Husby 16.15

På väg till Skeppsholmen och årets musikfestival upptäcker jag att fickan där jag haft plånboken känns oroväckande tom. Och så är det. Plånboken med lite pengar, ID-kortet, Visakortet och andra kort som är nödvändiga i dagens moderna samhälle är borta.

”Ficktjuvar”, tänker jag direkt. ”Så djävla fräckt!”

Jag spärrar kortet och bär med mig ilskan under hela kvällen, även om musiken på Skeppsholmen tillfälligt får mig på bättre humör. På väg hem och under större delen av dagen därpå blänger jag på alla medmänniskor jag möter och tänker att han eller hon kanske är en potentiell plånbokstagare.

Men så eftermiddagen därpå ringer det på min Gudruns mobil.

”Känner du Thomas?” frågar en kvinna. ”Min kusin har hittat hans plånbok i tunnelbanan. Vi har letat på nätet och till slut hittade vi dig. Kan hon ringa Thomas?”

En kvart senare sitter jag på t-banan till Husby. Ytterligare några minuter senare står jag utanför en port och strax kommer hon som hittat plånboken ned och lämnar över den med ett varmt leende.

”Jag jobbar på Fjäderholmarnas krog och på väg hem hittade jag plånboken”, säger kvinnan. ”Så bra att vi fick tag på dig.”

Jag tackar och vänder åter. Jag skäms över att jag under nästan ett dygn förbannat alla ”oärliga dj-lar” som befolkar vår huvudstad och tänker att de flesta snarare har ett rätt stort hjärta. En nyttig påminnelse.

Thomas Lerner

E-post: thomas.lerner@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

T-centralen 21.00

Lördagskväll och på väg hem från ”Apatiska för nybörjare”, en tänkvärd teaterföreställning på Stadsteatern. Då märker jag att flera unga män trakasserar några unga kvinnor vid spärrarna på ­T-centralen. Jag blundar och låtsas inte höra, jäktar förbi för jag har ju en tunnelbana att passa.
Jag kom att tänka på den nyligen bortgångne Anders Carlberg, mannen som startade Fryshuset. Han menade att vi måste våga möta skinnskallar, före detta kriminella och ungdomar på glid; vi måste våga tala med dem och visa på alternativa livsvägar.

På fredag, internationella kvinnodagen, arrangeras flera seminarier på Fryshuset. Ett av dem har rubriken ”Vägra vara rädd”. Det handlar om att många kvinnor måste anpassa sig och begränsa sin frihet för att inte bli utsatta för våld, förnedring och övergrepp – när fokus i stället borde ligga på hur de som våldför sig, förnedrar och utför övergrepp ska förändra sig.

Jag blir glad över Anders Carlberg och alla andra människor som ville och vill att Stockholm ska bli en ännu bättre stad att leva i. Även för de unga kvinnor som blev trakasserade på T-centralen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

När samhället jämt och ständigt lägger detta ansvar på kvinnor bidrar man till skuldkänslorna hon eventuellt kommer att känna om ett övergrepp skulle inträffa, för det var ju trots allt hennes ansvar? Nä, kvinnor ska inte behöva anpassa sina liv och sin egen frihet bara för att det finns kioskmongon som måste utagera sina aggressioner över att det enda imperium de någonsin kommer att ha är framför deras datorskärm. Livet är för kort.

Eira Sjösvärd, 22:07, 6 mars 2013. Anmäl

Hemskt vad svenska pojkar har blivit sexistiska de senaste åren. Måste bero på kapitalismen och patriarkatet.

Conlon (Webbsida), 21:33, 6 mars 2013. Anmäl

Jag tror att det Thomas Lerner vill med sin berättelse peka på hur lätt det är att blunda för trakasserier. Att sitta och kommentera anonymt och skriva om "twittervänster" och feghet är lätt men att i en tveksam situation verkligen gå in och agera är svårare även om det är just det som behövs.

Amanda Andersson, 11:48, 6 mars 2013. Anmäl

Robert, du skriver att om man lever i verkligheten så är man tvungen till att anpassa sig. Om man uppmuntrar människor till att strunta i risker – då är man medskyldig när de råkar illa ut. För det första vill jag inte leva i verkligen där jag tvingar anpassa mig och min frihet för att andra människor tar sig rätten att utsätta mig för övergrepp. En sådan verklighet är en verklighet styrd av rädsla och förtryck. Vägra vara rädd är ett initiativ som arbetar opinionsbildande för att försöka förändra att fokus ligger på hur kvinnor ska agera och bete sig för att inte bli utsatta. Vägra vara rädd uppmuntrar INTE att kvinnor ska utsätta sig för riskfyllda situationer utan att väcka debatt kring att kvinnor måste anpassa sig för att inte bli utsatta!

Anonym (Webbsida), 11:25, 6 mars 2013. Anmäl

Twittervänster. Så bra uttryck. Det är ungefär lika modigt som att räkna dagarna Dawit Isaak suttit fängslad.

Oscar dela Renta, 11:15, 6 mars 2013. Anmäl

"Det handlar om att många kvinnor måste anpassa sig och begränsa sin frihet för att inte bli utsatta för våld, förnedring och övergrepp – när fokus i stället borde ligga på hur de som våldför sig, förnedrar och utför övergrepp ska förändra sig." Om man lever i verkligheten så är man tvungen till att anpassa sig. Om man uppmuntrar människor till att strunta i risker - då är man medskyldig när de råkar illa ut.

Robert, 11:11, 6 mars 2013. Anmäl

Jag tycker det var modigt skrivet, om än fegt agerat. Första steget har tagits, nästa gång kanske skribenten handlar i enlighet med sina ideal. Anonym och trötter däremot tar inga risker med sina kommentarer. Vi får väl förmoda att de är vardagshjältar av rang i sina icke-anonyma liv. Själv är jag människa såsom skribenten och får ofta brottas med mitt dåliga samvete för att jag fegar ur. Någon gång ibland står jag upp för mina ideal, det brukar kännas bra, men det kan ju också sluta med att man blir misshandlad till livet. Men patos är inte så okomplicerat som trötter och anonym vill få det till.

Andrento, 10:16, 6 mars 2013. Anmäl

Om man absolut inte vågar säga ifrån - Ring polisen. Stanna kvar, var ett vittne. (om polisen kommer och de behöver vittnen) Det går fler tunnelbanor och bussar och taxibilar. Man måste jobba med sig själv och sitt civilkurage, Ibland blir man helt förlamad av rädsla men den spärren måste man förbi. Jag tänker ibland... Tänk om jag blev våldtagen, misshandlad, och människor bara gick förbi. Nån gång kommer du behöva en medmänniska.

Maja, 09:41, 6 mars 2013. Anmäl

Typiskt twittervänstern: markera att man är en "god människa" genom att namedroppa politiskt korrekta teaterpjäser och seminarier, men sedan blunda för problemen i verkligheten. Var det möjligen så att de trakasserande killarna inte passade in i din världsbild?

Trötter, 09:23, 6 mars 2013. Anmäl

Men ändå jäktar du förbi och låtsas som att du inget märker?

Anonym, 09:09, 6 mars 2013. Anmäl

Fotografiska kl 13.00

Min bror och två kusiner jag inte träffat på länge ska ses på Fotografiska museet. Jag är något tidig till mötet. Tar därför en promenad längs med vattnet bort mot terminalen där jättefartygen ligger i kaj en stund i väntan på att få ge sig ut på Östersjön. En överförfriskad man som anlänt från Helsingfors kommer emot mig och säger att han är otroligt full.

Jag konstaterar att så nog är fallet och visar den unge mannen åt vilket håll city ligger. Inne på museet väntar bror och två kusiner. Vi är alla uppemot, i mitt fall till och med över, två meter långa. Det väcker en viss uppståndelse i kassan.

Vi tar en räksallad och något att dricka i restaurangen. Genom det enorma fönstret ser vi färjorna passera mellan Slussen och Djurgården. På andra sidan vattnet ligger Gröna Lund i väntan på att välkomna nästa säsongs nöjeslystna barn, unga och gamla.

Vi pratar om då och nu, om döda föräldrar och älskade barn, om politik och annat. Efter några timmar reser vi oss och tittar på David LaChapelles bilder. Han har skapat en egen värld med folk av alla kön, hudfärger, kroppstyper och åldrar.

Det blev en bra söndags­eftermiddag.

thomas.lerner@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Fridhemsplan kl 14

En pojke och hans pappa sitter och väntar på t-banan. Pappan är väldigt upptagen med sin smartphone. Jag tjuvlyssnar en stund:

– Pappa, vilken stad är bäst, Stockholm eller New York?

– Hmmm ….

– New York eller Stockholm? Pappa, svara då!

– Vadå?

– New York eller Stockholm, var skulle du helst vilja bo?

– Fan, nu messade jag fel person. Kan du vara tyst en stund!

– Men, New York eller Stockholm. Det måste du väl veta?

– Hmmmm.

– Pappa får jag tio miljoner av dig?

– Va, jadå. Bara du är tyst.

– Tio miljoner, är det säkert?

– Hmmmmm …

– Har du så mycket pengar?

– Hmmmm ….

– Så nu får jag tio miljoner av dig, säkert.

– Sa du tio miljoner, nej, tio kronor kan du få.

– Du lovade tio miljoner kronor, du lovade!

– Vad ska du med så mycket pengar till?
– Åka till New York så klart med mamma. Så kan du sitta kvar här med din I-phone. Eller så köper jag en ny lägenhet till mamma och mej … jag tycker Stockholm verkar bättre än New York. Här bor ju alla mina kompisar. Och du som ska kunna allt vet inte ens vilken stad du tycker är bäst …

thomas.lerner@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jobbig unge. Kunde han inte vara tyst en stund? Lider med pappan.

Marre, 15:09, 17 januari 2013. Anmäl

Brommaplan 22.00

Nu på morgonen kommer lucia för att sprida ljus i vår tillvaro. Jag undrar om kvinnan jag mötte häromkvällen får uppleva någon glädje i dag. Så här var det:

På väg hem efter middag med fackliga vänner fick jag vänta på bussen. Plötsligt ropade en kvinna. Hon bar en trasig päls, hade hål längst fram på ena stöveln. Hon såg ganska ovårdad ut, om jag ska vara uppriktig.

”Jag har ingenstans att bo och inga pengar. Har du så jag kan köpa något att äta?” frågade kvinnan.

Jag tog fram plånboken, där fanns en ynka enkrona. Kanske kunde jag gå till bankomaten? Men jag slog snabbt bort tanken. En hundralapp verkade all­deles för mycket.

”Ledsen, har bara en krona löst”, svarade jag.

Det var några minuter kvar innan bussen skulle avgå. Så utan att jag vet varför sprang jag in på hamburgerrestaurangen. Med kortet betalade jag en mellanstor burgare och en kopp kaffe som jag sedan gav till kvinnan.

På bussen hem kände jag mig som en synnerligen fin människa.

”Dagens goda gärning”, tänkte jag.

Men så började jag undra var kvinnan jag mötte skulle sova någonstans senare under kvällen. Och blev hon mätt på min fjuttiga lilla hamburgare?

thomas.lerner@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Jag ger en Ros till dig. Bättre att ge mat än pengar! Kram Marianne

Marianne fd Södermalm, 17:35, 14 december 2012. Anmäl

Regeringsgatan kl 13.00

Plötsligt väcks minnen till liv efter att ha legat där slumrande. Som när jag går på Regeringsgatan och tänker på dokumentärfilmen om Olof Palme jag sett några dagar tidigare.

Jag passerar huset där Fritzes kungliga hovbokhandel höll till i flera år. Då minns jag en dag strax före jul i mitten av 1970-talet. Jag står framför bokhandelns hyllor när någon knackar mig på armen. ”Ursäkta”, säger en man försynt. ”Men du är i samma ålder som mina söner. Har du något bra förslag på en bok till dem i julklapp?”

Jag vänder mig om och ser att det är Olof Palme, landets statsminister, som står där alldeles ensam utan livvakter. Det är den tiden. Jag föreslår bland annat Eyvind Johnsons självbiografiska romansvit om Olof, Vredens druvor av Stenbeck och en kriminalroman av Sjöwall & Wahlöö.

Sedan tar jag modet till mig och tycker att kärnkraften måste avvecklas, jag bär alltid en knapp med texten ”Atomkraft, nej tack!”. Vi diskuterar för och emot. Olof Palme blir alltmer engagerad. Så lägger han handen på min axel och säger: ”Utan unga männi­skor som vill något dör vårt samhälle.”

I dag undrar jag, som flera gånger förr, vilken bok Olof Palme köpte till sina söner.

thomas.lerner@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Drottningholm kl 07.30

På väg till jobbet kliver jag ibland av bussen för att vandra runt en stund i parken vid Drottningholms slott. Där är det vackert året om. Jag brukar gå genom raden av jämnhöga lindar. Någon gång stannar jag under en stor ek för att lyssna till vad den vill berätta.

Så hör jag glada rop och skratt en bit bort. Förskole­barn eller skolelever på utflykt? Nej, det är för tidigt. I stället ser jag en grupp japaner som snabbt skyndar fram genom parken. Jag undrar hur dags de gick upp för att hinna äta frukost och ta sig ut ända hit.

Jag funderar och sedan tar jag modet till mig, går fram till en liten man och säger: ”God morgon” (fast på engelska förstås). Sedan undrar jag om det inte skulle ha varit skönare att ligga kvar en stund till i sängen.

Mannen tittar förvånat på mig. ”Jag är från Tokyo”, säger han. Och berättar att han går upp klockan fyra varje morgon för att ta en överfull tunnelbana till arbetet. ”Det känns skönt att kunna ta sig en liten sovmorgon”, fortsätter mannen.

Jag fortsätter min vandring, känner mig något mindre hurtig.

thomas.lerner@dn.se

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det är sàdana möten som är intressanta; själv sà har jag aldrig besökt Drottningholm, trots att jag har bott den större delen av mitt liv i Stockholms län och arbetat tio àr i Stockholm. Fast här i Paris, här känner jag mig hemma och har en hel del intressanta möten...

Anonym (Webbsida), 11:43, 21 oktober 2012. Anmäl

Stockholm kl 07.30

Jag påbörjar färden till jobbet. Föraren som kör bussen är född i Somalia.

Jag passerar äldreboendet där svärmor äter frukost just nu. Den serveras kanske av ”Pelle”, som kommer från Bangladesh. Han kallas Pelle för att de gamla har lite svårt att uttala hans riktiga namn.

På bussen sitter några män från Polen, de ska åka till ett bygge.

Jag byter till t-bana. I spärren sitter en man från Chile och på perrongen plockar en man från Irak upp skräp som resenärerna tycker ska hamna där och inte i papperskorgen.

I väskan ligger kallelsen till tandläkaren. Han har utländsk bakgrund.

Jag äter lunch på en restaurang och hon som tar betalt kommer från Thailand.

Jag tänker att jag måste ringa min vän från Iran, han är datakonsult söder om stan.

Jag skulle inte kunna ta mig till jobbet, svärmor skulle inte få någon frukost och jag ingen lunch om inte människor från andra länder flyttat hit – och det skulle vara oerhört skräpigt på tunnelbanestationens perrong.

Människor från Iran, Irak, Somalia, Chile, Turkiet, Thailand och Polen gör att Stockholm lever och fungerar. Glöm aldrig det!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Problemet är att i en liten befolkning till antalet som Sverige, och vi tar vi 20% invandare, inte undra på att det inte finns lägenheter.

Marianne fd Södermalm, 22:48, 31 augusti 2012. Anmäl

Bussföraren från Somalia, Pelle från Bangladesh, Städaren från Irak, Servitrisen från Thailand har alla säkerligen betalt dyra pengar till människosmugglare för att komma hit. Hur deras "avtal" med dessa smugglare är det ingen som skriver om. En fälla av skulder Vart alla dessa pengar som smugglarna tar var hamnar dom.. ??. Byggarna från Polen samt servitrisen har slavliknade kontrakt, urusla löner och behandlas som 3:e klassens människor . Länge leve flyktingpolitiken som göder smugglare och länge leve valfriheten som gör människor till dagens trälar.På sikt vem vill anställa en infödd svensk som vill ha kollektiv avtal, vettiga arbetstider, när det går att anställa trälar från andra länder. Länge leve vårt nya klasslösa samhälle. Hoppas att den goda lunchen smakade bra....

Maria, 19:44, 30 augusti 2012. Anmäl

Ytterligare en skribent som trampar på svenskar. Kom till Stockholm på 60talet och stan fungerade alldeles utmärkt fast man varken såg eller kände någon utlänning utöver finnar. Även svenskar arbetar för att du ska ha det bekvämt och kan skriva dina ganska så värdelösa rader.

elina, 17:59, 30 augusti 2012. Anmäl

..och i kategorin samförstånds signalerande ryggradslös medlöpande medelklass går priset idag till....

TT, 12:45, 30 augusti 2012. Anmäl

Ja, och innan dessa människor hade de här jobben så gjordes de enklare jobben av svenskar på väg ut i arbetslivet- idag hittar de inga jobb eftersom vi gladeligen fyller på med än mer desperata arbetstagare från utlandet. Jobben ovan utförs ju i Helsingsfors, Reykjavik osv. väsentligen trots avsaknaden av människor från Iran, Irak, Somalia, Chile, Turkiet, Thailand och Polen? Eller menar skribenten att dessa städer inte "lever" eller "fungerar"?

Förståsigpåare, 09:52, 30 augusti 2012. Anmäl

Afganer då... Räknas i de?? Menar skribenten att de inte bidrar?!? RASISM!!!

Anonym, 09:02, 30 augusti 2012. Anmäl

För svenskar hade aldrig klarat av de jobben, eller hur?

Alex, 08:10, 30 augusti 2012. Anmäl

Fungerar servicen sämre i de länder där invandringen är mer reglerad? Bussföraren från Somalia utför ett jobb men har en eller flera fruar och säkert 6-7 barn som kostar Sverige pengar i barnbidrag, bostadsbidrag och socialbidrag. Och alla andra som sannolikt har någon anhörig som kommit till Sverige på anknytning och som är sjukpensionärer som också kostar pengar för Sverige. Nej, jobb och lägenheter i Sverige ska i första hand gå till dem som är födda och uppväxta här. Invandrare ska bidra till en förbättring i samhället inte kosta samhället. Varför söker få uppehållstillstånd i Schweiz? Jo, för att det tar 10 år innan man får permanent uppehållstillstånd där och uder tiden måste man klara sig ekonomiskt genom att jobba. Varför söker man uppehållstillstånd i Sverige? Jo, för här får man bidrag. Det är bara att höja skatten, införa biltullar, sänka a-kassan, sänka sjukersättningen eller avslå den helt, höja fribeloppet för mediciner och frikort för sjuka m m för att finansiera alla som ville komma till Sverige som det är "så synd om". Du ser inte helheten, bara enstaka inslag. Sverige hade klarat sig bättre utan alla dessa invandrare eftersom vi hade haft jobb och bostäder åt alla och sluppit betala alla dessa bidrag. Jag vill inte bo i Sverige längre. Funderar på att söka jobb i Schweiz.

Nettis, 23:31, 29 augusti 2012. Anmäl

Vid sorteringsanläggningen med begagnat lump sitter Olle 49 år och sorterar kläder ät andrahandskedjan för att få ut sitt aktivitetsstöd. Han är i fas3 efter ett tidigare långt arbetsliv inom lager. I fas1 och 2 efterfrågade han arbetsförmedlingens buss och långtradarutbildingar men fick höra att dessa utbildningar bara gick till prioriterade grupper. På ett Café en bit ifrån sitter arbetslösa Fatima hon har gått AFs serviceutbildning, men inte lyckats få nått jobb. På den senaste arbetsintervjun hon var på som rörde ett städjobb minskade arbetsgivarens intresse när han förstod att hon hade en svensk mamma och utländsk pappa och att hon var född här och medborgare sedan födseln. Arbetsgivaren hade antagit att hon var nyanländ invandrare och därför berättigad till instegsjobbsbidrag. I en stad i mellan sverige sitter ett gäng utbildade undersköterskor, städare och snickare och skriver livsböcker på en pysselsättning anordnad av jobbfabriken som drar in 5000 per person i månaden för att hitta på ett hittepåjobb. De heter Lasse, Britta, Susanne och Arne. Samtliga dessa hade kunnat få jobb i Stockholm om det nu hade funnits några lägenheter vilket det inte gör. Så ser verkligheten ut i dag.

susanna svensson, 19:41, 29 augusti 2012. Anmäl

Tanken är god Thomas, men du borde vetat bättre än att säga det du menar rakt ut utan att den svenska mentaliteten/pessimisten/besserwissern hinner ifatt och kallar dig idiot för att du inte täckt alla möjliga infallsvinklar så du inte på något sätt förolämpar någon annan. För OJ det är ju så hemskt tabu och yttra sig om sina åsikter och känslor om samhället på något annat sätt än objektivt. Hur som helst tolkar jag det du skrivit som att det inte är så pass dåligt med invandring som det påstås vara. Och JA självklart är det inte det, på en kulturell nivå (speciellt mat) har invandringen fört Sverige framåt något ofantligt! - visst finns det väldigt många negativa sidor med invandring, men i Sveriges fall är det hanteringen av invandringen som behöver förbättras med råge. Sen finns det någon som sa att om inte invandrarna fanns så skulle svenskar göra jobben själva och det är ju helt logiskt och ointressant just nu. Tala med folk som kom hit under 70-80 talet så får du se hur grått och tråkigt Sverige var, men det fungerade säkert jättebra. På den tiden.

Verkligheten, 14:40, 29 augusti 2012. Anmäl

Raoul Wallenbergs torg kl. 18.22

I sommar läser jag Ingrid Carlbergs fantastiska biografi om Raoul Wallenberg med titeln ”Det står ett rum här och väntar på dig”.
Hösten 1944 räddade Wallenberg livet på tusentals judar i Budapest och några år senare dog han troligen i ett sovjetiskt fångläger. Jag känner redan till hans öde – ändå berör Ingrid Carlbergs ord mig så starkt.
Därför går jag en julikväll till torget vid Nybroplan i centrala Stockholm som är uppkallat efter honom. Där står en man tyst med slutna ögon, likt i bön. Efter en stund vänder han sig mot mig. Han berättar att han heter David och bor i Israel. Han säger att Raoul Wallenberg räddade hans pappa genom att ge honom ett svenskt skyddspass – resten av släkten i Budapest blev mördade i nazisternas koncentrationsläger.
David tycker att det behövs många fler modiga män och kvinnor i världen i dag. Män och kvinnor som tar parti för utsatta och lidande människor, likt Raoul Wallenberg gjorde den gången hösten 1944.
Så ler David och säger att livet trots allt måste gå vidare och undrar om han kan få bjuda på en öl någonstans i den härliga stad där Raoul Wallenberg en gång var barn och ung.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

[...] miljöbilar var undantagna från trängselskatt. Foto: Lars Epstein · Trängselskatt för Raoul Wallenbergs torg kl. 18.22 – Dagens Nyheter – dn.se 08/01/2012 Raoul Wallenbergs torg kl. 18.22Dagens NyheterTrängselskatt för alla [...]

Nyheter miljöbil – #1 « Miljöbil (Webbsida), 23:40, 2 augusti 2012. Anmäl

[...] biobesök och teaterföreställningar från 8 till 21 procent och blir därmed EU more… Raoul Wallenbergs torg kl. 18.22 – Dagens Nyheter – dn.se 08/01/2012 Raoul Wallenbergs torg kl. 18.22Dagens NyheterFörstasidan · STHLM [...]

Nyheter bostäder spanien #1 | Nyheter bostäder utomlands (Webbsida), 10:39, 2 augusti 2012. Anmäl

Jeg er norsk, jeg har også lest Ingrid Carlsbergs bok (på svensk). Det er en storartet bok om et enestående menneske. Jeg har også lest Bengt Jangfeldts. Også den bør flest mulig lese. Raoul Wallenberg er min svenske, et menneske enhver nasjon kunne være intenst stolt av - han viser oss det beste i oss alle. Utenriksminister Östen Undén er definitiv ikke min svenske. Han dolket Raoul Wallenberg i ryggen, han la seg flat for Stalin. Jeg håper 100års-dagen for RW den 4.8 blir en dag ingen glemmer.

Einar Kr. Steffenak, 13:44, 1 augusti 2012. Anmäl

Operan kl 18.59

Någon minut kvar till kvällens föreställning av baletten ”Sylfiderna”. Musikerna i orkesterdiket i operahuset vid Gustav Adolfs torg har stämt sina instrument och snart ska dirigenten lyfta taktpinnen. I stolen bakom mig sitter en liten pojke i knät på en äldre man. Pojken är kanske tre år, klädd i skjorta och slipover. Mannen tycks vara hans morfar eller farfar.
– Min pappa kommer att bli förvandlad till häxa, utbrister den lille pojken plötsligt och pekar mot scenen.
Innan första akten börjar hinner jag svara att det låter väldigt ruggigt. Så hör jag pojken viska att det känns lite otäckt.
Baletten ”Sylfiderna” handlar om James som blir förförd av en kvinnlig luftande på sin bröllopsdag. Av häxan Madge får han en sjal att hålla fast henne med, men när han försöker göra det faller hennes vingar av och hon dör. I en scen i baletten dricker den lille pojkens pappa av trolldrycken häxan kokat ihop.
I pausen är pojken ivrig att få komma bakom scenen och träffa sin pappa. Efter föreställningen applåderar han ivrigast av alla. Han tycks vara en mycket stolt son.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0