titta på när han tog befälet som sjökapten.

Det tog fem sekunder så var han borta.

Ingen Assar på båten, en snabb överblick bland ett femtiotal knattar som sitter och väntar på en teaterföreställning ger inget resultat.

Herregud, vart tog han vägen?

Jag ber en man vid en av utgångarna att stoppa alla treåringar med Djurgårdsmärken. Har han smitit tillbaka till restaurangen, sugen på fler pannkakor? Ingen blåtröja där heller och nu börjar paniken närma sig. Har han redan hunnit smita ut?

Sekunderna tickar i väg och hjärtklappningen ökar. Kan man ställa sig och ropa Assar, som ett kraftfullt vårtjut?

Då får jag se världens gulligaste lillkille klättra upp på kommandobryggan. Han vinkar glatt. Jag försöker att se oberörd ut och vinkar tillbaka.

Hur lång preskriptionstid är det på en borttappad treåring?

lars.grimlund@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Brevik 14.10

Läste i helgen om hur jobbigt det kommer att bli för alla fans att gå ”Abba – the walk” som tydligen ska bli verkligt till våren. Men om det nu är så förbaskat jobbigt att gå från huset på Kungsholmen där Polarstudion låg till Björn och Bennys företag på Skeppsholmen och sedan vidare till Bennys kåk på Djurgården så kanske man ska ta sig över bron till Lidingö och besöka södra delen av ön.

Börja vandringen med att titta på Agneta och Björns rätt trista mexitegelhus på Trädgårdsvägen, ett hem Agneta lämnade 1979 när skilsmässan blev ett faktum. Sedan är det inte långt till Södra Kungsvägen och det mastodonthus Benny och Anni-Frid flyttade in i 1977, paret lämnade ön när de gick skilda vägar 1981. Fortsätt Södra Kungsvägen mot Käppala och snart är ni vid Jupitervägen dit Agneta flyttade när hon och Björn separerade.

Hasse Alfredson, Tage Danielsson, Beppe Wolgers, Helena Bergström, Inga Gill och Felix Herngren har också bott i trakterna av Lidingös ”Walk of fame”.

Om ni nu är så jäkla nyfikna.

lars.grimlund@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nippervägen 20.10

Plötsligt öppnar han munnen och det låter som om han ska kräkas. Det gör han också. Känns lite pinsamt på ett 50-årskalas. Men det är varken den goda pajen, pastasalladen eller den heta kycklingen som kommer ur munnen på killen där han står mitt på vardagsrumsgolvet.
Han spyr ur sig kort.

I rasande fart kommer en hel lek med spelkort farande. Ur munnen.
Han fortsätter att lura gästerna med de mest häpnadsväckande nummer, själv står jag som vanligt med öppen mun, skakar på huvudet och bara låter mig luras.
När vi spelade fotboll hade en av mina kompisar en pappa som var kortkonstnär, mister Sim. Han hade fingrar som påminde om falukorvar. Men trolla kunde han. Trots att han visade sin trick i slow motion så var det aldrig någon som fattade hur spaderesset som låg i mitten av leken plötsligt kunde ligga underst. Eller överst. Eller så var det borta.

Mister Sim hade två ettriga mopsar med sig. De sprang alltid in på plan för att jaga bollen. Pinsamt tyckte vi i hemmalaget, motståndarna undrade nog mest hur man kunde kalla en hund för Oskar.
Men trolla bort hundar, det kunde han inte, mister Sim.

lars.grimlund@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Skytteholm 13.00

”Välkomna till säsongens första match på Skytteholm.” Plastgräset glänser i vårsolen.

”Packa ihop er, det finns plats på kortsidorna.” Kaffe och mazarin.

”Kul att du är tillbaka Nesh.” Applåder med handskarna på.

”One Kenny Pavey, there is only one Kenny Pavey.” Korta snabba vid huvudläktaren.

”Vi ser hur solen stiger över Råsunda.” Johan Segui i hästsvans.

”Kom igen nu Gnaget.” Kortbyxor i minusgrader.

”Bang Bangura.” Nyförvärv hyllas.

”SM-guld, SM-guld, SM-guld.” Första målet för säsongen.

”Tjerna till landslaget.” Tretton säsonger ger status.

”Vad är ni för djävla pack?” Bortaklacken får alltid viss uppmärksamhet.

”Dagens publiksiffra 2. 712.” Tradition och förväntningar.

”AAAAAAAAAAA.” Jonas drar i gång en klassiker.

”Domardjävul.” Rör aldrig en hemmaspelare.

”Fan, han står ju och sover.” Kvitteringen kommer alltid.

”In med bollen, in med bollen.” Hoppas kan man ju alltid.

”Ska vi gå nu?” Kalla fötter tar ut sin rätt.

”Nästa hemmamatch är nu på lördag då …”

lars.grimlund@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Globen 20.15

Rysarmatcherna i handbolls-VM avlöser varandra. Men det råder knappast någon VM-yra i kungliga huvudstaden. Inte så konstigt kanske med tanke på att inte en enda match spelas i Stockholm. Norrköping, Linköping och Skövde duger bra. Resten avgörs ännu längre söderut med Malmö som sista spets.

Stockholm säger sig vilja ta upp kampen med Göteborg som den stora arrangörsstaden. Att Göteborg fortfarande ligger tre steg före Stockholm är ingen nyhet, men nu är till och med Malmö på väg att gå förbi.
Visst hade Globen funkat som arena för finalspelet. Men som vanligt vaknade man för sent och blev helt utan.

Men det stora problemet är inte bara de stora mästerskapen. Det saknas en acceptabel arena för något mindre evenemang, en modern hall för kampsportsgalor, innebandy, ja, handboll också för den delen.

Frågan man ställer sig är varför lilla Larvik i Norge och Herning i Danmark har multihallar som tar 6–7 000 åskådare när miljoner stockholmare får nöja sig med Eriksdalshallen från slutet av 1930-talet, en sliten hall som med lite god vilja tar in 2 600 åskådare.
Men tre sprillans fotbollsarenor ska vi ha.

lars.grimlund@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0