Lördagskolumn i DN Stockholm: Elektricitet, en ljus idé

Det fanns två problem med satsningen ”Stockholmsjul”, där 671 647 led-lampor engagerades för att lysa upp i city. Det ena var att arrangören City i samverkan hade samverkat lite för dåligt och sålt ut lite för mycket. Vilket bland annat ledde fram till att en överraskad Ulla Hamilton (M) ceremoniellt avtäckte en (förvisso ljus) plastkula med amerikanska filmbolagsekorrar på Svampen och fångades på en redan klassisk bild inträngd mellan två maskotar i gnagardräkt. (Ekorrarna deporterades snabbt till Norrmalmstorg. Vart den ansvariga projektledaren deporterades vet nog bara Ulla Hamilton.)

Annons:

Det andra problemet var att man tog bort ljussatsningen när julshoppingen var över.

Varför jag tar upp det här nu, fyra månader och en vårdagjämning senare? När vi enligt lag just förlängt kvällsljuset och går mot en tid då vi knappt har mörker alls? På grund av den massivt marknadsförda ”Earth hour”, givetvis.

I kväll klockan halv nio förväntas du och alla andra med världssamvete släcka fönsterlampan och ägna en timme åt att kontemplera över miljön och klimatet. Som om det var förekomsten av elektricitet som plågar jordens utsatta, och inte tvärtom. Som om det var förekomsten av belysning som skapar otrygghet i staden, och inte tvärtom.

Men visst, tanken är god. Klimatsamvete är bättre än samvetslöshet. Ett slag i luften är bättre än ett skott i foten. Det är bättre att Danny Saucedo uppträder utan sin blinkande schlagerdräkt än med, vilket vi får utgå från är fallet vid kvällens ”Earth hour show” i Filadelfiakyrkan.

En kompromiss borde vara möjlig här. Jag lovar att släcka lampan flera gånger i timmen om vi i gengäld får en rejäl året runt-satsning på belysning i parker, längs gångvägar och på fasader. Helst utan amerikanska filmbolagsekorrar.

S-ledargrafen

I dag publicerar DN den senaste opinionsmätningen från institutet Ipsos (tidigare Synovate). Socialdemokraterna gör ett nytt jätteryck och noterar 35,6 procent – en ökning med över sex procentenheter och högre än Göran Perssons sista valresultat från 2006. Väljer man att se the constellation formerly known as De rödgröna som en enhet får denna enhet egen majoritet, medan alliansen noterar sitt lägsta stöd sedan april 2010.

Vad det beror på? Det finns garanterat lika många förklaringar som det finns mediefrekventa statsvetare. The Viktor Report vill dock tillföra en egen teori, som vi baserar på studier av hur det stora oppositionspartiet agerat sedan Göran Perssons avgång. Redovisas nedan.

Exit Tolgfors. Och nu då?

Sveriges försvarsministrar är inget vidare på att försvara sig. Sten Tolgfors motoffensiv medelst föreläsning höll inte hela vägen och i dag avgår han, liksom Mikael Odenberg (M) före honom. Frågan då: Vem kommer nu?

Fredrik Reinfeldt är en stressad man och har mycket annat att tänka på, därför kan säkert all hjälp vara välkommen. The Viktor Report listar sina hetaste kandidater.

*** Jan Björklund (FP)
Har i rollen som vice statsminister drivit en linje som gått ganska radikalt på tvären med övriga regeringen. Nu får han chansen att dels slippa skoleländet, dels förverkliga sina planer på upprustning mot ryssen och ännu närmare samarbete med Nato. Däribland att bestycka Gotland.

*** Göran Hägglund (KD)
Har fått ta all skit på socialdepartementet och skulle säkert uppskatta en lite lättare uppgift med mer representation än sjukvårdsnära slit. Har i striden mot partiets högerfalang visat att han kan hantera långvarig gerillakrigföring och bakhåll – nog så viktigt på den moderna spelplanen.

*** Carl Bildt (M)
Det givna valet. Ministererfaren och har i decennier visat att han ensam kan stå emot vilka attacker som helst. Därför också ett kostnadseffektivt val, som kan spara in mycket krigsmateriel genom att agera på egen hand: ”Njaaa, herrr rrryss. Jag trrorrr att vi harrr ett litet olyckligt missförrstånd härrr. Nu ärrr det faktiskt så att 1809 årrrs grrräns de facto drrrogs därrr.”

*** Cecilia Stegö-Chilò (M)
Fredrik Reinfeldt har på sistone visat prov på både humor och drag av storhetsvansinne. Att återutnämna tv-licensministern från 2006 vore ett logiskt sätt att kombinera bägge egenskaperna.

*** Christer G Wennerholm (M)
Stockholms trafiklandstingsråd och SL-ordförande kan vara en spännande dark horse i sammanhanget. Kommer att kunna leda motoperationer under vilken beskjutning som helst, givet hans unika förmåga att göra sig oanträffbar.

Ordlistan, vecka 13

Veckans ordlista – varje onsdag i DN Stockholm (och här). Eftersom SAOL är för långsam för det moderna mediesamhället.

* Antimobbningsarena
Swedbank vill inte längre ge sitt namn till den nya, skandalomsusade fotbollsarenan i Solna. I stället avser man enligt flera uppgifter att döpa den till ”Friends Arena”, efter antimobbningsorganisationen med samma namn. AIK-supportrar, som ska ha arenan som hemmaplan, är kritiska. Men detta väcker frågor på fler plan: Kan Friends stå bakom det som sker under, exempelvis, ett fotbollsderby? Vi talar om nidvisor, tillmälen och spelare som får sitta på bänken hela matchen. Kommer även Friends att ta avstånd från projektet, och om så, vad blir namnet då? ”No Friends Arena”?

* Icke-arena
Stockholms stad har gjort det enklare för sig vad gäller namnet på nya ”Stockholmsarenan” i Johanneshov. Däremot har man ett annat problem – själva arenan. Som rapporterades i förra veckan är bygget försenat med åtminstone fem månader, vilket ställer mycken planering på ända. Regionen riskerar därmed att stå med en ny jätte­arena utan namn, och ett namn utan jättearena. Den som från början tyckte att man kunde ha enats om ett gemensamt projekt har därmed fått halva Mälaren på sin kvarn.

* Södermalmsvits
Södermalm är det nya Göteborg, utropade kändisskribenten Marcus Birro i en uppmärksammad krönika för några veckor sedan. Det blev starten för en stor självrannsakan på nätet: Är detta sant? Är surdegsbrödet verkligen den nya räkmackan? Det står nu bortom tvivel att Birro hade rätt. På lördag avgörs nämligen SM-finalen i den göteborgska paradgrenen ”ordvitsar” – på hipsternästet Bio Rio vid Hornstull. Inga fler frågor, herr ­domare.

* Gangsterstrand
Det går hett till på fashionabla Norr Mälarstrand. Först brann restaurang Kungsholmen, därefter krogbåten M/S ”Gerda” – och i måndags morse stod även Pontonen i brand. Åtminstone de två senare bränderna antas vara anlagda. Mordbrandsutredningar är svåra, bevisningen går ju i regel upp i rök, så här kommer ett tips i all väl­mening till utredarna: Kolla upp vems utsikt som skulle förbättras om de flytande restaurangerna brann ner till grunden. Som fjolårets förgiftade pilträd visade finns skrupelfria sjöglimtsjägare på fri fot i närområdet.

* Dansfundamentalism
Att det krävs ett särskilt tillstånd för att ordna dans i Sverige brukar framhållas som en liten lustig absurditet – ungefär som när någon amerikansk delstat glömt att ändra 1842 års lag mot att klä hunden i skotskrutiga kalsonger på söndagar. Skillnaden är dock att vår danslag är i full tillämpning. Tidningen Vi i Vasastan rapporterar att polisen är så mån om att dra in danstillståndet för en lokal krog att man överklagat frågan ända upp i kammarrätten. Borde den typen av överreaktion verkligen vara tillåten?

Stockholm – the Capital of Ipad Presentations

Den här filmen, en officiell presentation av Stockholm på MIPIM-mässan i Cannes, går just nu varm runtom på världens servrar.

Fascinerande digitaltrolleri, tycker nog både du, jag och Apples marknadsdirektör.

Moderata ungdomsförbundets dröm om flytta Apples huvudkontor till Stockholm kanske inte var så befängd trots allt. Visste de något som förbigått oss andra?

Stadshusprofilerna, del IV

Det är måndag, alltså länkar jag till en två dagar gammal text som just gått online.

Det rör sig om del fyra i intervjuserien med Stockholmspolitiker, den här gången med det moderata stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius. Läs om kampen mot stadsbildens vita lådor och få reda på vems fel det var att hon hamnade i luven på hela idrottsrörelsen här.

Tidigare i serien:

Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd (FP).

Per Ankersjö, stadsmiljöborgarråd (C).

Tomas Rudin, oppositionsborgarråd (S).

Lördagskolumn i DN Stockholm: Genuint självberöm luktar godast

Södermalm är tio år före övriga Stockholm och 20 år före resten av Sverige. Därför utgör stadsdelen en sociologisk frontlinje för framtidens politik, berättar ”Södersossarnas” nyvalde ordförande Joel Malmqvist i partitrogna Stockholmstidningen.

Naturligtvis ett öppet mål för den som vill göra sig lite lustig. Man skulle kunna skriva en kolumn om den tidsresa som en promenad från Marieberg till Hornstull utgör; hur kastvindarna på Västerbron egentligen är historiens vingslag och hur håret grånas markant strax efter att man passerat över Pålsundet. Eller så. Men det tänker jag inte göra – i stället vill jag applådera Malmqvists uppfriskande ärlighet.

Ingen annanstans i Stockholm är ju invånarna så nöjda med sitt medvetna områdesval som på Söder, men samtidigt ska stadsdelens förträfflighet alltid slätas över med lite klädsam – falsk – självkritik. ”Jag älskar folklivet på Söder, men visst är det lite överreklamerat.” ”Jag gillar latte, ekologisk honung och vintagebutiker, men ibland blir Söder så stereotypt.” Ungefär.

Vilket kan jämföras med Vasastan, en minst lika självmedveten och lättparodierad stadsdel, där bostadsköparna dock inte riktigt lärt sig hantera fördomarna. Därför pratar man, exempelvis, om ”Birkastan”, ”Sibirien” eller ”Norrtull” – som om själva uttalet av ordet ”Vasastan” skulle orsaka generande utväxt av designergafflar i pannan.

På Östermalm har man inte det här problemet. Där pratar urbefolkningen bara om gator, eftersom någon annan stadsdel aldrig kommit på fråga.

Även Kungsholmen klarar sig – obegripligt nog. Här skryter man med självklarhet, väl medveten om att stadsdelsnamnet ljuder av den perfekta, stockholmska symfonin av nedtonad vanlighet, höga kvadratmeterpriser och lovord från såväl Mauro Scocco som Andres Lokko.

Så, vad lär vi oss av det här? Dels att Joel Malmqvist säkert blir en alldeles utmärkt, sunt lokalpatriotisk chef för ”Södersossarna”. Men framför allt att vi alla måste ta vårt ansvar och retas mer med folk som bor på Kungsholmen.

Ordlistan, vecka 12

Veckans ordlista – på onsdagar i DN Stockholm. Snabbare än SAOL och mer dynamisk än Norstedts.

* Källarvåning
Gamla stan kryllar av bortglömda, medeltida källarvalv och flyktgångar. Minst 82 stycken, kunde DN Stockholm berätta i helgen. Vad som ska hända med dem nu är dock oklart då de tillhörande husen är borta och utrymmena saknar ägare. Det blir väl som det brukar till slut – bostadsrätter. Häromveckan såldes ju ett soprum på Kungsholmen, så det här skulle vara en smal sak för en hugad mäklare: ”Renoveringschans! På historisk mark i bästa läge har du chansen att skapa ditt eget drömboende. Stalaktiter i originalutförande skänker en unik prägel. Närhet till goda underjordiska kommunikationer i händelse av bondeuppror.”

* Rytavdrag
Folkoperans nya projekt ”Opera­hjälpen” går ut på att en tenor, sopran eller annan dylik sångfågel kommer hem till människor och sjunger en aria. Detta, tänker man, ska kunna hjälpa i stunder av nedstämdhet. Intressant, allra särskilt om det visar sig fungera. Då öppnar sig plötsligt en fantastisk möjlighet att ordna nya jobb inom både kultur och omsorg – samtidigt. Faller projektet väl ut föreslår jag att regeringen omgående lanserar en skattereduktion för kraftfull hushållsnära sång. Vi kan kalla det rytavdrag.

* Designerdass
Den som råkat ut för tunnelbanereklam eller åkt spårvagn på sistone har knappast undgått att Stockholm i veckan får en ny, ambitiös galleria. Eller om vi nu ska kalla Mood Stockholm så – när DN På stan talade med marknadschefen i höstas lät han meddela att han ”hatar gallerior” och beklagade att ”allt handlar om konsumtion”. I det totalt ombyggda Salénhuset ska kunderna (om vi får kalla dem så) lockas med bland annat doftinstallationer och ”Sveriges första designade offentliga toaletter”. Pluspoäng för att bägge uppges vara kostnadsfria.

* Grästak
Politiker i nästan alla läger har länge framhållit Värtahamnen och nya Norra Djurgårdsstaden som ett exempel på ställe där det passar med riktigt höga hus. Men när DN i måndags synade de aktuella planerna för området var skyskraporna spårlöst borta, till ansvariga politikers förvåning. Skälet visade sig vara risk för buller och i stället hade man ritat in låga hus – med gräs på samtliga tak. Trivsamt, förstås. Grönt är fint. Låt oss bara hoppas att man tänkt igenom det här ordentligt. Stadsbebyggelse med halmtak har ju redan avskaffats en gång, på vissa brandsäkerhetsrelaterade grunder.

* Signalförvirring
När du står på en tågstation och får höra att du kommer att stå kvar där under avsevärd tid så beror detta ofta på ”signalfel”. Därför, skrev jag i lördagens tidning, kunde det möjligen vara dags att skaffa ett signalsystem som inte blir fel stup i kvarten. Önskemålet fick omgående mothugg av infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M), som förklarade att ”signalfel” betyder att något annat är fel. Dock inte signalen, som bara meddelar att felet finns. Okej? Om regeringens kommunikationsprofet Per Schlingmann får en stund över har han helt klart något att sätta tänderna i här.

Studentstopp

I dagens DN Stockholm kan vi berätta att staden nu stoppar studentflaksåkande i cityområdet. Jag kommenterar i tidningen, under rubriken ”Hamiltons kärnväljare blir nog glada”:

* * * * *

Trafikborgarrådet Ulla Hamilton är säkert många saker, men inte populist. Att sätta ner foten mot studentflak i city är ett säkert sätt att uppröra en generation festsugna förstagångsväljare och naturligtvis öppet mål för en opposition i jakt på enkla poäng.

Å andra sidan lär de moderata kärnväljarna i innerstaden inte klaga om de oväntade folkölsduscharna blir lite färre på försommartrottoarerna.

Studenterna borde faktiskt inte heller vara alltför besvikna. Det kunde ha varit betydligt värre – för några år sedan diskuterades på allvar att stoppa förortsskolornas flak vid tullarna. Nu handlar det bara om området kring Sergels torg och de omgivande citykvarteren, och det borde gå att leva med. Flakåkarna slipper förhoppningsvis en del illamående på köpet – både det som uppkommer av planlöst snurrande i Sergelrondellen och konsekvenserna av obligatoriskt bakteriebad i fontänen.

Förbudet blir också ett utmärkt skäl att vidga vyerna en smula. Stockholm har ju betydligt mer att erbjuda än ett grått betongdäck i city, särskilt för livsnyfikna ungdomar på sightseeing. Varför inte en parad längs Hornsgatan? Kom ihåg att ta av dubbdäcken bara.

Den som vill garantera maximal uppmärksamhet, vilket ju brukar vara tanken med studentflak, borde dock leta sig utanför innerstan. Med den omtalade ”överklassafarin” i färskt minne skulle en tur till Saltsjöbaden ge god respons. Dessutom skulle svinandet antagligen hållas i schack om omgivningen är redo med ägg som moteld.

Att hålla i schack är nämligen just vad det handlar om. Trafikpolischef CG Wrangels pro­gnos om att ”flaktomtarna” snart kommer att hitta på något annat sätt att fira studenten kan vi nog lugnt sortera undan i ”internet är bara en fluga”-facket.

* * * * *

Uppdatering: Hatar att säga ”vad var det jag sa” (eller, det gör jag förstås inte alls). Under morgonen har oppositionens Tomas Rudin (S) kritiserat studentstoppet i sin blogg.

Stockholmsprofilerna, del III

Min intervjuserie med Stadshusets profilstarka potentater gick vidare i helgen. Nu var det dags för oppositionen att ta ton, och hur då om inte genom stans främste motståndsman Tomas Rudin (S). En gång (i september) utnämnd till ”Stadshusets argaste man” i en DN-kolumn, en beskrivning han uppskattade så pass mycket att han tagit det som bloggtitel.

Läs intervjun med Tomas Rudin här.

Tidigare i serien:

Folkpartiets kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt.

Centerns stadsmiljöborgarråd Per Ankersjö.