Korv och skådespel till folkets valda företrädare

bildtarBasta till korvfusket.

För den som tycker att det är för mycket käbbel i politiken var riksdagens högtidliga öppnande 2014 förmodligen en trivsam historia. Här var politiker i drös och mängd, men mer eller mindre fritt från motsättningar och debatt. (Politik, alltså.)

Huvudtalare var i stället två personer som i sina professioner står över sådant: Antje Jackelén, ärkebiskop för kyrkan som inte längre är statskyrka och inte vill vara för mycket ”kyrka”, men däremot gärna ta rollen som hela nationens högstämda samvete, och så kung Carl XVI Gustaf, som förväntas avhålla sig från andra typer av ställningstaganden än, som i dag, mot krig och naturkatastrofer respektive för etik och moral.

Jackelén hade förvisso utlovat en provokativ predikan i Storkyrkan, men historien om den barmhärtige samariern och vad den säger i vår tid fick ingen sverigedemokrat att springa ut i protest.

”Kompromisserna kan bli ett svek av de värden som är oss heliga”, sade ärkebiskopen. Miljöpartiet stannade också kvar.

Håkan Juholt (S) satt längst bak i bänkraderna och fipplade med mobilen. Möjligen saknade han också prinsessan Estelle, som ju har förmågan att liva upp de flesta symboltunga tillställningar.

Sedan processionen av ledamöter tågat från kyrkan via (i vissa fall) korvkiosken på Mynttorget till plenisalen och mumlat sig igenom Kungssången kunde den mer profana delen av tillställningen börja.

Majestätet höll sitt tal, utan att halka, och därmed var riksdagen öppnad.

Till skillnad från vid motsvarande tillställning 2010 fanns i år ingen regeringsförklaring klar att läsa upp efteråt, varför desto mer tid kunde läggas på musikunderhållning. Givetvis med Peter Jöback, artisten som ingen i hela Sverige kan ha något emot.

Han inledde med ”Annars vore jag inte jag”, ett slags lovsång till individualismen. Möjligen var det en och annan gruppledare som skruvande på sig, här i kammaren som av elaka tungor brukar liknas vid ett knapptryckarkompani med minimalt svängrum för egna initiativ.

Efter en serenad om Stockholms skönhet (inga ledamöter från övriga landet utgick i protest) drämde Jöback slutligen i med sin Kristina från Duvemåla-klassiker ”Guldet blev till sand”. En välrepeterad historia, men också en träffsäker allegori över riksdagsvalet 2014 och dess efterspel:

Alliansens tredje mandatperiod vid makten gick bort från dem den valnatten.

Jonas Sjöstedt, som likt en hund följt Stefan Löfven tätt i spåren, fick se sig spolad. Miljöpartiets dröm om tvåsiffrigt och ett bra förhandlingsläge for bort med ökenvinden och regeringsbildaren Stefan Löfven ser gissningsvis redan nu att längs den här parlamentariska vägen finns knappast det han ville nå.

Återstår Sverigedemokraterna, som enligt de andra gått vilse och börjat se spöken. SD-ledamöternas huvuden stod förmodligen i brand av stolthet och revansch när Björn Söder – iförd folkdräkt – tågade in med och fick sitta jämte kungen som andre vice talman.

Det var förstås ett skådespel, alltsammans, och förmodligen är det lika bra att vänja sig.

Mandatfördelningen i kammaren ger inget utrymme för dramatiska politiska idéer. Den tillträdande rödgröna regeringen tycks agera därefter och har hittills meddelat sig vara överens om att inte förändra en rad saker i Sverige.

349 ledamöters politiska energi måste dock kanaliseras på något sätt. Det finns alltså goda skäl att misstänka en stark uppgång för symbolhandlingar, i stil med måndagens 878 blankröster i talmansvalet mellan Björn Söder och ingenting.

Drömmen om en annan, mer slagkraftig tid sammanfattades kanske bäst av en yngre kvinna på det efterföljande vinminglet.

– Åh gud, vänta, jag måste ta en selfie med Göran Persson!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Bästa sammanfattningen hittils. Samt kan du sammanfatta vår nya truppledare i form av Mehmet Kaplan? Verkar vara ett intressant val?

Mick, 14:42, 3 oktober 2014. Anmäl

När Romsons dimma drog in över Stockholm

STADSHUSET. Alla var glada och för en gångs skulle sams när Stockholms kommunfullmäktige sammanträdde för första gången efter valet, med den gamla uppsättningen ledamöter. Det riktigt intressanta hände dock någon helt annanstans.

Måndagens möte i Stadshuset blev ingen eldig historia. Huvudpunkt var ”valkommentarer”, vilket snabbt antog formen av ”gruppkram med gruppledare”.

Avgående Sten Nordin (M) tackade alla och alla tackade Sten Nordin. Karin Wanngård (S) var glad och stolt. Daniel Helldén ljög vilt och påstod sig vara nöjd med Miljöpartiets valresultat.

När man kom in på de fåtaliga besluten fortsatte den goda stämningen. Maria Hannäs (V) tyckte det var roligt att staden köper fastigheterna i Campus Konradsberg på Kungsholmen.

”Hoppas det blir trevligt att inviga de här bostäderna”, hälsade Jonas Nilsson (M) till de rödgröna angående ett Familjebostäder-projekt i Årsta. Stänk av bitterhet kunde skönjas, men Nilsson medgav storsint att alliansen faktiskt invigt ett och annat bygge vars tillkomst egentligen bör tillskrivas Annika Billström (S), bygglatt finansborgarråd 2002-2006.

Lycka till, ropade Lotta Edholm (FP) i riktning den tillträdande majoriteten. Det kan möjligen behövas.

De rödgröna hade inget gemensamt manifest inför valet. Programförklaringarna i måndagens fullmäktige inskränkte sig till ett floskulöst valaffischminimum: Ett enat Stockholm. Ett Stockholm för alla.

Det är dock ingen krispanik med den saken. Deadline är 20 oktober, vilket också ger möjlighet att vänta in vad som kommer ur de rödgröna diskussionerna på nationell nivå. Det är inte alldeles oviktigt i sammanhanget.

Det mest intressanta vad gäller Stockholmspolitiken under måndagen hände nämligen inte i Stadshuset, utan i de pågående regeringsförhandlingarna mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Tidigare under dagen kunde SvD berätta om en uppgörelse mellan S och MP om stötestenen Förbifart Stockholm. Denna tolkades brett som att partierna nu var ”överens” om att bygga vägen i fråga, bara något senare.

Så kan man se det, men det är knappast rimligt.

Vad man uttryckligen säger är att byggstarten är uppskjuten till 1 maj 2015. Under tiden ska dock hela finansieringen lyftas upp och ses över – att en så stor del av intäkterna från trängselskatten anslagits till bygget är man inte nöjda med. Saken ska nu diskuteras nationellt, men också i staden och landstinget (där de rödgröna till råga på allt är i minoritet).

Känns det skakigt? Jodå. En ”överenskommelse” om en infrastruktursatsning utan finansiering är inte mycket mer än en kul skiss i Photoshop.

Hur S, MP och eventuella andra intressenter än väljer att procentfördela just trängselskattepengarna kvarstår det faktum att vägen i fråga kostar vad den kostar – enligt senaste uppskattning omkring 30 miljarder kronor. Tar man exempelvis bort halva finansieringen så måste 15 miljarder kronor hämtas någon annanstans ifrån. Om man ska bygga mer än en halv tunnel, alltså, och det bör ju i så fall rimligen vara planen.

Var dessa pengar skulle hämtas är höljt i dunkel. Reformutrymmet är knappt och den sammanlagda vallöfteslistan från regeringspartierna redan diger.

Utifrån ser det alltså ut som att Miljöpartiet tagit en klar och viktig delseger i sin närmast existentiella kamp mot vägen. ”Uppgörelsen” följer precis den förhalningsstrategi som språkröret Åsa Romson var vänlig nog att avslöja i DN Stockholm redan i januari i år.

”Jag ser inte att det är möjligt från vår sida att gå in och riva upp själva tillåtligheten att bygga Förbifarten”, förklarade Romson. Däremot pekade hon på just en överföring av trängselskattepengarna som MP:s mål i förhandlingarna.

Vilka konsekvenser en sådan manöver skulle få var hon också mycket tydlig med.

”Om man inte har pengar, då bygger man den inte.”

Utanför Stadshuset föll mörkret. Eller om det nu var en ovanligt kompakt dimma.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Det går fortfarande att välja rätt väg – och det är inte Förbifarten

 Lördagskolumn i DN Stockholm.

karta-forbifart-stockholm

Det har kallnat i Karin Wanngårds Stockholm. Det beror förmodligen mindre på den rödgröna segern i kommunvalet än på våra breddgraders återkommande klimatologiska variationer, men ändå.

I förhandlingsrummen lär det dock vara hetare, såväl lokalt som nationellt. Socialdemokrater, miljöpartister och andra maktspekulanter ska skriva ihop sig om hur samhället ska hanteras och en stötesten är, som känt sedan länge, motorvägsbygget Förbifart Stockholm. Ska det fortsätta enligt plan, som S och de borgerliga menar? Eller stoppas i sista stund, som kraven från MP, V och Fi lyder? Vi får väl se.

Eftervalsdebatten har hur som helst bjudit på en del inlägg i frågan. Först ut var tolv trafikforskare som på DN Debatt (16/9) menade att projektet hamnat ur takt med tiden och bör stoppas i väntan på en ”opartisk och allsidig genomlysning av hur Förbifart Stockholm står sig jämfört med dagens bästa alternativa lösningar”. Ganska likt vad den här spalten önskade sig i juni, alltså.

I onsdags följde Bengt Hellsgård, trafikpolitisk expert hos Hjalmar Mehr under det 1970-tal då en liknande väglösning var aktuell, upp med en debattartikel i Expressen. Sammanfattningsvis: Den västliga förbindelsen var en dålig idé då och är så även nu.

”Hjalmar Mehr var mycket negativ till planerna på en Kungshattsled (Förbifartens föregångare, DN:s anm) och efter många turer lades projektet ner. Det var tur – ett byggande av leden hade glesat ut Stockholm ytterligare och lett till ett större bilberoende och i slutänden fler bilar i innerstaden”, skriver Hellsgård.

Givetvis är forskare och andra sakkunniga inte de oberoende orakel de ofta utropas som i debatten – även forskare har politiska uppfattningar – men står man i begrepp att sparka igång vår tids största svenska infrastrukturprojekt finns alla skäl att åtminstone lyssna.

Intressant i bägge fallen ovan är också det pragmatiska anslaget. Förbifartsdebatten fastnar annars lätt i skyttegravar med hårdnackat principiella vägmotståndare av miljöpartisnitt å ena sidan och sedan förespråkare vars bärande argument är att Stockholm växer och att vi kommer att behöva bilar även framöver.

Javisst gör Stockholm det. Och javisst kommer vi det. Förhoppningsvis kommer bilarna i fråga att vara betydligt mer miljövänliga också.

Det är inte huvudsakligen konceptet ”väg” det är fel på i det här fallet, eller ens konceptet ”bilar”. Det är den explicita idén ”två mil vägtunnel för bilar under sjö, skog och ängar” som framstår alltmer världsfrånvänd ju mer man tittar på saken.

Att framtidens Stockholm kommer att behöva nya vägar i någon form är uppenbart. Frågan är vilka vägar.

Bengt Hellsgård föreslår att man, efter att först ha gjort kraftfulla investeringar i kollektivtrafik, går vidare och i stället genomför en annan vägtunnel som samlat damm i decennier – Österleden.

”Den kostar väsentligt mycket mindre, leder inte till samma utglesning av staden och ger förutom mindre trängsel i stadskärnan även en kraftig avlastning av Södra Länken och Essingeleden”, menar han.

Det är ingen dum idé. Med Södra och snart Norra länken på plats skulle en koppling Ropsten-Sickla ge Stockholm den där ringleden som det i olika former och på goda grunder ritats på sedan man tänkte sig transporter med häst och vagn. I går fredag hängde Dagens Industris ledarsida (oberoende mittenextrem) på och förespråkade just detta.

Kanske kan det ökade trycket ge utslag i förhandlingarna. Än så länge är det dock tyvärr, med all den politiska prestige och de förarbeten som redan plöjts ned i Förbifartsprojektet, troligare att det blir tvärtom: Borrarna börjar sin dystra resa under Mälaren, medan den östliga förbindelse som knappt kommit upp på ritbordet igen offras för att vägmotståndet ska kunna peka på en seger. (Alternativt att alltsammans går i stå, medan pengarna far i väg med någon Löfvensk innovationskatapult.)

I den tyska romanen ”Der Tunnel” från 1913 konstrueras en tunnel mellan Europa och USA. Efter många om, men och miljarder kommer man till slut fram, bara för att upptäcka att bygget just blivit obsolet på grund av utvecklingen i övrigt (flyget).

Frågan är om Förbifart Stockholm ens hinner halvvägs innan en liknande insikt slår igenom även här. Då, beklagligtvis, i verkligheten.

Något positivt i allt detta?

Tja – inga beslutsfattare kommer i efterhand kunna hävda att de inte blev varnade.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

[…] Viktor Barth-Kron. Dagens Nyheter. 26 sep 2014. […]

”Förbifarten är ett märkligt projekt” | BYE BYE FÖRBIFARTEN (Webbsida), 21:20, 19 oktober 2014. Anmäl

johan44, vadå till och med Yimby? De borde ju vara fanbärarna i kampanjen mot förbifarten då den står för motsatsen till vad Yimby vill.

116, 00:26, 3 oktober 2014. Anmäl

Till Anonym 12:11: Förbifarten gynnar inte regionen. Denär bara orimligt dyr och skapar bara mer onödig biltrafik. Bygg en pendeltågsring i stället! Man får mycket, mycket fler persontransporter för pengarna.

Per T, 15:23, 29 september 2014. Anmäl

Till och med Yimby är mot dinosaurien förbifarten: http://www.dagensarena.se/opinion/valj-bort-forbifarten-s/

johan44, 13:11, 29 september 2014. Anmäl

[…] Urbanisma pressar S att välja bort Förbifart Stockholm, liksom Kajsa Ekis Ekman i ETC. Även DN:s Viktor Barth-Kron upprepade i går sitt ställningstagande mot […]

Trycket mot S att dumpa Förbifarten ökar | Nere i Söderort (Webbsida), 09:34, 28 september 2014. Anmäl

Relevant: http://stockholm201.blogspot.se/2012/12/tunnelseende.html

Herbert, Tingesten (Webbsida), 23:25, 27 september 2014. Anmäl

Så klart satsningar som gynnar hela regionen ska skrotas till förmån för att journalister på söder, östermalm och lidingö ska få bättre trafik. Yey för DN-perspektivet på världen!

Anonym, 12:11, 27 september 2014. Anmäl

Vi behöver fler gator och färre (!) vägar. Värt att ta upp också den bättre stadsmiljö man får som ett resultat. Känner den genomsnittlige stockholmaren att livet är smidigare med bil så har man misslyckats planeringsmässigt.

116, 23:06, 26 september 2014. Anmäl

Valrörelsens 10 mest bisarra ögonblick

Valrörelsen är slut. Därmed sätter vi punkt för en dryg månad av partistiska sammandrabbningar, dygnet runt, i alla kanaler. Hög tid för sammanfattning, alltså! Bloggen listar – helt exklusivt – de tio mest bisarra ögonblicken från valrörelsen som gick.

* * * * *

10. Valgeneral Jan Larsson (S) beklagar sig över ”amerikaniseringen” av valrörelsen och de borgerligas negativa kampanjmetoder. (Larsson har tidigare översett produktionen av en djupt sentimental presidentvalsfilm och tillämpat vartenda trick i Obamakampanjboken, inklusive att spamma sönder alla tillgängliga sociala medier med tvivelaktig infografik och besinningslösa påhopp på motståndaren. Strax efter Larssons utspel anklagar kampanjstjärnan Margot Wallström alliansen för att ha begått ”väpnat rån mot samhället”.)

* * *

9. Stefan Löfven (S) viftar undan Energimyndighetens långtidsprognos. 700 allianstwittrare och tidningen Expressen väljer att tolka situationen som att S-ledaren brukat fysiskt våld mot en kvinna.

bisLOOF

* * *

8. Gudrun Schyman står i Agenda och beklagar sig över att Feministiskt initiativ placerats i ”medieskugga”.

* * *

7. Socialdemokraterna, som inte gjort upp med någon om någonting innan valet, anklagar sexprocentiga Folkpartiet för vallöftesbrott då förstatligad skola inte finns med i alliansens valmanifest.

bisSFP

* * *

6. Feministiskt initiativ fånar sig en smula och sätter rosa glasögon på andra partiers valaffischer. Demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) kallar agerandet ”ett angrepp på yttrandefriheten” och urvattnar därmed termen för lång tid framöver.

* * *

5. Avhoppade Vingåkerpolitikern Pernilla Hagberg (MP), känd för sina spaningar om chemtrails, avslöjar att Miljöpartiets ledning i själva verket styrs av ”bankerna”.

* * *

4. Kontroversielle hiphopartisten Sebbe Staxx meddelar att han ska rösta på Miljöpartiet. Det är oklart vilken parts image som gynnas minst av sammankopplingen.

* * *

3. Moderaterna i Stockholm gör en karta. (Rekapitulera bakgrund och efterspel på hashtagen #moderatkarta.)bisFFS

* * *

  2. Carl B Hamiltons nyhetsbrev (FP) meddelar att de rödgröna efter valet kommer att ”koka i sin egen olja”.

bisHAM

* * *

1. För att kunna följa den påbjudna retoriska anfallsstrategin om ”blåbrun sörja” tvingas valarbetande LO haverera loss med den mest kreativt vansinniga tolkningen av Fredrik Reinfeldts ”Öppna era hjärtan”-tal.

bisLO

Grattis, allihop!

Juryns beslut kan ej överklagas.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

håller med! önskar ibland att någon kunnat köra dit med en gigantisk sandlåda så att partierna hade kunnat leka och kasta sand på varandra.. bli så trött på allt när det är val.

Elin, 16:24, 18 september 2014. Anmäl

JAG ÖVERKLAGAR ÄNDÅ I CAPS! Moderaterna stockholm har för fina prioriteringar! https://twitter.com/ModeratSthlm/status/510810371037200384/photo/1

Ben, 23:40, 17 september 2014. Anmäl

Maktskifte i Stockholm – oklart bara till vad

valslut

KOMMUNVALET. Med så gott som alla valkretsar räknade står det klart att alliansen inte lyckas behålla makten i Stockholm. Stadshuset går samtidigt från 7 till 9 partier.

Både Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ tar plats i kommunfullmäktige för första gången. SD får 5,2 procent, vilket för tillfället tycks räcka till 6 mandat, medan Fi med 4,5 procent får nöja sig med 3 mandat.

Valresultatet är på flera håll tämligen likt det från 2010: Miljöpartiet klappar igenom och hamnar långt från opinionsmätningarnas förhoppningar, medan Socialdemokraterna snubblar in på ungefär samma siffror som senast. Vänsterpartiet ökar något, men når inte tvåsiffrigt.

Den enskilt största händelsen jämfört med föregående val är naturligtvis Moderaternas stora nedgång – från 34 till dryga 27 procent. Även Folkpartiet backar. Kristdemokraterna och Centern kan, som det ser ut, andas ut efter att ha legat mycket illa till under långa perioder.

Av fullmäktiges totalt 101 mandat samlar S-V-MP 50, men med Fi:s 3 finns en röd-grön-rosa majoritet med totalt 53 mandat. Sverigedemokraterna blir därmed utan rollen som ”tungan på vågen”, hur man än vänder på det, och får nöja sig med att vara missnöjda i fyra år.

Den riktiga vågmästaren i Stadshuset är i stället Socialdemokraterna. Politiskt står man i vissa frågor nära de andra rödgröna, men i andra närmare de borgerliga. Det har kunnat sminkas över under den gångna mandatperioden, när alliansen haft egen majoritet, men kommer i blixtbelysning när nu förhandlingar om den framtida majoriteten ska inledas. Exakt hur de slutar är alldeles för tidigt att säga.

Att S, MP, V och Fi skulle kunna komma överens om grunderna i en budget framstår som troligt. När det gäller vägar, hus, flygplatser och andra tunga frågor av mer enskild karaktär är det dock upplagt för trubbel.

Hur som helst finns all anledning för även mer rikspolitiskt intresserade att hålla koll på vad som händer i Stadshusets korridorer framöver. I skuggan av det som händer i Rosenbad kan Stockholm bli en testarena för en typ av samarbeten som fram till nu varit svåra att tänka sig.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Vad säger valvakevalet om DITT parti?

fridolin

I kväll samlas riksdagens partier – och de som vill in – till valvakor runt om i Stockholm. Naglar ska bitas, segerskålar utbringas och gravöl inmundigas. Men exakt var håller de hus? Och vad betyder det?

Låt oss syna valen av etablissemang för valvakeändamålet och dra mer eller mindre underbyggda slutsatser om vad de säger om respektive parti.

* * * * *

Folkpartiet
Var? Hilton Hotel, Slussen.
Analys: Vid vårens EU-val hade Folkpartiet valvaka i riksdagen. Ett så ursinnigt folkpartistiskt val av ställe kom man uppenbarligen inte undan med den här gången, men valet av nedstigningsplats från elfenbenstornet väcker fler frågor än det ger svar. Hilton ligger på Södermalm, men är samtidigt synnerligen o-södermalmskt till karaktären och har panoramautsikt över Gamla stan, Stadshuset och andra maktkvarter som inte ligger på Södermalm. Lite av varje, alltså, eller inget av något. Ett socialliberalt val.

Centerpartiet
Var? Radisson Blu Royal Viking, Vasagatan.
Analys: Ett bra val om man av nöden ska vara i Stockholm men vill se så lite som möjligt av Stockholm. Alldeles intill Centralen, så att den 6-procentsrusige centristen knappt behöver lämna hotellet för att åka hem dagen efter. Extra bonus: Annie Lööf och Jonas Sjöstedt har av allt att döma fattat tycke för att debattera med varandra här under valspurtens heta tv-dueller. Om de skulle få abstinens under kvällen är det bara omkring 100 meter mellan valvakorna.

Sverigedemokraterna
Var? Wasahallen, Djurgården.
Analys: Karl XII:s torg kändes väl lite för mycket 90-tal.

Moderaterna
Var? Clarion Sign Hotel, Norra Bantorget.
Analys: Ett stort och relativt nytt bygge, i ett tidigare underutnyttjat område intill LO:s högkvarter. Inredningen kan sägas vara modern och stilren, men också tämligen identitetslös. Målgruppen utgörs av både affärsresenärer och vanliga Svenssons. Kritik finns dock: Huset sägs dominera omgivningen och kasta skugga över närliggande bebyggelse. Andra menar att bygget avviker alltför mycket från platsens historiska karaktär. Med andra ord är Clarion Sign en utmärkt metafor för projektet Nya Moderaterna, även om det där med ”stort” stämde bättre när man hade valvakan här 2010.

Kristdemokraterna
Var? Nalen, Regeringsgatan.
Analys: Typiskt konservativt val. När Nalen var hippt, för sisådär 60 år sedan, var dåtidens kristdemokratiska motsvarigheter djupt kritiska till den dekadens som frodades bland jazzmusikanter och dansande ungdom. Trots att stället inte ens sålde sprit. Nu bokar man Nalen, förmodligen i tron att det fortfarande är hippt. Den konspirativt lagde kan också se bokningen som en markering i den ständiga inbördesstriden mellan den mer liberalt orienterade partiledningen och diverse mer värdekonservativa gräsrötter: Förra året tvingades församlingen Hillsong bort som återkommande hyresgäst på Nalen efter en uppmärksammad kontrovers om synen på samkönade äktenskap och aborter.

Socialdemokraterna
Var? Stockholm Waterfront.
Analys: Ett på flera sätt modigt val. Dels har det spektakulära kongresscentret mellan Centralen och Stadshuset sedan planeringen varit föremål för vildsint raseri från stadens estetiskt sinnade skönandar. Det är inte bara fult, det drar uppmärksamhet från Stadshusets prakt! Anser man. (Möjligen finns något här. Socialdemokraterna ser ut att gå mot ytterligare ett dåligt val i Stockholm och kastar gärna Stadshuset i skugga ett tag.) Men framför allt: Senast S hade storsamling i Waterfront var våren 2011, då en enhällig kongress valde Håkan Juholt till partiordförande. Vem vet vad eller vem som kommer ut den här gången?

Vänsterpartiet
Var? Scandic Grand Central, Vasagatan.
Analys: En gammal byggnad som nyligen helrenoverades för att möta den moderna tidens krav. Här kan man se en parallell till Vänsterpartiets omstöpning från styvnackade kommunister till rumsrent missnöjesparti för vänstersossar, även om husets renovering nog utfördes mer grundligt. I övrigt ett fullständigt intetsägande val och lite väl pråligt för att vara helt politiskt korrekt i sammanhanget.

Feministiskt initiativ
Var? Debaser Hornstulls strand, Södermalm.
Analys: Ett självklart val som går rakt in i målgruppen, både geografiskt och demografiskt. Ingen kommer att märka någon skillnad mot en vanlig klubbkväll.

Miljöpartiet
Var? Kägelbanan, Mosebacke, Södermalm.
Analys: Ett nästan lika logiskt val för den lite mer etablerade Söderpubliken. Eftersom vi får utgå från att Debaser Hornstull redan var bokat var alternativen också få.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Pratpartiet kommer vara på The Flying Horse på Odengatan.

Fredrik (Webbsida), 13:27, 14 september 2014. Anmäl

[…] Media och annat Intressant: Ab, DN, […]

Jag har röstat och kryssat i #val2014 | Högbergs Tankar (Webbsida), 12:17, 14 september 2014. Anmäl

Linjen blir gul – men vart tar den vägen?

gulalinjen

Stockholms nya tunnelbanelinje har fått färg. Det handlar alltså om den tre stationer korta sträckning som ska transportera folk från Odenplan via den framväxande Hagastaden och dess Karolinska sjukhus och vidare upp till Arenastaden i Solna. Eller åt andra hållet förstås, om man så vill.

Efter en kampanj där medborgarna fått föreslå färger (omkring 15 000 förslag kom in enligt landstinget, av uppenbara skäl dock inte 15 000 olika förslag) och diverse omröstningar på nätet kunde så en påtagligt nöjd Christer G Wennerholm (M), trafiklandstingsråd och SL-ordförande, på måndagen meddela att tunnelbanelinjen han fram till nyligen hellre sett som spårvagn blir gul.

Om detta finns inte mycket att tillägga. Folket har än en gång visat sig rimligt; med tanke på övriga färger i tunnelbanan var gult ett självklart val. Lila, som Socialdemokraterna drivit, skulle hamna för nära den blå linjen visuellt. Samma gäller för Miljöpartiets förslag om orange och den befintliga röda.

Återstår då betydligt knivigare frågor kring den nya, gula linjen.

Det kan låta lite märkligt med en tunnelbanelinje om bara tre stationer, men det finns skäl till det. För det första: Från början var tanken att tunnelbanan till Hagastaden skulle vara en avgrening på den befintliga gröna linjen. Det fanns dock goda argument mot en sådan lösning: Vart tredje tåg från Odenplan västerut skulle då ”försvinna”, vilket skulle öka den redan hårda belastningen. Med en ny, separat linje uppstår inte det problemet.

För det andra, och viktigare, är tanken att linjen i en inte alltför avlägsen framtid ska fortsätta. Dels norrut, troligen mot Danderyds sjukhus och Täby. Men förmodligen också söderut. Samtliga oppositionspartier har luftat planer om en dragning under Kungsholmen, via Liljeholmen och ner mot Älvsjö. Liknande tankar har också hittat in i alliansregeringens visionslunta ”Sverigebygget”. Christer G Wennerholm själv låter positiv, så förutsättningarna för en i princip total politisk konsensus torde vara goda.

Det finns dock en komplicerande omständighet. Vissa arbeten för den nya tunnelbanan är redan gjorda vid Odenplan, i samband med bygget av Citybanan, vilket förkortar byggtiden för gula linjen. Dessa bygger dock på den gamla planen om en avgrening – skulle man fullfölja enligt den planen är det praktiskt omöjligt att dra vidare linjen söderut. I så fall skulle den då tämligen nya tunnelbanan i vitala delar behöva rivas upp och göras om den dag man bestämmer sig för att bygga vidare mot Liljeholmen.

Knappast optimalt, och alldeles säkert ett argument mot ett sådant projekt den dag det skulle bli aktuellt. Som alternativplan har nämnts att runda problemet genom att den nya, södergående sträckningen helt enkelt undviker den framtida ”superknutpunkten” Odenplan och ansluter direkt vid Hagastaden. Även detta får milt uttryckt sägas ligga utanför det optimala.

Ingenting är klart än, men enligt uppgift lutar man från landstinget åt att prioritera tidsvinsten och följa den gamla planen. Det finns anledning att överväga det både en och två gånger.

En nord-sydlig spårkoppling under Mälaren som till skillnad från alla andra inte tar vägen förbi city vore bra för Stockholm på många sätt och för många herrans år framöver. Det vore synd om en så god idé kör in i en kortsiktig bergvägg i Vasastan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

[…] ABC skriver om det här, Metro här, och DN här. […]

Christer G Wennerholm » Arkiv » Nya tunnelbanelinjen från Odenplan blir gul! (Webbsida), 17:12, 2 september 2014. Anmäl

Men ifall den nya linjen blir gul, hur kommer tvärbanan att markeras på kartan i framtiden? Den är ju gul i nuläget.

susitar (Webbsida), 07:47, 2 september 2014. Anmäl

Att den gula färgen redan är upptagen av tvärbanan verkar inte bekomma någon!? Eller att stomlinje 1-4 har färgkoderna grön, röd, blå och ja: gul!? Innan jag lämnar alla överdrivna och ologiska färgval med ett rejält garv och ett skakande på huvudet så vill jag tillägga att en ny T-banan Odenplan-Liljeholmen inte löser alla problem ovan jord. 4:an är fortfarande Sveriges mest belastade busslinje och måste konverteras till spårväg genast -också!

Johan Eriksson, 07:44, 2 september 2014. Anmäl

Demokrati är verkligen en fin grej! Tänk att vi alla är betrodda med att tycka till om kulören på den nya linjen. (Nå, inte på själva vagnarna, förstås. Där får vi finna oss i reklambudskapen: ibland rosa, ibland lila och ibland spräckliga. Mammon rules.) Jätteviktig fråga! Bra att SL lägger rejält med pengar på färgsättningskampanjen - allt annat i kollektivtrafiken funkar ju toppenbra och kräver inga extrapengar. Stort tack till Christer G Wennerholm (M) och alla andra i Trafiknämnden och i SL:s ledning. Heders, grabbar!

G Ruda, 21:46, 1 september 2014. Anmäl

Det finns en sjuka i Stockholms T-bana och det är djupa stationer som ta bort massor av tid för att man skall ner i underjorden för att leta rätt på en perrong någonstans därnere. En dragning Odenplan - Kungsholmen - Söder - Årsta medför väldigt djupt liggande stationer eftersom linjen skall under såväl Karlbergskanalen som Riddarfjärden - och både Södermalm och Kungsholmen (och för den delen Vasasatden) ligger högt. Man kan lösa det genom att låta den nya banan gå på en bro - varför inte utnyttja den ödsliga Barnhusbron? Och så fortsätta på en parallellbro till Västerbron?? Och så över Årstaviken över Årsta Holme? Då hamnar inte tunneln så himlens djupt ner i underjorden.

Juhan Janusson (Webbsida), 17:42, 1 september 2014. Anmäl

@Kalle, söder ut finns det tre grenar nu ja, men hagsätra grenen ska bli blå i och med för längningen av blå linjen från Kungsträdgården.

Johan Z, 15:13, 1 september 2014. Anmäl

Det vore bra att också ge linjen ett nummer.

Anonym, 15:10, 1 september 2014. Anmäl

Eftersom många tåg västerut vänder innan de når Hässelby Strand så finns det en hel del överkapacitet i den gröna linjen. Det lär vara skälet till att göra en grön avgrening. Söderut finns som bekant tre grenar.

Kalle, 14:58, 1 september 2014. Anmäl