Hägglund kan överleva oss alla

VISBY. Kristdemokraternas dag börjar, inte helt oväntat, trögt.

I SVT:s morgonsoffa tvingas Göran Hägglund påminna om att det där förslaget om ”maxtak” i förskolan, som S lanserade med buller, bång och mediekarusell under söndagen, det lade faktiskt KD fram redan under förra årets Almedalsvecka.

Sådan är hans lott. Det politiska minnet är kort, och kanske extra kort när det gäller KD.

Någon draghjälp kom heller inte från den Ipsos-mätning som visade att KD riskerar ett valresultat på nedåt 2,2 procent om de osäkra sympatisörerna drar sig undan. Lägst av alla.

Inte för att det verkar påverka humöret. Hägglund rättar till glasögonen, tar upp mobilen, fotograferar nöjt de hopträngda journalisterna och gör ett nytt försök: Utred Nato! Förstatliga landstingen!

Precis som i fjol, alltså. Men visst, det har ju inte hänt än.

Göran Hägglund har varit partiledare i över tio år. Endast Fredrik Reinfeldt har suttit längre. Under större delen av tiden har KD befunnit sig i en till synes permanent kris och Hägglund har fått ägna mer tid åt att kommentera riksdagsspärren än riksdagspolitiken. Han har utmanats internt, vunnit med 198-88 på ett extra riksting, suttit kvar och gnetat på.

Till skillnad från Reinfeldt ser Hägglund ungefär likadan ut nu som förr. Han verkar till och med tycka att det han gör är rätt kul.

Å andra sidan: Alf Svensson satt i över 30 år. Man kan nästan se Almedalen 2034 framför sig, när en aningen grånad Göran Hägglund rättar till glasögonen och drar en självironisk oneliner om senaste Sifo.

Han har nog inte evigt liv, men möjligheten finns att han överlever oss alla.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Skärpning, DN. Betalar en hygglig slant för att få DN hemkörd. Då måste man väl kunna ställa något krav på skribenternasförmåga. Detta ska vara "en bakning sv svenska valet". Jovars, mest trams och hånfullhet. För vem skriver denne Viktor B-K? Sannolikt för personer som "Madde på Strandvägen". Definitivt inte för tänkande människor som vill ha en någorlunda seriös och objektiv kommentar om de partier som ändå står för ett öppet och demokratiskt samhälle.

Wadis, 10:17, 1 juli 2014. Anmäl

Avdankade frikyrkopastorn Sievert Öhholm drömmer sig tillbaks i Aftonbladet " – Jag talar om manligt och kvinnligt. Vad händer med våra unga pojkar om man inte ger mannen en identitet, och om man då fullföljer det med samkönade äktenskap och att inget har någon betydelse. Då har vi det här med risk för nazism." Så samkönade relationer/giftemål är ett tecken på nazism? Med sådana vältaliga stödjande kristna vänner behöver KD och Göran H. inga fiender - år 2014.

Bedrich, 16:48, 30 juni 2014. Anmäl

På min näthinna är det en ännu mer grånad Lars Adaktusson som drar den åldrade handen genon de nyfönade hårtestarna. Han talar sålunda: "Samkönade äktenskap, det är de samkönade äktenskapens och HBTQ-aktivisterna och Jonas Gardell som förstört de 10000-åriga kristna värderingarna och suddat ut könsmedvetenheten och låtit allt gå åt Helvete".

Madde på Strandvägen, 16:18, 30 juni 2014. Anmäl

Göran Hägglund verkar vara den mest sympatiska partiledaren. Men eftersom han leder KD lär han få kommentera riksdagsspärren även i fortsättningen.

Hasse, 15:53, 30 juni 2014. Anmäl

Nationell samling för en bred samsyn om trepartssamtalet

VISBY. Man ska hålla ett paraply över den som står i regnet, brukade Håkan Juholt säga.

Det var en metafor, men på Socialdemokraternas dag 2014 kan den även tolkas bokstavligt: Visby är insvept i en kompakt dimma och piskas av ett regn som pendlar mellan skur, störtskur och monsun.

Mitt i väderinfernot står Stefan Löfven trygg och torr. Han gör ju oftast det.

Juholts efterträdare är ett slags kommunikativt geni, trots att han ibland snubblar på orden och kanske egentligen inte har kommunicerat så mycket – eller just därför.

(Tidigare på dagen har vi dock fått veta att S ändrar valstrategi och nu ska börja tala om sin egen politik i stället för att, som planerat, fortsätta klaga på regeringen fram till augusti. Stefan Löfven har sedan han tillträdde för 30 månader sedan haft stigande förtroendesiffror och det ska förstås bli spännande att se vad som händer nu.)

Löfven har hur som helst vissa unika och svårdefinierade retoriska kvaliteter: Han skulle förmodligen kunna bjuda in till ”trepartssamtal” om kärnvapenexport eller tala om behovet av en ”bred samsyn” kring en invasion av Polen och folk skulle spontant tänka att jo, det där låter ju rimligt och sansat.

Den här gången är det skolan som ska ordnas genom bland annat en ”nationell samling”. Ett fantastiskt begrepp, som signalerar handlingskraft och samtidigt inte betyder något.

”Maxtak” för barngrupper i förskolan är däremot en förpliktelse – och förstås ett perfekt rubrikord till det hundratal journalister som samlats på Wisby Hotel.

Finansieringen avslöjas dock först på tisdag. Cirkulera, nu går vi tillbaka ut i dimman (och ta förresten gärna med Håkan Juholts paraply – förstärkta socialförsäkringar, reds anm – men vifta inte för mycket med det eftersom våra interna mätningar säger att det kan skrämma bort mittenväljare).

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Syndaflod

VISBY. Det började som det brukar.

Alliansens partisekreterare hade kallat till pressträff på ”Alliansterrassen”. Den terrassen tillhör vanligen restaurangen Wallers, vilket som vana Visbybesökare vet innebär en lång, skrovlig uppförsbacke från Almedalsparken. Den heter ”Hästgatan”, men kunde väl i år döpts om till ”Valrörelsen”.

Efter att alla fått en till synes ledsen men enligt Aftonbladets utsände god wrap visade det sig att partisekreterarna hade räknat: Oppositionens förslag kostar mellan 70 och 140 000 kronor och hotar 50 miljarder arbetstillfällen i välfärden. Eller om det nu var tvärtom.

Någon gladpatologisk uppvärmningsherre hade man för dagen inte enrollerat, det var bekymrade miner och mest bekymrad av alla var Centerns attackterrier Martin Ådahl – han är inte partisekreterare, men var där ändå – som lät förstå att den yttersta dagen närmade sig, med eld, rök och vänsterexperiment.

När Kent Persson (M) för femtioelfte gången undslapp sig den välrepeterade repliken om att oppositionen åker land och rike runt och lovar allt till alla så öppnade sig himlen över Visby. Den har inte stängt sig än.

Något senare stod den socialdemokratiske valledaren Jan Larsson, förra Almedalsveckan presenterad som supervärvning men än så länge utan mätbara resultat att backa upp det med, i DN:s tält och pratade valstrategier.

När han för femtioelfte gången svarade undvikande på frågan om eventuella regeringssamarbeten efter valet så dundrade himlen över Visby hamn och störtskuren övergick i Monsun.

Prognosen för resten av veckan ser likartad ut.

I dag kom förresten ”Almedalsbåten”, det vill säga Viking Lines M/S Cinderella som hyrts av en pr-byrå i syfte att frakta mingelsuget affärsfolk till Visby och att inkvartera dem under tiden.

Det ryktas att Jimmie Åkesson, Gustav Fridolin och Gudrun Schyman köpt varsin hytt och börjat lasta in utvalda djurpar ur den lokala faunan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

[...] 1, DN, 1, [...]

Lasses blogg » Ännu så länge vårt eget Blue Kalkstenshawaii (Webbsida), 18:51, 29 juni 2014. Anmäl

Till Viktor Barth-Kron: Nog kan Du väl fylla Din tid med ngt meningsfullare än att skriva om gatunamn, båtar och regnväder. Och, professionellare och med mer kvalitet ;- Till DN: Inte behöver ni väl ha en särskild reporter för att skriva ett sån´t här inlägg?! Nog är Almedalen mer än så, även första dagen!

k´, 18:33, 29 juni 2014. Anmäl

Då var det snart dags igen

Vi inleder bevakningen av Almedalsveckan på lördag och i år är det den här bloggen som gäller. Den som vill fräscha upp minnet kan dock fortfarande läsa fjolårets specialblogg här (inklusive inslaget ”Partikollen”, som rekommenderats i studiesyfte av statsvetenskapliga institutionen i Uppsala) eller se veckans avsnitt av Viktors val. Där går jag (som alltså är Viktor i sammanhanget) igenom några av 2013 års höjdpunkter tillsammans med Malin Ullgren och Erik Helmerson.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Klarastaden – ambitiöst och förmodligen utsiktslöst

Kolumn i dagens DN Stockholm.

Man måste medge att Stockholmscentern har en viss charm. När andra partier slåss om att vara trovärdiga med skola, vård, jobb och annat tungt springer alliansens egna urbana tankesmedja (C) till val på en ”helt ny stadsdel” i centrala Stockholm.

Det handlar om ”Klarastaden”, som ska byggas genom att man förverkligar den gamla idén om att överdäcka det stora spårområde som tillsammans med Klarastrandsleden breder ut sig längs östra stranden på Klara sjö och Barnhusviken. Ytan man vill använda sig av sträcker sig från Tegelbacken i syd nästan ända upp till Karlberg.

Idén presenterades i tisdagens DN och är, som ni hör, synnerligen ambitiös. Dessutom tämligen detaljerad. Så – hur ska vi då ställa oss till den?

Som så mycket annat från Centern kan man säga att ”Klarastaden” är en rolig idé, som förmodligen inte kommer att genomföras.

Den här spalten har några egna invändningar, så låt oss börja med dem. Först: Namnet. Det sista Stockholm behöver är ännu en ”XX-staden” vars geografiska definition förvirrar snarare än hjälper till med orienteringen. Det Centerpartiet har ritat på är ny bebyggelse på Norrmalm och i Vasastan, ingenting annat. En annan befintlig definition, ”Klara strand”, skulle kunna användas på ungefär samma sätt som ”Kungsholms strand” på andra sidan vattnet.

Idéerna om att skapa en mer ”flexibel” kvartersstruktur, bland annat genom att ”innergårdarna genomkorsas av publika stråk” låter också tämligen mystiskt. Antingen är det innergård eller så är det inte innergård. Halvoffentliga ytor blir sällan populära hos någon.

Det stora problemet med ”Klarastaden” ligger dock i mer torftigt praktiska saker. En överdäckning av hela trafikschabraket skulle hamna så högt upp i luften att kopplingen till omgivande stad på flera ställen skulle bli svag. Det skulle delvis kunna hanteras genom att spåren grävs ner, men det förstärker å sin sida problemets andra del: Kostnaden.

Det är dyrt att överdäcka, vilket har konstaterats förr. Att någon med budgetansvar i närtid skulle välja att prioritera hela sträckan mellan Karlberg och Tegelbacken framstår inte särskilt sannolikt.

Detta är nu ingen anledning för de ritahusglada centerpartisterna att gå hem och dra något gammalt över sig i väntan på bättre tider. Om utlovade 140 000 bostäder ska byggas på 16 år kommer Centern, om de stannar kvar i fullmäktige efter valet förstås, ha alla chanser att förverkliga goda idéer om stadsbyggnad på många håll i Stockholm, även om just ”Klarastaden” visar sig vara ett irrspår.

Det finns faktiskt en hel del att ta tag i per omgående – i Årsta, exempelvis. Där håller planerna på att bygga stråk och kvartersstad på att haverera i just den sorts halvhjärtad lamellhusifyllnad som översiktsplanen fastslagit att vi ska sluta ägna oss åt i Stockholm. En typ av förtätning som tar grönmark från områden utan att ge andra värden (primärt arbetsplatser och närservice) tillbaka och som leder till färre bostäder än det var tänkt från början. Det är dock inte för sent att agera, särskilt inte för någon som råkar styra den kommun som äger planmonopolet.

Det lite i skymundan pågående programmet för Hammarbyhöjden och Björkhagen, omfattande 2 100-2 600 bostäder, lär behöva sitt handtag för att sluta väl. Planerna för nya Brommaplan hade mått bra av lite kärlek från andra än byggherren. Och så vidare.

Det finns ett mönster här, ja.

Om det finns ett problem med tankesmedjan Centerpartiet – liksom med många andra stadsbyggnadsintresserade aktörer inom politiken – är det att engagemanget tenderar att svalna ju längre bort från Centralstationen man kommer.

Det vore fint om det blev ändring på det.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

[...] Viktor Barth Kron sågade elegant ned förslaget till flis i DN 25/6. Vore det inte smartare och klädsammare att miljöborgarrådet koncentrerade sigpå miljöfrågor [...]

Vallöften | Stockholm Skyline (Webbsida), 00:27, 6 juli 2014. Anmäl

Jag tycker att det borde heta "Nya Klara".

Jacob H, 16:01, 1 juli 2014. Anmäl

Maria: jag pratar om innerstaden nu, inte om förorten. Det som det är brist på i Sverige är riktiga stadsmiljöer. Men det är däremot verkligen ingen brist på stendöda områden med lamellhus strösslade i tallbackar och på gräsmattor. Och den som vill ha "det gröna" har 99% av Sveriges yta att bo på.

Marre, 10:56, 26 juni 2014. Anmäl

Intressant att C tar upp detta som sin grej. Ärendet var uppe i Stadsbyggnadsnämnden för några år sedan, så det finns en mer långsiktig plan. Hittade det idag fm. Men har det inte med mig nu. Ang kvartersstad med levande bottenvåningar överallt ... Så vill vi inte ha det. Vi som bor eller vistas i förorterna väljer det gröna. Det är därför vi bor eller har bott där.

Maria Hannäs, 18:42, 24 juni 2014. Anmäl

Helt rätt, det sista Stockholm (och Sverige) behöver är fler utlovade nya innerstadsmiljöer som visar sig bestå i "öppna stråk", "uppbrutna kvartersstrukturer", "utsuddad gräns mellan offentligt och privat" etc etc. DEt skall vara slutna kvarter och lokaler i bottenvåningen - hur svårt kan det vara att fatta det?

Marre, 16:49, 24 juni 2014. Anmäl

Klara Strand-stad ska det så klart heta enligt nystockholms namngivningsstandard.

Harald F, 09:35, 24 juni 2014. Anmäl

Instämmer!

Henrik, 23:09, 23 juni 2014. Anmäl

Fullständigt klockrent! Heja :)

rasmusdotse (Webbsida), 15:03, 23 juni 2014. Anmäl

Politiska snapsvisor 2014

Kransar och dans i all ära – en av 2010-talets viktigaste midsommartraditioner är som bekant bloggens partipolitiska snapsvisor. Här är årets skörd. Glad midsommar.

Centerpartiet
Vi gå över åker och mull
(Melodi: Vi gå över daggstänkta berg)

Vi gå över gärsgård och äng (fallera)
För att slippa åka på septemberdäng (fallera)
Liberaler får vi inga
Lika bra att börja springa
Vi ska jaga upp vårt gamla väljargäng (fallera)

Vi gå över åker och mull (fallera)
Lovar pengar för den egna sakens skull (fallera)
För när allt omkring oss krisar
Får vi satsa hårt på grisar
Och ge upp att vara coola i Hornstull (fallera)

Moderaterna
Vem tar ansvar för Sveriges höst
(Melodi: Vem kan segla förutan vind)

Vem kan styra förutan röst
Vem kan se hur det spårar
Vem tar ansvar för Sveriges höst
Vi eller andra dårar
Jag kan styra förutan mål
Jag kan hålla passionen
Jag kan peka på budgethål
I grönrosa revolutionen

Socialdemokraterna
Med en enkel ros
(Melodi: Med en enkel tulipan)

Med en enkel liten ros
Och med ett snöblandat mos
Vi vill så gärna, vi vill så gärna
Nu få regera

Med en osynlig idé
Men med en Facebookarmé
Vi ska slå högern, ja nu ska högern
Kapitulera

Vi ropar högt varenda dag
Men vi har inga förslag
Först får ni rösta, först får ni rösta
Och spekulera

Kristdemokraterna
Stefans snickarvisa
(Melodi: Emils snickarvisa)

Till friggeboa ränner jag
När jag vill få nå’t gjort
Jag slänger fram en skojig lag:
Att huset får bli stort
Grannskapet kan räkna med bråk
Men Attefall får döpa en kåk
Det här blir glatt, nu minns ni att
Vi skrotade er fastighetsskatt

Vänsterpartiet
Du gamla du stora
(Melodi: Nationalsången)

Du gamla, du stora, du älskade stat
Som härjats av borgarhaverier
Jag hälsar dig vänaste byråapparat
Din vård, din omsorg, dina industrier
Din vård, din omsorg, dina industrier

Du tronar på minnen från fornröda dar
Då ärad i Kreml och i Havanna
Jag vet att du är och kan bli vad du var
Om vi får makt och klockorna att stanna
Om vi får makt och klockorna att stanna

Folkpartiet
Utblomningstid
(Melodi: Den blomstertid)

Den blomstertid som hunnit
Bli höst och blomma ut
De strider som vi vunnit
Som sen har tagit slut
Nu har vi så den skola
Som Janne ville ha
Så detta får vi spola
Och varna för Moskva

Sverigedemokraterna
Brev till Bryssel-kolonien
(Melodi: Brev från kolonien)

Hejsan Ukip, hejsan Fronten
Här är Sverigekameleonten
Vi har strukit 90-talet
Med uniformerna och 0 procent i valet

Nån som känner sällskapshungern
Ska ni med och leka Ungern?
Ni får se om vi får chansen
What we in Sweden kallar zero-toleransen

Miljöpartiet
Maskrosor och hö
(Melodi: Nu grönskar det)

Nu grönskar det i EU-val
Nu badar vi fontän
Vi har fått ett sjukt stort röstetal
I alla storstadslän
Var dag är som en gyllne bal
Tills trenden är förbi
Sen faller vi i skuggans dal
Och tappar allt till Fi

Långt bort från världen av i går
Vi glatt vår tågvagn drar
Utan tillväxt och med fria år
Ska vi njuta alla dar
I symbios med Moder Jord
Vill vi leva vill vi dö
Så kom nu till vårt middagsbord
Ät maskrosor och hö

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Stockholms snapsvisor 2014

Midsommar är traditionernas högtid. Därför bjuder DN Stockholm och bloggen precis som vanligt på ett knippe nyskrivna sånger att ta med sig till sillunchen. Skål, och så vidare.

Exploateringskontorets sommarvisa
(Melodi: Idas sommarvisa)

Du ska inte tro du får bostad här
Om du inte har en miljon
Har köat sen Klara var spritmisär
Eller sätter ett tält under bron
Jag anvisar marken till JM:s boss
Och säljer med prydlig avans
Sen kommer en glasig och helvit kloss
Där du inte har någon chans

Jag hade en gång ett tåg
(Melodi: Jag hade en gång en båt)

Jag hade en gång ett tåg
Med avgång vid prick halv fem
Munter och glad i min håg
Jag lämna’ mitt hem
Svara mig du
Var är det nu?
Jag bara undrar
Klockan är sju

Amerikaturistens klagan
(Melodi: I natt jag drömde)

I natt jag drömde något soft
En natt av eufori
Jag drömde om ett eget loft
Med mikrobyggeri
Jag drömde om en jättestad
Med plats för varje nisch
Där alla fick ett rooftop-bad
Sen vakna’ jag på Riche

En cykelpendlare
(Melodi: En sockerbagare)

En cykelpendlare här bor på Söder
Han kör ett kapplopp mot sina bröder
Rakt över gropar och genom snår
De svänger runt där de inte får
Uppå hans sadel sitter tights i rosa
Som klämmer åt kring hans arma blåsa
Men ska man stilla sin tävlingstörst
Så är det viktigt att vara först

Uti vår kokbok
(Melodi: Uti vår hage)

Uti vårt Stockholm står foodtrucks på rad
Så vet du vad?
Köp nu en taco och ät och var glad
Kom skäggmän i stora kläder
Kom ät nu i alla väder
Så kanske vi får en dynamisk stad

Uti vårt Stockholm finns långkokad gris
Till överpris
Köp nu så blir vi New York på nå’t vis
Kom grillmännen mitt i livet
På himlen så står det skrivet
Att alla ska ha teppanyaki-spis

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Välkomna åter, Stockholmspartiet!

Kolumn i dagens DN Stockholm.

Miljöpartiets interna borgarrådsval 2011 blev en infekterad historia. Den väntade vinnaren Emilia Hagberg, som förespråkade den sedermera beslutade Nya Slussen, slogs ut av Daniel Helldén, som ville bevara nuvarande Slussen.

Tillvägagångssättet vid valet liknades internt vid en kupp och de som avgjort utgången benämndes ”Slussentrotskister”. Detta med anspelning på den trotskistiska strategin att ta sig in i befintliga organisationer för att sedan använda dem för egna syften.

Från det ena till det andra: Stockholmspartiet är tillbaka! Partiet, som fört en tynande tillvaro sedan man åkte ur kommunfullmäktige 2002, ställer upp i höstens val med uppdaterat program och ny energi. Huvudfråga? Nej till Nya Slussen.

Jag påstår naturligtvis inte att de här två sakerna har med varandra att göra.

Hur som helst: Att bevara Slussen är inte det enda Stockholmspartiet vill och den som gillade partiet förr lär känna igen sig. I övrigt liknar handlingsprogrammet en bred meny för alla de protestgrupper som låtit höra om sig på senare år:

Nej till skyskrapor i innerstaden. Nej till Nobelcentret på Blasieholmen. Nej till förtätning på alla sorters grönmark, även utanför innerstaden. Nej till rivningar, nej till Förbifarten och Österleden, nej till uppluckrat strandskydd. Ja till cykelbanor och till att omvandla industrimark och kontor till bostäder.

Oavsett om man håller med eller inte finns anledning att hälsa Stockholmspartiet välkomna tillbaka. Det är bra för debatten att den byggkritiska opinionen får en mer konkret form.

För även om de sannolikt överskattar just Slussens bevarande som dragplåster är det tveklöst så, vilket den här spalten påpekat många gånger förr, att opinionen för de här idéerna finns och att det varit en tidsfråga innan någon hittat ett sätt att kanalisera den partipolitiskt.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, de partier som hittills legat närmast Stockholmspartiets agenda, är inga optimala alternativ. De breda grupperna potentiella V-väljare är mer intresserade av välfärdsfrågor och billiga hyresrätter än av hur högt ett hus sticker upp på Östermalms skyline. MP:s nya väljargrupper är mer progressiva än sin lokala partiledning.

Opinionen vi talar om är heller inte som regel utpräglat vänster – man kan snarare tala om ett till stora delar borgerligt missnöje.

Originalskurken i den här idévärlden är ju Hjalmar Mehr (S) och hans betongkollegor på vänsterkanten, även om man i dag är mest arga på Sten Nordin (M) och det Folkparti som anses ha svikit sitt historiska uppdrag.

På områden som skola, vård och omsorg uppvisar också det nygamla Stockholmspartiet en tydligt borgerlig agenda, med krav på ordning och reda och en positiv inställning till valfrihet och privata alternativ i välfärden.

Så – vilken potential har ett nyväckt Stockholmsparti i höstens val? Det är kort om tid, men utgångsläget får ändå sägas vara hyggligt. Partinamnet klingar bekant för många och man lär kunna samla både röst- och resursstarka aktörer bakom sig. En hel del borgerligt orienterade väljare lär kunna tänka sig att överväga ett alternativ, nu när allianssamarbetet slätat ut särarterna till den grad att Centerpartiet numera argumenterar för Förbifart Stockholm.

Att lyckas knipa en vågmästarroll och få så mycket ut av den som Stockholmspartiet fick senast blir dock ingen promenad i Nationalstadsparken. Det är många om budet i år.

Sverigedemokraterna – de har förresten också gjort en del mer eller mindre utsiktslösa försök att fånga in det grönkonservativa missnöjet, vilket är lite dråpligt eftersom man samtidigt jagar missnöjda bilister – lär kunna knipa några stolar. Feministiskt initiativ fick 43 000 Stockholmsröster i EU-valet. Och vad händer med Kristdemokraterna och Centern?

Den senaste mandatperioden har Rådssalen i Stadshuset kunnat fungera som knapptryckarexpedition för en solid och samtrimmad alliansmajoritet. Mycket tyder på att det blir betydligt mer spännande – och betydligt stökigare – från och med i höst.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Låt dinosaurien vila i frid

FÖRBIFARTEN. Byt kurs innan det är för sent. Argumenten för vår tids största infrastrukturprojekt håller inte.

Förbifart Stockholm har varit uppe som valfråga fler gånger än någon vill minnas, men i höst är det dags igen. Enkel matematik förklarar varför:

Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill gärna ha frågan på dagordningen, eftersom de vill stoppa projektet och här har vad som troligen är sista chansen. Alliansen med Moderaterna i spetsen vill det nästan ännu hellre, eftersom de är för vägbygget och kan peka på rödgrön splittring. Endast Socialdemokraterna, med sitt utåt bergfasta men internt ifrågasatta ja, önskar att frågan gick upp i rök för evig tid. Vilket den alltså inte kommer göra.

Låt oss därför försöka reda ut frågan en gång för alla. Vad är Förbifart Stockholm?

Kortversionen: En planerad västlig vägförbindelse som sedan regionplanen 1966 muterat sig fram genom 90-talets Dennispaket till regeringen Reinfeldts klartecken 2009. Miljöinvändningar har genom åren av planering mötts genom att mer och mer av vägen lagts i tunnel, för närvarande 18 av 21 kilometer, vilket naturligtvis gjort att både svårighetsgrader och kostnader ökat med tiden. Senaste kända prislapp är 28 miljarder kronor. Byggtid tio år. Således det största enskilda infrastrukturprojektet i vår tid.

Väl framme vid 2014, när borren är tänkt att sättas i marken, har dock en del hänt – på annat håll. Den dominerande synen på vad som är bra stadsplanering är en annan, liksom synen på bilens roll i staden.

Förbifartsdebatten har däremot inte gått vidare, och därför heller inte frågan. Här står det mellan JA och NEJ till just det muterade motorvägsmonstret mellan Kungens kurva och Häggvik. Ja-sidan anför argument om tillväxt och förbättrade kommunikationer i ett snabbväxande Stockholm, Nej-sidan pratar helst om miljön. Båda har poänger, ingen lyssnar på den andra.

För en väg talar att man i dag bara kan ta sig från södra till norra Stockholm via fyra vägpassager: Skeppsbron, Centralbron, Västerbron och Essingeleden, samtliga genom innerstaden. Nästa bro över Mälaren ligger vid Strängnäs. Det begränsar utbytet i den rent geografiskt delade regionen och leder till många omvägskilometer genom en redan hårt belastad kärna.

Det är inte i första hand av omsorg om pendlare mellan Linköping och Gävle som bättre västliga förbindelser förespråkas, även om nej-sidan gärna påstår det (för att sedan dra sitt favoritargument om att bara 200 bilar per dygn har en start- och målpunkt utanför länet). Snarare handlar det om folk som åker mellan platser som Botkyrka och Järfälla, Skärholmen och Spånga.

Allt pekar på att vägburna transporter kommer att behövas även i framtiden: Varugrossister kan inte använda tunnelbanan. Ambulans och brandbilar passar inte på cykelväg. All privatbilism är inte okynnesåkning som kunde ersatts av buss, som för övrigt också kör på väg.

Men så var det då detta med vad det är för typ av förbindelse som planeras.

I övrig stadsbyggnadsdebatt kommer Stockholm allt längre från synsättet där folk ska använda privat bil, alltid, överallt. Det borde öppna för andra typer av lösningar än de som grundar sig i 1960-talsplanering; lösningar som står i bättre samklang med den ”promenadstad” vi enligt gällande översiktsplan ska bygga i Stockholm. Där bilvägen alltså är en del, men inte helt dominerande och absolut inte placerad 60 meter under mark.

Med karta i hand är det inte svårt att tänka sig broar för gående, cykel, kollektivtrafik OCH bil mellan exempelvis Ekerö-Slagsta, Bromma-Hägersten och Sätra-Lovön via Kungshatt. Som bonus skulle mängder av bostäder kunna följa i spåren av en sådan satsning.

Visst, det är inget man gör i en handvändning och det skulle kräva att en och annan helig ko omvandlas till biff. I jämförelse med att bygga 1,8 mil motorvägstunnel framstår dock det mesta rätt simpelt.

Oavsett alternativen tvingas den här kolumnen konstatera följande: Argumenten för just Förbifartsbygget imponerar inte. Det borde de göra, givet hur stort projektet är och vilken betydelse det om genomfört kommer att ha för framtidens Stockholm. Att nej-sidans argument har brister blir i det sammanhanget en bisak – det är den som vill lägga 28 miljarder på en väg som har bevisbördan, inte någon annan.

Förbifarten är inte Slussenbygget, som förvisso också kostar pengar men där en nybyggnad är ofrånkomlig och vilken lösning man förordar handlar mer om tycke, smak, nostalgi och fixa idéer än om Stockholms funktionssätt.

Ett totalt omtag i frågan vore förstås oerhört problematiskt för många, men det är faktiskt ingen ursäkt. Det kan omöjligen vara mer problematiskt än att stå med kopiösa mängder skattemedel nedhällda i ett projekt som i efterhand visar sig vara feltänkt.

Svaret på frågan borde alltså inte stanna vid ”ja” eller ”nej”, utan vid en ny översyn av hur Stockholms inre och yttre trafik ska lösas på bästa sätt i framtiden. En sådan utredning bör vara förutsättningslös – det vill säga just det som historien om den gamla Kungshattsleden som blev Västerleden som blev Förbifarten inte är.

Troligen skulle man då komma fram till att något ska byggas. Att detta ”något” är just Förbifart Stockholm framstår däremot som allt mer osannolikt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Thor Bengtsson: Redan för mer än 15 år sedan tillstod Regionplane- och Trafikkontoret att "Förbifarten"s egentliga syfte var att öppna Mälaröarna för exploatering: här finns plats att rulla ut rejäla villamattor. Så dina synnerligen rimliga synpunkter faller platt till marken inför den krassa verkligheten. En verklighet som även inkluderar bl.a. sådant som Skanskas affärsplaner: jmf Taxingevännens inlägg nedan.

G Ruda, 00:48, 16 juni 2014. Anmäl

Thor Bengtsson: Redan för mer än 15 år sedan tillstod Regionplane- och Trafikkontoret att "Förbifarten"s egentliga syfte var att öppna Mälaröarna för exploatering: här finns plats att rulla ut rejäla villamattor. Så dina synnerligen rimliga synpunkter faller platt till marken inför den krassa verkligheten - en verklighet som även inkluderar bl.a. sådant som Skanskas affärsplaner: jmf Taxingevännens inlägg nedan.

G Ruda, 00:47, 16 juni 2014. Anmäl

Tänk tanken att Riksgälden inte tror på byggkostnaden 28 miljarder. Och inte heller på återbetalningsplanen med trängselskatt under 40 år. Utan hänvisade Trafikverket till att låna pengarna i en affärsbank. Då skulle projektet vara dött inom 10 minuter. Men Riksgälden får väl inte vägra låna ut.

Björn Gustafsson, 19:09, 15 juni 2014. Anmäl

Relevant: http://stockholm201.blogspot.se/2012/12/tunnelseende.html

Herbert, Tingesten (Webbsida), 14:56, 15 juni 2014. Anmäl

Tack.

Fredrik Olsson MP, 10:54, 15 juni 2014. Anmäl

I engagemanget mot Förbifarten nämns främst för de konsekvenser den innebär som sådan. Jag vill visa på andra besvärande följdkonskvenser för miljön på helt andra platser av själva bygget av Förbifarten. Speciellt för Taxinge-Näsby, en idyll ca 45 km sydväst om förbifartens närmaste del. Taxinge-Näsby i Nykvarns kommun är ett välbesök och intressant turistmål med en bevarad landsbygdsmiljö kring ett litet samhälle med slott och kyrka. Taxinge slott är i dag ett välkänt slottscafé, det finns konsthantverk, utställningar, fin badplats, krog mm. I närheten finns ett naturreservat på Härnön. Taxinge-Näsby är även slutpunkten för museijärnvägen från Mariefred. Stationshuset är byggnadsminnesförklarat pga en för Mellansverige unik arkitektur. Hela området är förklarat som ett riksintresse för kulturmiljö och ån som rinner genom området har särskilt utökat strandskydd. Påverkan av Förbifarten Bygget av alla tunnlar kommer att generera drygt 20 milj. ton sprängmassor. 19 milj ton blir rent överskott som skall försäljas av Trafikverket. Detta skall då transporteras från bygget och tas om hand någon annanstans. 10 milj ton skall transporteras bort med lastbil (nära 700 000 lastbilspassager till och från utlastningsplatserna). 9 milj. ton skall transporteras bort med båt från tre utlastningshamnar till mottagningshamnar som köparna får ordna. Massorna som skall transporteras med båt kommer endast vara grovkrossade och skall färdigkrossas av mottagaren. I Taxinge har det funnit ett sedan ca. 20 år nerlagt militärt bergrumsförråd för flygbränsle. Det var utrustat med dels eget järnvägsspår och dels en minimal kaj dit bränsle skulle kunna fraktas inför och i ofredstid. Bergrummet och kajen ligger skilda åt med ca. 500 m avstånd. Båda har varit (avsiktligt) väl dolda av skog, sedan försvarets verksamhet upphört har växligheten dolt dem ännu mer. Nu har Skanska köpt de f.d. militära fastigheterna och har nu i ett samrådsförfarande förklarat att man avser använda dem för mottagande av 3 milj ton bergkross från Förbifarten (kan bli prutat till 1,5 milj ton men Skanska avser söka tillstånd för 3 milj ton). Den minimala kajen skall tas i bruk för mottagandet av bergmassorna. Kajen skall trafikeras av 1 - 2 anlöp per dygn av fartyg upp till 2000 dwt (100 m långa). Lossning skall ske med grävskopa, transport till bergrummet med dumprar om 40 ton upp till 200 st /dygn. Den mottagna grovkrossen skall mellanlagras i ca. 35 000 m2 stora upplag uppe på berget där bergrummet finns, upplagen blir till ca. 40 m över Mälarens yta. Krossning skall ske inne i bergrummet och färdigt finkross skall lagras utanför bergrummet i upplag som kan bli 15 - 20 m höga. Skanska avser ta emot material med båt i 4 - 5 år. Transport av färdig finkross skall ske till största delen med lastbil, 30 - 40 passager per dygn, till del med fartyg. Uttransporterna kan pågå 10 år eller längre. Kaj och bergrum ligger utan för riksintresset men direkt gränsande till. Möjlig väg för dumpers går i en smal korridor mellan riksintresset och ett nyckelbiotopområde samt ett naturvärdesområde. Farleden kommer gå genom vattenområdet för Härnöns naturreservat. Vägen för uttransport går genom skyddsområdet för byggnadsminnet stationshuset samt genom riksintresset för kulturmiljö. Kaj, farled, dumpersväg, upplag och uttransportväg ligger inom nära störområde för ett stort antal bostäder som idag ligger i en extremt lugn landsbygd. Området riskerat att förlora eller minska sin attraktivitet som turistmål. Man måste därmed fråga sig: Har den ovan skildrade kraftiga miljöpåverkan på områden långt från bygget beaktats? Genom valet att lägga förbifarten i bergtunnel skyddar men dess närområden, men skyfflar över miljöproblemen till andra trakter. Finns det inte anledning att noggrannare utreda sådan påverkan innan slutligt beslut om igångsättning tas? De här skildrade problemen för Taxinge-Näsby är bara exempel på denna typ av problem, ytterligare 6 milj ton sprängmassor skall tas om hand via båt någonn annan stns och 10 milj ton via lastbil, var skall dessa enorma krossanläggningar anordnas? Mer fakta kan hämtas här: http://www.oslj.nu/sv/projekt/taxingeprojektet/skanskas-planer-pa-hamn-och-k rossanlaggning-taxinge/

Taxingevännen, 00:15, 15 juni 2014. Anmäl

Om nu 18 av 21 km ändå läggs i tunnel finns det ingen ursäkt varför man då fortfarande låter den gå i en lång dyr båge väster om Storstockholm. Då kan man ju lika gärna dra den mer centralt där den gör mer nytta och dessutom blir hälften så lång och hälften så dyr. De flesta utredningar har ju visat att Ålstensleden/Diagonal Ulvsunda skulle bli väldigt mycket effektivare för hela Stockholm. En tunnel med dubbla infarter från Västertorp och Nyboda (Söderleden) till Ulvsunda (samt ev förlängning till Kista och koppling till Norra länken) skulle inte bara avlasta innerstaden utan även bli en bra förbifart för ytterstaden och samtidigt skapa bättre underlag för nya arbetsplatser i närheten av bostäder = mindre pendlingsavstånd. Dessutom skulle den bli bra mycket billigare!

Thor Bengtsson (Webbsida), 12:42, 14 juni 2014. Anmäl

Kloka ord, Viktor. Rätt på nästan alla punkter. Notera dock att kostnaden, om Trafikverket använt sina gängse kalkylprinciper, skulle varit drygt 43 miljarder - inte 27. Till detta kommer förstås räntor - och de oundvikliga fördyringarna. Som Sten Nordin sade då Norra länken gått upp från knappt 2 miljarder till närmare 10: "Man får räkna med lite fördyringar i såna här projekt." Så räkna med 100 miljarder i slutänden.

G Ruda, 10:45, 14 juni 2014. Anmäl

Man får så mycket mer för pengarna om man bygger T-bana eller pendeltåg. Både de fyra vägförbindelserna från norr till söder och de T-banelinjer och järnväg som finns går för maxkapacitet i rusning. Valfrihet saknas. Det finns folk som väljer att åka bil fast de vill åka kollektivt. Och det finns bilister som skulle åka kollektivt om det fanns mer och snabbare kollektivtransporter. En till rälsförbindelse från norr till söder skulle effektivisera och öka kapaciteten och 10-20 procent av de bilister som idag åker på Essingeleden skulle börja åka kollektivt. Och då räcker Essingeleden till. Och då behövs inte Förbifarten.

Per T, 09:22, 14 juni 2014. Anmäl

Ja, det är ett mycket ologiskt projekt. Totalkostnaden blir ca 60 miljarder kr enligt riksdagens utredningstjänst. 60 miljarder så där bara i förbifarten. Ska man skratta eller gråta? Ingendera - kämpa vidare. För min del blir det närmast i kommunfullmäktige på måndag.

Åke Askensten, MP (Webbsida), 08:58, 14 juni 2014. Anmäl

Lex Lavalhallen: Motståndet ska nedkämpas klyscha för klyscha

Vad? Valkickoff med alliansen.
Var? Lavalhallen, Nacka.
Varför? Det är en lång historia. 

Att alliansen startar valrörelsen i Järla sjö kan ses symboliskt, även om det inte alls är säkert att någon tänkte på det. Ett typiskt postindustriellt område, nu ombyggt till mondän stadsdel vid vattnet. Där fabriksbyggnader med kulturhistoriska värden numera används av mode- och eventbranscherna och där de senaste decenniernas bostadsmarknadsvinnare kunnat växla in värdeökningar i nyproducerade fyrarummare.

En historia om Sverige, och allra särskilt om Stockholm.

Här bor alltså just de väljare, kända som ”radhusägarna i Nacka”, som alliansen och Socialdemokraterna slåss om, men som härom veckan gick och röstade på Miljöpartiet i stället.

Hur som helst.

Att ”kickoffen” alls hålls är resultatet av ett slags samtidspolitisk Kafkaprocess som började i Visby för snart två år sedan. Annie Lööf (C) överraskade i sitt Almedalstal genom att bjuda in de övriga alliansledarna till ett möte hemma i småländska Maramö, ett uppenbart försök att upprepa den pr-mässigt framgångsrika träffen hos Maud Olofsson i Högfors 2004. Det var dags för en ”nystart”, som Lööf uttryckte det.

Efter en del om och men sågs man så i Maramö, där man bland annat grillade korv. Nystarten uteblev dock – inte mycket nytt kom ut, bortsett från beslutet att man skulle hålla stort valkonvent 15 månader senare.

Där är vi alltså nu, med korrigeringen att ”konvent” nu heter ”kickoff” och att eventuella amerikanska konventtankar fått stryka på foten. Varken demokraterna eller republikanerna hade godtagit ett förmiddagspass med ett par hundra partigängare i en hall.

Inledningsakten blir surrealistisk. Så kallad God Stämning ska skapas, varför man engagerat ett slags lekledare. Denne pratar om hur han brukar vara ute och föreläsa på skolor om hur man stärker sig själv och står emot grupptryck, och övergår sedan omedelbart till att vrålande hetsa de närvarande att klappa, sjunga och vifta med armarna i grupp. Förmodat ”peppiga” låtar som ”9 to 5” och ”Yes sir I can boogie” pumpas, och instruktionerna från lekledaren blir allt mer oresonliga:

Klappa hårdare!

Det här är alliansen!

A-L-L-I-A-N-S-E-N!

Det hela är som hämtat ur en samtidsfars av Galenskaparna & After Shave.

Furien på scen visar sig i övrigt vara verksam som publikcoach i TV4-programmet ”Let’s Dance”. Möjligen funkar det bättre där.

Till slut kommer ändå dagens huvudnummer. Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund – ordningen är viktig, de talar alltid i just den och det utgår från partiernas storlek i valet 2010 – har stor scenvana tillsammans och hade kunnat åka runt i parkerna, om det nu inte var för att utläggningar om ansvarsfull hantering av offentliga finanser är tveksamt som innehållsligt dragplåster.

Efter någon halvtimmes välrepeterade klagomål på de rödgröna partierna presenteras dagens stora nyhet – ett mål om att Sverige ska ha över fem miljoner människor i arbete år 2020.

Stort jubel, om än något konfunderat: Vad betyder det? Hur många jobbar i dag? (Drygt 4 700 000, visar det sig.) Hur många bor det i Sverige 2020 egentligen? (Det vet vi förstås inte i dag.)

Några marginalreformer om sammanlagt 60 miljoner kronor presenteras, men den egentliga poängen med det där målet är att ha en egen så kallad berättelse som svar på Stefan Löfvens (S) ständigt upprepade målsättning om ”lägst arbetslöshet i EU år 2020”.

Valbudskapet är på så sätt glasklart: Reformer ska finansieras krona för krona och Socialdemokraterna ska bemötas klyscha för klyscha.

Partiledarna får varsin blomsterkvast och tar med sig karnevalsstämningen ut. Resten av föreställningen blir mer som ett sådant där kickoff-pass man sitter sig igenom i väntan på att chefen ska lägga in kortet i baren.

Det ebbar ut. Kvarvarande får bland annat se en pedagogisk film om alliansens historia, där en förnumstig kvinnoröst talar om ett ”enat och trovärdigt regeringsalternativ” mot en ljudmatta av house-dj:n Aviciis låt ”Levels”.

Till slut blir det de fyra partisekreterarnas tur på scen. Partisekreterare är ett otacksamt jobb, åtminstone ur ett kommunikativt perspektiv. Man får sällan säga det politiskt viktiga – det är ju partiledarens jobb – utan i stället hantera ärenden som chefen av olika skäl inte bör befatta sig med offentligt. Skandaler och dåliga opinionsmätningar, exempelvis. Har inget jobbigt hänt består uppgiften (som här) i att hamra in redan kända budskap i det underlydande partifolket, dock utan att själv ha tillgång till den relativa auktoritet och stjärnglans som en partiledare eller minister automatiskt har.

Det är alltså inte deras eget fel att stämningen blir lite avslagen – om det nu inte var någon av dem som kom på idén att lägga dem själva i stället för partiledarna som avslutningsakt.

”Nu kör vi”, slår Kent Persson (M) fast med försök till emfas. Det blir slutorden.

Partifolk och tjänstemän släntrar förbi civila lunchätare på sin väg mot Saltsjöbanan.

Hur var det nu – minst fem miljoner i arbetslöshet i EU 2020?

Bortom en kyrkogård skymtar Finntorp, ett område som förvisso ligger i Nacka men varken har sjöstadifierats eller utnämnts till avgörande målgrupp av alliansen och S. Här var Sverigedemokraterna den stora raketen i EU-valet, med 7,3 procent.

Hur många blir det i höst?

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[...] Lex Lavalhallen: Motståndet ska nedkämpas klyscha för klyscha [...]

Syndaflod - DN.se (Webbsida), 14:34, 29 juni 2014. Anmäl