Förbifart Stockholm: Regeringen eldar pengar i en frys

Det formella beslutet kom i tisdags. ”Regeringen uppdrar åt Trafikverket att från och med dagens datum och fram till den 1 maj 2015 frysa produktionen i projekt E4 Förbifart Stockholm”, inleddes det.

I sak var allt känt sedan tidigare, men det förtjänar ändå att nämnas. Det är svårt att i närtid minnas ett mer entydigt destruktivt politiskt beslut.

Om vi stannar vid regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet så har de har haft åratal på sig att ta ställning till hur de ska hantera Förbifartsfrågan vid ett eventuellt maktskifte. Den har legat på bordet hela tiden. Att S och MP avser styra tillsammans har varit uttalat nästan lika länge.

Man kunde antingen ha kommit överens om en gemensam linje eller, om detta visat sig omöjligt, åtminstone bestämt sig för hur man då skulle agera som enskilt parti.

I MP:s fall: Ska man villkora regeringsmedverkan, nationellt och/eller lokalt, med ett stopp för vägen, och vara redo att ta konsekvenserna i så fall? Eller inte?

För S: Är man beredd att köra över sin koalitionspartner ihop med den vägpositiva majoritet som man egentligen tillhör, eller är man inte det?

För enkelhets skull saknas mellanalternativ här. Man bygger vägen, eller så bygger man inte vägen.

I stället har S och MP nu snott in sig i en ”överenskommelse” om att se över finansieringen. Partikamraterna i Stockholms stad har hakat på och vill nu att huvuddelen av pengarna, som ska tas från trängselskatter, i stället ska gå till kollektivtrafik. Nu ska en särskild förhandlingsman förhandla.

Problemet är dock att det inte finns något att förhandla om. Vägen kostar vad den kostar. Statsminister Löfven har själv sagt att det inte finns någon ytterligare pengapåse att stoppa in från regeringshåll. Den borgerliga ledningen i landstinget säger givetvis samma sak – varför skulle de säga annat?

Uppdraget för regeringens förhandlingsman torde därför bestå i att tillsammans med den nya rödgrönrosa majoriteten i Stockholm rota igenom alla Stadshusets alla ostädade hörn, i hopp om att någon möjligen glömt sisådär 20 miljarder kronor någonstans under dammet.

Misslyckas detta – vilket tycks sannolikt – ska vägen enligt regeringen fortsätta byggas den 1 maj 2015, enligt den plan som gällt hela tiden. Så har dock inte Miljöpartiet tänkt sig saken. De har fortfarande siktet inställt på att stoppa bygget helt.

Den eventuella regeringskrisen är med andra ord inte avvärjd, bara uppskjuten.

Det hela är lätt parodiskt. Tyvärr fastnar skrattet i halsen när man tar in i beräkningen att ”produktionsstoppet”, vars egentliga syfte är att ge partierna lite arbetsro, kostar medborgarna hundratals miljoner kronor.

När de borgerliga förr om åren slumpade bort offentlig egendom till underpris var den rödgröna oppositionen mycket kritisk och menade att det var som att elda upp gemensamma tillgångar. Helt korrekt.

Ska man själva fortsätta att ”förhandla” på det här sättet är dock risken uppenbar att vårdcentralerna och hemtjänsten i sammanhanget framstår som en lätt rökpuff.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

G Ruda, jag förstår inte. Du talar om "Plan B" som om det vore ett seriöst, genomförbart (och önskvärt) förslag. Så är det inte. Dessutom ger det ju en nästan lika usel stadsmiljö som det är idag.

116, 01:19, 1 november 2014. Anmäl

Som det visst ofta är fallet, kommer en debatt som denna lätt bort från det som egentligen var ämnet när den började. Det bidrag jag själv till. VBK hade fokus på kostnaderna till följd av produktionsfrys av Förbifarten. Det vill i varje fall jag gärna kommentera. För det första är det min övertygelse, att även om produktionen börjar igen, och projektet inte ändras, då är sådana kostnader det som man får betala för en demokratisk process. Den måste få vida ramar, även om det kostar. För det annat: VBK skriver att vägen "kostar vad den kostar". Det är en sanning med modifikationer. Så långt det mest sannolika är tyvärr att bygget, oavsett hur det förs igenom och i vilken form, vida vill ha överskridit de ursprungliga budgeten. I det sammanhanget är de pengar, som produktionsfryset i sig kommer att kosta, för rena kaffeslanten att räkna. För den sakens skull vågar jag slå vad om det: om Förbifarten byggs enligt nuvarande planer, och inom nuvarande budgeten, vill jag ge 1000 kr till den första som vågar hålla på att budgeten inte sprängs. Jag vill t o m vara large och acceptera en budgetavvikelse på +/- 1 mia kr - korrigerat för allmän inflation i tiden mellan nu och byggslutet. Se det! Takers, anyone? Som påpekat tror jeg inte att budgetöverskridanden är specifika för Förbifarten-projektet, och att de kan undvikas vid ett omtänkande. Men jag vill bara understryka, att kostnaderna vid produktionsfryset i slutänden är småpengar.

Thomas Elbæk-Jørgensen, 14:21, 30 oktober 2014. Anmäl

Om jag minns rätt panikstartade alliansen projektet utan att ha färdig finansiering - just för att försvåra för motståndarna att avbryta. Dessutom har eliten av landets trafikforskare uttalat skepsis mot projektet, så Viktors brösttoner låter märkliga!

Tord, 14:01, 30 oktober 2014. Anmäl

Hej, om jag minns rätt så panikstartade alliansens bygget av förbifarten utan att ha löst finansieringen - just för att försvåra för motståndarna att avbryta. Dessutom har eliten av landets trafikforskare uttalat sig emot projektet. Det är därför rätt patetiskt att läsa Viktors inlägg

Tord, 13:56, 30 oktober 2014. Anmäl

@G Ruda, 08:41, 30 oktober 2014. Exakt. Det är där det verkliga felet begåtts, projektet inleddes innan alla förutsättningar fanns. Prematur exploatering.

Kristoffer, 13:13, 30 oktober 2014. Anmäl

Förstår faktiskt inte resonemanget. Om det inte finns resurser så bör väl projektet läggas ned? Inte sättas igång iallafall? Att Landstinget säger nej beror inte lika mycket på det "självklara" som hänvisas till i artikeln, utan snarare det enkla faktum att landstingets verksamhet saknar x antal miljoner skattekronor som det är. Regeringen prioriterar andra satsningar, liksom Stockholms stad - som alla ska tjäna till att göra mer än vad en motorväg kommer göra, för landet och Stockholms tillväxt. Under dessa omständigheter ser jag det som en rejäl vinst i att tillnyktra med endast 700 mkr back (+ tidigare omkostnader) än att dryga ut detta björntjänstprojekt med ytterligare 28+ mdr (vilket snarare landar ännu en bit däröver) Jag väntar fortfarande ivrigt på ett enda argument varför förbifarten är bättre än alternativa investeringar - ur ren kostnadssynpunkt, och med tanke på Stockholms utveckling över tid.

Christoffer Sjögren (Webbsida), 12:50, 30 oktober 2014. Anmäl

ft, 12:29, 30 oktober 2014: Du har uppenbarligen inte förstått Slussen Plan B. Hur vore det att läsa på?

G Ruda, 12:36, 30 oktober 2014. Anmäl

@Thomas Elbæk-Jørgensen du har rökt på för mycket i Christiania. Stockholm behöver utveckla sin infrastruktur, inte fastna i tiden som Bevara Slussen-fanatikerna vill.

ft, 12:29, 30 oktober 2014. Anmäl

Bästa VBK o a, inledningsvis får jag be om ursäkt för mitt tveksamma svenska (full disclosure 1: jag är dansk). I huvudsaken vill jag notera, att kolumnisten båda här och tidigare har ondgjort sig över nya regeringens och stadsstyrets benägenhet att - på nytt - utreda stockholmska infrastrukturprojekt som i princip redan är utredda, eller att skjuta på beslut som gick att göra nu och här. Däri är jag i o f s enig. Men det finns nyanser. Rörande förbifarten finns det fortfarande väsentliga frågetecken - bara om en sådan sak som inverkan på världsarvet Drottningholm. Och som VBK själva har påpekat, är det inte ens övertygande att förbifarten på långt sikt är bästa lösningen. Utredning behövs alltså. Bromma flygfält: påtänkta nerläggningen av denna är ett brainchild från ett av de partier som numera ingår i styrande koalition i båda stad och stat (full disclosure 2: denna person röstade MP vid stadsvalet, och bor inte alltför långt från flygfältet). Deras koalitionspartner är inte glad vid idén. Att sylta den under viss tid är möjlig ingen elegant lösning på denna motsatsen mellan partierna - men är dock knappast någon nyhet i politiken, och kommer tänkbart att fungera denna gången med. Rörande beslutet om att ny-utreda Slussenbygget kom Karin Wanngård in på det som förenar i varje fall 2 av dessa 3 fall, och som jag anser ligga under en stor del av svårigheterna för S och MP/V: Att Alliansen i infrastrukturfrågor, som till viss del också i stadsbyggandefrågor, var usla på att bygga - ja, allianser. De verkade allt för ofta fara fram med det tänk, att om bara man kör på och kör över, ja då kommer de överkörda till sin tid att följa i våra spor. De kommer ju inte att kunna annat! Att de nyas utredningslust i dessa frågor speglar ett mindre än optimalt politiskt handverk, kan jag hålla med om. Men den saknar inte demokratisk funktion.

Thomas Elbæk-Jørgensen, 11:11, 30 oktober 2014. Anmäl

bjornense och Xelom: Läs gärna min kommentar nedan. Och kommentera den.

G Ruda, 10:27, 30 oktober 2014. Anmäl

Landstingsfullmäktiges öppnande: Osannolike Rosdahl vann igen

slljuntan

Så stod han då där i talarstolen, valets kanske mest osannolike segrare. Finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M), som först förlorade 8,57 procentenheter i valet och sedan gick upp i intern titelmatch mot M-stjärnan Filippa Reinfeldt. Rosdahl vann den bataljen – och nu sitter han kvar.

Återstår bara en liten detalj: Hur ska alliansen styra egentligen? Man blev visserligen större än de rödgröna, men den egna majoriteten försvann i och med SD:s intåg och majoritet behöver man i ett landsting.

Rosdahl har dock en lite okonventionell plan.

Efter att ha tackat för ett val som skett i ”demokratisk anda” berättar han om alliansens generösa förslag till de rödgröna.

Om landstingsstyrelsen och de två tunga nämnderna, trafiknämnden och hälso- och sjukvårdsnämnden, som brukligt ska innehålla 19 ledamöter så ger matematiken att alliansen hamnar i minoritet där. Krångligt. Alliansförslaget innebär dock att man bortser från det och utökar till 20 ledamöter, varav hälften från alliansen och med utslagsröst till ordföranden (som tillsätts av, just det, alliansen).

Vi kan inte köra på som vi är vana vid, utslagsrösten får inte missbrukas, säger Rosdahl, och pratar om vikten av samsyn och att man kommer att sträcka ut handen till de rödgröna. Man måste göra det, säger han allvarligt.

Varför då? Om förslaget går igenom, alltså.

Erika Ullberg (S), nyvald gruppledare, är inte alls övertygad av Rosdahls kreativa lösning. Det är en farlig väg om man börjar trixa med valresultatet och konstruerar en majoritet som inte har stöd, menar hon. 19 ledamöter bör gälla även fortsättningsvis.

”Man väljer själv om man är handlingsförlamad”, sammanfattar Ullberg. Tomas Eriksson (MP) och Gunilla Roxvall Cromby (V) instämmer. SD säger ingenting.

Folkpartiets Anna Starbrink meddelar att det är oroväckande att S, V och MP vill ”försvåra beslutsfattandet”. Det är inte att se till verksamhetens bästa, menar Starbrink, och låter förstå att hon träffat många sjuksköterskor och barnmorskor som oroar sig för hur det ska bli utan en tydlig majoritet.

Man kan invända att det enskilda exemplet, alltså när politiker träffat en medlem ur allmänheten som bekräftar politikerns uppfattning, sällan passat sämre. Det var ju val för en månad sedan och då meddelade hela allmänheten hur de vill se de parlamentariska förhållandena i landstinget, och den viljan var inte densamma som Anna Starbrinks.

”Lyssnar man på oppositionen får man en bild av att alliansen skulle vara fullständigt blind för det parlamentariska läget”, säger Gustav Hemming (C) i talarstolen.

Jo, för all del. Hur ska det gå till om SD får 15 i stället för 5 procent i nästa val? Som praxis synes den här lösningen tämligen hopplös.

Alliansen får dock som den vill. Sverigedemokraterna lägger ner sina röster i omröstningen och alliansens förslag vinner. SD:s motiv är att man inte vill stötta endera sidan – aningen märkligt, eftersom det är just det man indirekt gör.

Ett annat motiv kanske kan vara att den där vågmästarrollen mest känns jobbig i dagsläget. Exakt vad SD har för landstingspolitik är nämligen lite oklart.

”Att gå in som färskingar och ha idéer i det här skedet, det kan vi inte ha”, sade gruppledaren Dan Kareliusson i Sveriges Radio efter valet.

Allt klart, således? Nja.

Tydligen har alliansen och de rödgröna på morgonen gjort upp om att landstingsstyrelsen bara ska väljas på ett år i stället för normala fyra – en ”säkerhetsventil” för att alla ska känna sig trygga med att alliansens löften om utvecklat samarbete hålls.

Presidiet invänder: Det där är minsann inte är förenligt med kommunallagen. Styrelsen skall väljas på fyra år.

Viss kalabalik vidtar och ordföranden ser ingen annan utväg än att ajournera mötet.

Efter en längre paus med vilt konfererande runt om i Landstingssalen kan mötet börja om igen. Kompromissen landar i stället i att landstingsstyrelsen frivilligt ska avsäga sig uppdraget om ett år, för att prövas igen, varpå allt klubbas i samförstånd och god ordning.

”Vi är överens om att svensk lag gäller”, slår Torbjörn Rosdahl fast.

En bra början på ett förtroendefullt samarbete, får man tillstå.

* * * * *

De ska styra landstinget (bilden):

Torbjörn Rosdahl (M), finanslandstingsråd
Anna Starbrink (FP), hälso- och sjukvårdslandstingsråd
Ella Bohlin (KD), barn- och äldrelandstingsråd
Gustav Hemming (C), miljö- skärgårds- och regionplaneringslandstingsråd
Marie Ljungberg Schött (M), sjukvårdslandstingsråd
Kristoffer Tamsons (M), trafiklandstingsråd
Peter Carpelan (M), forsknings- och personallandstingsråd
Paul Lindquist (M), fastighets- och investeringslandstingsråd
Daniel Forslund (FP), innovationslandstingsråd

Oppositionslandstingsråd:

Erika Ullberg (S)
Dag Larsson (S)
Nanna Wikholm (S)
Jens Sjöström (S)
Susanne Nordling (MP)
Håkan Jörnehed (V)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Detta är det mest märkliga som hänt i svensk politik på länge! Det visar bara hur problematiskt M har med demokratiska beslut och justa spelregler. Så blir det när man tar en för stor tugga i munnen. Spotta ut, säger jag

Inger Lagerman, 10:08, 24 oktober 2014. Anmäl

Nya Stockholmsmajoriteten: En inte fullt så lovande start

Lördagskolumn i DN Stockholm.

sthlm

Den nya rödgrönrosa majoriteten har inte hunnit med att presentera en budget ännu, men däremot har man på några få dagar lyckats placera en betydande del av Stockholms infrastruktur i limbo.

Förbifart Stockholms framtid är högst osäker. Projektet är pausat och stadshusstyret vill nu i stället lägga finansieringen på kollektivtrafik – oklart vilken – medan regeringen säger att det inte finns andra pengar att ta av. Nu ska man förhandla. Om vad?

Bromma flygplats ska läggas ner senast 2022 – om det inte hotar ”jobb och utveckling”. Nu ska en förhandlingsman undersöka saken. Man får önska denne lycka till, med det något vaga uppdraget.

Avslutningsvis har man bestämt att stoppa all verksamhet kring ombygget av Slussen i väntan på (ännu) en utredning.

I botten av allt detta ligger förstås att partierna är oense, internt och/eller med varandra, om hur sakerna ska hanteras. Det vi kan kalla Löfven-linjen – att stoppa jobbiga tvistefrågor i utredningspåse för att hålla alla nöjda tills vidare – kanske fungerar på sina håll i rikspolitiken. För Stockholm och på just det här området riskerar det mycket allvarliga konsekvenser.

I korthet:

Slussen förfaller och måste till stora delar rivas alldeles oavsett hur man sedan önskar bygga upp den igen. (Att man sedan vill se över finanserna är en annan och helt logisk sak.)

Även den som likt undertecknad är kritisk till Förbifart Stockholm som specifik idé inser att Stockholms trafiksituation måste hanteras – nu.

Att bevara Bromma flygplats har förvisso inget egenvärde. Kan transportfrågan hitta en annan, fullgod lösning – förstärkt Arlanda, snabbtåg till Skavsta, ny flygplats i Söderort, eller vad man nu klurar ut – skulle förmodligen få ha något emot om Bromma i stället kan omvandlas till en stadsdel.

Kruxet i sammanhanget är att framför allt Miljöpartiet inte är intresserade av att lösa transportfrågan. De vill ha bort flygtrafiken eftersom de är emot flygtrafik, punkt. Fullt tillåtet, även om det är lite ohederligt att låtsas som att man vill flytta trafiken till Arlanda. Både lokalt och nationellt har man i själva verket agerat för att minska trafiken även på Arlanda.

Åter igen blir det svårt att se hur en förhandlingsman ska lösa knuten på ett för alla majoritetspartierna tillfredsställande sätt.

Om MP med vänner på riktigt brinner för den typ av modern, tät stad som man säger sig vilja bygga i Bromma så finns det massor av platser och projekt runtom i Stockholm att ta tag i innan man börjar krångla sig igenom ett avvecklande av befintliga systemviktigheter. Eller åtminstone under tiden man gör det.

Bra stadsplanering handlar förvisso ibland om stora symbolfrågor, men mer om tusentals små beslut och prioriteringar i den politiska vardagen. Om man inte kan komma fram till tydliga överenskommelser i de jättefrågor som utretts i decennier och som alla vetat i åratal skulle hamna på det gemensamma förhandlingsbordet så kan man från sidan försynt undra hur det ska gå med alla de där andra.

Man kan inte bo i en utredning, som bostadspolitiker i opposition brukar säga, och man kan inte åka till jobbet i en heller.

Tidigare har tunga byggbeslut i Stockholm ofta tagits genom att Socialdemokraterna gjort upp med de borgerliga. Det är tidigt på jorden, men den nya majoritetens första vecka har varit en rätt så god illustration över varför.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Exit Reinfeldt: En första och möjligen sista analys

Valet gick åt skogen, men fallhöjden var så hög att man trots det kan fortsätta regera Stockholms läns landsting i minoritet. Det hindrar dock inte Moderaterna från att genomföra en storstädning i toppen.

Efter kvällens möte vet vi att tungviktarna Filippa Reinfeldt och Christer G Wennerholm får gå, tillsammans med mer lågprofilerade Lars Joakim Lundquist och Charlotte Broberg. In som landstingsråd kommer i stället kommunalråd som Peter Carpelan (Ekerö) och Paul Lindqvist (Lidingö), dessutom Marie Ljungberg Schött och Kristoffer Tamsons.

Efter att ha fallit med 20 röster mot 22 i omröstningen om rollen som finanslandstingsråd lämnar Filippa Reinfeldt också politiken helt. I stället fortsätter vinnaren Torbjörn Rosdahl, doldis och förmodligen ett slags kompromisskandidat, på posten.

Och varför nu detta? Filippa Reinfeldt fick väl exempelvis jättemånga personkryss? Vi återkommer till det.

Att det funnits ett internt missnöje med M-ledningen i landstinget har stått klart länge. Redan förra året dök Kristoffer Tamsons, tidigare nära medarbetare till statsminister Reinfeldt, upp i sammanhanget – formellt som ”valledare”, men av allt att döma snarare som överrock. Tamsons tog debatter, skrev artiklar, skickade famösa brev och agerade i det stora hela som toppkandidat snarare än som kampanjorganiserande tjänsteman. Nu petar han Christer G Wennerholm, en man som skapat sig många fiender inom (och för all del även utanför) partiet, som trafiklandstingsråd.

Moderaterna är ett rikt parti och gör många interna mätningar. Bland annat lär man ha dragit slutsatsen att den vilda västern-aktiga privatiseringspolitik som bland annat gav oss Serafenhärvan har varit till stort besvär i det här valet, när välfärdsfrågor och privata aktörers roll stått högt på agendan. Den är både Wennerholm och Filippa Reinfeldt på goda grunder associerade med, eftersom de – till skillnad från exempelvis Torbjörn Rosdahl – satt i ledningen under den mandatperiod då sakerna i huvudsak genomfördes (2006-2010). De återkommande krisrapporterna om läget i Stockholms sjukvård – Reinfeldts specifika ansvarsområde – lär heller inte ha hjälpt.

Till detta kommer det mer konkreta politiska handlaget i stort. Fler än en moderat har mellan skål och vägg låtit förstå att man helt enkelt inte tycker att landstingsstyret hanterat sitt uppdrag på ett tillräckligt skickligt sätt.

Det faktum att Filippa Reinfeldt fick överlägset flest kryss (9 335) av politikerna i Stockholm går också att dra fler än en slutsats av.

Det visar förstås att hon är mycket populär bland många moderata kärnväljare i Täby. Samtidigt indikerar det att hon är den överlägset mest kända Stockholmspolitikern, för många förmodligen helt synonym med Moderaterna i landstinget.

Moderaterna tappade 8,57 procentenheter i landstingsvalet.

Det finns säkert många förklaringar till det som utspelade sig i kväll, men det börjar och slutar med den siffran.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Alldeles utmärkt bakgrunds-info för en politikofil som jag. Går det inte att ödmjukast be om mer av den varan också när det gäller förhandlingarna i Stockholms Stad? Bakgrund, perspektiv? Ibland verkar det som DN i nuläget er reducerat till att bara skriva om sakerna när det har blivit pressmeddelande. Och även om förhandlingar jo inte är i det öppna, så har väl ni era källor?

Thomas Elbæk-Jørgensen, 14:44, 17 oktober 2014. Anmäl

Bromma: Längre in i dimman

bma

Den nya rödgrönrosa majoriteten i Stockholm har goda förutsättningar att komma överens om en hel del. Att de kommande budgetförhandlingarna slutar med ett något högre skatteuttag och något större anslag på välfärdsområdet – särskilt i skolan – är givet. Liksom att bostadspolitiken kommer att orienteras mer mot hyresrätter och att privatiseringar generellt undviks framöver.

De överenskommelser om politikens inriktning som presenterades på onsdagen innehåller också få överraskningar.

Knäckfrågorna ligger i stället på infrastrukturområdet, och det handlar då särskilt om den Förbifart Stockholm och den Bromma flygplats som dominerat Stockholmsdebatten under valrörelsen. S har varit för vägen och tills vidare velat behålla flygplatsen, medan MP/V/Fi drivit att stoppa vägen och lägga ner flygplatsen.

På onsdagen presenterade de lokala rödgrönrosa överenskommelser i bägge frågor. Många blev arga, men frågan är dock om någon verkligen blev så mycket klokare.

Vad gäller Bromma kan nu ingen tvivla på att MP och V vunnit slaget om Stadshusmajoritetens viljeinriktning: Bromma ska bort, senast 2022. En rad åtgärder vidtas – bostäder ska börja planeras, mark utredas för försäljning, krav riktas mot regering och Swedavia om att börja styra om trafik mot Arlanda – som entydigt pekar mot detta.

Tillträdande finansborgarråd Karin Wanngård (S) hänvisar dock ivrigt till den potentiella undanflykt i överenskommelsen som säger att nedläggningen ska ske om det inte påverkar ”jobb och utveckling” negativt.

Om Stefan Löfvens förhandlingsman – det är ju regeringen som ytterst äger frågan – kommer fram till att Handelskammaren, Swedavia och de S-politiker från Brommaanslutna orter som rasar mot nedläggningsplanerna har rätt, att det skulle påverka negativt, så faller således överenskommelsen. Bromma blir kvar.

När det gäller Förbifarten är det om möjligt än mer oklart.

Stockholm vill nu, uppmuntrade av regeringen, ta tiotals miljarder av trängselskattepengarna och lägga på kollektivtrafik i stället för på Förbifarten. För att det ska bli verklighet krävs dock en överenskommelse om annan finansiering för Förbifartsprojektet med landsting och stat. Samtidigt klargör statsminister Löfven att det inte finns någon annan statlig pengapåse att ösa ur och exakt vad man ska förhandla om är därför lite oklart. Vägen kostar ju vad den kostar.

Återstår då att antingen låta vägprojektet falla i brist på pengar – vilket är vad MP tänker sig – eller att i brist på annan överenskommelse följa den ursprungliga planen och finansiera vägen med trängselskatt som planerat från början.

Det hela påminner således om andra rödgröna överenskommelser i det senaste – man är överens om att man är överens, men inte om hur överenskommelsen ska tolkas eller vad konsekvensen av den blir.

Vill man vara konspiratorisk börjar en slug S-strategi utkristallisera sig:

Förbifarten ska byggas, men först efter att en förhandling som förmodligen havererar har havererat. Bromma flygplats ska behållas, men först efter att ett nedläggningsförsök som förmodligen misslyckas har misslyckats.

Det är i så fall möjligen smart som ett sätt att kortsiktigt bevara friden i koalitionerna på lokal och nationell nivå. Däremot framstår det inte som ett särskilt seriöst sätt att bedriva politik på.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Praktsvek, dråpslag och vansinne. Fossilhögern fick en simultan panikattack över den hotande stängningen av Bromma flygplats som föreslagits av den rödgröna majoriteten i Stockholms stadshus.

Anonym (Webbsida), 23:57, 16 oktober 2014. Anmäl

Förbifart Stockholm är ju en riksangelägenhet, detta för at minska även de tunga godstransporter som skall passera genom huvudstadsområdet. Eller vill man fortfarande ha in alla långtradare via Essingeleden?. Sedan vore det inte bättre att använda stoppengarna som nu kan uppgå till 700 miljoner sek till något konstruktivt. Politik får i dag inte kosta vad som helst, eller??

Ulf, 11:08, 16 oktober 2014. Anmäl

/ jesper Den trafiken du talar om är helt försumbar. Det är mindre än 100 lastbilar per dygn som kör förbi stockholm, och inte många fler bilar. De flesta av dessa undviker förstås rusningstrafiken.

dsf, 08:35, 16 oktober 2014. Anmäl

I slutändan blir allt en förhandlingsfråga. Nu har (s) förberett för att kunna göra ett offer. (mp) kommer få som de vill med Bromma eller Förbifarten, troligen Bromma, men inte båda. På så sätt kan alla få känna sig lite som vinnare.

dsf, 08:32, 16 oktober 2014. Anmäl

Jesper: Det är märkligt hur vissa myter lever, trots att de gång efter gång visats vara falska: "Förbifarten" är en förbifart till namnet, inte till gagnet. Vägverkets knep att döpa om Västerleden/Yttre tvärleden till Förbifarten är ett lysande exempel på ordets makt över tanken: det som heter Förbifart måste väl vara en förbifart - eller hur? Ack, nej. Förbifartstrafiken på "Förbifarten" är helt försumbar. Fantasier? Ånej - det här framgår av Trafikverkes egna prognoser. Men önskar man hett att det som heter Förbifarten även skall vara en förbifart, så tror man gärna på Verkets sagor.

G Ruda, 00:36, 16 oktober 2014. Anmäl

Förbifarten är nödvändig för att trafik som överhuvudtaget inte skall till Stockholm, bara förbi, skall slippa köa sig igenom huvudstaden. Det är fel att ställa en riksväg (E4) mot kollektivtrafik som bara gynnar länsbefolkningen. Det är knappast långtradarchaufförens fel att hans rutt Uppsala - Södertälje snuddar vid Stockholms innerstad (Norrtull). Förbifarten borde byggts för 20 - 30 år sedan, men politiskt käbbel har gjort att Stockholms kringfartsleder är parkeringsplatser stora delar av dygnets ljusa timmar. Jämför exempelvis med Malmö som har både en inre och yttre ringled samt god kollektivtrafik.

Jesper, 23:50, 15 oktober 2014. Anmäl

Att vägen kostar vad den kostar må vara sant. Lika sant är, att den kommer att bli långt dyrare än vad Trafikverket ställt i utsikt - detta även om man skulle bortse från räntekostnaderna. Det är bara att se på Norrortsleden, Södra länken, Norra länken, tunneln genom Hallandsås, pendeltågstunneln i Stockholm, Citytunneln i Malmö ... Samtliga projekt har spräckt den ursprungliga budgeten med rejäl marginal. Och låt oss inte glömma att "Förbifarten" från början avsågs sluka alla trängselavgifter till och med 2047. Sedan ändrades slutdatum: enligt planerna skall nu samtliga trängselavgifter t.o.m. 2057 rinna ner i ledens slukhål. Kommer det att stanna vid detta eller blir slutdatum ytterligare senarelagt då trafiken inte ökar lika fort som TRV hoppas? Flera generationer skall alltså tvingas finansiera 2000-talets Göta Kanal-projekt. Kanske borde man fråga våra barn och barnbarn om detta är vad de vill. Kanske är de inte lika fast i gamla hjulspår som TRV:s tjänstemän. Kanske föredrar de rent av en god kollektivtrafik framför ständigt växande trängsel och ständiga köer. För sanningen är ju att pengarna inte räcker till allt. Man måste välja: "Förbifart" eller god kollektivtrafik. Julaftonsteoremet gäller inte.

G Ruda, 23:24, 15 oktober 2014. Anmäl

Lycka till, Mehmet Kaplan – det kan nog behövas

Lördagskolumn i DN Stockholm.

xxx

Den nya regeringen stuvade om rätt rejält bland departement och portföljer. Bland annat har man uppfunnit titeln ”stadsutvecklingsminister”, en roll som ska innehas av tillika bostadsminister Mehmet Kaplan (MP).

På papperet är det en utmärkt idé: att inte bara fokusera på bostäder som sådana utan också på deras sammanhang. Alltså staden. Mehmet Kaplans intresse för och erfarenhet av miljonprogramsstadsdelar är också lovande – här finns mycket att göra, och mycket att vinna om det görs rätt.

En bra signal, alltså, och som all signalpolitik tämligen meningslös om signalen i fråga står där och blinkar utan att särskilt mycket annat händer.

”Det finns platser där stor del av närservicen har utarmats. Det handlar även om att binda samman städernas olika delar, inte minst med gång- och cykelbanor. På det stora hela ska vi ge samma goda livsmöjligheter till folk, oavsett om de bor i olika delar”, förklarar Mehmet Kaplan för Fastighetsvärlden.

En utmärkt agenda. Tyvärr är det lite svårt att se just Miljöpartiet genomföra den i Stockholm.

Innan Sverigedemokraternas nej-till-allt-linje tog sig in i kommunfullmäktige kunde man gott klassa MP som Stockholms mest konservativa parti i stadsbyggnadsfrågor, strax före Vänsterpartiet. Det är paradoxalt sett till väljardemografin, men så är det.

Man kan peka på hur MP:s stora visioner snarare är motreaktioner – bygg tunnelbana för vägpengar, bygg bostäder på Bromma flygplats – men viktigare här: MP är ofta kritiska till just den politik Kaplan hintar om.

Man vänder sig mot förändringar som påverkar befintliga områdens karaktär, vilket ett betydande tillskott av bostäder – och därmed folk, som skapar underlag för service – oundvikligen innebär. Samtidigt vill man bevara all grönyta i Stockholm, alltså det som ofta skiljer stadsdelar från varandra.

Ett högaktuellt exempel på just det här finns strax söder om innerstaden, där staden haft för avsikt att skapa tusentals nya bostäder och knyta samman stadsdelarna längs tunnelbanans Skarpnäcksgren. Till viss del på bekostnad av skog, vilket rört upp en motståndsrörelse med den MP närstående Naturskyddsföreningen i spetsen.

Hur den nya Stadshusmajoriteten kommer att landa i frågan är inte klart än, men det faktum att ledande miljöpartister varit frekventa på protestmöten ger kanske en fingervisning.

När Fredrik Reinfeldt (M), som under sin allra sista regeringstid plötsligt upptäckte att det var viktigt med stadsbyggnadsfrågor, avtackades i riksdagen i onsdags fick han presenter av de andra partiledarna. Åsa Romson (MP) valde att överlämna en bok om svenska naturreservat, vilket av tonläget att döma var menat som en syrlig passning.

Det var möjligen också mer symboliskt än hon hade tänkt sig.

Det finns dock ingen naturlag som säger att stadsutveckling à la MP kommer att innebära att staden utvecklas till ett utomhusmuseum. Att klaga i opposition är lätt, medan makt och ansvar brukar medföra ett mer pragmatiskt sinnelag. Det finns också progressiva krafter i partiet, som antagligen kopplar uttrycket ”gröna vågen” till trenden med stadsodling snarare än till 1970-talets motstånd mot staden som idé.

Om Mehmet Kaplan menar allvar med sin agenda, vilket vi får utgå från, finns all anledning att önska lycka till. Inte minst i den interna debatten.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Naturskyddsföreningens trovärdighet som partipolitiskt obunden är inte särskilt hög. Dels tycks de ha anammat MP:s fundamentalistiska motstånd mot kärnkraft, trots att det knappast går att hävda att kärnkraft är ett större hot mot *naturen* än biobränslen, vindkraft m.m. Dels har de negativt särbehandlat SD, bl.a. skrev föreningens ordförande ett blogginlägg precis före valdagen 2010 där han med ett mycket krystat resonemang manade folk att inte rösta på SD för att SD är "odemokratiskt" (givetvis utan att belägga hur de skulle vara detta) och att demokrati var viktigt för naturvården. Tvärtom har naturvården mycket gemensamt med konservatismens principer om försiktighet, bevarande och att respektera vad som gjorts och tänkts tidigare. Nej, man måste nog agera med eftertänksamt och självkritiskt om man vill att folk ska ta detta med partipolitiskt obunden på allvar.

Erik, 11:44, 18 oktober 2014. Anmäl

Naturskyddsföreningen står inte nära mp. Naturskyddsföreningen är en ideell, partipolitiskt obunden miljöorganisation som sprider kunskap, kartlägger miljöhot och försöker hitta lösningar.

Anonym, 23:43, 16 oktober 2014. Anmäl

Partiledarna om Nobelpristagaren i litteratur

SWEDEN-NOBEL-PRIZE-LITERATURE-FRANCE-MODIANO-FILES

Svenska Akademien meddelade alldeles nyss att årets Nobelpris i litteratur tilldelas den franske författaren Patrick Modiano (bilden, foto AFP). Fredrik Reinfeldt har som bekant lämnat svensk politik, men bloggen lyckades få tag i riksdagens övriga partiledare för en första kommentar till tillkännagivandet.

* * * * *

Stefan Löfven (S):
– Jag sträcker ut en hand och hoppas att vi kan hitta breda och långsiktiga lösningar och ta ett gemensamt ansvar för den situation vi är i nu. Det finns gemensamma beröringspunkter mellan regeringen och Modiano, i ingångsvärden som att vi bägge är verksamma i Europa.

Annie Lööf (C):
– Vi ser nu hur den nya regeringen gör ännu en mörkröd vänstersväng. Frankrike har Europas mest socialistiska regering och att välja en pristagare därifrån är en krigsförklaring mot jobben och företagen.

Jan Björklund (FP):
– Visst, Akademien säger Patrick Modiano. Men vad säger Miljöpartiet? Med Miljöpartiets politik går det inte ens att få hit pristagaren eftersom Europas transportsystem stängs ner. På så sätt tar Stefan Löfven ännu ett steg bort från våra tidigare överenskommelser. Att sedan kalla sig samarbetsregering blir faktiskt pinsamt.

Jonas Sjöstedt (V):
– Det är en fantastisk dag. Vänsterpartiet har alltid velat ha Modiano och äntligen är vi i mål. Tack till alla som stöttat oss.

Göran Hägglund (KD):
– Fullständigt bisarrt att Sverige nu väljer att erkänna ett författarskap som varken USA eller någon annan västerländsk demokrati erkänt på det sättet. Modiano har inte kontroll över sitt territorium, han har ingen legal regering och lyder i stället helt under Frankrike. Det är mycket, mycket märkligt.

Jimmie Åkesson (SD):
– Vi är beredda att samarbeta med alla om allting. Modiano har trots det inte hört av sig och då är det helt på hans ansvar om vi ställer till ett elände i Blå hallen.

Gustav Fridolin (MP):
– Jag tror att de flesta är beredda att avstå ett Nobelpris om det kan leda till att varenda unge blir sedd och klarar skolan. I en förhandling får man ge och ta och jag kan absolut leva med att inte stå där med kungen den 10 december.

* * * * *

satirflashny

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tydligen ville inte inte Reinfeldt (eller någon annan Moderat) uttala sig om Nobelpriset;-)

Dudde, 10:30, 10 oktober 2014. Anmäl

Partiledardebatten, minut för minut

Riksdagen höll sin partiledardebatt med anledning av regeringsförklaringen och Fredrik Reinfeldt tackade för sig. Här en snabbrapport från läktaren.

9.01
Fredrik Reinfeldt (M) levererar sitt politiska testamente, det vill säga slår med den oändliga saklighetens manér fast hur saker och ting ligger till. De ligger till som han tidigare meddelat.

9.12
Jag ska hålla kritiken kort, inleder Stefan Löfven (S) sin avskedsreplik till Reinfeldt, och drar sedan valrörelsens alla talepunkter om eländet i alliansens Sverige.

9.29
Jan Björklund (FP) ger Fredrik Reinfeldt en espressomaskin i avskedspresent. Borgerligt.

9.50
Annie Lööf, vars näringsdepartement lanserade konferensrunda efter konferensrunda med politiker, tjänstemän och entreprenörer, menar att Stefan Löfvens så kallade innovationsråd (vilket tycks snarlikt) ”doftar östeuropeiskt 80-tal”. Löfven förnekar.

10.48
Den regntunga himlen spricker plötsligt upp när Göran Hägglund (KD) ställer frågor till Jimmie Åkesson (SD) om vinster i välfärden. Inget tyder på något samband.

10.54
Åsa Romson inleder sitt anförande med en obegriplig metafor om att MP är beredda att ta ansvar för att bygga Sverige som ett sandslott.

11.55
Efter Stefan Löfvens många fruktlösa inviter gör även Jonas Sjöstedt (V) en framstöt mot Annie Lööf, nu om energisamtal. Personkemin dem emellan är bättre, men till politiskt äktenskapstycke återstår ännu en ideologisk avgrund att överbrygga.

12.01
Sjöstedt tar liksom Löfven upp situationen i den IS-belägrade staden Kobane och slår fast att här behövs ”Sveriges röst”. Är det verkligen just den som efterfrågas just nu?

12.44
De flesta har gått för lunch när Göran Hägglund äntligen får rasa mot regeringens erkännande av Palestina. Intresset skiftar dock snabbt och symboliskt över till Fredrik Reinfeldt, som utanför berättar att han avser begå memoarer.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Mäklare Berntzons Midgård

Kolumn i onsdagens DN Stockholm.

midtown

Mäklare Berntzon har ett problem. Hans flotta firma ska sälja dyra lägenheter i det ombyggda Skandiahuset på Sveavägen, men tycker uppenbarligen inte att cityområdets nuvarande image ger tillräckligt stark draghjälp i budgivningarna. Kanske är det alla de där haken med billig öl som skaver.

Mäklare Berntzon har därför tagit en reklambyrå till hjälp för att lansera det nya området ”Midtown Stockholm”. När varumärkesarbetet är klart ska detta ”Midtown” ramas in av gatorna Hamngatan, Sveavägen, Odengatan och Birger Jarlsgatan.

Javisst, med reservation för spekulationerna om mäklarens bakomliggande analys är ovanstående helt sant.

”Midtown blir ett väldigt passande namn på den del av Stockholm som ligger perfekt centrerat, här finns massor av trendiga restauranger, butiker, barer och caféer men anses trots det lite avsides”, förklarar Mäklare Berntzon för tidningen Vi i Vasastan.

”Det är orättvist för en så het plats av Stockholm tycker jag och känner att det är dags att lyfta dessa kvarter till vad det faktiskt är. Att då ge det ett namn som sticker ut och är lika kaxigt som området i sig faktiskt är, är därför nödvändigt för att det verkligen ska få en effekt”, fortsätter han.

Där ser man.

Det går förstås att stapla några invändningar här. Om Kungsgatans sträckning mellan Hötorget och Stureplan kunde tala skulle den säkert ha ett och annat att säga om anklagelsen om att ligga ”avsides”.

Sedan finns förstås aspekten att Stockholm redan har ett ”Midtown”, mitt i stan, sedan mer än 750 år. Det ligger något söder om Mäklare Berntzons utpekade region och kallas vardagligen ”Gamla stan”.

Rimligare – allt är relativt – vore i så fall att byta namn på den ön. Med ”Midtown” i turistbroschyrerna skulle vi svenskspråkiga sammanhang kunna använda exempelvis ”Midgård”. Extra passande nu när E-type öppnat vikingakrog på Västerlånggatan.

Med aningen mer allvar i tonen ska vi medge att Mäklare Berntzon mitt i allt faktiskt har en poäng.

Jämfört med Södermalms alla informella regioner – Hornstull, Mariaberget, Mosebacke, Skanstull, Sofia, och så vidare – är den stora kvartersstaden Vasastan/Norrmalm lite mer svårnavigerad i folkmun, i alla fall söder om Sibirien, Birkastan och Röda bergen.

Det borde dock gå att lösa utan dyra reklambyråer – och på klassiskt Stockholmsmanér.

Mäklarnas utpekade område ligger kring den imposanta Sankt Johannes kyrka och utgörs till större delen av just Johannes församling, en smal sak som sträcker sig från Kungsgatan i syd till Brunnsviken i norr.

”Södra Johannes”, alltså. Ska vi börja så, Mäklare Berntzon?

Det finns faktiskt kyrkor i New York också.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Vad är grejen med att störa sig på engelsk information och engelska namn? När vi åker utomlands förväntar vi oss sådant, men här i Stockholm så är det inte självklart - det är "töntigt" att spela på en internationell arena... Turister som kommer hit ska minsann vara så intresserade av Sverige att de lär sig svenska.

116, 18:27, 9 oktober 2014. Anmäl

Stockholm royal seaport är så töntigt att det kryper i kroppen. Stadens mindrevärdeskomplex gentemot riktiga storstäder har väl aldrig varit så genomskinligt. Den enda staden i världen där nånting anses tuffare bara för att man skriver det på engelska. Tror konsulterna verkligen att utlänningar kommer till stockholm för att höra engelska? Åker de till Paris för att äta hamburgare? Stockholm är visserligen inte New York, men marknadsförs som om det vore Sölvesborg.

dsf, 08:34, 9 oktober 2014. Anmäl

Dett är ju han som skall marknadsföra de nya svindyra lägenheterna på den mörka bakgatan bakom Skandiahuset med påståendet att man får "New York-känsla" där! Man mår nästan illa av dessa slogans!

Arne Plahn, 07:23, 9 oktober 2014. Anmäl

Daniel, "downtown" betyder nog för de flesta snarare ungefär samma sak som cbd - central business district. Stans ekonomiska centrum (vilket ofta råkar vara de äldre delarna av staden). Området där flest går omkring i kostym. Gamla Stan är ju dessutom tyvärr mer en kuliss, ett museum, än en riktig levande stadsdel.

116, 02:49, 9 oktober 2014. Anmäl

Min gamla hemstad blir allt töntigare. Stockholm ÄR inte New York, och kommer aldrig att bli. Redan Capital of Scandinavia är pinsamt. Det är för det första en ren lögn. För det andra kanske Köpenhamn/ Öresundsregionen är en mer passande plats, om det hade varit sant. Men köpenhamnarna flinar bara åt oss. Och så det här med Midtown... Man tar sig för pannan. Lägg ner. Stockholm är bra som det är!

C R Janson, 12:09, 8 oktober 2014. Anmäl

SOJO alltså..

Anonym, 12:04, 8 oktober 2014. Anmäl

Vi lever i krämarnas tidsålder. Allt ska produktifieras (inklusive grundläggande mänskliga behov).

Ludde, 12:01, 8 oktober 2014. Anmäl

Bara hälften så dumt som 'Stockholm royal seaport' som tar alla dumhetspris samtidigt. Saknar bara just Z i Seapport (fast Zeehaven hade låtit bättre). Så hett som Skandinavien är är det självmål att döpa stadsdelar på engelska.

Adam Kaijser, 11:59, 8 oktober 2014. Anmäl

Borde inte Gamla stan vara "Downtown" istället. De downtown som finns i USA är ju där den gamla stadskärnan började. (Sen har de gamla byggnaderna ju oftast fått vika på foten för nyare byggnader). Dessa Downtowns har inte sällan kvar sitt gamla, icke vinkelräta gatunät. En och annan kyrka eller annan historisk byggnad brukar hukande vara granne med skyskrapskontoren..

Daniel (Webbsida), 11:21, 8 oktober 2014. Anmäl

Så j-a dumt så man dör. Det är bara i det det självutplånande landet Sverige som man väljer engesla namn på allting. VÅGA VÄRNA DET SVENSKAN SPRÅKET:

hans, 10:27, 8 oktober 2014. Anmäl

Tonårsproblem är svåra att planera bort

Kolumn i dagens DN Stockholm.

vbk

När staden växer planeras för barn, deras föräldrar och äldre – men vem tänker egentligen på tonåringarna?

Tidningen Öster­malmsnytt lyfter frågan i sitt senaste nummer. Med anledning av den pågående utvecklingen av området Västra Valhallavägen efter­frågas platser där tonåringarna i fråga exempelvis kan ”pilla med mobilerna, köra sparkcykel, studsa en boll eller spontanses och bara säga hej”.

Frågeställningen får gehör från staden.

”Tonåringar, eller barn från kanske elva, tolv års ålder och uppåt, är en grupp som tidigare glömts bort i stadsplaneringen”, säger Elisabeth Tornberg, landskaps­arkitekt på exploateringskontoret och inblandad i projektet, till tidningen.

Man kan fråga sig om just den ovan nämnda behovsanalysen är korrekt – de flesta tonåringar anser sig nog ha vuxit ifrån sysselsättningar som ”sparkcykel” eller ”studsa en boll” – men ingången är förstås inte irrelevant. Den är inte förstås inte ny heller. Frågan om var man ska placera alla dessa vilsna själar i gränslandet mellan lekpark och krogen verkar nästan evig.

Ofta har det, som i den klassiska Lorry-sketchen, landat i det upplevda behovet av en ”lokal”. Här gäller det snarare hur staden är byggd.

Så vad vet vi? Tonåringsdjuret tycks trivas i kaffestinna biotoper av Espresso House-typ, kring biografer och andra ställen där man kan vara och köpa hyfsat billiga saker kvällstid utan legitimation. Den svårdefinierade aktiviteten ”häng” är anpassningsbar och kan utspela sig i princip var som helst så länge klimatet tillåter och det finns något att sitta på.

Den med åtminstone vaga minnen av sina egna tonår borde dock kunna identifiera ett litet dilemma i  hela frågeställningen. Tonåringars sysselsättningsproblematik utspelar sig främst på kvällar och helger. Mycket av det tonåringarna då vill göra är svårt att tillfredsställa, helt enkelt eftersom det är förbjudet.

Generellt måste man nog också konstatera att vissa saker i det mänskliga livet helt enkelt inte kan planeras fram på detaljnivå. Däremot är vanlig, bra stadsbebyggelse – det vill säga bland annat en tät mix av kommersiella lokaler, kultur och allmänna ytor – ofta en god grund, varifrån folk sedan själva hittar på exakt hur tillvaron ska utformas.

Om det sedan är lite svårare för just tonåringar är det kanske inte alldeles konstigt. Det mesta är trots allt svårare för dem – fördelen är att det är övergående.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Nu är du elak mot tonåringar allt de vill är faktiskt inte förbjudet, varför inte bygga ett utomhusgym för tonåringar och inte bara för pensionärer.

Maria Nilsson, 23:38, 7 oktober 2014. Anmäl

berthon, 19:15 19:16 Jag minns inte...

Hasse, 19:52, 7 oktober 2014. Anmäl

@Hasse, 16:13, Var det så du tillbringade din tonårsti?

berthon, 19:16, 7 oktober 2014. Anmäl

@Hasse, 16:13, Var det så du tillbringade din tonårstid?

berthon, 19:15, 7 oktober 2014. Anmäl

För inspiration: kolla vad de gör med Sønder Boulevard i Köpenhamn! Finns mycket info på nätet.

Daniel, 17:45, 7 oktober 2014. Anmäl

Fredag och lördagkvällar behöver tonåringarna någonstans där dom kan supa skallen av sig. På sommaren kan det vara en park, men vintertid krävs en lokal.

Hasse, 16:13, 7 oktober 2014. Anmäl