Kreativa höjder?

Kolumn i lördagens DN Stockholm.

Stockholm vill ha en 225 meter hög skyskrapa vid Telefonplan, fick vi veta i veckan. Det är svårt att hitta något ont i det, även om det börjar bli lite lustigt att man måste kalla in finansborgarrådet Sten Nordin (M) med en Powerpoint så fort någon vill bygga kåk med mer än fem våningar. Allra helst som projektet, precis som Hagastadens torn, lyckligtvis ska finansieras privat.

Nu var det dock en annan sak som dröjde sig kvar efter den bombastiska lanseringen. Det var talet om huset som ”nav” i det framtida Telefonplan, som ska utvecklas till ett ”Stockholm Creative District”.

Ursäkta en viss skepsis här.

Det enda jag tror mig veta säkert om det som eventuellt blir nästa ”kreativa distrikt” i Stockholm är att det inte kommer att presenteras på en presskonferens med Sten Nordin. Inte med någon annan politiker eller byggherre heller, för den delen.

Med ”kreativt distrikt” kan man förstås mena ”plats dit stora IT-bolag och konsultbyråer förlägger sina huvudkontor”, men de flestas tankar går antagligen till den typ av dynamiska småföretagarområden som gjort exempelvis Berlin till ett populärt resmål för många stockholmare. En typ av inslag i stadsbilden om brukar omtalas i uppskattande ordalag även av politiker och som inte sällan pratas om i samband med olika påhitt i Stadshuset. Pratas om, som sagt.

Formeln för vilka förutsättningar ett sådant område behöver är ingen avancerad vetenskap. Det första är god tillgång på billiga lokaler, det andra är en genomströmning av människor stor nog för att ge underlag för kommers även för mindre verksamheter. Vilket i regel betyder slitna fastigheter i åtminstone hyggligt centrala lägen, som dock inte attraherar alltför många kapitalstarka fastighetsspekulanter.

Ta nu fram en Stockholmskarta och leta upp ett sådant område.

Svaret på varför du inte hittar något är inte heller vansinnigt komplicerat: Stockholm har en dramatiskt högre efterfrågan på än utbud av stadsmiljöer. Vilket förstås leder till att eventuella nytillskott av stadsmiljöer, eller förorter som av någon anledning blir ”inne”, blir mycket attraktiva – utan att de befintliga tappar i värde.

En fin illustration finns just i de sydvästra närförorterna, exempelvis vid Telefonplan. Om prisutvecklingen på lägenheter fortsätter som de senaste åren lär de ha nått dagens Södermalmsstandard innan ”Empire Sten Building” ens är färdigöverklagad.

Man kan också titta på Johanneshov. Knappt hann Slakthusområdet börja tömmas på slakt och puttra med annat innan staden kom farande och bankade en Hammarby Sjöstad-osande ”vision 2030” i huvudet på det. Snart heter det förresten ”Söderstaden”.

Hagastaden, den pågående förlängningen av Vasastan norrut, är redan intecknad av gallerior, kontor och dyra lägenheter. Och så vidare.

Dåliga förutsättningar, alltså. Det är dock svårt att hålla dagens politiska ledning fullt ansvarig för att Stockholm inte bubblar av småskaliga kreativa näringar.

Sannolikt handlar det mindre om vad politiker gör än vad de inte gör. Hade man exempelvis inte bestämt att 1900-talets stadsutbyggnad skulle ske i välordnade bostadsenklaver som i själ och tanke var antitesen till röriga kreativa distrikt så är det möjligt att läget sett annorlunda ut. Hade man inte skrivit rigida regelverk kring byggande hade det också påverkat.

Den som drömmer om ett ”kreativt distrikt” på riktigt får antagligen vänta in åratal av ytterligare förtätning, en fastighetskrasch och kanske till och med en våg av utflyttning. Vart distriktet skulle hamna då vet dock varken du, jag eller Sten Nordin.

Telefonplan? Hammarby Sjöstad? Husby?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

När kommer initiativen för det kreativa näringslivet lossna i Stadshuset??

Per Key, 16:52, 4 september 2013. Anmäl

JAhaja

Per Key, 16:49, 4 september 2013. Anmäl

[...] politiker rätt så ointresserade av att skapa förändring (de är mer intresserade av att bygga Stockholm Creative District eller ett Slussen – pinsamhet i [...]

Cykla! | ebbvig (Webbsida), 21:10, 2 september 2013. Anmäl

Då staden gentrifieras i mycket rask takt, kommer nog Järvafältet snart att vara utom räckhåll för vanliga människor med ordinära inkomster. Bredäng Sätra och Skärholmen ligger bra till för snar framtida gentrifiering. Sen kan man ju undra varför de allmännyttiga hyresvärdarna byter fastigheter med varandra? En liten utförsäljning på gång kanske? Före valet kanske? Spännande?

Mycket Luttrad, 22:55, 31 augusti 2013. Anmäl

God analys. Så här 40 år senare minns vi även 60- och 70-talens stadsplanerare som minsann tvärsäkert visste att framtiden tillhörde den storskaliga betongen och de höga husen. Nu har vi facit: bankerna lämnar de stora betongmonstren i city, som de med politikernas goda minne lät bygga åt sig i ovärderlig kulturmiljö, och efterfrågan på boende i de höga hus som redan då ansågs tillhöra framtiden, såsom i Bredäng och Gårdsten, är minst sagt begränsad. Men nu ska det byggas stort och högt igen, för "framtiden". Tjenare!

Eskil, 18:03, 31 augusti 2013. Anmäl

Mycket välskriven krönika av Viktor Barth-Kron. Tyvärr kommer Stockholm aldrig att bli känd som någon kreativ stad. Det är samma tjänstemannastad som alltid, med en rakbladsvass social skiktning av kapitalstarka karriärister i jakt på "lyckan" efter det perfekta boendet.

Grönt Liv, 14:26, 31 augusti 2013. Anmäl

Jag kan inte mer än instämma, och det är sorgligt att se hur försummelsen av staden har pågått. Avsaknaden av politisk handlingskraft/pragmatism är kanske det största hotet för en livfull stad. Som du mycket riktigt påstår är efterfrågan betydligt högre än utbudet vad gäller nedgångna områden/lokaler eftersom Stockholm så effektivt har "städat" dessa. Detta är en vanlig process som kallas gentrifiering. Det var inte så längesedan Hornstull ansågs som ett dåligt område. Problemet är att innerstadsområdena tenderar att bli alltför homogena (socialt, ekonomiskt och kulturellt) som ett resultat av ökade markpriser. Detta stimulerar knappast kreativitet.

Smolkibägaren, 13:53, 31 augusti 2013. Anmäl

Språk och antispråk

Tänker lite högt kring ord och sådant på sidan 2 i dagens DN.

1. Ett namn kan betyda allt…
”Vad är väl ett namn?”, ropar Julia till Romeo i en central scen i Shakespeares berömda drama. En hel del, är svaret, eftersom deras respektive familjer befinner sig i fejd och därmed omöjliggör en lycklig kärlekshistoria. Romeo förkastar sitt efternamn, men det hjälper inte och innan ridån gått ner är båda döda.

Historien om vårdbolaget Caremas namnbyte kan mycket väl sluta lyckligare, det återstår att se. I veckan förkastade man hur som helst sitt kantstötta firmanamn och kallar numera äldreomsorgsverksamheten för ”Vardaga” och övrig verksamhet för ”Nytida”. Enligt vd Fredrik Gren sker det för att ”tydliggöra vad man står för”, men det är naturligtvis inte sant.

”Carema Care” gjorde det tydligt åtminstone för engelsktalande att bolaget sysslade med någon form av vård, medan ”Vardaga” säger ungefär lika lite om verksamhetens innehåll som ”Folkpartiet”.

2. … eller absolut ingenting
Caremas beslut är förstås taktiskt, men det följer också en uppenbar trend i samhället där allt fler ord säger allt mindre. Vill man hitta en syndabock är det lätt att peka på Moderata Samlingspartiet, som genom att lägga till ”Nya” gjorde ett redan vagt partinamn dubbelt intetsägande. Det värsta exemplet på senare år kommer dock från fackföreningsvärlden och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF), som ville bredda sig och därför döpte om sig till svenska språkets tommaste ord ”Vision”.

SKTF/Visions förklaring till namnbytet var att man ville ”bli tydligare och bättre på att visa vad vi är bra på och vad du kan få ut av ditt medlemskap”, och att man har ”medlemmar som vill någonting med sitt liv”. Det är antagligen inte heller sant. Troligare är att man slet sitt hår och till slut tog det som lät mest samtida och som ingen hade något emot (eftersom det inte betydde något).

Man kan förstås beklaga den här utvecklingen, men allt tyder på att den vagare tillvaron är här för att stanna – branschorganet Sveriges Informationsförening bytte i fjol namn till betydligt vagare ”Sveriges Kommunikatörer”.

Vi får antagligen vara glada så länge inte ”Svenska Akademiens Ordlista” döms ut som för gammaldags och de reviderade upplagorna i stället kommer ut som ”Nyspråk”.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Otroligt bra av Carema att hitta ett så bra nytt namn som "Vardaga AB", man förstår ju direkt att den svenska översättningen är "Vård-aga AB" även om det inte kan avnvändas i internetadressen. Hursomhelst, bra med namn som tydligt beskriver verksamheten och dess mål.....

Joakim Wohlfeil, 11:34, 30 augusti 2013. Anmäl

Europatoppen i shopping får nya lekplatser

Stadsvandring i dagens DN Stockholm.

Vad? Invigning av utbyggda Täby centrum.
Var? I hjärtat av Fredrik ­Reinfeldt-land.
Hur? 60 nya butiker och 1 800 nya ­parkeringsplatser.

Täby centrum har haft en ganska behaglig resa sedan invigningen 1968. Det var då en av de första inomhusgalleriorna i Europa, och märkligt nog har konkurrensen inte hårdnat avsevärt trots de senaste decenniernas shoppingboom.

Täby kommun har 65 000 invånare och tätorten Täby 61 000, med centrumanläggningen ensam i rollen som ”city”. Lägg till det att man är ett naturligt shoppingresmål för stora delar av den splittrade men välmående nordostsektorn och utgångsläget är alltjämt gott. Täbybornas andrahandsval för shopping är Stockholms innerstad, men dit är det ju en bit – särskilt som kommunen i ett utslag av protektionism och spårvägsnostalgi undanbad sig tunnelbana i början av 1980-talet.

Det är säkert inte medvetet, men onekligen symboliskt att ägaren Unibail-Rodamco valt att inreda Täby centrums stora hall med ett självspelande piano.

Man kan dock inte anklaga ­gallerian för att ha blivit bekväm och stagnerat. En första utbyggnad stod färdig 1991, den vi tittar på nu innefattar 60 butiker och ett torg, och om något år kommer ytterligare en stor utbyggnad.

Lars-Åke Tollemark, Norden-vd på Unibail-Rodamco, guidar runt och berättar om hur mycket mat­utbudet betyder för en galleria nu när konkurrensen också kommer från e-handel. Därför ska mat och dryck gå från fem till tio procent av utbudet och Tollemark är särskilt stolt över att man fått Melanders att öppna en saluhall och restau­rang över 1 000 kvadratmeter. ”Vi tar Östermalmshallen till Täby”, som han uttrycker det.

Annars har prioritet varit att ta resten av världen till Täby, vilket lyckats hyggligt. Internationella märken som Apple, Sephora och Hollister har öppnat sina första Sverigeinrättningar här, vilket förstås inte är någon slump.

Svenskar är medvetna konsumenter och Täbys kunder möjligen lite extra medvetna, visst, men framför allt är området inom 30 minuter från Täby centrum en av Europas tio rikaste regioner.

Unibail-Rodamco, förresten. Det är samma företag som bygger ”Mall of Scandinavia” i Solna, ett köpcentrum som när det står klart 2015 blir störst i Norden – och ett potentiellt smolk i firmans egen Täbyglädjebägare?

Inte om Lars-Åke Tollemarks prognoser slår in. De säger att Mall of Scandinavia ska äta marknads­kaka från konkurrenter i city, Kista, Barkarby och Bromma, medan de som bor öster om Eds­viken förblir Täby trogna.

Stockholm är en tillväxtmarknad och det sitter ansenliga finansiella muskler bakom utbyggnaden i Täby. Interiören har utformats av en fransk kreatörsbyrå, som entusiastiskt redovisar sina skapelser. Utgångspunkten har varit centrumets roll i ”hjärtat av staden” – som stad åsyftas alltså Täby, inte Stockholm – och ”svensk levnadskonst”. Centrumet ska lanseras som ”Täby sweet Täby”, en anspelning på ”home sweet home”. Täby centrum ska vara som kundens andra vardagsrum, en känsla som man avser frammana genom bland annat trä, textilier och en upp­spikad soffgrupp på väggen.

I övrigt är det uppenbart att ett modernt köpcentrum ska vara runt. Runda linjer, runda gångar, runda möbler. Täby når inte riktigt upp i Nacka Forums sjösjuke­nivåer, men det kantiga 1990-talet är långt borta.

Möjligen borde fransmännen även ha tagit en titt på toaletten. Restaurangkännare menar ju att en lyxkrog aldrig är bättre än sitt dass, och om Täbyklassikern Wårdhs herrmode kunnat hålla sig relevant sedan öppningen borde nog även gallerians bekvämlighetsinrättningar kunna ta klivet ut ur 1960-talet.

Kunderna verkar hur som helst övertygade. När DN smiter ut är det en timme kvar till officiell öppning, men det anas redan spår av köbildning.

”Snart behövs inte stan längre!” skriver ett fan på Täby centrums peppiga Instagramkonto.

Kommentaren följs av en ”tumme upp”-ikon, men om det är ett löfte eller en skräckvision är förstås upp till var och en att bedöma.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholmsordlistan, vecka 35

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom pennan är mäktigare än linjalen.

Stadsgrisar
Det talas ofta om den ökade inflyttningen till Stockholm, men en hittills mindre uppmärksammad inflyttningsström gäller vildsvinen. Det finns redan 9 000 stycken i länet och i lördagens DN slog Jägareförbundet larm om att Stockholm riskerar att drabbas av samma situation som Berlin, där mängder av svin på grund av tillgången på mat och avsaknaden av naturliga fiender blivit stadsbor. Nu skulle någon säkert vilja påpeka att detta inte är nyhetsvärdigt – vi har ju sedan evigheter en ansenlig population bofasta tamsvin som lämnar sopor i parker, spottar på marken och bökar sig förbi kön i snabbköpet. Men det får i så fall stå för den personen.

iLandsproblem
Det är inte lätt att vara skol­politiker – hur man än gör blir det fel. Sparas det in på resurser blir folk av naturliga skäl upprörda, men även det motsatta kan väcka ont blod. Åtminstone i Vasastan. Eleverna på Matteusskolan har fått var sin skattefinansierad Ipad att använda i undervisningen, vilket lett till problem – eleverna får nämligen ta hem plattorna, och spelar där spel på dem. Detta har inneburit nya konflikter mellan barn och föräldrar, uppger de senare. ”Husfriden störs”, utropar tidningen Vi i Vasastan på första­sidan. Som läsaren Leo Plöen vaket påpekar är den Apple-doftande termen ”iLandsproblem” synner­ligen gångbar här.

Grönoffensiv
Miljöpartiet och ledaren Daniel Helldén tycks satsa på en självsäker linje inför kommunalvalet 2014. I måndagens DN-intervju slog Helldén fast att MP inte bara kommer att sitta i nästa majoritet, utan också att Stockholm ”är redo” för en miljöpartist som finansborgarråd. Det är inte helt glasklart om stockholmarna håller med om den analysen. För ett par år sedan såg det visserligen ut som att MP var på väg att passera S som största oppositionsparti, men den senaste tidens mätningar visar att MP fastnat kring 15 procent medan S ligger uppåt tio och M närmare 20 procentenheter högre. Men visst – alltid irriterar det någon (socialdemokrat). Och det kanske var det som var meningen.

Höghushajp
Stockholm och Telefonplan ska få ett nytt, högt hus. Jättehögt, för att vara helt exakt, och färdigställande är beräknat till 2019. Inget är förstås spikat men från politiskt håll tycks man alldeles bombsäker på att ”Tellus tower” (”Tellustornet” var tydligen inte tillräckligt fräsigt) blir av: ”Huset kommer att bli 225 meter högt och innehålla 385 lägenheter”, skriver Moderaterna i Stadshuset, men det tror ordlistan vad den vill om. Visa av erfarenheterna från Norra Djurgårdsstaden och Hagastaden vet vi att stockholmska skyskrapor har en tendens att krympa i planeringsfasen. Oavsett detta har vi ett alternativt namnförslag: ”Empire Sten Building”, efter finansborgarrådet.

Höghuskrig
Då Sveriges högsta skyskrapa, Turning torso (190 meter), återfinns i Malmö, och Göteborg nyligen presenterade ett förslag om ett 200 meter högt hus har många – efter att Stockholm lagt fram sin plan – velat utropa ”höghuskrig” mellan Sveriges tre större städer. Ordlistan tycker dock att det är lite under Stockholms värdighet som huvudstad att ge sig in i något slags fallosmätartävling med betydligt mindre orter. Vem som helst kan ju bygga ett högt hus, så att säga, och rätt vad det är har något hugat kommunalråd i Borlänge rufflat igenom en detaljplan och vunnit. Roligare vore att sätta Öresundsregionen på plats en gång för alla genom att bygga en världsrekordbro till Helsingfors.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Den man älskar vardagar man

Att Carema Care byter namn på sin äldreomsorgsverksamhet är inte särskilt förvånande, givet hur synonymt varumärket blivit med saker som knappast är till gagn när det gäller att locka kunder. Enligt bolagets vd gör man namnbytet för att man vill ha en ”neutral nystart” och för att man ”behöver tydliggöra vad man står för” – det senare ett viktigt klargörande, eftersom det ju lätt hade kunnat tolkas tvärtom.

Vad som förvånar en smula är valet av nytt namn: ”Vardaga”.

Det är ett modigt val, och inte bara för att det låter lite trist med vardag. Någon illvillig – givetvis inte den här bloggen, men någon annan – skulle ju i händelse av en skandal eller så kunna förvanska varumärket effektivt utan alltför stor ansträngning. Typ så här:

Någon illvillig, alltså.

Nu återstår att se om Caremas tilltag blir en trend och sätter en ny standard – det saknas ju inte direkt varumärken som har vissa imageproblem. Om det blir så har The Viktor Report några förslag:

* Pennalismens Lundsberg ser sitt nuvarande varumärke kört i botten och byter namn till Kamrataga.

* Arbetsförmedlingen har det tufft för närvarande, delvis på grund av en skandaliserad ledning men framför allt för att man inte förmedlar så många jobb. Därför specialiserar man sig på sin nya inriktning och byter namn till Förvardaga.

* Försvarsmakten, som i vintras hånades för erkännandet om att vi bara har ett ”enveckasförsvar”, vill visa uthållighet och byter namn till Försvardaga.

* Den alltmer ifrågasatta 5:2-dieten köper sig ytterligare några löpsedlar genom att byta namn till Sparmaga.

* Kristdemokraterna bemöter sin påstådda otydlighet och sina problem i opinionen med ett namnbyte till Småvaga.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Kristdemokraterna behöver ju bara ta bort det första t:et så är allt löst. KRISDEMOKRATERNA

farfar, 12:05, 3 september 2013. Anmäl

Förstår inte alls vad namnet vill säga. Det jag på en gång accosierade ordet till var det lite makabra "av daga". Det klingar liksom lite likt.

NN, 09:50, 28 augusti 2013. Anmäl

För att inte tala om L<3cum med litet L. Eller var det I<3cum?

Fislisa, 09:11, 28 augusti 2013. Anmäl

Re: Kicki. Den kampanjen associerade jag också till!

Katten, 17:02, 27 augusti 2013. Anmäl

[...] vidare under varumärkena Vardaga och Nytida, något som många drivit friskt med på Twitter och i media idag. Förutom det något oväntade namnvalet så kan man också undra lite över hur man säkrat [...]

Carema byter namn till Vardaga – men missar Twitter-kontot « Sociala medier (Webbsida), 17:00, 27 augusti 2013. Anmäl

Får mig att minnas Konsums reklam på 70-talet: Välkommen till det glada konsumgänget. Kicki

Anonym, 16:44, 27 augusti 2013. Anmäl

[...] Den man älskar vardagar man | The Viktor Report | Bloggar – DN.se Att Carema Care byter namn på sin äldreomsorgsverksamhet är inte särskilt förvånande, givet hur synonymt varumärket blivit med saker som knappast är till gagn när det gäller att locka kunder. Enligt… [...]

Carema Cares namnbyte känns inte helt genomtänkt | Per Nilsson (Webbsida), 15:58, 27 augusti 2013. Anmäl

Folkpartiet under Jan Björklund har ett perfekt namn i Kravmaga.

Dennis (Webbsida), 14:38, 27 augusti 2013. Anmäl

En arena för mycket

Kolumn i lördagens DN Stockholm.

Borde Stockholm bygga ytterligare en toppmodern arena?

Jag ber om ursäkt om blotta frågan fick någon att hosta upp sitt frukostkaffe, men det är inte jag som ställer den. Det är staden, som utreder framtiden för främst ishockeyn nu när Hovet och Globen börjar bli slitna. Renovera? Byta ut? Inte göra något alls?

Fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP), sannolikt upprymd av de goda vitsorden om miljardbygget Tele2 Arena, lät i går undslippa sig några arenatankar i SvD, vilket fick allianskollegan Per Ankersjö (C) att härskna till och slå fast att Stockholm minsann borde bygga billiga bostäder i stället för fler arenor. Ett simpelt svar på en inte alldeles okomplicerad fråga.

Det finns en hel del som talar för att det finns en arena för mycket i Stockholm. Det är dock varken Hovet eller nya Tele2 Arena jag tänker på då, utan Globen.

1989 års världsrekord i sfärisk byggnad, Stockholms landmärke som hela arenaområdet graviterar kring, lär få det tufft framöver – och då ska man minnas att Globen inte varit någon lysande affär tidigare heller.

Hockeyklubbarna AIK och Djurgården har sedan länge valt bort Globen till förmån för intimare Hovet. Tidigare har Globen varit ett givet val för konserter och större evenemang som kräver tak över huvudet – nu erbjuder betydligt modernare Tele2 Arena och Friends Arena i Solna den komforten vid behov. Globen skulle förstås kunna konkurrera med pris, men det vore ju lite olyckligt om staden lyckades prisdumpa en marknad där man konkurrerar med sig själv.

Men hockey-VM, då? Jovars, men nu har Sverige redan haft två turneringar i rad. Och de var väl i ärlighetens namn inte så festliga de heller.

Det gemensamma bästa för skatte­betalarna och hockeyn vore sannolikt en måttfull renovering av Hovet. När det gäller Globens framtida användningsområden krävs lite mer kreativitet.

Kanske kan de bägge borgarrådens intentioner mötas här någonstans. Man kan förstås inte riva Globen – men kanske bygga om den till studentbostäder? Det vore onekligen ett spektakulärt boende och det skulle få plats många enrummare i bollen. Att ordna reglementsenliga fönster åt alla vore visserligen ett problem, men efterfrågan finns garanterat om alternativet – som nu – är att tälta.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Bygg om den till en shoppinggalleria. Det har vi brist på i Stockholm

Anonym, 18:31, 28 augusti 2013. Anmäl

Infantil skitjournalistik, skärpning!!!

Conlon, 22:16, 27 augusti 2013. Anmäl

Jodå, oppositionen leder i Stockholm

Stockholmspolitiken är inte bortskämd med opinionsmätningar, vilket gör att folk – som vana läsare av den här bloggen kanske minns – ibland är beredda att koka soppa på vilka rostiga mätningsspikar som helst. När SVT som hastigast nämner att ”oppositionen leder i Stockholm” och hänvisar till en mätning beställd av LO ringer således några varningsklockor.

Den här bloggen såg därför till att få ta del av mätningen, och jo – den här gången är den nog värd att ta på allvar. Metoden är rimlig, frågan är rimligt ställd (”vilket parti skulle du rösta på om det vore kommunalval i dag?”) och respondenterna tillräckligt många. Givet att Novus inte suttit och hittat på alltihop förstås, men så är det ju med alla mätningar.

Mätningen bekräftar också tendenser som anats i tidigare undersökningar, exempelvis SCB:s majmätning. Några korta noteringar då:

* Alliansen hade länge ett starkare stöd i Stockholm än i landet som helhet, men sympatifördelningen mellan ”blocken” liknar nu den som syns i nationella mätningar. Däremot ser det annorlunda ut på partinivå – åtminstone hos de rödgröna.

* Socialdemokraterna är visserligen något större än i valet 2010 och skulle om det här var valresultat ha goda möjligheter att leda en majoritet, men man är knappast nöjda med att sladda under 25 procent. De 22,6 procent man fick i valet 2010 ansågs som en katastrof och nationellt snittar man nu omkring tio procentenheter högre. Jakten på en vinnarformel i Stockholm går vidare.

* Bättre går det för Vänsterpartiet, som skjuter fram mest och nu är uppe i tvåsiffrigt stöd. Känslan är att V varit betydligt vassare än S på att fånga upp kritiken mot stadens privatiseringspolitik och omvandla den till vind i ryggen.

* Miljöpartiet har som vanligt klart större stöd i Stockholm än nationellt, men de vill högre och har ambitionen att vara ledande oppositionsparti. För några år sedan såg det också ut att bli så, men nu tycks man ha stabiliserats kring 15 procent samtidigt som S kommit ur sitt fria fall.

* Sverigedemokraterna får inte heller den skjuts de går och väntar på. Ett valresultat på 3,4 procent lär visserligen räcka för representation i fullmäktige, särskilt som stödet är tämligen koncentrerat till specifika valkretsar, men rikssiffrorna är som bekant betydligt högre.

* I den styrande alliansen lär många gå med tunga steg genom Stadshusets ödsliga korridorer i dag. Samtliga partier ligger under sina valresultat och allra mest brydda är antagligen Folkpartiet, som såväl i valet 2010 som i förra höstens DN/Ipsos-mätning nådde över 10 procent. Här får man 6,5.

* Moderaterna står för en oväntat liten del av allianstappet givet sin dominans och roll som slagpåse för oppositionen. Här ligger man knappt två procentenheter under valresultatet på 34,4 procent.

* Kristdemokraterna och Centern balanserar bägge på irrelevansens rand. En vanlig förklaringsmodell i sådana lägen går ut på att man nu måste ”synas mer”, ”hitta en profilfråga”, ”komma ut med sitt budskap”, och så vidare. I KD:s fall kan det stämma; partiet har en undanskymd roll i styret och få saker som skiljer ut dem från den allmänborgerliga massan. I Centerpartiets fall är det dock snarare tvärtom. Att vara Sveriges i relation till sin storlek överlägset mest uppmärksammade lokalavdelning verkar ha gjort Stockholmscentern mer skada än nytta.

* Bland ”övriga partier”, som når ovanligt höga 3,6 procent, återfinns enligt Novus främst Feministiskt initiativ.

* * * * *

Finns det då inget problem i att LO beställt mätningen? Nej, inte för resultatet som sådant, givet att man litar på etablerade Novus. Däremot finns förstås skäl att tro att om, säg, en annan LO-beställd mätning skulle visa på, säg, ett stort tapp för Socialdemokraterna så skulle denna mätning inte komma SVT eller annan media till del.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Bo Baron: Kommunister och miljöfascister - allvarligt... ?

L, 22:11, 23 augusti 2013. Anmäl

@Marre..Men om du ställer det i paritet med att 35,9 skulle vara fascister (blåa o bruna) så låter det plötsligt inte så mycket.

Kenneth Thorberg, 20:27, 23 augusti 2013. Anmäl

Skall bli väldigt intressant att se hur det går för SD i Stockholm 2014. Kan tänka mig att den medialt frampiskade "skämsfaktorn" är ännu högre i PK-Stockholm. Och att 25,6% av stockholmarna skulle vara kommunister (röda eller gröna) låter väldigt mycket.

Marre, 16:52, 23 augusti 2013. Anmäl

Norrmalmstorg, 40 år senare

I dag är det 40 år sedan Norrmalmstorgsdramat inleddes. Det kan ju förstås inte gå obemärkt förbi i tidningen. Så i stället gick jag förbi.

Få platser är så förknippade med en specifik händelse som Norrmalmstorg. Frågar du en genomsnittlig grupp svenskar – eller för den delen stockholmare – vad de tänker på när de hör namnet ”Norrmalmstorg” så lär de flesta nämna 1973 års gisslandrama på gamla Kreditbanken.

Det är inte konstigt att händelsen sitter djupt i Stockholmsminnet. Vi pratar om ett sex dagar långt, direktsänt drama som involverade statsministern, en kändisbrottsling och spektakulära polismetoder. Och som dessutom födde en egen, världsberömd diagnos – ”Norrmalmstorgssyndromet” hette det först, innan utländska medier bytte namn till ”Stockholmssyndromet”.

Förståeligt, alltså. Men ställ samma fråga om exempelvis Stureplan och du kommer antagligen att få svar som ”krogar”, ”champagne” och ”brats” innan någon kommer att tänka på Stureplansmassakern 1994 – en på alla sätt större tragedi, och betydligt närmare i tid.

Stureplan har, på gott och ont, en annan identitet. Norrmalmstorg har visserligen sin gamla toppvärdering i spelet Monopol, men i övrigt framstår platsen som en aning ambivalent inför vad den egentligen vill vara:

* Ett livfullt kommerstorg, som Hötorget? Nja. Det finns visserligen några torghandlare i nordvästra hörnet, men utbudet är för litet för att vara en destination på egen hand.

* En plats för öppna möten och demonstrationer? Jo, så har det varit ibland, men ambitiösa uppviglare väljer i regel livligare Sergels torg eller Medborgarplatsen.

* En nöjesknutpunkt, som Stureplan och Götgatsbacken? Inte direkt. Norrmalmstorg har slukat många krogidéer, tuggat om dem och spottat ut en slätstruken turistkompott. I dag finns ambitiösa men diskreta Nobis, vars öppning för övrigt stängde torgets enda nattklubb, och i övrigt tycks det bara vara McDonald’s som funkar långsiktigt.

* En plats för rekreation och allmänt häng? Där har grannen Kungsträdgården betydligt mer att erbjuda.

* ”Fina gatan”, då? Jo, det vore den logiska positionen och det är också i den riktningen fastighetsägarna jobbar. Tanken är att Biblioteksgatans lyxshoppingprofil ska spilla ner över Norrmalmstorg. På norrsidan har Marc Jacobs redan öppnat butik och får snart Armani som granne. Än så länge är dock Norrmalmstorgs funktion i shoppingstråket mest som genomfartsplats mellan Stureplanskvarteren och City med NK i spetsen.

Möjligen kan man bäst beskriva Norrmalmstorg som ett öppet ”showroom” för förbipasserande. Det var ingen slump att det var hit de ökända reklamekorrarna fick flytta julen 2011, sedan en rasande folkopinion drivit bort dem från Svampen vid Stureplan. På Norrmalmstorg kan man ställa lite vad som helst – en moderat kampanjstuga två år innan ett val, för att ta ett annat exempel i närtid – plats finns ju.

Allt är antagligen tunnelbanans fel. Att den inte drogs hit, alltså, till skillnad från till övriga nämnda platser. Rent geografiskt vore det ju mycket logiskt med en station Norrmalmstorg mellan T-Centralen och Östermalmstorg, och med den naturliga genomströmning som en sådan hade skapat är det troligt att historien om Norrmalmstorg sett annorlunda ut. Att vara knutpunkt för museispårvägen till Djurgården är visserligen ett hedersuppdrag, men mest just det.

Norrmalmstorg lär bli vid sitt drama ett tag till, alltså. Eventuella katastrofturister har dock inte mycket att titta på – Kreditbanken flyttade redan året efter dramat till ett nybyggt huvudkontor, sedermera känt som PK-huset.

Själva byggnaden står dock kvar. I markplanet, där bankkontoret låg, hittas i dag en stor flaggskeppsbutik för modevarumärket Acne. Ett märke som på många sätt blivit symbolen för det svenska så kall-ade modeundret, med skandinaviskt stilrena men ändå lagom spektakulära plagg och en prisnivå tillräcklig för status men långt under vulgaritet.

Således ett perfekt märke för den som vill vara unik på ungefär samma sätt som många andra.

Ett Stockholmssyndrom så gott som något, skulle man kanske kunna säga.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Veckan då Centern skulle utplånas

Härmed förklaras alla sommaruppehåll avblåsta. Jag sammanfattar vad de gångna politiska dagarna lärt oss – på sidan 2 i dagens DN, och här.

1. Löfven vill utplåna Centern
Svensk politiks mest långdragna av-och-på-förhållande kan nu vara slut en gång för alla. En återförening mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet ser åtminstone mycket avlägsen ut efter veckans krigsrubriker om den hemliga S-strategin att ”utplåna Centern”.

En ny bok om Stefan Löfven, skriven av journalisterna Lena Hennel och Lova Olsson, berättar om hur S genom ett särskilt landsbygdsprogram avser sno åt sig Centerns kärnväljare, förpassa partiet ur riksdagen och således krossa alliansen. Vi får väl se hur det går med det. En spontan invändning vore möjligen att det verkar onödigt att gå in och mecka med en process – Centerns avveckling, alltså – som ser ut att klara sig fint på egen hand.

2. Persson vill också utplåna Centern
En som gillar ”utplåna Centern”-initiativet är före detta statsministern Göran Persson. Minsta förskjutning i C-stödet på landsbygden kommer att omöjliggöra för Fredrik Reinfeldt att bilda regering, slår Persson fast med sedvanlig tvärsäkerhet.

Om det stödet är något att glädjas eller oroas över för Stefan Löfven kan man dock fundera på. Göran Perssons skicklighet som realpolitiker är allmänt omvittnad, men historien reser vissa frågetecken kring hans förmågor som framtidsspanare. Vi talar om mannen som förutspått regeringssammanbrott och nyval sedan valnatten 2006, och som några dagar innan nämnda val hade segervittring eftersom han sade sig lyssna mer på statyerna vid Sagerska huset än på opinionsmätningar.

3. Centerpartiet gillar detta
För att vara någon vars utplåning annonseras på löpsedlarna får man säga att även Centerpartiet självt hållit humöret väl uppe under veckan. S-planen har mottagits med klang, jubel och debattinbjudningar. Antagligen är man glada över möjligheten att ingjuta kampanda i en hårt prövad rörelse, och i dagsläget nöjda med alla rubriker som inte innehåller 3,2 procent eller någon Annie Lööfsk tillväxtfloskel.

Och så var det ju det där med Miljöpartiet också. Frågan om huruvida den socialdemokratiska landsbygdsutplåningen av Centern ska ske före eller efter att S förhandlat ihop sig med MP om exempelvis bensinskatter, vargjakt och kilometerskatt hänger fortfarande i luften.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Ordlistan vecka 34 – återkomsten

Veckans ordlista i DN Stockholm – tillbaka efter sommaruppehållet. Eftersom den som väntar på något gott ibland får vänta lite för länge.

Stadsdass
I våras följde ordlistan med spänning stadens arkitekttävling för att ta fram nya standardmodeller för korvkiosker. Nu har man även utvecklat en ny och fräsig design för toaletter, varav den första står klar i Humlegården om några veckor. Det går snabbt att spåra en trend: Precis som en av de tävlingsvinnande kioskerna är stadsdasset till stor del prytt med speglar. Av detta kan vi dra slutsatsen att stadens självupptagenhet nu på allvar börjar sätta spår i arkitekturen, samt att vi om några år sannolikt får nya, fräsiga och enhetliga sjukstugor som får ta hand om alla medborgare som krockat med någon halvt osynlig offentlig byggnad.

Båtbabbel
Ordlistan har från semestern noterat att utspelen om båtar som framtidens kollektivtrafik fortsatt att dugga tätt, trots (eller snarare tack vare) solskenet. Att SL:s egna utredningar visar på minimal samhällsnytta spelar ingen roll – båtpendling har sedan länge gått från att vara politik till en trafikreligiös övertygelse. ”Vi bor i en stad på vatten …”, inleds vanligen trosbekännelsen. Detta är dock inte korrekt. Frånsett några ankrade husbåtar bor vi i en stad på mark; förvisso delvis ömark men där öarna sedan evigheter har fasta förbindelser med omvärlden. Hör här: För snart 150 år sedan började Göta kanal bli omodern på grund av järnvägen. Det fanns en anledning till det.

Fridhemslyft
Fridhemsplan, ni vet den där tunnelbanestationen i vars gytter man skulle behöva gps för att hamna vid rätt uppgång, kan stå inför omdaningar. Det hoppas i alla fall Folkpartiets Björn Ljung, som lade ut sina funderingar i måndagens DN. Ordlistan tycker att tankarna om att skruva och dra lite och kanske få fram någon form av torg låter sympatiska, men grundproblemet – stenhårt trafikerade och tämligen systemviktiga gator – lär kvarstå. Att gräva ner gatorna är svårt med tanke på tunnelbanan under, men man kanske kan däcka över dem? Och samtidigt höja omgivande kvarter ett par våningar från marken. Det om något vore väl ett ”lyft” för området.

Joggarbortfall
36 000 människor anmälde sig till Midnattsloppet i lördags. 31 000 hämtade ut sina tröjor och 27 000 kom till start. Ett bortfall således på 9 000 löpare, eller 25 procent för den statistiskt lagda. ”Det kan väl inte vara så att alla blev förkylda, men vad vet jag. Vi har ingen förklaring till tappet”, säger loppets vd Göran Qvarfordt till Mitt i. Ordlistan tycker inte att arrangörerna ska vara alltför nedslagna över siffrorna. Om så många som 75 procent av alla planerade träningspass i Sverige faktiskt genomfördes skulle vi antagligen se chockerande positiva effekter på folkhälsan.

A-företag
Av Stockholms stads 230 utförare av hemtjänst har 30 procent ”A” som första bokstav i företagsnamnet, berättar SVT. Det har ingen naturlig orsak – man kunde ju annars ha tänkt sig att den vanligaste initialen skulle vara ”H”, som i ”hemtjänst” – utan beror på att företagen vill hamna högt upp på listan som kunderna ska välja från. Teorin bekräftas av verksamhetschefen för AAA Medigrupp AB. Ordlistan lägger sig inte i huruvida det är rimligt med 230 företag på hemtjänstsmarknaden, men kräver för den språkliga anständighetens skull att staden börjar lotta ordningen på listorna. Alternativt vänder dem upp och ner varannan gång.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0