Dannys scenkläder: 500 batterier och hundratals meter ljustråd


Foto: Claudio Bresciani / Scanpix

Efter fyra deltävlingar och en andra chans är det en sak som fångat mitt intresse mer än något annat under årets Melodifestival: Danny Saucedos scenkläder. Och framför allt en fråga.

Hur kan Dannys och dansarnas kläder visa en helt synkroniserad, Tron-inspirerad ljusshow?

Svaret fick jag från Henrik Lundin, ljusdesigner och ansvarig för Dannys scenkläder. Åtminstone i teorin är det hela enkelt. Danny sjunger till förinspelad musik, som är försedd med en tidskod. Tidskoden hämtar Henrik Lundin in till sitt ljusbord, och därifrån skickas styrsignaler trådlöst till en mottagare som sitter på Dannys rygg. Resultatet blir att rätt ljus visas vid rätt tidpunkt i låten.

Vad kan gå fel, och vad kan du i så fall göra åt det?
– Det stora jobbet för min del utspelar sej strax innan vi går på scen och mellan våra framträdanden. Då ska man länka ihop sändare med varje mottagare och se till att signalen är stabil. Vad som skulle kunna hända under själva numret är att man tappar tidskoden eller länken mellan sändare och mottagare, men systemet är ju självklart testat för att undvika allt sådant. Skulle något ändå gå fel har jag svårt att ingripa under själva numret.

Batteribyten är också en del av det hela. Under deltävlingen i Malmö gick ungefär 500 AA-batterier åt för att driva teknikpaketen som Danny och dansarna har på sig. Det handlar bland annat om radiomottagaren för styrsignalerna, en dimmer som förser ljustrådarna med ström, fyra drivdon som ser till att trådarna får rätt spänning. Själva ljuset kommer från något som kallas för LEC-trådar, light emitting capacitor. Allt som allt väger utrustningen sju kilo per person.

Ljusshowen är i flera olika färger. Används olika LEC-trådar för respektive färg, eller kan samma tråd lysa i olika färger?
– Det går åt ungefär 50 meter ljustråd per person, uppdelade i vitt, rött och ljusblått. Trådarna är från början vita och kläds i olika filmer för att få olika färger.

Rent tekniskt, vilka är de stora utmaningarna för att få det här att fungera?
– Till en början visste jag inte hur mycket våld man kunde utsätta LEC-tråden för. Dansarna rör sej väldigt mycket och alla ställen där man får en brytpunkt blir en riskzon. Den trådlösa tekniken är alltid en utmaning när man kommer som gäst till en så pass stor produktion. Oftast är det redan tjockt i luften av olika radiofrekvenser och bråkar man med trådlösa kameror har mina små lådor inte så mycket att säga till om. Men tack vare et samarbete med ett av de världsledande företagen inom trådlös ljusstyrning får jag ta del av den senaste tekniken och kan lägga mig på ett ännu inte så upptaget frekvensområde.