Kampen om gatan lär hårdna

Lördagskolumn i DN Stockholm.

Det var lätt att förutse att det skulle bli en viss kalabalik i Stockholm under 2014. Därför gjorde undertecknad också det i sin nyårsprofetia.

Saken gäller de rullande matserveringar, ”food trucks” på trendriktig utrikiska men här kallade matbilar, som introducerades i Stockholm under 2013 och som vid årsskiftet mångfaldigades när antalet tillstånd utökades från 20 till 100.

Några större trafikproblem har inte rapporterats, men de senaste veckorna har vi i tidningar, radio och tv kunnat höra om ett utbrett missnöje från bofasta krögare som ser sig lurade på kunder. Vid flera tillfällen har dispyter uppstått, ibland även fysiskt våld.

Att gå till handgripligheter på grund av laglig marknadskonkurrens är förstås barockt, men att det skulle bli en tuff konkurrenssituation var självklart. Tillväxt, folk-drar-folk-teorier och reglering om exakt hur nära en krog en matbil får stå i all ära – vid en given tidpunkt och på en given plats finns ett visst antal luncher att servera.

En vietnamesisk-peruansk crossovermacka hos skäggige Bill i Hot Crap Street Wagon (eller vad bilarna nu heter) blir därför lätt en tunnbrödsrulle mindre i Husseins gatukök. När skäggige Bill efter de lukrativa lunchtimmarna sedan drar vidare till nya jaktmarker står så Hussein kvar med sina fasta kostnader.

Aktörer med fast adress vid centrala stråk lär klara sig med lite anpassning, men de hak som trots allt finns i anslutning till lite avsides belägna arbetsplatsområden – en marknad där matbilarna tagits emot med klang och jubel – löper reell risk att slås ut om trenden fortsätter och övergår i en ny ordning.

Över då till den andra frågan som dykt upp: Vem är det som kör egentligen?

I en krönika i Allt om Stockholm ondgör sig matbilskonnässören Anna Norström över att det tydligen inte bara är glada idealister som skaffat sig tillstånd för rullande matservering – även ett stort företag har dykt upp. Det är nog bara att vänja sig.

Sverige är ett rationellt samhälle och det gäller även våra kapitalister. Det är ingen slump att stora kedjor tagit ett starkt grepp kring andra sektorer i den mat-och-dryck-relaterade branschen – det kan gälla nattklubbskonglomerat som Stureplansgruppen, restaur­angimperialister som Melker Andersson, Espresso Houseifieringen av fikasvängen eller rena franchise­upplägg som gatukökens Solna Korv. Storskalighet ger utrymme för effektiviseringar av exempelvis inköp och administration, vilket leder till bättre marginaler och möjlighet att pressa priserna mot konsument.

Det behöver inte nödvändigtvis sluta med ”Pizza Ratt”, ”Burger King of the Road” och ”Startrucks”, som DN-kollegerna Ljunggren och Gelin fyndigt förutspådde, men att folk med större visioner skulle låta en framgångsrik matbilsbransch vara i fred är inte troligt.

Matbilar kanske drivs av idealister, men de är företag. Lågeffektiva företag.

Borde politikerna då ”göra något” åt allt det här? Givetvis inte. Vi lever i en demokratisk marknadsekonomi och medborgarna vill uppenbarligen ha rullande tacos. Politikens uppgift kan heller inte vara att skydda en sorts matkapitalister från andra.

Så om du en dag finner dig där på gatan, sugen på något kaloririkt och upptäcker att det är omöjligt att få tag på en burgarmeny bortsett från de vardagstimmar då den Wallenbergägda matbilskedjan X behagar stanna just där – kom ihåg var du läste det först, och vems fel det är.

Felet är inte den centerpartistiske matbilsaktivisten Per Ankersjös utan ditt eget, eftersom du inte använt din samhällsroll som kund på ett tillräckligt förutseende sätt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Så du menar på allvar att fasta restauranger riskerar att slås ut av foodtrucks? Otroligt okunnigt....

Anonym, 06:08, 10 mars 2014. Anmäl

I USA splittras företag som har för stor del av marknaden upp av domstolar. Annars försvinner det goda med marknadsekonomin, att det finns många olika företag som konkurrerar med varandra med snarliknande produkter och tjänster på samma marknad, vilket enligt teorin ska ge billigare och bättre produkter. Stureplansgruppens och SF:s monopolliknande ställningar skulle säkert inte tolereras där. Implicit i marknadsekonomin ligger att ett företag just kan skaffa sig så många fördelar genom att vara stort att det blir omöjligt för andra att ta sig in på en sådan monopolmarknad. Att de som bestämmer i Sverige låter så många företag bli monopolister är väldigt konstigt, kolla bara på Coop och Ica som snart kontrollerar alla led, både produktion och försäljning, på livsmedelsmarknaden -- fattas bara att de köper upp bondgårdar också, men det är väl bara en tidsfråga. Hur kul blir det när bara deras varumärken existerar och inga andra kan säljas i Sverige för att de inte får säljas i deras butiker.

Dr Love, 15:48, 2 mars 2014. Anmäl

Nej, Skanska, Hornsberg är inte Västermalm

Stadsvandring i fredagens DN Stockholm.

Vi kliver ut ur Stadshagens norra tunnelbaneuppgång, går Warfvinges väg ned mot vattnet och följer sedan Franzéngatan in under Essingeledens dystra viadukt. Vart är vi på väg?

Till ”Hornsberg”, som området traditionellt men informellt kallas? Till ”Kristineberg” eller ”Stadshagen”, de formella stadsdelar som delar området mellan sig? ”Nordvästra Kungsholmen”, som stadens projektörer skriver? ”Lindhagen”, som mäklarna ville från början?

Ingetdera, tycker byggbolaget Skanska. De har inlett en kampanj för att området i stället ska kallas ”Västermalm”.

Det vi pratar om är, lite förenklat, en triangel i Kungsholmens nordvästra hörn, som ramas in av Essingeleden och Lindhagens allé med omnejd och Ulvsundasjön.

Hornsberg, som vi föredrar att kalla det här, är egentligen ett mycket vettigt projekt. Gammal industrimark har stuvats om till ett knippe täta kvarter i hyfsad stenstadsimitation och med tillhörande strandpromenad.

Folk verkar gilla det, att döma av bostädernas dragningskraft och det överraskande stora utbudet av service (det tycks vara lag på att varje bostadsrättsförening ska ha ett eget sushihak).

Det vattennära läget, den totala nyordningen och avståndet till city gör paralleller till Hammarby Sjöstad oundvikliga, men Hornsberg har faktiskt mer av ”Stockholmskänsla” redan från början. I stället för en samtida spegelbild som Norra Hammarbyhamnen på andra sidan vattnet ser Hornsbergsborna solen gå ner över Västra skogens brutala 60-talshus. Att det dova mullret från Essingeleden ligger som en matta över området bidrar också till, eh, storstadspulsen.

Bygget pågår fortfarande och man kan ana hur byggbolaget har tänkt med sin namnkampanj: ”Hornsberg” låter som en sådan där förort på rödgröna linjen med vindpinat torg, avstängd fontän och Konsumbutik utan manuell charkdisk. ”Västermalm” låter i stället nytt, fräscht, historiskt, centralt och dyrt (om man bara förtränger den där avslagna gallerian vid Fridhemsplan).

För samhällsekonomin, som ju inte är annat än summan av våra irrationella val, är det alltså troligt att ”Västermalm” på kort sikt vore ett mer fördelaktigt namn. Högre lägenhetspriser ger mer pengar till Skanskas tjänstemän och direktörer, från vilka man sedan kan ta pengar till skola, vård och omsorg, och så vidare.

Därmed inte sagt att det är en bra idé.

Det finns förvisso en viss namn- och geografiproblematik att hantera här. Kungsholmen är på sätt och vis en ö utan egenskaper och därmed en mardröm för det i staden förhärskande koncepttänket.

”Kungsholmen” är ju namnet både på själva den fysiska ön och på den stadsdel som utgör öns östra del, från Fridhemsgatan och ned mot Stadshuset. Resten av ön är delad i fyra andra stadsdelar – Marieberg, Fredhäll, Kristineberg och Stadshagen – som till råga på allt är uppbrutna av trafikleder, terräng och numera avskrivna 1900-talsidéer om den goda stadsplaneringen.

Sedan är det förstås detta med tullarna, som kan driva även samtida Kungsholmsbor till öppet bråk. De historiska tullarna används ju fortfarande som definition för ”innerstan” av folk som finner sådant viktigt. Så, hur är det nu – ligger hela ön ”innanför tullarna”?

Svaret måste nog vara nej. Det ursprungliga tullstaketet till lands gick i krokarna av Sankt Eriksgatan. Den sista tullstugan låg vid Fridhemsplan.

Ska något i Stockholm döpas om till det historiskt osande ”Västermalm” så vore det således rimligare att ta stadsdelen Kungs­holmen, den äldre stenstaden – som dock inte tycks känna något större behov av upphottat språk för att markera sin fräschör. Problematiskt, visst är det.

Det finns lyckligtvis en enkel lösning på allt det här, som kan göra alla glada. Jag föreslår följande:

Staden och byggbolagen fullföljer de idéer som finns i planer och projekt om att låta ön väster om Fridhemsgatan växa ihop. Man gör det på ett så bra sätt att hela stadsmiljön blir minst lika populär som dagens Hornsberg. Sedan kan den som vill kalla hela rasket för ”Kungsholmen”, i både vardagligt tal och i mäklarannonser, och så struntar vi i det där med 1600-talets tullstaket.

Ska vi säga så, Skanska?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholmsordlistan, vecka 9

Veckans ordlista. Eftersom någon måste rensa upp i det språkliga träsket.

Solnaboulevard
När ordlistan varit på semester har råttorna dansat på bordet och Miljöpartiet lyckats prestera ett konstruktivt byggpolitiskt förslag som inte i första hand går ut på att lägga ner Bromma flygplats. Se där! Det handlar om ”Solna boulevard”, en omstöpning av trista Solnavägen till en stadsgata som med bland annat 7 000 bostäder ska knyta ihop Solna centrum och Vasastan. Trevligt! Det är hög tid att något görs på den fronten. Men det slutar förstås inte där. MP vill gå vidare i samma anda, och – ni anade det: ”På lite sikt, när Bromma flygplats är nedlagd, kan vi få ett väldigt fint stråk av nya stadsdelar från Hagastaden över Solna och Ulvsunda till Bromma”, sade borgarrådet Helldén (MP) i DN. Givetvis.

Spårvägshämnd
Ordlistan anar nu hur spårvagnsfrälste SL-bossen Wennerholm (M) tog sig igenom höstens händelser – alltså den process där regeringen till slut bröt ner landstingsmoderaternas tunnelbanemotstånd, en uppgörelse om utbyggnad gjordes klar och signerades av trafiklandstingsrådet själv med buller och bång. Han gick antagligen och funderade på den utredning om nordostsektorns framtida kollektivtrafik som man låtit tillsätta, och som nu levererat resultat. Vad kom man då fram till? Jo, att det där med tunnelbana mot Täby är en mycket sämre idé än att låta en grovt moderniserad Roslagsbana fortsätta i tunnel (!) ner till Centralen. Vi får väl se hur det blir med den saken. Klart är att man aldrig ska räkna ut en spårvagnshämnare.

Klockarilska
Det gamla klockhuset vid Norra station är rivet – trots att ansvariga politiker tidigare sagt att åtminsto­ne tornet kunde bevaras när området byggs om. Trist, tycker ordlistan – på bilderna ser det ut att ha varit ett fint hus (vi hade tyvärr missat det). Vissa blev dock ännu argare. Folkpartiet gjorde som Folkpartiet gör när en husfråga i innerstaden gått dem emot: skickade ett pressmeddelande där samtliga tre partitenorer – Edholm, Sjöstedt, Ljung – fick sjunga ut sin vrede. Björn Ljung säger sig vara ”väldigt upprörd”, och då är det allvar. Som partiets särskilde huspolitiske talesman är Ljungs standardläge vad vi andra skulle betrakta som ”upprörd” och det är ett rent under att han utropat Norra stations som ”ett nytt Klara”.

Skyskrapebonus
”Om vi skulle ta samma markpris för den som bygger 30–40 våningar som för den som bygger sju–åtta blir det aldrig några höga hus.” Så motiverar Per Ankersjö (C) den ”bonus” som ger byggherr­en kraftig markrabatt för den planerade skyskrapan i Hjorthagen. På sätt och vis är det rimligt: Med många lägenheter blir stadens intäkt ändå hög. Samtidigt sätter det fingret på något: Det är dyrt att bygga högt. Ju högre, desto mer av huset måste användas till hissar, trapphus, stommar och annat som inte går att kränga. Om enbart rationella motiv styrde aktörerna skulle det inte bli mycket av med höghus – å andra sidan är inte ”rationalitet” det ord man främst förknippar med Stockholms skyskrapedebatt.

Icastaden
Ibland brukar det refereras till det klassiska spelet Monopol när det handlar om hur politiker, byggherrar och andra aktörer gör upp om staden. Stundtals passar spelreferensen – och särskilt namnet – bättre än annars. Färskt exempel: I nya ”Barkarbystadens” centrum i Järfälla har den M-ledda kommunen gett företaget Ica ensamrätt på livsmedelshandel i tio års tid. Kommunstyrelsens ordförande Cecilia Löfgreen (M) motiverar det hela med att det funnits ”en osäkerhet hos många vad gällde långsiktigheten för Barkarbystaden”. Nu vet i alla fall de boende var de förväntas handla för överskådlig tid, och Ica är att gratulera. Hur är det man säger: Det är roligt med marknader. Särskilt om man är ensam på dem.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Du glömde ju alkisakvarium! ;-) //A

Anna, 21:58, 27 mars 2014. Anmäl

Sjöstedt är väl ändå en Mezzosopran och inte tenor

Nikola M (@dr_opera), 13:32, 28 februari 2014. Anmäl

Vägval 2014

Att spå framtida händelser är något av en folksport i den värld av taktiskt tomrum som är svensk samtida politik. The Viktor Report vill naturligtvis inte missa tåget.

Åter från semestern har vi läst in oss på den senaste tidens händelseutveckling och vågar nu göra en prognos över de valaffischer som de aspirerande regeringsbildarna kan tänkas bjuda på framåt sensommaren. Kom ihåg var ni såg dem först, och så vidare.

* * * * *

* * * * *

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Det sämsta av två idévärldar

DN Sthlm 5/2 2014.

Det är roligare att säga ja än att säga nej, heter det. Det ligger något i det och vana läsare vet att den här spalten ofta försöker se positivt på nya idéer och initiativ för att utveckla Stockholm.

Allt kan dock inte vara roligt här i livet. När det gäller den långt gångna idén att bygga ett Ikea-varuhus i nuvarande Slakthusområdet är det hög tid att säga bestämt nej – inte för att det är kul, utan för att det är nödvändigt.

”Det stämmer väl överens med ambitionerna för Söderstaden”, sade finansborgarrådet Sten Nordin (M) när ett intentionsavtal mellan Stockholm och Ikea presenterades för ett drygt år sedan. Det är än i dag lite svårt att förstå exakt hur han menade.

I stadens egna dokument sammanfattas visionen om ”Söderstaden”, alltså Johanneshov med viss omnejd, som följer:

”År 2030 är Söderstaden en förlängning av stenstaden samtidigt som den egna identiteten och profilen vårdas. Söderstaden – Stockholms självklara evenemangs- och nöjesknutpunkt – sjuder av urbant liv.”

Vad ”urbant liv” innebär är förstås en definitionsfråga, men år 2014 skulle nog de flesta föredra om ”sjudandet” inte härrörde från 4 000 bilmotorer i ett gigantiskt garage. Vilket dock ingår i planen här.

Ikea har nämligen inte för avsikt att bygga något slags ”showroom”, som det från politiskt håll mumlats om, utan ett ”vanligt Ikea-varuhus” (SvD 2/2), med tillhörande köpcentrum i stormodell.

Det borde inte förvåna. Om avsikten varit att bygga ett slags lagerfri utställningsbutik där kunderna provsitter en soffa, ser färgalternativ på digitala skärmar och beställer saker för framtida hemleverans så hade ju en sådan lika gärna kunnat förläggas till ett befintligt centralt kvarter – Drottninggatan, exempelvis. (Ingen dum idé, förresten. De borde överväga den.)

Det finns ingen anledning att vara principiellt emot en tredje Ikea-etablering i huvudstaden. Företaget ger många stockholmare jobb och ännu fler möjlighet att skaffa prisvärda möbler. I det hav av skog som utgör regionen finns många lämpliga platser för ett sådant varuhus, vilka alla har det gemensamt att de ligger längre ut från centrum än vad området kring Gullmarsplan – södra Stockholms trafiknav och flaskhals – gör.

Visst finns det avigsidor med ”externhandel”, det vill säga köpkvarter av Kungens kurva-typ utanför stadskärnan, men uppenbara fördelar är att de förlägger arbetstillfällen till områden som inte har sådant i överflöd och att de skapar alternativa resemönster för både jobbande och kunder. I exempelvis Järfälla kan vi nu också se hur det handelsfält som Ikea varit motorn i börjar utvecklas till ett mer stadslikt område med nya förbindelser och ett stort antal bostäder.

Det är positivt. Ska Stockholm fungera på sikt kan inte allt utgå från city, om det är alla överens. Och att då komma dragandes med ett centralt beläget köpkvarter i externhandelsutförande framstår som det sämsta av två idévärldar. De brända tankarnas taktik.

Lyckligtvis är de här planerna långt ifrån huggna i sten. Slakthusområdets framtid ska upp till politisk behandling under våren och oppo­sitionen är nyktert kritisk.

I veckan kom dessutom Centerpartiet och sent på tisdagen även Folkpartiet genom fastighetsborgarrådet Sjöstedt ut på banan och luftade skepsis mot idén om ett konventionellt storvaruhus. Gott så, utveckla gärna de tankegångarna och visa att stadsbyggnads­intresset på allvar sträcker sig längre än till ja eller nej till sky­skrapor i Klarakvarteren.

Det är roligare att säga ja än att säga nej. Men det är roligare att säga nej än att hugga sig i foten med en rostig skruv från 1960- talet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Topol-M Du vann att bo i Sverige Din konto blir raderat ej Ditt hus ska överrösta hot Du får att andas som du vill Ditt liv blir något tråkigt, ja Jumm, jobb, arbetskamrater här Du hörde utan tvivlan om, om Bill Den Bill of right skrevs länge sen Det är om yttrande frihet Det är om det du blev så van med Så van att du markerar – nej Att du är människa fast gay Att du får säga vad du vill Att du får andas lika djupt Februari, mars eller april Du respekteras fast din gupp Och livet – färgat vadevill Förbipasserar lite trist Du själv publiken och artist Du glömde tyngden av gevär Du bara bor i Sverige Det är ett bra land, jag vet, ja svär Men titta, titta runt omkring Där rök stor högt, det heter ”dym” Där barrikader, brand och mord Knappt hundra mil från Sverige Vårt lilla, fina Sverige För Topol-M antal sekund. Som når vårt lilla Sverige, Vårt lilla söta Sverige Kaput.

Inna Andersson, 16:09, 26 februari 2014. Anmäl

Jag vill tipsa om den här Facebooksidan som aktivt skriver om och delar artiklar om IKEAs planer. Bättre vore att bygga längre söder i Stockholm, exempelvis i Haninge.. Gå in och gilla: www.facebook.com/IKEAtillHaninge

Jenny, 16:23, 8 februari 2014. Anmäl

Helt vansinnig ide´. Jag med flera sitter dagligen i långa köer på eftermiddagarna för att komma ut på R73/Globen/Gullmars, hur ska det bli om vi ska trängas med flera tusen möbelshoppare också? Detta måste stoppas!

Cecilia, 06:28, 6 februari 2014. Anmäl

På vilket sätt bidrar ett IKEA varuhus i slaktis till att bygga ut stadskärnan? Inte ett dugg, det cementerar ju förortskänslan! Trodde att de gett upp de där planerna. I slakthusområdet ska det vara mat, kultur, bostäder och kontor :) Det parti som säger nej till detta får min röst i höst (och antagligen alla andras i södra närförorterna också)

Niklas, 14:45, 5 februari 2014. Anmäl

Så folk i förorterna ska få stå ut med föroreningarna och bullret från 4 000 bilmotorer, bli av med grönområden bara man inte rör innerstaden eller dess närområde?

Jan S, 12:12, 5 februari 2014. Anmäl