Bland sniglar och snäckor

En reporter från Gävleradion frågade mig en gång varför man kallar den spanska skogssnigeln för mördarsnigel. När han godtagit min förklaring, kom nästa undring: hur dödar du (alltså jag) mördarsniglar?  Jag beskrev några av mina metoder; drunkna i öl, kokas, frysa ihjäl, svettas ihjäl, klippas mitt itu. Då spände reportern ögonen i mig och utbrast: då är ju du (alltså jag) också en mördare!

Färgen på en mördarsnigel kan variera från orangebrunt till mörktbrun. Kännetecknet för en mördarsnigel är orange rand runt fotplattan. Kolla på bilden!

   Vilka metoder använder ni för att bli av med dessa slemmiga, klibbiga, äckliga och tillika otäckt glupska marodörer?

Annons:

   I mina hemtrakter i Dalarna förekommer mördarsniglar fortfarande sparsamt och kolonin har tack och lov klarat sig hittills från angrepp. Men det är väl bara en tidsfråga innan några snigelägg/ungar följer med dit som fripassagerare på plantor söderifrån. Och eftersom en snigel kan fixa förökningen på egen hand är risken stor att spridningen sedan går farligt fort.

Sniglar dras till lukten av öl och procenten verkar inte ha någon betydelse!

   Som sagt, mördarsniglar är ännu inget stort problem. Däremot har vi mängder med snäckor – gruppen molusker/blötdjur med spiralvridet kalkskal som gömställe på ryggen. Från att ha varit ett ganska beskedligt inslag i trädgården förekommer snäckorna nu kilovis och överallt. De hänger i klasar både på perenner och ettåringar och är inte alltid så lätta att upptäcka. När det är fuktigt i gräset krasar det under skosulorna.

   Förresten, om ni tänker äta sniglar ikväll, är det alltså inte sniglar ni kommer att avnjuta utan kroppen från snäckor.

   Jag har varit på studiebesök hos en snigel(snäck)producent och djuren genomgår verkligen flera avancerade moment innan de är klara för försäljning.

   Sniglar är skiftarbetare och mest i farten nattetid och i fuktigt väder. Under soliga dagar gömmer de sig för att inte torka ut och snäckorna kryper in i skalet.

   Både sniglar och snäckor trivs därför förträffligt på fuktiga och frodiga platser i trädgården, bland skräp och ogräs. A och O när det gäller snigelbekämpning är därför att sanera, att hålla gräsmattan kortklippt runt rabatter och köksväxtland och att röja vildvuxna diken i närheten.

I det frodigt fuktiga stortrivs snäckorna.

   Viktigt är även att vattning vid behov sker på morgonen och att vattna intill plantorna och inte över hela bäddarna markytan.

   Att plocka sniglarna och snäckorna för hand är faktiskt mest effektivt. Speciellt tidigt på säsongen kan man gå med ficklampa på kvällen och samla in otäckingarna i en hink, slå över hett vatten från vattenkokare eller samla dem i en påse och lägga i frysen.

Snäckor lever längre än sniglar. Tror ni det gäller även för denna trafikant?

  

Se upp för baggarna!

Liljebaggarna är redan i full gång med att sabotera våra liljor! Den lilla skalbaggen, i storlek som en smal nyckelpiga, är förvillande vacker i sin intensivt orangeröda färg. Överkroppen är så blänkande färglagd, som vore den nyligen målad med nagellack.

Vacker men farlig!

   Dessvärre är den här baggen en riktigt otäck rackare! För ungefär 10 år tillbaka i tiden, var angrepp av liljebaggar en sällsynt företeelse i min hemtrakt och jag ansåg dem som ett typiskt problem för trädgårdar i Mälardalen.

   Men för varje år har de ökat i antal och i utbredning, inte minst märks det på alla oroliga telefonsamtal.

Här är baggarna väl exponerade

  På våren kommer liljebaggen fram ur vintervilan och börjar genast gnaga på bladen på liljeväxter, så fort dessa sticker upp i rabatterna. Längre fram på sommaren dyker larverna upp och både skalbagge och larver äter på liljeblad och förstör dem, de äter även på blommorna. Många gånger blir liljestjälkarna helt kalätna och blommorna söndertrasade.

  Eftersom det nu är för sent för förebyggande åtgärder är det daglig jakt efter liljebaggarna som gäller och försiktigt smyga sig på dem. De släpper snabbt taget från bladen och faller ned på rygg på jorden och är då nästan omöjliga att få syn på. Eller också tar de till flykten med vingarnas hjälp. Jag brukar skaka plantorna försiktigt och kvickt som ögat kasta mig över baggarna som lossnar.

En trist syn!

   Mina kollokompisar tipsar om att dagligen spruta med några droppar tabasco upplöst i vatten. Blodmjöl och cayennepeppar lär också vara avskräckande, men fungerar kanske mer i förebyggande syfte, liksom att strö ut myrr på liljornas växtplats så fort tjälen gått ur jorden.

   Det finns även kontaktverkande bekämpningsmedel att köpa, men det förutsätter att man sprutar direkt på baggar och larver.

Eken som gick till historien.

I Dalarna ska det inte finnas några ekar. Dalälven är odlingsgränsen och norr om älven ska varken ekar eller råg växa och absolut inga grevar! Fast jag vet förstås att det växer en och annan ek även norr om Dalälven, men de ekarna har ett stamomfång av minimått i jämförelse med ekjättarna söderöver. Min farbror i Luleå hade planterat en ek i trädgården och varje vår var ängslan stor, huruvida eken klarat ytterligare en norrlandsvinter.

   Och beträffande råg, har vissa lantbruk midsommarråg i växtföljden. Men grevar är det i alla fall helt tomt på norr om Dalälven!

Ekträden har en speciell form med slingrande grenar som nedtill är väldigt långa.

   Med blandade känslor har jag följt följetongen om den s.k. radio/TVeken på Gärdet i Stockholm. Jag är kluven och kan varken ta parti för ekkramarnas agerande eller för trafikkontorets avgörande beslut.

   Men ett tusenårigt träd rynkar man inte på näsan åt, samtidigt som en olycka orsakad av ett fallande träd eller del av träd kan ställa till riktigt elände. Någon måste ta det avgörande beslutet och den sitsen är minsann långt ifrån avundsvärd.

Eken behåller löven kvar länge på hösten, ibland kan de sitta kvar tills de nya löven knuffar bort dem.

   Träd är oerhört viktiga i många sammanhang och har en särställning när det gäller valet av växter. Träd är städernas lunga och utgör stommen i våra trädgårdar och parker. Tack vare att träd – som exempelvis ek, ask och bok – kan uppnå sådan ärevördig ålder, blir trädet en levande länk mellan våra förfäder, oss själva och våra efterkommande.

   Linné lär ha sagt följande: ”en gård utan träd är som ett skalligt huvud utan peruk”.

   Och ett dött träd är levande med tanke på alla insekter som trivs i den speciella miljön. Flera hundra olika insektsarter livnär sig på eken. Många av dessa arter är hotade och merparten av dessa är beroende av gamla träd med murken ved.

Det finns hopp om nya ståtliga ekar! Det gäller bara att tålmodigt vänta sisådär ett par hundra år!

…..och ännu blommar rosorna!

Varje år önskar jag mig en lång och mild höst. Jag behöver verkligen den tiden för att avsluta odlingssäsongen och förbereda trädgårdens växter inför den stundande vintervilan.

   Enligt min dagbok, som förresten är förträfflig och pålitlig som facit, snöade det massor igår för ett år sedan. Jag skriver i dagboken om svettigt pulsande i djupsnö.

   I jämförelse med förra året, känns vintern ännu ganska avlägsen – förhoppningsvis!

   Jag jobbar i Stockholm tre dagar i veckan. Under promenaden från T-stationen till kontoret passerar jag genom en mindre park.

Ljuvligt blommande rosor i november!

   I parken finns flera rosrabatter och varje dag bara måste jag stanna till och beundra de blommande skönheterna. Och förundras, för visst är det häftigt med rosor som fortfarande blommar i mitten av november!

Vilken skönhet!

   Mitt eget rekord, när det gäller senblommande rosor, är sorten The Fairy som blommade 15 december, fast det är många år sedan nu.

Den marktäckande rosen The Fairy blommar länge på hösten.

   Inför vintern behöver vi pyssla om våra rosor lite extra. Nedfallna rosblad bör krattas bort, för att avlägsna eventuella övervintrande smittkällor och lägg inte bladen på komposten.

   Kupa gärna upp jorden under rosplantorna för att skydda rotsystemet mot uttorkning och kyla.

   Rabattrosor, klätterrosor, moderna buskrosor och engelska rosor brukar må bra av vinterskydd. Vanligen använder vi granris som täckmaterial. Jag förespråkar täckning med ormbunkar istället. Granris ger ett tätt täcke och barren ramlar av på jorden och kan bidra till försurning.

   Örnbräken är en vanligt förekommande, knappt meterhög, kraftig ormbunke och ett alldeles utmärkt täckmaterial för känsliga växter. Bäst är att plocka ormbunksbladen tidigt på hösten – medan de ännu står upprätt – och placera dem under tak i stora plasttunnor eller korgar, för kommande behov. En täckning med örnbräkens blad ger ett torrt och luftigt vinterskydd och avlägsnas enkelt under våren och kan då läggas på komposten.

Örnbräken är ett förnämligt material för vintertäckning av känsliga växter.

   Viktigt är dock att vänta med att lägga ut täckningen tills marken är frusen i ytan. Alltför tidig täckning gör att växterna inte invintrar ordentligt med risk för att de sedan kan frysa bort när kylan slår till.

Växtvård och växtskydd inför vintern.

Trots nät runt trädet har haren gnagt på grenarna.

Kanske lite tidigt att skriva om vintern….

Limringen fästs runt stammen på äppelträdet under hösten. Meningen är att frostfjärilshonan ska fastna när hon är på väg upp i trädet för att leta reda på ett bra övervintringsställe.

Två vintrar efter varandra har vi haft ”riktig” vinter med gott om snö, som legat kvar under flera månader. Jag brukar säja att vi haft ”bra” snö där jag bor i Svärdsjö, utanför Falun. Många protesterar förstås och menar att det absolut inte finns någon ”bra” snö!

   Men det jag avser med bra snö är att snölagret – och det var djupt! – förblev fluffigt hela vintern. Vi hade inga tödagar som kunde orsaka skare och snön sjönk inte ihop.

   Alltså hade vi porös snö hela vintern och just den snökvaliteten är perfekt som vintertäcke för växterna. Det önskar jag mig i år också, fast lite mindre mängd och helst inte förrän till första advent!

   Mycket snö i trädgårdarna kan medföra problem vid besök av fyrbenta marodörer. Djup snö gör att rådjur och harar kommer åt att gnaga högre upp på grenar och stam.  Även om vi satt på stamskydd och lindat nät runt så kan gnagskadorna hamna ovanför skydden. Gnagskador är svåra att reparera. Unga träd kan bli hårt ”beskurna” genom att skotten blir uppätna.

Stamskyddet går enkelt att fästa runt stammen. Under sommaren tas skyddet bort.

   Och under snön kan sorkarna ha kalas ostört och ställa till elände genom att förstöra växternas rotsystem. Det är viktigt att innan snön kommer röja bort gräs och örter i diken och slänter, eftersom det är här sorkarna håller till för att sedan ta sig in i trädgårdarna. Och när snön kommer bör man trampa till den under fruktträden så att den blir packad.

   Nyplanterade fruktträd är alldeles för dyrbara för att förstöras av gnagskador under vintern! Det är både onödigt och tragiskt!