Några nätråd till föräldrar

Så är det tyvärr dags för en ny rättegång mot en man som utnyttjat ett stort antal flickor via nätet. Och som så många gånger förr har den åtalade 31-åringen utgett sig för att vara någon helt annan. Tjejerna han utnyttjade trodde att de hade kontakt med en kille i deras egen ålder. Han har därefter lyckats övertala tjejerna att posera för honom, han har ställt sexuella frågor och i några fall onanerat framför dem.

Som förälder, lärare eller annan vuxen är det inte lätt att veta vad man kan göra för att hjälpa barnen i sin omgivning så att de inte blir utsatta för liknande övergrepp eller för nätmobbing och andra kränkningar.

Jag har några förslag:

Ge inte upp inför teknikutvecklingen. Som vuxen kan det vara lätt att känna att internet är svårt och krångligt och bara något som barnen begriper sig på. Det kan absolut vara så att du inte kan lika mycket om internet och dess möjligheter som barnen i din närhet. Men även om övergreppen sker via internet så är övergreppen inte teknik. Övergreppen är ett beteende som vi inte accepterar i vårt samhälle, ett beteende som faktiskt är olagligt.

Det är inte säkert att ett barn har den kunskapen, den förståelsen för var gränsen går. Som vuxen behöver man inte kunna tekniken, men man kan prata med barnen om vad de kan möta på nätet och hur de ska förhålla sig till det. Som vuxen har man livserfarenhet att dela med sig av.

Ett annat förslag är att prata med barnen om olika sorters hemligheter. I sitt föräldramaterial Stopp! Min kropp! ger Rädda Barnen följande råd:

“Lär små barn skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Bra hemligheter är till exempel födelsedagspresenter eller julklappar – sådant man blir glad av. Bra hemligheter berättar man inte för någon annan. Dåliga hemligheter är saker som man blir ledsen av eller som gör att man får ont i magen. Dåliga hemligheter får man berätta – även om någon har sagt att man inte får det. Att prata om bra och dåliga hemligheter är ett sätt att få barn att berätta om otäcka saker som de har varit med om och som någon har sagt att de inte får berätta om.”

När jag diskuterade det här på Facebook i höstas kom en av mina vänner med en komplettering som jag tycker är bra:

“Vi har lärt barnen att det faktiskt är ok att ljuga ibland. Att lova att hålla något hemligt kan rädda deras liv men sedan berättar de ändå till någon de litar på.”

Mina egna barn har fått en uppmaning: Om något obehagligt dyker upp på skärmen, stäng inte ner programmet utan hämta en vuxen. Visa vad det är som dykt upp. Och det här behöver inte handla om övergrepp och kränkningar som utförs av en annan människa, det kan också vara att barnen av misstag hamnar på en webbsida med ett innehåll som är skrämmande på ett sätt eller ett annat: Porr, våld, läskiga djur, allt beroende på ålder. Hämtar man däremot inte en vuxen finns risken att det läskiga kommer ikapp senare, när det är dags att sova. Då är det inte så lätt att förklara vad man såg, och då är det inte heller lätt för föräldern att hjälpa till att bearbeta intrycken.

När det handlar om faktiska kränkningar, övergrepp och hot: Lär dig och barnen hur man tar skärmdumpar så att det finns kopior på det som skrevs, lär er hur man använder tjänstens anmälningsfunktioner och gör en polisanmälan.

För den som fått en ny bekantskap via nätet kan Folkbokföringen vara till hjälp, för att kontrollera om personen verkligen finns på riktigt eller bara är påhittad. På Ratsit går det att göra sökningar på personer som är 16 år eller äldre. Vill man kolla om någon som är yngre verkligen existerar går det att ringa Skatteverket och be att få bli kopplad till Folkbokföringen. Och kom ihåg – man får vara anonym när man ställer frågan.

Slutligen vill jag problematisera ett råd som jag vet att många unga får: “Skriv inget på nätet som du inte skulle säga till mottagaren om ni stod ansikte mot ansikte.” Vid första anblicken kan det se ut som ett rimligt råd, för varför skriva något på nätet som man inte kan stå för i korridoren i skolan?

Jag nöjer mig med ett exempel: För att man på nätet vågar säga ifrån till de som brukar vara elaka där i korridoren.

En vettigare uppmaning är “Skriv inget på nätet som gör mottagaren ledsen”. Men det är ju en princip som även gäller i korridoren.

För fler råd, läs gärna min intervju med nätforskaren Marcin de Kaminski eller klicka er vidare till frågelådan där han och forskarkollegan Elza Dunkels svarar på frågor om unga och nätet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

[...] Några nätråd till föräldrar | Jag har satt ihop en lista med mina favoritsajter när det gäller att arbeta med Internet och källkritik, en viktig grundsten för både elever och lärare idag. Internet och källkritik home • iPhone & iPad app • android app • contact • blog • facebook • twitter to experience pearltrees activate javascript. [...]

Källkritik | Pearltrees (Webbsida), 22:34, 31 januari 2014. Anmäl

[...] Några nätråd till föräldrar [...]

Hota inte dina barn med internetförbud - DN.se (Webbsida), 08:03, 27 januari 2014. Anmäl