Barnen på Haiti jag inte kan glömma

Mer än tre månader har gått sedan Haiti drabbades av den stora jordbävningen. Den senaste veckarn har världens uppmärksamhet naturligt nog fångats av vulkanaskan från Island som har lamslagit Europas flygtrafik. Men Haiti finns kvar, katastrofen där är ständigt pågående. För min del kan jag inte heller glömma en del av de människor som jag mötte under två reportageresor till Haiti. I första hand de anhöriga till 15-åriga Fabienne, flickan som polisen sköt ihjäl i tumultet dagarna efter jordbävningen.

Och så de föräldralösa barnen, och särskilt en liten pojke utan namn.

Annons:

Mer än en månad har gått sedan lille C’est la vie, som han kallades för, räddades till livet. Misshandlad och ensam i världen levde han i en kvinnas våld i ett av tältlägren vid det raserade presidentpalatset.  Historien om hur DN:s utsända – jag och Paul Hansen – såg till att den undernärda och apatiska pojken hamnade i säkerhet i en SOS-barnby utanför Port-au-Prince trycktes i DN den 20 mars och skapade ett enormt intresse. Inte någon gång under min journalistiska bana har ett reportage gett så mycket gensvar från rörda och tacksamma läsare, trots att artikeln endast publicerades i papperstidningen. I webbtidningen har den inte förekommit, i enlighet med DN:s policy att endast en mindre del av tidningens artiklar läggs ut för gratisläsning på nätet.

Många läsare har hört av sig, för att få veta hur det har gått för C’est la vie. Jag har regelbundet kollat av med presschefen Line Wolf Nielsen i SOS-byn, och kan rapportera att det går åt rätt håll med pojken. Efter det första läkarbesöket bekräftades att pojken var undernärd, men det visade sig att han också hade malaria sedan tidigare. Han fick en specialdiet, började gå upp i vikt och sov gott på nätterna. Han var till en början ännu fysiskt svag och inaktiv. Några veckor senare skrev Line  att pojken ännu inte var så stark att han kunde gå själv, men att han var i mycket bättre skick. Han har också fått ett riktigt namn.

Häromdagen skickade Line en blogg-länk till mig om pojken där hon skriver att hon inte har sett C’est la vie på en tid, och att har förändrats så mycket att han är svår att känna igen. ”Kan det vara samma barn?”, frågar sig Line.

I stället för ett nedstämt, uttryckslöst, storögt barn ser hon ett runt och glatt ansikte. För första gången ser hon ett leende. ”Vad en månad gör för skillnad i en liten pojkes liv! Om bara de svenska journalisterna kunde se honom nu. Jag är säker på att de skulle vara glada över att de kunde ha haft problem med att känna igen honom”, avslutar Line Wolf Nielsen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Heder till alla som gör vad ni kan!

Emma, 16:37, 23 april 2010. Anmäl

Reportaget ni gjorde om den lilla pojken var starkt gripande. Er insats gör mig glad och det är underbart att han fått "ett nytt liv". Hoppas att Haiti kommer på fötter och att folket i framtide får det bättre än de haft det historiskt.

Esther Lind, 14:02, 23 april 2010. Anmäl

Tack alla som lagar "trasiga" ungar.Det behövs att nån skriver hur viktig varje liten människa är.

Birgitta Andersson, 06:21, 23 april 2010. Anmäl

Obama använde 22 olika pennor

Washington. Det var några saker som jag uppfattade som anmärkningsvärda när jag följde den stundtals högtidliga ceremonin i Vita huset då president Barack Obama signerade den 2.650 sidor tjocka lagtexten som i grunden kommer att förändra USA:s sjukförsäkringssystem.

Det första var när vice president Joe Biden, inte ens i denna historiska stund, kunde hålla sin tunga i styr. Eller han kanske var särskilt tagen av ögonblicket allvar?

Efter att stolt ha introducerat presidenten och sagt några vackra hyllningsord, lutade han sig fram till Obama och sade, så att tv-kamerornas mikrofoner registrerade det: ””This is a big fucking deal!” (det här är en j-a stor sak!).

Att använda F-ordet är naturligtvis utbrett i USA, även i Vita huset. Ingen reagerar väl längre i vardagslag, men i officiella sammanhang – och självklart i teverutan – är det en helt annan sak. I teve ersätts F-ordet
ofta med ett ”bleep”.

Presidenten, mer medveten om att alla ögon och öron var riktade mot honom, såg ut som om han bitit i något surt. Han besvarade inte Bidens verbala blunder och övergick till sitt officiella tal. Men i dagens värld sprids saker snabbare än blixten. Det finns redan t-shirts ute med Bidens senaste fadäs tryckt på.

Nästa sak som konfunderade mig under ceremonin var att Obama undertecknade sjukvårdslagen med 22 olika pennor. Han plitade dit en halv bokstav i taget, och bytte därefter penna. Först undrade jag om bläcket tog slut i
penna efter penna, men så småningom berättade en mer erfaren kollega att det Obama gjorde var att följa en gammal tradition. Ända sedan Franklin Roosevelts tid har flera pennor använts när viktiga lagar signeras. Varje
penna som används blir ett viktigt föremål i sig självt, och då kan den användas som minnesgåva till någon som har varit med om att jobba fram en historisk lag.

Senare ser jag i Time (tidskriftens webbsajt) att Lyndon B. Johnson använde 75 olika pennor när han skrev på medborgarrättslagen 1964, och att en av dem skänktes till Martin Luther King.

Men även med 22 pennor tog undertecknandet så lång tid att jag inte kunde undgå att bli påmind om att Obama är vänsterhänt. Det är han inte ensam om bland tidigare presidenter och presidentkandidater. Obamas motståndare 2008, John McCain, är vänsterhänt. Och i valet 1992 inträffade det märkliga att alla tre kandidaterna – George H.W. Bush (den äldre), Bill Clinton och den oberoende Ross Perot – skrev med vänster hand. Men de var inte de enda i modern tid. Även Harry Truman, Gerald Ford och Ronald Reagan var vänsterhänta. Med tanke på att kanske tio procent av befolkningen beräknas vara vänsterhänt, så är denna ”avvikelse” kraftig överrepresentation bland invånare i Vita huset.

Min blygsamhet förbjuder mig att avslöja vilken hand jag använder när jag skriver. Jag kan säga så mycket att jag inte är störd av att George W Bush är högerhänt.

Nu återstår att i senaten göra vissa justeringar av tveksamma saker i lagtexten. Republikanerna har lovat att försöka förhala detta beslut så länge de kan, men också att försöka ändra några punkter jämfört med det tillägg som röstades igenom i representanthuset i söndags. I så fall, är baktanken, måste tillägget återgå till resentanthuset ännu en gång, och det skulle fördröja det hela ytterligare. Bland de mest originella tillägg som republikanerna försöker smyga in är att förbjuda ”erectile dysfunction drugs to sex offenders”, eller på svenska: potenshöjande mediciner till sexbrottslingar. Kan de demokratiska senatorerna motstå det?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Så okunnigt! Time Magazine (USA) ska inte förväxlas med Times (UK).

Big f.....g deal, 01:49, 25 mars 2010. Anmäl

"Senare ser jag i Time (tidskriftens webbsajt) att Lyndon B. Johnson använde 75 olika pennor när han skrev på medborgarrättslagen 1964" <br/>Det kanske även är Times som var din "erfarne kollega" som berättade varför Obama använde 22 pennor, eftersom Times har ju en stor artikel om detta.

La, 23:58, 24 mars 2010. Anmäl

vad använder dom för pennor för att skriva under?

david, 19:39, 24 mars 2010. Anmäl

Vad är det för en löjlig kommentar om författarens egen vänsterhänthet?

Jaha, 18:12, 24 mars 2010. Anmäl

@Gustav och Ärne; Svensk hostmedecin tas väl knappast för att framkalla hosta? <br/>För att inte tala om formuleringen, känd från allehanda sketcher, "för fett hår" på schampoo-flaskor.

Pettsson, 16:18, 24 mars 2010. Anmäl

@Gustav <br/>I dess engelska mening är det potenshöjande mediciner. Det är ju trots allt lite skillnad på svenska och engelska. <br/>Skulle de istället verkligen mena potensnedsättande skulle det nog stå typ erectile dysfunctional drugs eller nåt liknande. ah, nånting i allafall.

Ärne, 15:03, 24 mars 2010. Anmäl

"Erectile dysfunction" betyder väll nedsatt potens, inte potenshöjande?

Gustav, 14:23, 24 mars 2010. Anmäl

Statistiskt så behöver inte US presidenters "hänthet" vara en överrepresentation utan en normal representation av slump. Däremot verkar Obama's etnicitet vara unik bland presidenter och kan uppmärksammas. <br/>[Hänthet är ett mysterium AFAIU. Våra närmaste levande släktingar verkar också ha det, och liksom hos oss är det inte 100 %. Men förutom nyttan av att ha en dominant sida så verkar biologin inte ge några extra för- eller nackdelar.]

Torbjörn Larsson, OM, 14:13, 24 mars 2010. Anmäl

USA – ett land i Tredje världen

Det var en av mina föregångare som DN-korrespondent i Washington som en gång sade att USA är ett fantastiskt land, med underbar natur och sevärdheter och fascinerande människor. Men så lade han till: Glöm inte att USA är ett land i Tredje världen.
Det har jag redan efter ett par veckor, i det som maktpolitiskt är ”världens huvudstad”, erfarit på flera sätt. Det kan handla om små detaljer som att det ofta är omöjligt att betala räkningar över nätet. I stället tvingas man använda små papperslappar som läggs i ett kuvert och postas. Betalningen försenas med veckor.
Hanteringen kallas för checkar. Det är ungefär lika modernt som när demokraternas senatsledare använder ”N”-ordet om afroamerikaner.
Värst är förmodligen telefonsystemet, som gör det svårt att tro att den första telefonen faktiskt skapades i USA. För att skaffa ett mobilabonnemang i Sverige lyfter man på luren och hela kontraktet (bestående av en inspelad konversation) är klart på ett par minuter.
Inte så enkelt här.
Man måste inställa sig personligen på ett av bolagets kontor, utrustad med ett Social Security Number (som jag dessförinnan väntat på i tre månader) och en stor summa pengar. Sedan tar det  ungefär en timme – och travar med dokument att signera innan det är klart.
När den utmattande processen är över går man hem och äntligen kan man ringa. Till redaktionen i Stockholm.
Nej, inte så enkelt här.
Jag slår numret, det plingar till i örat, och en automatisk röst meddelar att ”det internationella samtal du försökt ringa är inte tillåtet från denna linje”.
Det måste vara något fel. Jag försöker med bolagets kundtjänst, och där får jag veta att jag inte får ringa till utlandet. Det går för sig först sedan jag har haft abonnemanget i tre månader.
Först tror jag att jag hört fel. Men hon upprepar att det är så, enligt någon bestämmelse som hon läser upp. Jag frågar då vad hon har för råd att ge. Vad ska jag göra om jag vill ringa utomlands? Det blir tyst i andra änden. Hallå?! Nej, hon har inget svar.
Här måste jag citera Thomas Friedman, författare och kolumnist på New York Times, som besökte Köpenhamn under FN:s klimatkonferens i december. Han konstaterade hur nedstämd han blev när han kom hem till USA från det högteknologiska Danmark, där han åkt förarlösa tåg och telekommunikationerna fungerade. Med mobilen kunde han ringa över hela världen: ”Att resa från Danmark till USA var som att förflytta sig från Jetson till Flintstone. Efter att jag landat på Newark Airport försvann mobilsignalerna hela tiden under tågresan från New York till Washington DC.”
Thomas Friedman menar att USA måste ta itu med sin modernisering och satsa på ”grön” modern högteknologi för att inte bli omkört av Kina, Indien och Brasilien. Så sant.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (26)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 26

http://www.djjunior.se/blog/archives/2802

Minna, 22:50, 14 januari 2010. Anmäl

Plötsligt framstår Mexico där jag bor som high Tec. Här kan man använda mobilen mitt i öknen. (För det mesta) Och jag har då aldrig blivit hindrat att ringa någonstans med min lur. Det tog ca 10 minuter att skaffa ett mobilabb och det enda de krävde var att jag hade en adress(rimligt) samt mitt uppehållstillstånd, som tog en knapp månad att få. Jänkarna är förlorade i sin egenintalade storhet.

Facebookanvändare, 05:54, 14 januari 2010. Anmäl

(borde nog ha räknat alla tecknen...) <br/>Utan svenskt bank kort eller svensk address så kan man nästan glömma att använda svensk näthandel - där många företag fortfarande använder fakturor! Det är väl lika gammalmodigt som checkar. Njut av utlandsvistelsen, det ger perspektiv. Och glöm inte, att när du väl är hemma igen, så lovar jag att du kommer att hitta saker i Sverige som irriterar lika mkt!

KittyKat, 23:19, 13 januari 2010. Anmäl

Efter en fjärde utlandsflytt, denna gången till Kanada, så kan jag förstå frustrationerna, även om de kanske inte är korrekta (det är alltid lätt att peka finger, speciellt om man nu befunnit sig i landet lite längre, eller om man har haft bättre tur med information från bekanta el. kollegor. Nog sagt). En sak vill jag dock påpeka, och det är att Sverige inte är fullt så högteknologiskt som författaren kanske ser det. Svensk näthandel är milsvidder bakom t.ex. Storbritanniens utbud och "userfrie

KittyKat, 23:13, 13 januari 2010. Anmäl

Ett par kommentarer om hans felaktiga observationer. <br/>1. Det går alldeles utmärkt att betala räkningar på internet. Jag betalar samtliga mina räkningar på nätet, både privat och till företag. <br/>2. Att få ett personnummer tar ett par dagar. Ring social security, säg din mors flicknamn och du får ditt nummer. <br/>3. Välj rätt operatör. Skaffa abonnemang på nätet tar 5 min max, gå till butik och hämta telefon. <br/>4. Olåsta telefoner köps i en elektronik kedja, ej operatörens butik dummer, och välj vilken du

ANP, 14:47, 13 januari 2010. Anmäl

För att klara sig bra som möjligt i ett land, gäller det att känna till hur landet fungerar. Michael Winiarski räknar med att känna till hur saker fungerar i USA från dag 1, och allt är precis som i Sverige. <br/>I princip har han fel på samtliga punkter.

ANP, 14:39, 13 januari 2010. Anmäl

Aha-upplevelserna är många som nybliven utlandssvensk, så är det för alla oavsett vilket land man flyttar till. Upprörd blir man när man upptäcker att de rationella tekniska nordiska ländernas utveckling har kört på i speed-fart men inte så i andra länder. Men vi är underutvecklade i familjesammanhang, nätverk, communities där USA accepterar mångfald. I delar av Afrika kan man betala fakturan i mobilen, kan vi? När nätet faller är intuitionen och inkopplingen till hjärtat det bästa sättet att

Intuitiv i Sibirien, 13:33, 13 januari 2010. Anmäl

Ja, för att Wikipedia är en säker källa till kunskap...:-)

P, 13:19, 13 januari 2010. Anmäl

Faktafel. <br/>Mnja, den första telefonen uppfanns i Italien, se wikipedia Telefonen uppfanns av italienamerikanen Antonio Meucci som konstruerade den första telefonen omkring 1849. Den demonstrerades 1860 för en italienskspråkig tidning i New York. Han ansökte om patent för sin teletrofono den 28 december 1871, men i brist på pengar förmådde han inte betala för ansökan. Vid den tidpunkten försörjde han sig och familjen med socialbidrag och hans fru lära ha sålt hans apparater för att få in pengar.

Maskulinist, 13:01, 13 januari 2010. Anmäl

Olbap, <br/>Och bankirerna på Wall Street tillät sig att plundra presumtiva husägare, med utsikt att göra stora klipp, till den milda grad att när bubblan sprack, hela världsekonomin fick vara med och betala. Det kallar jag FRIHET.

Dacke, 12:35, 13 januari 2010. Anmäl

Klaustrofobisk känsla på iranskt nät

Frustrationen växer när nätet dyker. Jag är inte i Iran första gånger, och är införstådd med att man aldrig kan veta när landets sega internet fungerar. Och även om jag aldrig har betraktat mig som extremt uppkopplingsberoende är det denna gång viktigt att komma igenom. Jag har ett reportage att sända hem, men hotellets trådlösa nät går ner hela tiden. I ett annat rum sitter fotograf Sanna Sjöswärd och försöker tanka över sina bilder (det går bättre). De vänliga männen i receptionen är medkännande, förser mig med olika lösenord och ordentliga lappar om var det hela kostar per dygn (uppemot 100 kronor uppskattar jag att de många tusen rialen ska omvandlas till). Jag säger lite surt att jag inte har lust att betala för en tjänst som inte fungerar.

Internet via mobilen? Det kan man glömma i Iran. Jag vet inte om det är så av tekniska/ekonomiska skäl eller för att myndigheterna lättare ska kunna övervaka misstänkta uppkopplingar.

Till slut öppnar sig nätet – för en stund – och en underbar lättnadskänsla infinner sig. Jag kan skicka artikeln. Men när jag sedan ska gå in på några webbsajter återfinner sig den tidigare kvävningskänslan. Jag vet att regimen släckte ner den populäraste kontaktsajten Facebook på iransk mark för några dagar sedan. Jag gick på president Mahmoud Ahmadinejads presskonferens i går, och på en fråga om Facebook sade han sig inte hört talas om att den var stängd. Som av en händelse var den öppen igen i morse, också denna gång utan förklaring.
Den egna tidningens webbsidan dn.se går att läsa, men när jag försöker kolla på konkurrentbladet SvD kommer en märklig bild upp på skärmen:

Av en outgrundlig anledning är Svenskans nätsida bortfiltrerad. Och när jag vill se vad kollegerna på Sveriges Radio har för sig blir det en annan, lika blockerande bild:

Den kvävande klaustrofobiska stämningen återkommer. Några skäggiga farbröder sitter uppenbarligen i ett kontrollrum någonstans och blockerar webbsidor som de anser att medborgarna inte är mogna att läsa. Att det förestående presidentvalet skulle framstå som mindre riggat med högre grad av yttrandefrihet tänker de inte på.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Pröva OpenDNS, den biter på censuren i vissa länder, t ex i Taiwan. Dock inte i Kina, som är lite bättre på sånt (med gott stöd av Google, Microsoft och Yahoo!) <br/>Lite pinsamt för DN:s utrikesrapportering att SvD och SR är blockade i Iran, men inte ni. Jag tror ni är för tama

Harald, 03:12, 29 maj 2009. Anmäl

Precis som föregående talare så krävs det inte ett "hemskt" land som Iran för sådant här, Sverige uppvisar tydliga tendenser i samma riktning och Australien är redan där.

08, 23:40, 28 maj 2009. Anmäl

@Henrik Ohlin, 17:38, 28 maj 2009 <br/>"Man behöver inte åka hela vägen till Iran..." - utan ta en kort liten avstickare till Australien?

Messerschmitt, 22:47, 28 maj 2009. Anmäl

Vi har ju samma censurerande farbröder här i Sverige. Om man tar det sk barnporrfiltret som exempel så har merparten av de blockerade sajterna inget med barnporr att göra. Den finns spridd ute på nätet, trots försök att blockera det så det står var och en fritt att kontrollera detta. <br/>Det var ju inte speciellt längesedan man skrattade åt kinesernas försök att censurera och kontrollera internet. Idag är vi där också där sajter censureras och all internettrafik skall loggas och sparas, och det dessutom ges privata intresseorganisationer befogenheter som inte ens polisen får. <br/>Vi har rättegångar med jäviga domare (T.N.), och förundersökningar med mutade poliser (J.K.) som får arbetsfri avlöning av mediebolagen som tack för förättat värv (W.B.). <br/>Sverige. Idag. Så vi kanske skulle rikta blickarna och uppmärksamheten mot våra egna politiker och övervakare innan vi ler i mjugg åt Kina och Iran...

ChX, 17:49, 28 maj 2009. Anmäl

Censur är alltid ett hot mot demokratin, det säger sig själv. Men man behöver inte åka hela vägen till Iran för att stöta på den. <br/>Frågan är om slumpmässig masscensur är bätttre än 'punktcensuren' i t.ex. Australien.

Henrik Ohlin, 17:38, 28 maj 2009. Anmäl

Och detta talar de om att införa i Sverige/EU också... För att upprätthålla våra rättigheter, rätten till att inte dödas av terrorister... Eh, inskränka en rättighet (yttrandefrihet) för att upprätthålla en annan (livsrätten)? Tankevurpa en masse.

Calandrella (Webbsida), 15:28, 28 maj 2009. Anmäl

Proxxy-tjänster brukar fungera för att komma runt sånt där....

Gustaf, 14:19, 28 maj 2009. Anmäl

Snart i ett land nära dig.

JohannesK, 14:09, 28 maj 2009. Anmäl

ungefär som i Sverige alltså.

benno, 14:02, 28 maj 2009. Anmäl