Låg rock’n roll-faktor

Så här i EU-valstider klagas det mycket på bevakningen av EU. Parlamentariker tycker inte att de får tillräckligt med utrymme i media och journalisterna är dåligt insatta, i alla fall under perioden fram tills det är val. Det är naturligtvis sorgesång för en Bryssel-korrespondent som försöker göra sitt bästa. Men tidningar är kommersiella produkter som satsar på vad som säljer och alldeles uppenbart väcker ett amerikanskt presidentval större intresse både bland chefer och läsare än ett val till EU-parlamentet.
Vad är väl EU-parlamentets högsta höns, Hans-Gert Pöttering, i jämförelse med Barack Obama? Ja, vem vet ens hur Pöttering ser ut? (Gråhårig med glasögon)
Rock’n-roll-faktorn kunde definitivt vara högre.
Nu är valet igång och trots stora satsningar i många medier verkar valdeltagandet inte bli särskilt högt. Ändå kanske en EU-parlamentariker har mer makt än en riksdagsledamot i opposition som skriver motioner som aldrig har en chans att gå igenom. EU-parlamentarikerna måste ständigt kompromissa för att komma någon vart och då kan en enskilt engagerad politiker få mycket att säga till om.
Men kanske är det där skon klämmer. När en kompromiss är gjord kan det vara svårt att exakt se vem som har bidragit till vad. Och här är inte bara parlamentariker inblandade. Även EU-ländernas regeringar och EU-kommissionen gör sitt i uppgörelserna. Att exakt bena ut vilka som bidragit till vad är inte alltid lätt. Därför kanske det är ett framgångsrecept att som Piratpartiet satsa på en fråga och kompromisslöst hålla sig till den oavsett vad som händer. Det kanske inte ger så mycket resultat, men väljarna vet var de står. I en fråga i alla fall. Resten av de saker i livet som berörs av beslut i EU-parlamentet, som miljön och regler på arbetsmarknaden, lämnar de i händerna på andra.
Hur framgångsrik den strategin är visar sig på söndag.

Annons:

Två coola killar. Eller kanske en.

Vältajmad promenad av Paggan

Vi journalister sitter eller står ofta och väntar på olika ministrar eller andra dignitärer här i Bryssel. De håller möten som nästan alltid drar ut på tiden. Det är luncher som pågår till sex på kvällen eller middagar fram tills midnatt. Ja ibland kan middagarna sträcka sig längre än så, toppmöten kan pågå till fem på morgonen om det är kniviga frågor som ska lösas.
I torsdags kväll dinerade den svenska ministern med ansvar för forskning, Lars Leijonborg, på hotell Leopold i Bryssel. Under middagen hoppades han få ett efterlängtat besked om att Lund får ansvar för att bygga en neutronanläggning, ett prestigeprojekt som tarvar 13 miljarder kronor.
När vi svenska journalister vankade av och an i väntan på att ministrarna skulle avsluta sin middag,  kom plötsligt en före detta minister gåendes förbi, Leif Pagrotsky. Han har själv haft ansvar för den fråga Lars Leijonborg nu verkar föra i hamn och sade sig av en händelse bara ha gått förbi.
Sveriges television tog tillfället i akt och ställde några frågor till Pagrotsky. Något som tycktes störa Leijonborg som när mötet var klart förbryllat frågade: men vad gör Pagrotsky här? Kanske orolig att strålglansen på honom skulle bli svagare med andra svenska politiker i närheten.
Men vad gjorde han där? Enligt egen uppgift hade han bara tagit en promenad från centrala Bryssel mot sitt hotell när han passerade och upptäckte att Sveriges Television stod och filmade middagsätande ministrar genom glasrutorna till hotellet.
Så fick Pagrotsky ändå vara med på ett litet hörn när Lund till sist såg ut att få klartecken för att bygga ESS-anläggningen.

Den som stannar på sofflocket får böta

Bara ett par veckor återstår nu. Mellan 4 och 7 juni har runt 375 miljoner EU-medborgare rätt att rösta in sina kandidater till Europaparlamentet.

Frågan är hur stort intresset är. Runt 122 miljoner såg finalen i ett annat Europa-samarbete, eurovisionen. Klarar de av att nå upp till det?

Det är frågan. Här i Bryssel pågår kampanjandet för fullt. Men mest ser jag kandidater för de lokala valen, som hålls samma dag som valet till EU-parlamentet. Torgen är fulla av tält där lokala politiker håller möten och bjuder på champagne.

Det är också de lokala striderna, som språkfrågan, som dominerar nyhetsflödet. Stort är att ett parti som lanserar sig som Belgiens första tvåspråkiga parti, ProBruxsel, ställer upp. Partiet varvar sina listor med fransk- och nederländskspråkiga kandidater. Något som inte varit lätt, eftersom lagarna säger att alla partier som ställer upp i tvåspråkiga Bryssel ska ha endast enspråkiga listor. Partiledaren har kallat projektet en resa till Absurdistan.
Här i Belgien lär i alla fall valdeltagandet bli högt i alla val. Röstning är obligatoriskt och den som stannar hemma på sofflocket får böta.

Samtidigt verkar trots allt intresset för EU-frågor vara högre i Belgien än på många andra håll.
En undersökning publicerad av mediebolaget flandersnews.be visar att 54 procent av belgarna är intresserade av EU-valet, jämfört med bara 46 procent i EU i snitt. Ännu högre var intresset i grannlandet Luxemburg.

Kan det kanske ligga ett egenintresse här? Både Luxemburg och Belgien skördar frukter av EU-samarbetet genom att stå för möteslokaler och husera horder av tjänstemän som jobbar för parlamentet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten. Restauranter kan gnugga händerna åt besöksfloderna av politiker och diplomater, hotellnäringen får sitt. Lobbygrupper strör pengar omkring sig och ska äta och sova de också.

It´s all about the economy stupid, som de brukar säga på andra sidan Atlanten.

Boonen tar ett avbrott och ska söka hjälp mot kokainsuget

Det är med andan i halsen jag cyklar till kontoret om morgnarna, rädd att hjulet ska fastna i en spårvagnsräls eller att någon ska slänga upp en bildörr framför ansiktet på mig. Men hittills har jag klarat mig i den röriga Bryssel-trafiken där de cykelbanor som finns är stora undantag.
Ofta finns det en cykel målad i asfalten, men den är mitt i vägen.
Men belgarna är cykelentusiaster och särskilt på söndagarna visar sig detta då de beger sig ut i skogen med full cykelmundering och karta. Även den professionella cykelsporten hör till stoltheterna och före detta proffset Eddie Merckx är en landshjälte.
Därför är det med sorg som Belgien har kunnat följa historien om den populäre proffscyklisten Tom Boonen, som inte klarat sig, utan visat sig ha testat positiv för kokain vid tre tillfällen. Boonen har flera skalper på sin hylla och har bland annat varit världsmästare i linjelopp.
Nu tar han ett avbrott och säger att han ska söka hjälp mot kokainsuget som han hävdar kommer en gång om året när han har druckit för mycket alkohol. Stallet Quick Step står bakom Boonen som tidigare varit i blåsväder då han haffats för fortkörning med alkohol i kroppen.
Förra året missade Boonen Tour de France för att han testat positivt för kokain.

Mycket skvaller om vem som egentligen leder EU:s möten nu

Det gick en lättnadens suck genom Bryssel-korridorerna i veckan. Medan regnet duschade gatorna med ovanligt hårt tryck tyckte EU-vännerna sig ha undgått en riktig kalldusch. Beskedet som fick dem att andas lättare var att Tjeckiens EU-kritiske president Vaclav Klaus inte tänker basa över toppmötet i Bryssel i juni.
Det är mycket skvaller om möten och vem som leder dem i EU-kretser sedan Tjeckien, som håller i EU:s ordförandeklubba, bytte regering i förra veckan.
Oron med Klaus var att han skulle ställa till det i diskussionerna om vilka garantier som Irland ska få när landet röstar om Lissabonfördraget en andra gång senare i år. Klaus vill överhuvudtaget inte ha något Lissabonfördrag.
Men nu blir det i stället den nye tjeckiske premiärministern Jan Fischer som ska leda mötet.
Han ärade för övrigt Bryssel med sitt första utlandsbesök som premiärminister i veckan.
Och Fischer framstod som den statistiker han är, tidigare tjänst var som generaldirektör för Tjeckiens motsvarighet till SCB, när journalister fick möta honom och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i ett så kallat VIP-corner, alltså ett hörn för väldigt viktiga personer.
VIP-corner-träffarna innebär vanligen att Barroso och hans gäst säger något förberett och för det mesta insmickrande om den andra parten. Därefter brukar den samlade presskåren få totalt tre frågor att dela på. Numera är de gamla trätalarstolarna för vipparna utbytta mot modernare ljusgrå med EU-flaggan i fronten. Men nytt möblemang verkar inte påverka retoriken.
Barroso förklarade att Tjeckiens hittills varit mycket lyckosamt som ordförandeland i EU, en mening som han yttrat om alla ordförandeskap jag har varit med om. Vad är då så lyckosamt med ett ordförandeskap där regeringen efter förtroendeomröstning bytts ut och ett nytt oförberett gäng kastas in? Tjeckien har lyckats få igenom 49 lagstiftningstexter, förklarade statistikern Fischer allvarligt och lovade att fortsätta på den lyckosamma banan.
Så berättade han förtroendefullt att han och Barroso har utbytt telefonnummer med varandra. Och förklarade längtansfullt att han önskar mer här i världen gick att mäta med siffror.