Korta tankar om Christopher Hitchens

Jag satt i en taxi hem från den republikanska presidentkandidaten Ron Pauls kampanjhögkvarter i New York, där jag tittat på republikanernas TV-debatt i Iowa i sällskap med ett hundratal unga libertarianer, när jag möttes av beskedet att Christopher Hitchens har lämnat oss.

Hitchens hade fel om vissa saker – Irak-kriget; den missförstådda men ändå bångstyriga artikeln om kvinnor och mäns humor – men han hade också rätt om väldigt mycket.
Som skribent var det få som inspirerade mer.

Annons:

Byliner har samlat 144 mer eller mindre klassiska Hitchens-artiklar.

Slate har gjort ett urval av hans magasinjournalistik.

Christopher Buckley har skrivit en minnestext om Hitchens i The New Yorker.

Min spontana reaktion var att börja fundera på bristen av personer som liknar Hitchens i dagens offentliga politiska debatt i USA.
Det här klippet sammanfattar på många sätt kontrasten mellan Hitchens och just det politiska samtal som exempelvis fördes i kvällens republikanska debatt på Fox News.
Det här råkar handla om pastorn Jerry Falwell, som Hitchens inte hade mycket snällt att säga om, men det skulle lika gärna ha kunnat handla om vad som helst, eller vem som helst, som varit moraliskt tveksamt i USA de senaste decennierna.

Protester på Freedom Plaza – 2009 och 2011

För drygt två år sedan var jag i Washington DC då en av de första nationella Tea Party-demonstrationerna ägde rum där.
Demonstranterna samlades på Freedom Plaza, ett torg ett stenkast från Vita Huset, där jag då tog dessa bilder på…


…antielitism


…budskapsdisciplin


…misstänksamhet mot bidragsberoende


…och en man som bar på ett plakat med Obama på ena sidan, målad som Jokern från Batman, och på andra sidan George W Bush, också som Jokern. Han var en libertarian från South Dakota som tyckte att både Bush och Obama var exempel på samma ansvarslösa slöseri med skattepengar.

Två år senare, i oktober 2011, stod jag på Freedom Plaza igen, men då var det den amerikanska vänstern som samlats för en annan spretig och snabbt växande protest. Det som i New York kallades Occupy Wall Street döptes i DC om till Occupy K Street, efter den kända gatan i huvudstaden där många av USA:s mest inflytelserika lobbyister har sina kontor. Här är ett par bilder från DC, samt från Zuccotti Park i New York den här veckan:


…en enarmad krigsveteran som var trött på krig


…Bradley Manning-tröjor


…konspirationsteorier


…konkreta krav: mer pengar till infrastruktur.


…en farbror som bara försökte sköta sitt vanliga jobb som reklamtavla för en barbershop.

Och en liten video:

Jag skriver en längre artikel om Occupy Wall Street-protesterna som jag länkar till här när den är publicerad.

På bloggen We are the 99 percent samlas personliga berättelser från proteströrelsen.

Höjdpunkter från Vita Husets årliga pressmiddag

Höjdpunkten på Vita Husets årliga korrespondentmiddag är i vanliga fall att en inbjuden komiker driver med presidenten, medan denne sitter fem stolar bort (Stephen Colbert står för det mest klassiska exemplet i modern tid, när han drev med George W Bush).

Men i går var det snarare en oväntad gäst, Donald Trump (som var inbjuden av Washington Post), som fick det svettigast.

Trump, som tillbringat våren med att ifrågasätta att Barack Obama är född i USA, blev hånad av såväl Obama som den inbjudne komikern Seth Myers (känd från bland annat ”Saturday Night Live”).

Obama förklarade att Trump var lättad att Obama offentliggjort sitt fullständiga födelseattest:
– För nu kan han äntligen ägna sig åt de frågor som verkligen betyder något, som ”Fejkade vi månlandningen? Vad hände egentligen i Roswell? Och var är Biggie och Tupac?”

Se Obamas tal här:

Obama förlitade sig mycket på rörlig bild under sitt tal. Han visade fyra olika komiska klipp, antagligen eftersom Vita Husets kommunikationsteam vet att höjdpunkterna från den årliga middagen har ett betydligt längre liv på nätet än under kvällen då det sänds, för ett fåtal tittare på C-Span och kabelnyhetskanalerna.

Seth Myers pratade inte bara om Trump, utan fick även in ett par hyfsade Obama-skämt, som: ”Vet du vem som skulle kunna besegra Obama 2012? 2008 års Obama”.

Se Myers tal här:

Den före detta Google- och Obama-medarbetaren Katie Jacobs Stanton (numera strateg hos Twitter) gjorde en liten Trump-kupp, där hon bad om Donald Trumps autograf, på Obamas födelsecertifikat.

Hos C-Span kan man se video från hela middagen.

Thanksgiving – nu med politik

 
Det är Thanksgiving i USA i dag, den varmaste och mest gemytliga av amerikanska högtider.
Under de snart tio år jag bott här har jag haft nöjet att fira Thanksgiving med såväl republikaner som demokrater (varje familj brukar rymma åtminstone en av varje), men så vitt jag kan minnas har det varit ganska ont om politiska gräl.

Så lär det dock inte bli i år.

Det polariserande kulturkriget mellan vänster och höger, som påstods dö när Obama valdes till president, har intensifierats de senaste åren och just nu är allt politiskt i USA – till och med Thanksgiving.

Thanksgiving-traditionens ursprung, att dela med sig av överflödet av höstens skörd, brukar i vanliga fall inte politiseras, men i år hörs höga röster från den amerikanska högern som hävdar att historieskrivningen kring Thanksgiving bygger på en myt.
Den sanna lärdomen om Thanksgiving är – enligt bland andra radioprofilen Rush Limbaugh – att bönderna lärde sig att överge kollektivistiska idéer för att i stället lita på den fria, otyglade marknaden, vilket genererade de enorma skördar som gjorde Thanksgiving-överflödet möjligt.


Bland Tea Party-rörelsen är den här alternativa historieskriviningen populär. Journalisten Kate Zernike, som skrivit en bok om Tea Party-aktivister, förklarar bakgrunden till deras syn på Thanksgiving här.

En annan faktor som lär bidra till politiserandet av Thanksgiving är att mer än 20 miljoner amerikaner flyger i USA under den här helgen, just när myndigheten för flygsäkerhet infört en ny, kontroversiell säkerhetsrutin där passagerarna röntgenscannas och visiteras innan de får boarda flygplanen.
För en konservativ rörelse som för närvarande protesterar mot all form av statligt inflytande är det svårt att hitta en tydligare symbol för problemet med Washington än myndigheter som fotograferar dig naken och visiterar dig.

Att värna om medborgarnas integritet var inte högprioriterat bland republikanerna under Bush-Cheney-eran (med undantag för ett fåtal libertarianer) men nu anser de att regeringen gjort ett grovt övertramp, som hänger ihop med demokraternas ekonomiska politik.
Ett av Tea party-rörelsens vanligaste motton är ”Don’t tread on me” – de vill bli lämnade ifred av staten, såväl på flygplatsen som på banken och i hemmet.
 
Fox News presenterade nyheten om den nya flygsäkerhetsrutinerna med en bild på Barack Obamas spretande hand och rubriken ”Obamas hand i ditt skrev”.
En läsare gör omedelbart kopplingen mellan statligt övermod i ekonomisk politik och i säkerhetspolitiken: ”[Obama] har inte bara sina händer i våra skrev, han har även händerna i våra plånböcker”.
 
På Twitter ger en sökning på TSA – USA:s myndighet för transportsäkerhet – just nu ett par hundra resultat i minuten, en intressant live-inblick i folkstormen mot de nya säkerhetsrutinerna.