Ingen bostadskris på Grev Turegatan

Stadsvandring i lördagens DN Stockholm.

Vad? Visning av ett lyxhus.
Var? Grev Turegatan, Östermalm.
Hur? Kopiöst med referenser till New York.

Den som vill titta på rika människor bör i dag bege sig till Grev Turegatan. Efter fem års arbeten ska byggherren Wallenstam visa upp den fastighet man uppfört på gatans nummer 8, som tidigare härbärgerade ett nedgånget hyreshus med kinakrog i bottenplan.

Huset ska heta ”Ture No8” och projektet sägs vara ”skräddarsytt efter ett liv på högsta internationella nivå där ingenting lämnats åt slumpen”.

Prospektet har väckt intresse. Över 2 000 människor har anmält sig och kallats till lördagens visning, där det gäller att ha klart med kontanter eller lånelöften – kontrakt ska skrivas på plats och först till kvarn gäller.

Kön lär med andra ord sträcka sig långt bortom den intilliggande tunnelbaneuppgången, där samhällets mindre lyckligt lottade brukar arrangera sina tillfälliga boenden.

När DN Stockholm får en förhandsvisning noterar vi att det här med ”internationellt” verkligen är ett genomgående tema och i klartext betyder ”New York”. Det är New York i hallen och i köket, på toaletten och i farstun.

Välskräddade mäklare Berntzon låter meddela att lägenheterna ska ha ”hotellkänsla” och en ”osvensk feeling” när man kommer in. Själva fastigheten ska ha ”amerikansk känsla”, vilket tydligast manifesteras genom en skärm med nyhetskanalen CNN i hissen. Åtminstone från början, sedan får ju förstås bostadsrättsföreningen styra sådant där.

Samtliga lägenheter, 61 till antalet, är utrustade med genomgående golvvärme (”inga fula radiatorer!”), två zonljudssystem, egen vinkällare och en Ipad som styr hela ruljangsen. Smakar det amerikanskt så kostar det – över 100 000 kronor kvadratmetern i genomsnitt.

Skapelsens krona är de två ”penthouse”-lägenheter som uppförts på fastighetens tak, även det naturligtvis efter amerikansk förlaga. Här kan ägaren genomlida vintern i en platsbyggd tak-jacuzzi eller titta på palmerna som pinas i höstvinden.

I de blindas rike är den enögde kung och när de flesta hus är fem sex våningar sticker åtta upp från mängden. Som den som varit på ett Stockholmstak säkert noterat är dock känslan inte direkt Manhattan, snarare som att vara en liten bit över en mark som består av takåsar.

Den detaljen har dock inte avskräckt hugade spekulanter – bägge penthouse-lägenheterna såldes redan tidigare i veckan. Enligt Wallenstam för rekordpriset 200 000 kronor per kvadratmeter, vilket ger en prislapp på 28 400 000 kronor. Då ingår dock takterrassen som ”biyta”.

”Ture No8”, som ska stå klart för inflyttning i juni 2014, är inte det enda projektet i sitt slag för närvarande. Så kallade konceptboenden hamras fram även på Karlavägen, Danderydsgatan och Lidingö­vägen. Det talar om ”identitets­skapande hus”, och den som är på jakt på en sådan kan förstås vara beredd att betala lite extra.

Det är svårt att bygga sådana här projekt, berättar vd Hans Wallen­stam, vars företag i vanliga fall mest sysslar med vanliga hyresrätter. För att frakta bort rivningsmassor och tillföra specialtillverkat byggmaterial har långt över tusen lastbilstransporter gått till och från den trånga gågatan i Stockholms mitt. Judiska skolan med dess säkerhetsarrangemang ligger intill och ett gammalt skyddsrum har behövt tas med i ritningarna. En extra komplicerande faktor är att tunnelbanan går under huset.

Tanken som legat och gnagt infinner sig plötsligt med viss kraft: Hade det inte varit enklare om de här 61 hushållen köpt lägenheter i New York i stället? Där finns det ju redan jättemånga New York-lägenheter.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Nej, bostadsbristen löser man inte genom att bygga lyxbostäder. Den försöker man istället lösa genom att bygga i parker och grönområden och offra gamla kulturklassade hus. Bostadsbristen används då som argument och vi som protesterar blir kallade egoister. Nästa gång någon vill behålla sin park så fundera en stund på det här och liknande projekt innan de avfärdas som själviska.

Bevara Stockholm (Webbsida), 12:16, 7 oktober 2013. Anmäl

Fast det finns ju inga New York-lägenheter som ligger i Stockholm i New York. Om man nu gillar New York-lägenheter men har jobb, barn och släkt i Stockholm så är man kanske förlåten om man inte känner för att flytta till NY?

Förståsigpåare, 09:21, 1 oktober 2013. Anmäl

Säkerr satir du, med nästan alla poänger lite under ytan. Puss!

Gabi Björnstrand (Webbsida), 00:41, 29 september 2013. Anmäl

En helg för kriskonvent

Sidan 2-kolumn i dagens DN.

Två pågående föreställningar slåss om strålkastarljuset under helgen: Kristdemokraternas riksting i Karlstad och den årliga Bokmässan i Göteborg.
Kollisionen är sannolikt en slump, men det ser ändå ut som en tanke – det finns ju klara likheter mellan bokbranschen och KD.

Dystra framtidsprognoser är legio när det gäller bägge. ”Bokens framtid” diskuteras på kultursidorna i ungefär samma ödesmättade tonläge som KD:s utsikter i nästa val på borgerliga ledarsidor.

Det finns också tydliga paralleller mellan respektive krisläges orsaker. Både böcker och kristdemokrater är företeelser som många känner sympati för – litteratur är ju viktigt och Göran Hägglund en hygglig prick – men som bägge får allt svårare att väcka engagemang i den utsträckning som affärsmodellen kräver.

Än så länge hankar det sig fram. Tillräckligt många köper en pliktskyldig roman i julklapp till faster och lägger en stödröst på KD var fjärde år. Långsiktigt lär det dock inte hålla, inte minst som respektive kärnmålgrupp blir allt äldre.

Både bokbranschen och Kristdemokraterna har att hantera en marknad med allt fler alternativ för konsumenten och bägge kan ta tillfällig hjälp av kändisar – att ge ut en självbiografi av Zlatan eller sätta Lars Adaktusson som förstanamn i EU-valet, exempelvis. KD kan dock inte satsa på att göra ungefär samma sak som förut men ge ut politiken digitalt i stället. Så vad göra?

Standardreceptet för ett krisparti brukar vara att bli ”tydligare” och hitta en ”profilfråga”. KD har ofta deklarerat sin ambition om tydlighet och givet att det är moderata väljare man främst siktar in sig på har försvaret nämnts som en potentiell vinnarfråga.

I Almedalen lyfte Göran Hägglund upp frågan om ett Nato-medlemskap på agendan, och flera tunga KD-profiler vill nu ta ställning för Nato. Om partiledningen får som den vill beslutar dock rikstinget att KD framöver ”ska verka för en förutsättningslös parlamentarisk utredning om för- och nackdelar” med medlemskap i Nato.

Ett glasklart och bergfast ”kanske”, alltså.

I en tid när allt fler är allt mer aggressivt övertygade om de egna idéernas förträfflighet kanske det framstår som en sympatisk hållning. Kanske.

Jakten på en stor, slagkraftig stridsfråga lär dock gå vidare även efter rikstinget. Alldeles säkert.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholmsordlistan, vecka 39

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom någon måste möjliggöra den.

Reklamkamp
Utomhusreklam kan snart vara ett minne blott i Stockholm – åtminstone om Vänsterpartiet får bestämma (vilket det visserligen inte finns så mycket som tyder på). ”Ett förbud mot utomhusreklam skulle dra ännu fler besökare till vår vackra stad”, säger Ann Mari Engel (V) i en motion till kommunfullmäktige. Nu är det förstås svårt att motbevisa Engel, men ordlistan misstänker starkt att hon överskattar det internationella intresset för orörda Stockholmsfasader. Det faktum att två av världens absolut mest turistintensiva platser, Times Square i New York och Piccadilly Circus i London, har utomhusreklamen som gemensamt främsta kännemärke skulle rent av kunna tala för motsatsen.

Kundpolitik
”Vi är medborgare, inte kunder”, brukar vänstern säga när de rasar över marknadslösningar i välfärden. Borgerliga politiker tycks nu ha ett svar på det: De är allt oftare missnöjda kunder, inte politiker. Ena dagen är skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) arg på de privata resursskolor som, helt enligt gällande och av Folkpartiet omfamnad lag, tar ut vinster ur verksamheten. Andra dagen plockar finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) upp partikollegan Filippa Reinfeldts modus operandi och är arg på Karolinska sjukhuset för att de inte levererar den vård han förväntar sig. ”Oacceptabelt”, menar Karolinskas högsta chef (sjukhuset ägs av landstinget).

Möjliggörarbudget
I förra torsdagens DN spelade Torbjörn Rosdahl sin roll som missnöjd kund så väl att resonemanget förtjänar att återges utförligare: ”Jag har beställt ett antal vårdtjänster för väldigt många miljarder, då förväntar jag mig att man uppfyller det. När jag får läsa i tidningen att det inte sker blir jag upprörd. Jag ringde ordföranden omedelbart och ville veta vilka åtgärder de tänkte vidta”, förklarade han. Tillfrågad om den egna budgetens eventuella roll när det gäller brist på vårdplatser och långa väntetider på akuten levererade Rosdahl ett svar som förtjänar att bli en modern klassiker i det lilla: ”Min budget sätter inte stopp, den möjliggör.”

Trädflyttsmöjliggörning
Landstingsalliansens budget möjliggör förvisso en hel del andra saker också. Däribland Spårväg City och en rad mer eller mindre betydande grepp som krävs för att möjliggöra denna – beräknat totalpris 4,3 miljarder kronor. Östermalmsnytt berättar i veckan att 50 träd måste flyttas från Strandvägen för att bereda väg för spårvägen, vilket blir en delkostnad på uppåt fem miljoner. Det är naturligtvis sympatiskt att man inte minskar stadens trädbestånd hipp som happ, men frågan ligger där och gnager hela tiden: Hade inte allt det här varit mycket enklare om man ordnat en vettig busslinje i stället?

Eländesvecka
Det har även i övrigt varit en missnöjets vecka för Stockholms politiker. Är det inte sjukhus eller skolor som beter sig så är det andra. Finansborgarrådet Sten Nordin (M) har inte bara att brottas med sjunkande förtroendesiffror utan är även inblandad i en duell med SL, gällande notan för det planerade bussgaraget i Katarinaberget. Samtidigt är alla i såväl landsting som kommun arga på staten, som föreslår utbyggd och höjd trängselskatt men vill fortsätta lägga beslag på pengarna. Olycka är att vara lokalpolitiker, i alla fall den här veckan. Och på fredag kommer mark- och miljööverdomstolens slutliga dom över Nya Slussen …

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[...] att de har ägaransvaret. Detta ägnar bland annat DN STHLM:s skribent Viktor Barth-Kron en blänkare åt [...]

Minska byråkratin – flytta ut administrativ personal i vården | Helene Hellmark Knutsson (Webbsida), 13:28, 25 september 2013. Anmäl

Centerpartisten blir upprörd och kränkt över traktorhyllning

Stockholms kommunfullmäktige sammanträdde på måndagen och som brukligt i lokalpolitiken rörde sig debatten från stort till smått och tillbaka igen.
Bland besluten märks att staden nu ökar sitt ägande i fjärrvärmebolaget Fortum Värme från 9,9 till 50 procent och att avgifterna höjs för bortforsling av felparkerade fordon. Dessutom beslutade man att upphäva hundförbudet vid Långholmens klippbad, medan ett ärende om att införa lagen om valfrihet för fritidsverksamhet för funktionshindrade ungdomar åkte på en minoritetsåterremiss.

17.02
Möjligen fick Socialdemokraterna storhetsvansinne av framgångarna i förra veckans DN/Ipsos-mätning – Karin Wanngård (S) inleder med att rasa mot Sten Nordin (M) på grund av (riksfrågan) jobbskatteavdraget. Nordin menar, inte helt förvånande, att jobbskatteavdrag är bra.

17.09
Daniel Helldén (MP) säger sig vilja ”anknyta till det som händer i vår omvärld”. Kriget i Syrien? Nej, den nyss avhållna ”internationella bilfria dagen”. Varför vill inte Ulla Hamilton (M) att staden ska delta i sådan viktig symbolik? Trafikborgarrådet hänvisar till verkligheten.

18.06
Efter kort diskussion beslutar man enhälligt att öka stadens ägarandel i Fortum Värme från 9,9 till 50 procent. Vänsterpartiet vill dock egentligen ha hela bolaget – ingen skräll, möjligen, givet att partiet helst vill ha hela näringslivet.

18.48
Normalt görs ingen votering vid beslut, men när vänstern plötsligt kräver sådan uppstår smärre panik på den borgerliga sidan. Ett större antal fikande ledamöter jagas in i lokalen för att trycka på sina knappar, men ärendet (om LOV när det gäller fritids för funktionshindrade) återremitteras i alla fall.

18.51
Ett enigt kommunfullmäktige upphäver förbudet mot hundar på Långholmens klippbad.

19.42
Motionsmaraton har vidtagit och samtidigt har ett antal av fullmäktiges högdjur smitit iväg för VIP-middag med FN:s klimatpanel IPCC. I talarstolen pågår debatt om barnfattigdom, initierad av Karin Rågsjö (V).

19.58
Efter invändningar visar Roger Mogert (S) sin storsinta sida mot alliansen: ”Jag menade inte att ni tycker om barnfattigdom, men…”

20.07
Jackie Nylander (V) hyllar en solidarisk centerpartist med traktor som han sett på tv, och beklagar att Stockholms centerpartister inte är sådana. Stina Bengtsson (C) blir upprörd, kränkt och hotar med vedergällning.

20.27
Tomas Rudin (S) vill införa ”tidsgeografiska dagsprogram” i Stockholms stadsbyggande, för att ”hitta tidstjuvarna i stadsplaneringen”. Stadsbyggnadsborgarrådet Kevius (M) tycker att det låter onödigt byråkratiskt, men Rudin förklarar att han minsann tänker införa det ändå när han får makten nästa höst.Vi får väl se hur det blir med den saken.

21.14
Ännu en debatt, ännu en S-motion som röstas ner. Att vara oppositionspolitiker är att gå en fyraårig kamp mot väderkvarnar.

21.50
Högdjuren hinner tillbaka från FN-middagen i god tid för att höra Stellan Hamrin (V) rasa mot Förbifarten och Nya Slussen för miljonte gången (debatten handlar om cykling).

22.27
Mötet avslutas efter evighetstjafs om cykling. Ännu så länge inga rapporter om firande hundar på Långholmens klippbad.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Varför ökar man sitt ägande i Fortum Värme och vad kostar det? Redan idag har man femtioprocentigt inflytande och femtioprocentig del av vinsten. Skulle det inte i sådana fall varit bättre att inte sålt till Fortum?

Janne, 14:19, 24 september 2013. Anmäl

Alla hus står i någon annans skog

Lördagskolumn i dagens DN Stockholm.

”Det kommer bli bråkigt snart”, slog den här spalten fast för två veckor sedan. Ämnet var den konflikt som seglar upp på allt fler håll, mellan stadens pågående förtätning av områden utanför tul­larna och berörda intressen.

Förra lördagen kom så en utmärkt illustration av motsättningarna här i DN Stockholm, i ett reportage från närförorten Hammarbyhöjden. Där kämpar en ansenlig grupp boende mot planerna på utbyggnad, med den lilla Hammarbyskogen som symbol­frågan framför andra. Stadens planer på mindre men mer kvalitativa grönytor faller inte alls i god jord. Det ska inte vara någon park, det är skog man vill ha.

Eftersom den här typen av stridigheter blir allt vanligare kan det vara läge att påminna om vissa förutsättningar.

Så här är det: ”Grönområden” är utgångspunkten på planeten jorden. Alla områden som i dag är bebyggda har tidigare varit naturmark av ett eller annat slag. En självklarhet, förstås, men värd att påminna om.

Hammarbyhöjdens protesterande invånare bor i hus som står på mark som en gång var någons skog. När stadsdelen började byggas på 1930-talet var det som ett direkt svar på utbredd trångboddhet och bostadsbrist, och man bedömde uppenbarligen att problemens lösning var överordnad naturmarkens bevarande.

Mycket har förändrats sedan 1930-talet, men de rent fysiska utmaningar som en växande stad har att hantera är i mångt och mycket desamma. Alternativen för agerande likaså.

Det första alternativet är att säga nej, det blir inga fler bostäder. Inflyttade ombedes vända i dörren och utflugna barn får flyga vidare till någon annan del av landet. Det vore en unikt defensiv hållning när Sverige har hela EU:s snabbaste urbaniseringstakt.

Det andra alternativet är att göra som under 1900-talet och bygga nya förorter av Hammarbyhöjdens relativt glesa modell. Frågan är då var. I Stockholms rimliga närhet finns inte längre särskilt många områden där nybyggen inte skulle påverka äldre bebyggelse.

Eller, jo, det gör det visst – men de områdena har namn som Nackareservatet, Gömmarens naturreservat, Judarskogens dito, Grimstaskogens dito och Nationalstadsparken. Var och en kan räkna ut hur det skulle låta om politikerna föreslog exploatering där.

Återstår då det tredje alternativet – att staden växer genom att redan exploaterade områden, som Hammarbyhöjden, förtätas. Det kommer oundvikligen kräva att en och annan uppskattad skogsdunge försvinner, men uppsidan för den naturintresserade blir att Stockholms reservat kan bevaras.

I det läget har staden landat på alternativ tre. Jag vill tro att de flesta som förmår tänka en bit bortom det akuta egenintresset gör detsamma. Exakt hur själva byggandet sedan går till kan och bör diskuteras, men som princip är förtätning en rimlig avvägning mellan bostadsbehov och naturvärden.

”Många av oss har flyttat hit för att det är nära naturen”, sade en av Hammarbyhöjdens demonstranter i DN:s reportage.

Det kan i sammanhanget påpekas att de även fortsättningsvis kommer att ha Nackareservatets 856 hektar obebodd natur någon kilometer bort.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Ju tätare städer, ju mer problem med folkhälsorelaterade sjukdomar såsom astma, hjärt- och kärlsjukdomar och övervikt. Bland barn ser man ökad förekomst av ADHD bland barn som växer upp i urban miljö, och det finns otaliga studier som visar att psykiska sjukdomar ökar när människor har långt till natur. Mot bakgrund av detta ter sig ovanstående tes, liksom politikers förtätningshysteri, som rena rama vansinnet. Omodernt och bakåtsträvande.

Robert, 16:15, 24 september 2013. Anmäl

Man bör tänka större än storstäderna: urbanisering är till viss del en konsekvens av illa skött regionalpolitik. Väl fungerande kollektivtrafik, offentlig service, tillgång till lanthandel och en levande landsbygd i Dalsland, Värmland och Hälsingland skulle göra att människor blev mer benägna att röra på sig från staden också. Titta på Norge där man värnar om hela landet. Använd de ekonomiska styrmedlen med lite fantasi istället för att stirra er blinda på att bygga i stan.

Stefan, 11:29, 24 september 2013. Anmäl

Trist och enkelspårigt att förtätningstanken är universallösningen för framtidens städer. I själva verket är det just skövling av grönska och lättillgängliga strövområden som kommer förstöra för kommande generationer, i Stockholm såväl som i andra städer där denna politik förs, påhejad av byggherrar som tjänar stora pengar. Mycket sorglig utveckling. Än sorgligare är att man tar de ungas problem med att hitta bostad som förevändning att behöva bygga. Då kan man ställa den enkla frågan: bygger man då åt dessa grupper? Byggs ettor, tvåor och hyresrätter som inte kräver stora insatser eller lånelöfte på flera miljoner. Svaret är tyvärr att i princip ingenting görs för att hjälpa dessa grupper. Istället byggs dyra bostadsrätter åt en bemedlad medelklass som redan har råd att köpa det de vill ha. Och framtidens barn kommer behöva leka på lekplatser inklämda mellan husväggar i förtätade förorter där 20 minuters gångväg till skog tyvärr är för långt att ta sig till vardags.

Anonym, 11:12, 24 september 2013. Anmäl

Felet med Stockholm är just alla dessa risiga "grönområden" som styckar upp staden och som drar en knivskarp gräns mellan innerstad och förort. Inte blir det bättre av att det som byggs nytt strax utanför tullarna ofta byggs som förort, t ex Annedal. Skall dessa nya områden någonsin kunna bli integrerade delar av en expanderad innerstad, så måste man bygga klassisk kvartersstruktur med butiker i bottenplanet.

Marre, 10:31, 23 september 2013. Anmäl

@Anonym, 09:41, 21 september 2013. Om man klarar av att trampa runt på Nackareservatet klarar man av att gå en kilometer på en 10 till 15 minuter. Med andra ord en helt normal gångsträcka som även gör kroppen gott.

Janne, 08:12, 23 september 2013. Anmäl

Vad ska barnen med lite grönområden till? Att leka herre-på-täppan-lekar utan vuxen uppsikt som senare i livet kommer att ligga som grogrund för gängbildning och övrig kriminalitet? Skulle inte tro det.

Emanuel Alfredsson, 10:13, 22 september 2013. Anmäl

Man kan ju bara titta på kvadratmeterpriserna för att se vad folk egentligen vill ha. Bostadsrättspriset per kvadrat är typ 38-45kkr/m2 i Hammarbyhöjden, och 45-55kkr/m2 i Hammarby sjöstad, vilket ligger precis brevid. Varför tycker folk att som köper bostadsrätt att det är så mycket sämre i Hammarbyhöjden? Skillnaderna mellan områdena är att Hammarbyhöjden är naturnära och har tunnelbana, och Sjöstaden är tätt. Om man förtätar Hammarbyhöjden till samma stadsmässighet som Sjöstaden skulle jag tro att det blir minst lika attraktivt. Det innebär att varje bostadsrättsägare i Hammarbyhöjden skulle tjäna ca 10k kronor per m2, samt att tre gånger så många människor skulle få förmånen att bo i området, med möjlighet till att cykla till jobbet i innerstan, och allt annat bra det centrala läget medför. Demokratiskt sett fattar jag inte hur vi kan neka alla dessa människor det bara för att ett litet priviligierat fåtal ogillar förändring.

Martin, 20:22, 21 september 2013. Anmäl

Är det så att de är enklare att vara NIMBY, än att lösa de samhälls-/världsproblem som verkar plåga många som protesterar? Att vara emot kapitalism uttrycks genom att inte vilja att någon kapitalist bygger just "här"? Att vara emot bilism uttrycks genom att hävda att nya hus genererar mer trafik? Att frukta klimatkrisen gör det enkelt att säga "fäll inga träd just här"? Att vara emot det borgerliga styret triggar åsikten "sälj inte ut vår förort"?

jan gustavsson, 12:27, 21 september 2013. Anmäl

Bra skriven artikel. Som Sten Nordin sa häromdagen, bygger staden redan på "hårdgjord mark" i Hammarbyhamn, Västra Kungsholmen, Värtan och Liljeholmen med mera. Men det finns en gräns till hur mycket sådan mark som finns; för eller senare (ganska snart, egentligen) har all hårdgjord mark använts. Som andra kommtarer på denna tråd föresåråkar jag också en hård exploatering av Bromma Flygplats, men motståndet till att bygga där är inte oansenligt där heller. Och ävenså; om vi inte räknar med dagens redan befintliga bostadsunderskott, tillkommer ett nytt behov av bostäder i en takt av 15000 per år. Om lite drygt tre år skulle man har fyllt Bromma Flygplats tilltänkta 50000 bostäder. Alla som bor i en europeisk huvudstad kan inte räkna längre med att ha en skog utanför bostadshuset.

Peter Neal, 12:18, 21 september 2013. Anmäl

@Johar: De långsiktiga visterna med att lösa Stockholms bostadsbrist är större än att några få priviligierade ska få behålla exakt varenda buske kring sina hus.

Åke, 12:01, 21 september 2013. Anmäl

Vårrevolutionen som kom av sig

Samtidshistorisk kolumn på sidan 2 i dag.

Centerpartiet begår kongress i dagarna. Om du känner att du hört den förut, ganska nyss, är det helt korrekt. Den här gången är det dock riktig kongress.

Centerstämman i mars i år handlade ju, om någon mot förmodan lyckats förtränga det, om partiets idéprogram. Alltså inte ett partiprogram, som berättar vad partiet ska göra. Utan ett idéprogram, som berättar vad partiet vill göra, eventuellt, på ett mer visionärt plan.

De fick ägna en del tid åt att försöka förklara det där – gemene man (och medlem) visade sig inte lika intresserad som centerledningen av skillnaden på politisk plan och politisk vision. Var man nyliberala, grönliberala, socialliberala eller tjohejliberala? Ville partiet ha fri invandring? Platt skatt? Skulle skolplikten slopas och en hund få gifta sig med åtta lemurer?

När programförslaget presenterades i december hoppades Annie Lööf på en ”levande idédiskussion ända fram till stämman”. Det fick hon – diskussionen blev så levande att partiet höll på att sprängas redan till nyår. Lööf fick avbryta sin semester och ägna ett par månader åt att vattna ur programmet.

Efter vårens dyrköpta erfarenheter har Centern svängt in på en mer traditionell väg och Annie Lööf har inte missat en chans att tala om lantbruk eller behovet av vargjakt. I Almedalen talade hon passionerat om hur man egentligen gör när man slaktar en helig ko. Det fria fallet i opinionen tycks om inte ha vänt så åtminstone avstannat.

Möjligen kommer framtida centerhistoriker betrakta den där marsstämman som ett avgörande moment – en begravningsceremoni för partiets storstadsliberala irrfärder i 2000-talets början.

I så fall var platsen, Infra City i Upplands Väsby, synnerligen väl vald: En företagspark som är tänkt att vara nära både Stockholm och världen, via Arlanda, men som för de flesta känns som en malplacerad liten cityimitation mitt ute i ingenstans.

Återstår frågan vad som händer med den omsusade Stureplanscentern. Förbereder de en revolution mot kontrarevolutionen? Eller packar alla tolv väskorna för att flytta till Berlin och börja åka skateboard?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Alliansen kollapsar i Stockholm

Kommentar till dagens opinionsmätning
i DN Stockholm. Läs mer här.

OPINION. Under det senaste året har nästan var femte sympatisör lämnat Stadshusalliansen och marscherat vänsterut över blockgränsen.
Det är inte ett ”tapp”, knappt heller ett ”ras”. Ordet vi söker är snarare ”kollaps”.

Den årliga Stockholmsmätningen av DN/Ipsos är den enda öppet redovisade opinionsundersökning som med regelbundenhet följt stockholmarnas syn på kommunalpolitiken. Under lång tid har resultatet varit trevlig läsning för den styrande borgerliga alliansen – man har i många år haft ett stöd på klart över 50 procent.

Så sent som i september 2012, när Juholtkris ersatts av Löfvenstabilitet och de rödgröna sedan en tid ledde klart i nationella mätningar, samlade Stockholmsalliansen 52,7 procent mot de rödgrönas 43,6.

Det var då det.

Med ett rejält tapp för Moderaterna, ett lika rejält lyft för Socialdemokraterna och tydliga förskjutningar även för övriga delar av respektive block är läget nu helt omvänt. Den blå färgen har flagnat rejält på borgerlighetens flaggskepp.

Eftersom Sverigedemokraterna inte heller nu lyckas ta hem missnöjda alliansväljare i någon betydande utsträckning kan vi konstatera att Stockholm nu faktiskt är rödare än riket som helhet. Med 53,1 procent mot de borgerligas 42,9 ser en rödgrön majoritet inte bara möjlig utan också trolig ut. Vem hade trott det för fyra år sedan, när M var nästan dubbelt så stort som S och såg ut att trava mot egen majoritet?

I mandatpraktiken riskerar alliansen att bli ännu mindre, eftersom det ser allt troligare ut att minst ett av småpartierna tvingas lämna kommunfullmäktige. Centerpartiets höga svansföring i frågor som stadsmiljö och nybyggnad ger noll och ingen utdelning i väljarkåren, medan Kristdemokraternas tillvaro blir allt mer tynande. KD:s fall till 1,6 procent är statistiskt säkerställt och enda trösten är möjligen att de omöjligen kan tappa lika mycket i nästa mätning. Inte ens om de då får 0 procent.

Den som vill vinna riksdagsvalet måste vinna Stockholm, brukar analytiker och valstrateger slå fast med jämna mellanrum. Det är naturligtvis inte korrekt i sak, men visst underlättar det om man har medvind i en region som samlar en dryg femtedel av Sveriges befolkning. Och onekligen ser det ut som att vänstern är något på spåren.

Det är dock viktigt att notera att frågan i DN/Ipsos mätning gäller hur man skulle rösta om det var kommunalval, inte riksdagsval.

Både i valet 2010 och i valet 2006 stödde Stockholms stads invånare vänsterblocket i högre utsträckning i kommunalvalet än i riksdagsvalet (3,4 respektive 1,6 procentenheter högre stöd på blocknivå), och omvänt för högerblocket (2,5 respektive 1,9 procentenheter lägre stöd).

Små siffror, men viktiga i ett jämnt val.

När opinionssiffrorna mörknar brukar allianspolitiker påminna om att det minsann såg tufft ut även innan segervalet 2010. Lite beroende på hur kreativt man räknar kan den jämförelsen vara relevant på ett nationellt plan, men i fallet med Stockholmsopinionen är det faktiskt tvärtom.

Ett år innan valet 2010 skilde det 16,9 procentenheter mellan blocken – i alliansens favör. Avståndet krympte närmare valet, men segermarginalen var ändå bekväma åtta procentenheter.

Vad dagens siffror skulle betyda om de blev valresultat återstår att se. Det rödgröna övertaget handlar sannolikt mindre om de egna meriternas genomslag än om ett utbrett missnöje med det sittande styret.

Stockholm brukar kallas ett ”borgerligt skyltfönster”, och det som synts mest i fönstret under det gångna året har varit svårsålda varor som brister i välfärden och en magnifikt klumpig privatiseringspolitik.

Alternativet är dock höljt i visst dunkel – vad ett S-lett styre med ett stärkt vänsterparti och ett miljöparti som inte tänker ta några fångar i förhandlingarna egentligen ska driva för politik är i nuläget oklart. Betydande skiljelinjer finns i synen på allt från stora infrastrukturprojekt till det privatas roll i välfärdssektorn.

Räkna med att allianspartierna kommer att peka ivrigt på detta under året som kommer. Just nu ser det ut att vara enda chansen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholmsordlistan, vecka 37

Veckans ordlista i DN Stockholm. Eftersom någon måste ta ansvar för Sverige.

Motorvägstrams
Miljöpartiet fortsätter sitt korståg mot Förbifart Stockholm och presenterade i veckan sin årliga opinionsmätning om vad stockholmarna helst vill ha; motorvägen eller mer spårtrafik. Att ställa frågan som ett antingen-eller-val är förstås finurligt av MP och inte helt orimligt, åtminstone inte innan vägförespråkarna presenterat en klar plan på hur man ska göra bäggedera. Däremot lyckas man för andra året i rad vara ohederliga om resultatet. När MP-ledaren Daniel Helldén säger att ”en majoritet av stockholmarna vill inte ha Förbifarten” har han inte täckning vare sig i den egna mätningen eller i åratals andra mätningar som faktiskt undersökt den frågan. Bilda gärna opinion mot en väg, men undvik förbifarter runt sanningen.

Studieförbud
Studenter – nej tack. Eller, inte riktigt så. Café Belmondo på Drottninggatan har däremot infört förbud mot ”skolböcker”, med upprördhet till följd. Ägaren James Darkland säger till Vi i Vasastan att hyran på 100 000 kronor i månaden gör att man inte har råd med lågkonsumerande långsittare. Visst kan man tycka att utvecklingen är en smula trist. Hur många konstnärsmyter och litterära stor- och småverk hade världen inte gått miste om ifall hyrorna tvingat krögarna i 1900-talets Paris, Berlin och för den delen Stockholm att slänga ut alla ambitiösa dagdrivare? Rent sakligt är det dock inget att gnälla om. Allemansrätten gäller som bekant i skog och mark, inte i enskilda näringsidkares lokaler.

Förbudsdebatt
Tilltaget på Café Belmondo får Vasastans lokaltidning att fråga sig om stadsdelen ”blivit förbudens Mecka”. Det är förstås aldrig fel att lyfta en fråga, även om ordlistan törs invända att förbuden nog är värre i exempelvis saudiska Mecka. Bland exempel på frihetsinskränkningar nämns koppeltvång för hundar, förbud mot skyltar på trottoarer och att cykeln måste ledas på Vasaparkens grusvägar. Ordlistans egen syn ligger nära kaféägaren Lars Pihls, som säger sig vara ”mot förbud men för vanligt folkvett”. Tyvärr kan man nog lika gärna säga sig vara ”för årstidsväxlingar men mot dåligt väder”.

Landstingsrundning
Förhandlingarna om framtidens tunnelbana går in mot spurten och nu är politikerna i landstinget härskna. De får nämligen inte vara med och prata i önskad utsträckning, i stället är det regionens kommunalråd som får sitta med vid bordet. I måndagens DN var bland andra Birgitta Rydberg (FP) ute och klagade på bristen på ”demokratisk förankring”. Det är förstås bra med förankring, men man kan förstå agerandet. Regeringens förhandlingsdelegation misstänker antagligen, på hyggligt goda grunder, att om landstingsalliansen kom i närheten av projektet så skulle de begrava det i en tioårig utredning om att bygga spårvagn till Öland. Eller så.

Förolämpningsröstfiske
Stärkta av helgens skutt i kyrkovalet satsar Sverigedemokraterna mot nya marknader. I måndagens SvD aviserade SD:s Stockholmschef Linus Bylund en kommande storsatsning i huvudstaden, med tonvikt på Södermalm. Hur den kampanjen blir återstår att se, men infallsvinkeln är i alla fall klart annorlunda. Att SD hittills haft svårt att lyfta i Stockholm förklarar Bylund med att stockholmarna inte bara är ”mindre hemkära” utan också när ”en kompakt lojalitet mot makten” och har ”en väldigt världsfrånvänd bild”. Han sade dock ingenting om att stockholmarna är fula, lata och dåliga på barnuppfostran.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

@Patrik Tronde, 21:20, 18 september 2013 Att man prioriterar bort en sak innebär inte att man överhuvudtaget inte vill ha den saken. Sedan behöver Stockholm både vägar och kollektivtrafik och med rätt prioriteringar kan man få båda.

/j, 13:30, 19 september 2013. Anmäl

Om man kan få allt så tar man gärna emot både det ena och andra. Helt orimligt är dei inte att säga att den som väljer det ena framför det andra inte vill ha det man prioriterar bort.

Patrik Tronde, 21:20, 18 september 2013. Anmäl

Välj dina kommunpampar med omsorg

Lördagskolumn i DN Stockholm.

Om exakt ett år, den 14 september 2014, är det val i Sverige. Tre val, för att vara exakt. Omkring 98 procent av det du kommer se, höra och läsa om det kommer att handla om det ena valet – det till riksdagen.

Det är ingen tvekan om att det valet är viktigt. En riksdagsmajoritet kan styra samhällsutvecklingen åt ett håll du gillar eller absolut inte uppskattar; en dålig regering kan råka krascha samhällsekonomin och starta krig mot Polen.

Det är dock troligt att de val som kommer att påverka din vardag mest är de två andra, de till landstinget och kommunen.

Blir du sjuk är det landstinget som ytterst ansvarar för ditt tillfrisknande. När du blivit frisk och ska tillbaka till jobbet är det samma landsting som svarar för att bussen går i tid, eller att det alls finns en buss.

I kommunens breda spann ingår enorma fält som skolan, äldreomsorgen och bostadsförsörjningen, men också ansvaret för att träden hålls i trim och hålet i gatan lagas.

För den som vill veta mer om hur lokalpolitiken fungerar rekommenderas den utmärkt pedagogiska dokumentärserien ”Kommunpampar”, som hade premiär på SVT i tisdags. Den kan mycket väl vara licenstelevisionens främsta insats i demokratins tjänst på mycket länge, och dessutom är den rolig.

Men spelar det någon roll hur man röstar, då? Ibland finns det skäl att undra.

I en svulstig valårsdeklaration häromdagen lät Dagens Industris ledarsida meddela att man givet omständigheterna förespråkar en blocköverskridande majoritetsregering, vilket skulle göra Sverige ”lite nyare” och politiken ”lite annorlunda”. Avslutningsvis slog man fast att ”valet står inte längre mellan höger och vänster utan mellan vad som för Sverige framåt och vad som inte gör det”.

Från en mer marknära horisont kan invändas att motsättningen höger-vänster är högst levande och helt avgörande, inte minst i Stockholm. Skiljelinjen i synen på offentligt och privat skär genom vården, skolan, omsorgen och bostadspolitiken. Hur man väger kollektivets förmodade bästa mot individens valfrihet, exempelvis genom skattepolitiken, är en värderingsfråga.

Det kan ingen förnumstig folkpartism tänka bort.

Höger-vänster är naturligtvis inte den enda motsättningen att ta hänsyn till – där finns miljö kontra tillväxt, småskalighet mot storskalighet, bilvägar mot järnvägar, Nya Slussen eller någon annan sluss (ja, vi lär tyvärr få dras med den frågan ett tag till).

Det är heller inte alltid lätt att veta vem som för tillfället står på vilken fot. Rätt vad det är höjer mörkblå Nacka skatten med 35 öre, medan Socialdemokraterna i Botkyrka kränger hyresrätter till oklara riskkapitalister.

DN Stockholm kommer att göra vad vi kan för att ge dig bästa möjliga koll på politiken och politikerna inför lokalvalen. Vilken pamp du sedan föredrar avgör du förstås själv.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Norsk förnyelse

Fredagskolumn på sidan 2 i dagens DN.

Den svenska politiska veckan har av naturliga skäl dominerats av händelserna i vårt västra broderland. I måndagens val till norska stortinget tog de borgerliga en rejäl seger och nu väntar någon form av regeringsskifte.

Exakt hur det nya styret ska se ut är ännu oklart, eftersom Høyreledaren Erna Solberg uppenbarligen inte lyssnat på Fredrik Reinfeldts mantra om att man måste ha ett trovärdigt regeringsalternativ inför ett val.

Med ett år kvar till vårt eget, finns det några lärdomar att dra från det norska valet – utöver att våra egna politiker har ett och annat att lära av Jens Stoltenberg när det gäller att hantera förluster med värdighet? (Ja, Göran Persson, vi tittar på dig.) Jodå.

Mycket av eftervalsanalysen har handlat om att det är svårt att vinna tre gånger i rad och att väljarna ville ha förnyelse. Det ligger säkert en del i detta. Vinnarna i Høyre gick till val med den magnifikt intetsägande parollen ”nya idéer – bättre lösningar” och ökade nästan 10 procentenheter. Undra på att Moderaternas förnyelseorienterade partisekreterare Kent Persson twittrade glatt från valvakan.

Moderaterna har dock ett delikat problem att hantera här: Deras förnyelse har nu pågått i tio långa år. Kent Persson tillträdde i april 2012 för att ”höja tempot”, men i takt med att förnyelsearbetet intensifierats har M:s fall i opinionen gjort detsamma – raset sedan april 2012 är 6,2 procentenheter, enligt DN/Ipsos. Folk tycks helt enkelt vara trötta på just den här förnyelsen.

Möjligen är det i det ljuset man ska se regeringens stora budgetnyhet i veckan: Ett ”jobbpaket” på 3,1 miljarder kronor riktat mot unga. Eller, det var så det med framgång såldes in till medierna – i själva verket handlade nästan 2,8 av de 3,1 miljarderna om att slopa de differentierade A-kasseavgifter som regeringen själv infört.

Fler unga i arbete genom att avskaffa en reform som skulle få fler unga i arbete. Genuin antiförnyelse, alltså, och eventuellt en broms i opinionens nedförsbacke. Vägen tillbaka till toppen är dock lång.

”Jag företräder inte Sveriges regering, jag företräder Folkpartiet”, sade statssekreteraren Jasenko Selimović (FP) när han i söndagens Agenda tog strid mot regeringens avvaktande linje i Syrienfrågan. Mycket tyder på hans allianskamrater, oavsett ärende, kan uttrycka sig på liknande sätt om ett år och två dagar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0