What are you doing in my room??

Jag har tagit in på ett billigt hotell på Jaffa Street i Västra Jerusalem. Hotell är kanske att ta i egentligen. Det är ett kombinerat hotell och vandrarhem. Handdukarna är solkiga och har fläckar som aldrig kommer att gå ur, men jag har eget rum med både toalett och dusch.

Nu tänker du kanske att det är synd om mig och att den ekonomiska krisen är så djup på DN att korrespondenterna tvingas ta in på vandrarhem. Jag kan i så fall genast lugna dig. Det är inte alls synd om mig och jag har själv valt hur jag ska bo under min vistelse i Israel och Västbanken.

Det finns fördelar med billiga hotell. Billigt hotell betyder mer pengar över för nya resor. Billigt hotell betyder också möten med andra människor än journalister, affärsmän och organisationsfolk.

Men det finns nackdelar. Jag var just med om en sådan.

Jag släntrar ned för den rangliga trappan som leder till receptionen och möts av en gammal man som undrar om jag ska gå ut. Han pratar mycket dålig engelska, men den är inte sämre än min hebreiska. Jag nickar och han tecknar på internationellska att han ska städa mitt rum och tar min rumsnyckel. Jaha, tänker jag och fortsätter ut.

Jag hinner komma en bit innan min långsamma hjärna äntligen hinner i kapp… Eh, var han verkligen hotellets städpersonal? Och var hade han i så fall sin dammsugare?

Jag rusar tillbaka in i hotellet och frågar den unge mannen i receptionen om den gamle mannen hör till hotellet. ”Nope”, blev svaret.

Jag slänger mig då upp för trappan och trycker upp dörren till mitt rum.

Där inne möts jag av en oväntad syn. Mannen är inte ensam. Med honom finns en kvinna med arabiska kläder. Eller de kläder som fortfarande finns kvar på henne, för hon håller nämligen på att klä av sig helt näck. Mannen eller kvinnan har dessutom slängt undan mitt sovlakan så underlakanet ligger blottat.

-What are you doing in my room? Undrar jag lite uppjagad och försöker på ett värdigt sätt ta kontroll över situationen.

-You said you were going out, säger mannen liksom lite anklagande.

-Eh yes, but I don’t want you in my room. Och jag vill verkligen inte att du och en prostituerad ska göra det i min säng. Det där sista sa jag aldrig högt. I stället föste jag ut kvinnan genom dörren. Hon hade redan börjat ta på sig kläderna lite förnärmat.

Ja, jag vet, jag är ett blåbär. Jag får skylla mig själv som lämnar bort min nyckel så där.

Jag tycker om mitt hotell i alla fall. Men jag tror att jag ska checka in på svenska kyrkans Thabor House i morgon. Jag måste i vilket fall lämna mitt rum och det som erbjöds mig här på Jerusalem Hostel var en liten barack, med plats för en säng på hotellets tak. Billigt och romantiskt sa receptionisten. Men jag kände mig lagom romantisk med hänglåsnyckeln i min hand uppe på det stekheta taket, kryssande mellan tomma ölburkar och ett rapande gäng tonårsturister. Det får bli kristet i morgon!

 

”Billigt och romantiskt.”