Nätfrihetens tre ben

Många av den första dagens diskussioner på Stockholm Internet Forum handlade om staters och företags inblandning i internettrafiken, om olika sätt att filtrera, spärra och avlyssna. Som det som både DN och SVT under onsdagen rapporterat om Telia Sonera.

Både paneldeltagare och personer i publiken påpekade också att nätfrihet inte bara är en fråga i diktaturer. Alec Ross, rådgivare till Hillary Clinton, exemplifierade med de amerikanska lagförslagen SOPA och PIPA.

Frank La Rue, FN:s rapportör för yttrandefrihet, lyfte också en annan aspekt: Att det inte går att diskutera frågan om frihet på internet utan att samtidigt diskutera tillgången till nätet. Det är först med en fungerande internetuppkoppling man har någon glädje av ett fritt och öppet internet.

Vid hans sida satt Suneet Singh Tuli. Som vd på Datawind försöker han ta sig an just det problemet, genom att sälja den billiga pekplattan Aakash i Indien.

Ett sätt att pressa priset är att utnyttja servrar på internet. Man kan säga att hälften av pekplattans webbläsare finns online, resten i plattan som användarna håller i handen. När en webbsida laddas ner tar den vägen via Datawinds servrar, där bland annat bilder komprimeras så att de går snabbare att skicka över mobilnätet. En annan effekt är att pekplattan då kan byggas med enklare och billigare hårdvara.

I dagens tredje session deltog Dorothy Okello som förde in ett tredje perspektiv, som komplement till nätfrihet och internetuppkoppling: Kunskapen som behövs för att använda tekniken. Hennes exempel var personer som fått en mobiltelefon, men inte försåtet vad ikonerna på skärmen betydde och därmed missat att det fanns meddelanden som väntade.

Och där har vi de tre benen som krävs: Ett så öppet internet som möjligt, som man kommer åt via en uppkoppling med hjälp av en pryl som man förstår sig på.