Lördagskolumn i DN Stockholm: Elektricitet, en ljus idé

Det fanns två problem med satsningen ”Stockholmsjul”, där 671 647 led-lampor engagerades för att lysa upp i city. Det ena var att arrangören City i samverkan hade samverkat lite för dåligt och sålt ut lite för mycket. Vilket bland annat ledde fram till att en överraskad Ulla Hamilton (M) ceremoniellt avtäckte en (förvisso ljus) plastkula med amerikanska filmbolagsekorrar på Svampen och fångades på en redan klassisk bild inträngd mellan två maskotar i gnagardräkt. (Ekorrarna deporterades snabbt till Norrmalmstorg. Vart den ansvariga projektledaren deporterades vet nog bara Ulla Hamilton.)

Det andra problemet var att man tog bort ljussatsningen när julshoppingen var över.

Varför jag tar upp det här nu, fyra månader och en vårdagjämning senare? När vi enligt lag just förlängt kvällsljuset och går mot en tid då vi knappt har mörker alls? På grund av den massivt marknadsförda ”Earth hour”, givetvis.

I kväll klockan halv nio förväntas du och alla andra med världssamvete släcka fönsterlampan och ägna en timme åt att kontemplera över miljön och klimatet. Som om det var förekomsten av elektricitet som plågar jordens utsatta, och inte tvärtom. Som om det var förekomsten av belysning som skapar otrygghet i staden, och inte tvärtom.

Men visst, tanken är god. Klimatsamvete är bättre än samvetslöshet. Ett slag i luften är bättre än ett skott i foten. Det är bättre att Danny Saucedo uppträder utan sin blinkande schlagerdräkt än med, vilket vi får utgå från är fallet vid kvällens ”Earth hour show” i Filadelfiakyrkan.

En kompromiss borde vara möjlig här. Jag lovar att släcka lampan flera gånger i timmen om vi i gengäld får en rejäl året runt-satsning på belysning i parker, längs gångvägar och på fasader. Helst utan amerikanska filmbolagsekorrar.