Inte bara petunia och lobelia

Välkomnande entré med femtungor i ampel

Annons:

Blå femtunga i ampel

Jag har absolut ingenting emot varken petunia eller lobelia. Blommorna på dubbel petunia är utsökt vackra och sticklingsförökad lobelia blommar betydligt längre än de frösådda och den mörkblå sorten med vitt öga blir nästa självlysande i sommarskymningen.

   Men det är lite synd, att vi oftast är så traditionsbundna när det gäller valet av växter till våra sommarplanteringar i lådor, krukor och amplar. För som sagt, det finns annat än petunia och lobelia…

   En växt som jag verkligen vill rekommendera är femtunga! Till skillnad mot många andra ampelväxter skräpar den inte och bara det är värt mycket! Att jämföra då med hängpelargon som kladdar ned, där vissna blomblad ramlar av. Femtunga är dessutom rikblommande och kan bli bra stor under en säsong. Den är relativt tålig både mot torka och mot frost. En perfekt växt för ampel och kruka. Femtunga finns i blått och i vitt och i år ska den även finnas i rosalila.

Vit femtunga

   En annan relativt okänd

Femtunga i kruka

utplanteringsväxt är en nyare hybridsort av nemesia (Nemesia strumosa) med ganska små blommor i blått, vitt eller rosa. Nemesia är troget blommande hela sommaren. Den kan möjligen ta en kortare paus i blomningen, men håller man bara undan och klipper bort utblommade stänglar, kommer den snart igen med ny blomning. Nemesia är en av de sommarblommor som står emot frosten längst på hösten, en viktig egenskap att ta med vid valet av blomplantor!

En småblommig nemesia i blått

Storblommig vit snöflinga

   Snöflinga har blivit väldigt populär och det gläder mig! Det nya vetenskapliga namnet Sutera cordata är dock nästan omöjligt att lära sig! Snöflinga har ju hetat Bacopa i så många år!

   Snöflinga är en värdefull utplanteringsväxt och finns i flera olika färger och även som tvåfärgad planta t ex i vitt och blått. I höstas blommade min blåa snöflinga fortfarande den 18 oktober, det var slutet på den andra blomomgången. Snöflinga vill ha vatten regelbundet för att inte tappa blomningen.

Snöflinga i vitt och blått

   Som avslutning vill jag tala varmt för husarknappar. Den växten är ingalunda ny på marknaden men ändå värd lite extra uppmärksamhet. Husarknappar finns i gula nyanser och en mittknapp i brunt eller gult. Vissa sorter skickar ut ganska långa blommande skott medan andra har skotten mer upprätt samlade. Blomningen är fantastisk, det syns inte när blommorna vissnat, de blir liksom konserverade tills de smulas sönder.  

Husarknappar är otroligt näpna!

Värsta ogräset

 

En medarbetare på tidningen Fokus ringde upp för att få underlag till en artikel, om hur man får bort ogräset (och förstås helst slipper att få ogräs) i trädgården. Damen ifråga avslutade intervjun med att fråga vilket som var mitt värsta ogräs. En inte helt enkel fråga att svara på så där i en hast. För precis som i mycket annat – beror det på …

   Benämningen ogräs är töjbar och ganska svår att kortfattat förklara. Potatisplantor, som dyker upp i morotsraderna och jättevallmo, som växer i grusgången, ska benämnas ogräs eftersom det handlar om fel växt på fel plats. Fast potatis och jättevallmo finns knappast med i uppslagsböcker om ogräs.

   I trädgården på den lilla gården där jag bodde i 25 år var tveklöst kirskål det värsta ogräset. Jag hatar kirskål och personer som yttrar något om att ”kirskål går ju att äta” vet knappast vad de talar om! Jag skulle aldrig – och då menar jag aldrig – släppa in ens ett blad i mitt kök. Den 25-åriga kampen mot kirskålen var ojämn. Vissa områden lyckades jag göra kirskålsfria med hjälp av täckning med presenningar. Däremot misslyckades jag att få kirskålsrent inne i buskar och perenner.

   På min kolonilott, som numer utgör min trädgård, brottas jag mot åkerfräken. Tidigare var åkerfräken för mig en växt, känd för sitt innehåll av kisel och att den, precis som brännässlor, kan läggas i blöt och användas för att stärka odlade plantor. Åkerfräken är ett lömskt ogräs! Roten, som kan söka sig ned till över 1,5 meters djup, ser död ut, brunsvart som ett ruttet snöre. Genom sitt diffusa utseende är roten riktigt svår att upptäcka. Och att dra upp den är omöjligt. Enda sättet är att gräva igenom jorden och att syna vartenda spadtag.

   När man täcker jorden med sjok av tjock plast eller presenning dör visserligen inte ogräset. Men ogräset kryper upp mot jordytan och är betydligt enklare att rensa bort då. Sedan gäller det att snabbt som ögat plantera några konkurrenskraftiga växter på den rensade ytan och på så sätt förhindra en ny ogräsinvasion.

Fiberduksmiraklet

Tänk att det verkligen har funnits en tid före fiberduken! Idag har jag svårt att föreställa mej en odlingssäsong utan att ha tillgång till fiberduken. Hur klarade jag av plantuppdragning, frostnätter och skadedjursangrepp – då innan fiberduken fanns?

   Fiberduken är bland det allra bästa hjälpmedlet för en lyckad odling!

   I en varm jord kommer växtligheten snabbare igång. Så snart tjälen gått ur jorden kan man breda ut duken över odlingsbädden. Till förankring av duken använder man bäst sandfyllda plastkassar – och varför då? undrar säkert många. Jo, bräder och stenar förstör lätt den sköra duken. Sandfyllda plastkassar blir platta i botten och förankrar dukens kant på ett bra sätt. Kassarna är dessutom betydligt enklare att lyfta av och på, jämfört med brädbitar och stenbumlingar.

   Och det roliga med att lägga ut fiberduken över jorden tidigt på våren, är att grannarna tror att vi redan sått och satt!

   De senaste nätterna har frostrisken varit överhängande. Växter som producerats långt söderut står nu lockande på bord och hyllor i växtvaruhus och handelsträdgårdar. Dessa importerade plantor är långt ifrån i fas med våra egna växter, som försiktigt söker sig upp ur myllan. Till försäljning finns alltså buskar och perenner som står i full blom redan nu, trots att deras naturliga blomningstid är flera veckor senare! De här växterna är ytterst frostkänsliga!

   Även här kommer fiberduken väl till pass, den skyddar ungefär 3 grader och det går ju att breda över flera lager.

   Egna jordgubbar till midsommar vore väl häftigt! Fiberduk över jordgubbsplantorna driver på dessa och duken ligga kvar ända tills blomningen är i full gång.

   Fiberduk över nysatt lök och nysådda ärtor håller nyfikna fjäderfän borta. Så fort plantorna grott och kommit upp kan man ta bort duken.

   Med hjälp av bågar och fiberduk bygger man utan större svårighet en odlingstunnel. Till bågar använder man lämpligen plaströr (för el/tel-ledningar). För att undvika att bågarna sprätter iväg, när de sticks ned i jorden, kan man först stoppa ned 2-3 dm långa bitar av armeringsrör och sedan trä plaströret över. Då står bågarna stadigt.

   Den som är lycklig ägare till en symaskin kan sedan sy veck i fiberduken och trä i rören genom vecken. En riktigt proffsig odlingstunnel blir det! Känsliga växter som exempelvis gurka trivs på den skyddade växtplatsen. Och till tidig odling av vårens primörer passar en odlingstunnel perfekt.