Birger Jarls­gatan kl 17.24

Det börjar i en lite finare klädbutik. Expediten frågar om jag behöver ”assistans”. Assistans. Vad är det för ett slags tilltal egentligen? Ser jag otillräknelig ut? Ser jag ut att vara i behov av vård? Ser det ut som om jag uppskattar ordval som skapar avstånd oavsett ursprunglig intention?

Att svaret till ovanstående frågor förmodligen är ”ja” gör inte saken bättre. Min ursäkt är tillvarons olidliga tyngd under den här delen av året. Man vaknar av irritation, går rasande genom dagen och somnar senare på kvällen, utmattad av ursinne. Det är en tröttsam dygnsrytm, inte minst för kollegan Viktor, som dagligen får höra frasen ”vad är det här för ett slags liv?” upprepas åtminstone tio gånger per timme.

Så visst, jag behöver nog assistans. Att delta i förnyelsen av värden man förbannar blir mycket lättare då. I synnerhet när hetsen stegras för varje dag närmare den 24, en hets som till råga på allt beledsagas av groteskerier i form av kommersialiserat nyspråk.

Det är dessutom ett sorgligt faktum att de enorma renjävlarna på ett disneyfierat Sergels torg är det närmaste man kommer Norrland den här julen.

simon.lofroth@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Götgatan kl 14.24

– Har ni någonting av Tranströmer? undrar en kvinna i Söderbokhandeln.

– Nej, tyvärr, de tog slut på en gång, svarar expediten.

I bokhandelns skyltfönster ligger svartvita fotografier från poetens besök två år tidigare. Hans hår står på ända och ögonen ser trötta och pigga ut samtidigt; de strålar genom hela bildsviten. Ann Jäderlund och Lars Gustafsson sitter vid hans sida men ljuset är inte deras den här gången.

Det är en grådaskig höstdag i oktober och det enda som hörs på gatan är bruset från bilarna. En kilometer härifrån befinner sig ett medieuppbåd i Tranströmers lägenhet och jag undrar vad han tänker på. Han som såg kraftledningar som tonlösa notlinjer, ”spända i köldens rike / norr om all musik”.

Jag vet vad jag tänker på. Jag tänker på alla som älskar Tranströmer. Att dessa ofta i min fördomsfullhet reduceras till unga Wertherfigurer med världssmärtan klädsamt hängande över axlarna (läs: spensliga litteraturvetare på promenad i Engelska parken). Men det är ett idiotiskt tankefel från min sida, för nästan alla (läs: människor i olika former, färger och åldrar) som har läst Tranströmer älskar honom – med rätta. Han är ju den finaste poet vi har.

Det är således en vanlig höstdag i oktober, men Östersjöarna skälver. Skeppet är uppdraget, avtacklat och evigt tacksamt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[...] / DN / DN / DN / SvD / Dela med nånDelaDiggFacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna [...]

…men gladast är nog Sp3B! | Katedervarg (Webbsida), 16:45, 7 oktober 2011. Anmäl

Järntorget 19.34

– Two hundred and twelve crowns please, säger kassörskan i mataffären och tittar medlidsamt upp på mig medan verfremdungseffekten långsamt klingar av.

Jag bor i Gamla stan och där pratar man engelska med mig. Det är resultatet av icke-vit hy och hög turisttäthet.

– Zorry batt I zink I don’t ’av enåff moni, svarar jag med fransk accent och skyndar ut.

Varje gång jag promenerar omkring i gränderna förvandlas jag till den lättförledda åskådaren som förförs av skådespelet om den svenska etniska homogeniteten, lever med och blir en del av den. Varje gång spricker illusionen. Kulissen är passande nog en anakronistisk krock: flagnande husfasader och flagrant geschäft kontra nyrika ryssar och kameraknäppande japaner.

Roat tittar jag på turistflockarna, skapar ett bekvämt inre avstånd tills en inkastare högljutt saluför plankstek en decimeter från mitt ansikte. På engelska.

Jag bor ett kullerstenkast från Svenska Akademiens torsdagsmiddagar. Varje gång jag passerar Gyldene Freden tänker jag på fylleskalden Bellman:

”Undan ur dörren med alla / Käftarna gröna af galla / Öl och stryk; falleralla”.

Sounds very swedish, methinks.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Ett typiskt exempel på hur invandrare (som artikelförfattaren), jämt och ständigt anser sig diskriminerade, särbehandlade och kränkta fastän så inte är fallet. Jag kan upplysa dig om att jag är etnisk svensk och också bor i gamla stan. Jag blir också tilltalad på engelska i våra två mataffärer, eftersom att de flesta kunder ju faktiskt är turister och varken kan tala svenska eller är bosatta här.

Jenny, 20:15, 19 september 2011. Anmäl

Samma sak händer mig när jag var hemma i Sverige två år sedan... och jag är krit vit, hehe. sen när jag pratade svenska så trodde folk att jag var invandrare som hade lärt mig svenska, men icke, det var bara mitt vackra skellefe-mål. grattis till jobbet Simon med varma hälsningar från Bryssel Micke

Micke, 20:00, 19 september 2011. Anmäl

...och var i texten nämner eller antyder författaren rasism? Som jag ser det är detta bara en reflektion över hur det kan vara i gamla stan, utan att vare sig ta ställning för någon konkret sida eller berätta för läsaren att det skulle vara dåligt eller bra. Tack.

Viktor, 19:28, 19 september 2011. Anmäl

Hänt mig en gång. Fast då var jag den hemska kassörskan! Hade haft flera kinesiska kunder under dagen. Jag började prata idiot-engelska med en asiatisk kille när hans kort krånglade, när han räcker över legget ser jag ett svenskt namn. Ooops! Han såg inte glad ut... Om han visste att jag fortfarande efter sådär 7 år fortfarande tänker på hur pinsamt det var så skulle han kanske inte vara så sårad....

Jenny, 18:15, 19 september 2011. Anmäl

Detta är INTE rasism, eftersom samma sak händer mig som är etnisk svensk och med hy ljus som en sommarkväll. I Gamla stan är det mest turister, skulle tro att det är ganska jobbigt att gång på gång behöva upprepa sig på engelska för att folk inte förstår svenska. Engelska förstår garanterat alla, såväl turister som infödingar.

Henrik Sjöstig, 18:08, 19 september 2011. Anmäl

Äh, jag är så svensk man kan bli till utseendet. De snackar engelska med mig också. Brukar svara på spanska. Alltid roligt.

Fredrik, 17:32, 19 september 2011. Anmäl

Om det är en tröst så händer samma sak mig, i hela stan, så fort det blir sommar. Och jag är blek, om än inte blond.

GQ, 17:26, 19 september 2011. Anmäl

Suck. Man är allt bra överkänslig när man upplever en kassörskas servicemindedness som någon slags "rasism".

Marre, 16:24, 19 september 2011. Anmäl

Härligt att läsa dig igen, Simon.

Ola Theander (Webbsida), 15:19, 19 september 2011. Anmäl