Gärna vardagsrum – men helst ett rejält kök också

Lördagskolumn i DN Stockholm 31/1.

Det hinner hända mycket i lokalpolitiken när man tittar bort några veckor. Någon kvartsmiljon debattinlägg om Slussen i all ära, men januari månads mest spektakulära inslag måste nog sägas vara att stadsdelsförvaltningen på Norrmalm har avskaffat vuxenblivandet.

Nåja, det var kanske en lätt övertolkning. Men detta har hänt:

Den nya rödgröna stadsdelsledningen ska utreda ett förslag om att öppna en ungdomsgård för personer över 18 år. Idén kommer ursprungligen från Miljöpartiet, men även nämndens vänsterpartistiska ordförande är positiv, kan man uttolka av Vi i Vasastan.

Det är möjligen ett slags politisk naturlag att när det är ont om problem att lösa så hittar man på nya. Kanske ska man därför nöjt tolka hela saken som att läget på Norrmalm och i Vasastan uppenbarligen är under kontroll i det stora hela, men just det här påhittet väcker några intressanta principfrågor.

Bakom ligger förstås en fin tanke: ungdomar ska ha en meningsfull fritid. Man har identifierat att det inte är lysande att ha en och samma fritidsgård för alla tonårsåldrar, vilket förmodligen är sant. Det är stor skillnad på 13-åringar och 17-åringar.

En liten detalj kvarstår dock: Personer över 18 är inte barn.

”Tanken är att det ska finnas ett alternativ till att gå ut på krogen för 18-åringar och äldre. /…/ Ett alternativ som finns är att gå på kafé, men där kan man inte på samma sätt skapa sig ett vardagsrum som på en fritidsgård”, säger MP-politikern Johan Orrenius till Vi i Vasastan.

Skapa sig ett vardagsrum? Det finns en viss symbolik här.

För inte fullt så länge sedan var det naturliga för en person över 18 år att skaffa sig ett riktigt vardagsrum. I en lägenhet. Ett sådant har många fördelar i sammanhanget: man bjuder in vem man vill, gör vad man vill och man behöver inte stämma av musikvalet med Vasastans ungdomsråd.

För att tala allvar: Man ska i regel akta sig för att låta det bästa bli det godas fiende, men just vad gäller situationen för unga vuxna i Stockholm är det faktiskt svårt att låta bli. Varje tänkbart uns av politiskt fokus och, faktiskt, varje disponibel slant i systemet kommer att behövas för att få rätsida den bostadssituation som under några decennier gått från vanligt problem till internationellt åtlöje.

Bostadsbristens negativa konsekvenser slår som bekant brett. I första hand naturligtvis mot dem som på grund av brist på kapital och kontakter tvingas bo kvar hemma långt mycket längre än vad som vore önskvärt och lämpligt. Men också mot alla andra unga, förutom den lilla minoritet som lyckas ramla på ett prisvärt förstahandskontrakt.

Den 20-åring som inte behöver lägga stora pengar på ockrad andrahandshyra eller ofrivilligt höga räntor har också, som en positiv bieffekt, mer pengar att lägga på helt vanliga nöjen. Kanske till och med sådana som tillhandahålls på öppna marknaden och inte av stadsdelsnämnden.

Om Norrmalmspolitikerna har pengar över i budgeten för barn och ungdomar föreslås därför härmed att de i stället för att öppna vuxenfritids skeppar över en slant till investeringskontot i allmännyttiga Stockholmshem, eller något liknande välgörande ändamål.

Men vadå, invänder någon – ska det inte finnas kommunala mötesplatser för folk över 18? Jo, självklart. Det finns det, och det får för den delen gärna finnas fler. Men då handlar det om mötesplatser för vuxna.

Inom just stadsdelsområdet Norrmalm finns för övrigt utmärkta exempel: Kulturhuset och Stadsbiblioteket, bland annat.

Det kan som sagt finnas en poäng i om 13-åringar och 17-åringar har tillgång till olika fritidsaktiviteter. Däremot är det svårt att se problemet i om en 19-åring får chansen att träffa på en 37-åring, eller varför inte en 73-åring.

Vem vet, kanske kan de till och med lära sig något av varandra.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Jag förstår inte riktigt problemet med att ha en enkel fritidsgård med ett par personer som jobbar. Vi lever i 2015 där det enda ungdomarna behöver är ett bredband, en dator och coca cola. Så har vi gjort på den fritidsgården jag jobbar på. PS. skaffa ett snabbt bredband, annars kan det komma skrikas. Bättre än att ungdomarna går runt i trakten och hittar på bus.

Sander (Webbsida), 14:34, 15 februari 2015. Anmäl

"Det är möjligen ett slags politisk naturlag att när det är ont om problem att lösa så hittar man på nya. " Feminismen, någon?

Rackham, 22:08, 3 februari 2015. Anmäl

Vadå, alliansen gick ju till val på utförsäljning av allmännyttan. Blev själv tvungen att slita loss bopålarna när folk började springa med omvandlingslistor för bostadsrättsbildande i trapphuset. Räddade mig genom interna bostadskön i Stockholmshem och bor nu istället tryggt i ett totalrenoverat fyrtiotalshus. Som obemedlad behöver man helt enkelt lite flax. Det är väl bara att hoppas att detta stora hyresrättomvandlarprojekt inte kommer på modet igen. Om man får till några nya&dyra hyresrätter vill säga.

när det började osa katt i trapphusen, 12:40, 2 februari 2015. Anmäl

Ungdomsgård för vuxna är redan genomfört i Stockholm. Finns i Rågsved och kom till efter diverse bilbränder och annan vandalisering, vandalerna krävde det eftersom de "inte hade något att göra och ingenstans att träffas" Så nu finns ungdomsgård där för 18 - 22-åringar. Tycker annars att vuxna i den åldern borde vara fullt upptagna med att plugga, jobba eller något annat som vuxna gör.

Eva, 22:35, 31 januari 2015. Anmäl

gör tankeexperimentet att ersätta DN:s ledarsida (Helmerson kan stanna) och debattsidan med dagens krönikor från Viktor Kron-Barth och Richard Schwarz. Vacker stilistik, centrala teman, kristallklar logik och skickligt valda infallsvinklar (den kroatiska svärmoderns pension, ungdomsgårdar för unga vuxna i stället för lägenheter).

Anonym, 09:13, 31 januari 2015. Anmäl