Lördagskolumn i DN Stockholm: Att välja sina strider

Planka.nu är en svag advokat för nolltaxa i kollektivtrafiken, skrev jag här för två veckor sedan. Metoden, att bryta mot demokratiskt beslutade regler på andra resenärers bekostad, drar ett suspekt skimmer över ändamålet och gör frågan politiskt omöjlig. Planka.nu anmälde inte oväntat avvikande mening, men låt oss lämna det och i stället gå vidare till veckans händelser.

Nyheten om att boken ”Trafikmaktordningen”, nolltaxeförespråkarnas ”manifest”, tilldelats 28 000 kronor i stöd från statliga Kulturrådet satte mediehjulen i fullt spinn. Debattprogrammens redaktörer hoppade jämfota av glädje. Sverigedemokraterna skrev en indignerad interpellation till kulturministern. Christer G Wennerholm lät sig intervjuas i alla tillgängliga kanaler.

Det sista är särskilt uppseendeväckande. Den moderata SL-chefen är annars mytomspunnen för sin förmåga att hålla sig undan intervjuer om betydligt större summor, vare sig det gäller SL:s enorma underskott eller andra dåliga landstingsaffärer. Här var han dock inte nödbedd att rasa.

Uppseendeväckande, alltså, och lite märkligt. Planka.nu har inte fått något ”kulturstöd” för sin verksamhet. Den modesta summan handlar primärt om att förlaget ska kunna tillgängliggöra boken – som handlar om trafikfrågor och samhällsbygge snarare än plankning – på Sveriges bibliotek.

Man kan tycka att SL borde uppmuntra att nolltaxeförespråkarna ägnar sig åt opinionsbildande litteratur i stället för att ordna snyltåkarkurser och kladda ner tunnelbanan med klistermärken. Å andra sidan kan man förstås anse att staten inte bör ge stöd till politiska debattböcker. Det är en fullt legitim åsikt, precis som önskemål om nolltaxa och ett biloberoende samhälle.

Christer G Wennerholm bör kanske skriva en bok om saken. Är den tillräckligt välformulerad och underbyggd kan han troligen få distributionsstöd för projektet, och oavsett det slipper han åtminstone gråta ut i Nyhetsmorgon under tiden.