Det är kul när det händer något stort och dyrt

Lördagskolumn i DN Stockholm.

Den evigt infekterade frågan om stockholmares relation till resten av Sverige hettade till i veckan, och då inte främst för att välkänt Stockholmsorienterade Anna Kinberg Batra (M) råkade placera Falun i fjällen.

Bakgrunden i korthet:

I samband med förra helgens Melodifestival tog en kulturreporter på Expressen på sig safarihatten och åkte till Östersund. Under rubriken ”Det är kul när det händer nåt” berättades historien om en avkrok som upplevde några dagars flykt undan ledan.

”För en utomstående betraktare leder den rurala entusiasmen lätt tankarna till de döende bruksorter som frenetiskt greppar efter varje tänkbar livboj”, skrev Expressens Björn Barr i sin gripande skildring från mörkrets hjärta (en tämligen välmående mellanstor stad i Jämtland).

Ett nedlåtande storstadsperspektiv, rentav folkförakt? Det tyckte inte alldeles oväntat folk i Östersund, varpå debatt vidtog. Svallvågor slog in på DN Kultur i veckan och saken inordnades i en större diskussion om klyftan mellan stad och land.

Möjligen så. Några tillägg bara.

Först: Att driva med kommunalråd som hoppas att enstaka konfettiregn ska lösa strukturella samhällsproblem är förstås helt i sin ordning, generellt.

Sedan finns det en sak som skaver i hela ramverket för diskussionen: På exakt vilket sätt skulle det här vara ett glesbygdsfenomen?

Drömmen om Det Stora Evenemanget – och dess förmodade följdverkningar i form av turism, tillväxt, trevlig stämning eller vad som helst annat – delas av kommunala politiker och tjänstemän i hela landet. Skillnaden mellan storstad och mindre stad utgörs här främst av storleken på drömmarna.

Om Östersund kan glädas åt Melodifestivalen och Örnsköldsvik nöjer sig med att Modo Hockey går till slutspel – vilket i och för sig verkar ouppnåeligt, trots miljonsatsningar – så vill den stora staden ha något mycket större. Och dyrare.

Rodnaden efter den misslyckade kampanjen för sommar-OS 2004 hann exempelvis knappt lägga sig innan Stockholm och grannkommunen Solna i ett utslag av galopperande inomregional provinsialism lyckades bygga varsin enorm evenemangsarena för sammanlagt omkring fem miljarder kronor.

Enbart byggkostnaden för Tele2 arena i Johanneshov uppgick till omkring 3 000 kronor per stockholmare. Inräknat spädbarn. I priset ingick förvisso den kommunala bowling-och-korv-anläggningen Tolv Stockholm, men ändå.

Nu när arenorna efter en del om och men står på plats är det förstås bara att sikta vidare. Entré: Planer på vinter-OS!

Vi har förvisso inga fjäll att åka skidor på eller så. Men det är ju kul när det händer något.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[…] lördag 28 februari: Viktor Barth-Kron skriver i DN om att det alls är bara glesbygdskommuner som är handsvettigt glada över evenemang och arenor […]

Dom dumma kommunpolitikerna | Kulturchefen (Webbsida), 13:01, 28 februari 2015. Anmäl

Grön ungdom vs MP: En inbördesstrid väl värd att ta

Lördagskolumn i DN Stockholm.

grontGrönområde.

En lite oväntad men för framtiden intressant strid håller på att blåsa upp inom Miljöpartiet. Det gäller (just här) varken nolltillväxt, vapenexport eller skolbetyg, utan något som ligger den här spalten lite närmare: stadsplanering.

MP måste göra upp med nejsägarattityden mot byggprojekt, menar ungdomsförbundet Grön ungdom.

”Vi måste våga bygga bostäder på grönområden, det är inget hot mot miljön”, säger språkröret Magda Rasmusson i fredagens SvD. Till höstens kongress avser man sätta press på moderpartiet i frågan.

Konflikten kan framstå märklig för den som mest hör riksdagsbaserade miljöpartister prata, men om partiets främsta prioritet på nationell nivå är att rädda världen undan klimathotet så brinner lokalavdelningarnas eld ofta för att rädda vissa obebyggda områden från bebyggelse. Vilket kan få oavsedda konsekvenser.

”För många inom MP är förtätning och urbanisering skällsord. Varje liten gräsplätt ska fredas, med det är fel väg och leder paradoxalt nog till en ökad bilism”, fortsätter Rasmusson.

Mången MP-topp skulle invända med vilt viftande armar: Vi vill visst bygga! Gärna både tätt och högt!

Jodå, det vill de. Men företrädesvis och helst uteslutande på ”hårdgjord mark”, det vill säga mark som redan bebyggts på ett eller annat sätt.

Det föranleder en del praktiska problem. Ett pekar Rasmusson på: Genom att bevara glesa stadsstrukturer bevarar man också långa pendlingsavstånd och därtill hörande utsläpp. Ett annat blir att man får slå knut på sig själv när man väl får tag på en bit hårdgjord mark, som när man vill bända in 50 000 bostäder på ett flygfält.

Men framför allt är ett generellt bevarande av grönmark en principiellt märklig inställning. ”Grönmark” är alltså all den mark som vid en given tidpunkt inte tagits i anspråk för bebyggelse i någon form. Alla hus som finns i dag står ju på något som en gång var grönt.

Det kan förstås vara så att miljöpartister över lag tycker att den givna tidpunkten ”nu” är sällsynt briljant och att varje grästuva mer eller mindre vore en försämring. Men det förefaller otroligt.

Snarare bygger det på en uppfattning om byggnation som en i grunden destruktiv handling. Man behöver inte stå i bostadskön för att tycka att den inställningen är lite tråkig.

Därmed inte sagt att grönområden är oviktiga för en stad. Tvärtom, och just därför förtjänar hanteringen av dem lite bättre precision:

Exakt vilka grönområden är särskilt värda att bevara och utveckla, inte bara för nu utan för evig tid? Peka ut dem. Övrigt kan med fördel betraktas som markreserv, redo att vid behov tas i anspråk för mänsklig verksamhet. Helst på något trevligt och klimatsmart sätt.

Det senare, kan man tycka, är det som ett grönt parti för 2000-talet borde rikta energin mot. Kanske kan MP så sakteliga vara på väg att göra det också.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Jag tror inte att det blir bättre att bygga tätare och höga hus, vi måste kunna ha lite space ifrån alla hus, lite natur emellan. Många kommuner runt Stockholm bygger redan för tätt så att all skog i närheten försvinner. Jag vill absolut inte att alla små kommuner ska se ut som mitt i Stockholmsstad. Våga bygga på gröna områden, men riv inte ner all skog. Vi kan låna New Yorks idé - bygg en gigantisk park i mitten av Stockholm så att MP håller sig lugna och låter arbetarna riva lite skog och gröna marker runt Stockholm.

Kent (Webbsida), 16:37, 26 februari 2015. Anmäl

Men om man tänker ett steg till så är det skillnad på grönmark och grönområden. Att mark numera är tagen i anspråk och förhårdnad (tex en parkeringsplats) betyder inte att man inte kan förändra den och göra park eller gräsplätt av den. Däremot är det väldigt svårt att återskapa naturliga miljöer, som fält och skogar.

Simon, 02:31, 21 februari 2015. Anmäl

Men om man tänker ett steg till så är det skillnad på grönmark och grönområden. Att mark numera är tagen i anspråk och förhårdnad (tex en parkeringsplats) betyder inte att man inte kan förändra den och göra park eller gräsplätt av den. Visst, det köper jag. Däremot är det väldigt svårt att återskapa naturliga miljöer, som fält och skogar. Ekosystem slås kanske ut, djurarter kanske flyttar. Skogar blir parker, vilda vattendrag blir perfekt anlagda promenadstråk med kajer, kanaler och skutor. Att försvara varje liten grönyta till varje pris är kanske varken önskvärt eller nödvändigt, men att inte exploatera skog, som är mycket svår att ersätta, det är en viktig princip. Man bör tänka sig för innan man gör det.

Simon, 02:29, 21 februari 2015. Anmäl

Men om man tänker ett steg till så är det en förbannad skillnad på grönmark och grönområden. Jag förstår vad du försöker säga , Viktor. Att en mark numera är tagen i anspråk och förhårdnad (tex en parkeringsplats) betyder inte att man inte kan förändra den och göra park eller gräsplätt av den. Visst, det köper jag. Däremot är det väldigt svårt att återskapa naturliga miljöer, som fält och skogar. Ekosystem slås kanske ut, djurarter kanske flyttar. Skogar blir parker, vilda vattendrag blir perfekt anlagda promenadstråk med kajer, kanaler och skutor. Att försvara varje liten grönyta till varje pris är kanske varken önskvärt eller nödvändigt, men att inte exploatera skog, som är mycket svår att ersätta, det är en viktig princip. Man bör tänka sig för innan man gör det. Sedan om jag ska vara lite petig så har inte all mark en gång varit grön. Det finns ju bergshällar till exempel. Att inte bygga en för gles och utdragen stad kan jag hålla med om är vettigt. Ju glesare befolkad stad, desto sämre underlag för kollektivtrafik, desto mer bilberoende. Man får långt till allt och klarar sig sämre utan bilen.

Simon, 02:28, 21 februari 2015. Anmäl

Det gröna eländet

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

Medan Socialdemokraterna tycks njuta fullt ut av att skörda maktens frukter har Miljöpartiet förmodligen upplevt gladare dagar. Inte nog med att valet gick kasst – sedan skulle man regera också.

Från partier utanför Rosenbad anas en närmast sadistisk glädje i att hacka på den gröna regeringsdebutanten. Man kan gissa varför:

I alla tidigare år har MP när det gällt kunnat stå på barnens och sälarnas sida och storögt förklara att det andra kallar budgetprioriteringar faktiskt är en fråga om människosyn, omtanke, framtiden eller något annat trevligt begrepp.

Partier som inte haft den förmånen tycker säkert det var hög tid att även MP fick slitas mellan oaptitliga hötappar som suspekta vapenavtal kontra förlorade jobb och sämre utrikesrelationer, budgetbalans kontra glass till alla eller liknande. Inte minst som Vänsterpartiet nu kan ta hela MP:s kaka som ansvarsbefriad blåslampa på den icke-borgerliga kanten.

Det gick exempelvis att ta på stämningen när en munter Hans Linde (V) i förra veckan plågade Valter Mutt (MP) om Saudiaffären i riksdagens utrikesdebatt. Till och med Folkpartiet kan kosta på sig att ta en Godare position än MP för tillfället. Vilket elände för den gröna självbilden.

Sedan finns ju alltid annat som kan tänkas sänka stämningen på torsdagarnas regeringssammanträden. Vargfrågan och dieselskatten, för att ta två aktuella fall. Gemensam nämnare här: Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, den typ av socialdemokrat som nog aldrig kände igen sig i beskrivningen av MP som en ”naturlig samarbetspartner”.

Hittills har det varit idealisten Åsa Romson som fått eller velat ta rollen som den onda i relationen med S och omvärlden, medan Gustav Fridolin snarast agerat som ”samarbetsregeringens” presstalesman – alltid redo att förklara att några konflikter finns inte; stridsfrågorna faller i hundratal vid Rosenbads portar och om någon uttryckt sig annorlunda är det ett missförstånd.

Det var väntat. Fridolin skulle förmodligen gärna bära ministerportfölj fram till år 2050 någonstans, eventuellt med ett kortare avbrott 2030-31 för att uppdatera cv:t som lärare.

Frågan är väl snarare hur länge resten av partiet tycker att det är lika roligt.

* * * * *

Veckans avsnitt av Viktors val finns ute nu. Se det här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

När aktivisterna träffade verkligheten! Riktig bra artikel!

Anonym, 07:57, 21 februari 2015. Anmäl

Den Fridolin, den Fridolin. Vill minnas att gamle Birger ordinerade skäggväxt och tagelskjortan på - för det är då som saker börjar hända. Men ack, den slipsen blir nog kvar och det smidiga samförståndagerandet också. Skolbetygshysterin turnerade han skickligt och plötsligt stog herr furir Björklund avväpnad med sina krav på skärpning redan i årskurs fyra. Och Åsa Romson, tja det blir väl till att skrapa undan giftig båtfärg nu till vårkanten.

Anonym, 16:00, 19 februari 2015. Anmäl

58 miljoner till Grimsta IP – och annat att bråka om en måndag

kf

Stockholms kommunfullmäktige sammanträdde på måndagskvällen för att besluta lite och debattera desto mer. Bland det beslutade återfanns utöver en del formalia bland annat ett knippe detaljplaner för bostäder, en större arenasatsning och ett lättande av förbud mot att medföra hund på vissa offentliga platser. Här är mötet i korthet.

16.17
Var det värt 200 miljoner kronor att frysa bygget av Förbifarten i några månader, undrar Patrik Silverudd (FP). Vi kan kalla det en retorisk interpellation – Silverudd tycker inte att det var värt det.

16.20
Silverudd får en motsvarande retorisk replikfråga från finansborgarrådet Wanngård (S): Var det så klokt av de borgerliga i landstinget att avvisa förhandling om fördelningen av trängselskattepengarna, givet de ekonomiska problem i SL som blev kända kort därefter? Förbifarten ska dock byggas och ”invigas med pompa och ståt”, lovar Wanngård.

16.28
Både Freddy Grip (V) och Åke Askensten (MP) tillbakavisar med kraft att det nu skulle råda rödgrön enighet om att bygga Förbifart Stockholm. De är fortfarande emot vägen.

17.01
Frågestund med borgarråden. Finns det en arbetsgrupp som ska analysera expertgruppens analys av Nya Slussen, och i så fall varför? Frågan från Joakim Larsson (M) till Karin Wanngård (S) leder till ett närmast existentialistiskt meningsutbyte.

17.22
Erik Slottner (KD) menar att de rödgrönas planer för Bromma flygplats är ett hot mot tvärbanans planerade Kistagren, som är tänkt att ha en station vid flygplatsen. Han tror inte att SL accepterar att anlägga en hållplats som sedan inte kan användas ”på decennier”. Möjligen sant. Möjligen också ett problem som går att lösa, om man vill.

18.10
Under det borgerliga styret beslutades om ett upprustning av Grimsta IP för 47 miljoner kronor, så att IF Brommapojkarna ska kunna möta Svenska Fotbollförbundets arenakrav. Nu har prislappen stigit till 58 miljoner och då vill inte M, KD och C vara med längre – särskilt Regina Kevius (M) är djupt kritisk. Folkpartiet går dock emot sina allianskamrater och stöder de rödgrönas bifall till satsningen.

18.12
Sissela Nordling Blanco (Fi) håller ett kritiskt anförande som går ut på att Grimstasatsningen är dålig ur ett genusperspektiv och att pengarna skulle gjort större nytta någon annanstans. Fi går dock inte emot koalitionens linje.

18.22
Sista anförandet får Cecilia Obermüller (MP), även ordförande i Brommas stadsdelsnämnd. Hon avslutar med ”heja BP!”, och så får Grimsta sina 58 miljoner kronor. Brommapojkarnas publiksnitt i fotbollsallsvenskan 2014 var 1749 personer. Nästa år spelar man i andradivisionen.

18.30
Centern tar rollen som kvällens fotbollsfientliga parti och klagar på att en bollplan planeras i Fredhällsparken. Eftersom själva ärendet handlar om bostäder på andra sidan Drottningholmsvägen (där C också vill bygga planen) lämnas yttrandet i stort sett därhän.

18.35
Sammanlagt nästan 1 000 bostäder i Norra Djurgårdsstaden och på Gärdet klubbas utan debatt.

18.40
Slut – den nya majoritetens tillträde har inneburit en radikal arbetstidsförkortning för fullmäktiges ledamöter och rapportörer. Åtminstone nu till en början.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det har varit tyst om slussen alltsedan utredningen la sista ordet. Skoj att läsa ovan hur Joakim Larsson går på bollen där Kevius tydligen ledsnat alldeles. Men hur föll replikerna - just de där "av närmast existensiell" art? Var tonläget raljant eller var det drygt? Ser fram mot en riktig långbänk den här mandatperioden också men viktigast av allt, att ingenting händer!

Anonym, 13:10, 17 februari 2015. Anmäl

Skyskrapan är död – länge leve osthuset

Måndagskolumn i DN Stockholm.

gubbangen

Inte nog med att Sten Nordins moderatregim föll i höstas. Nu tycks även ”Empire Sten Building” – som den planerade jätteskrapan vid Telefonplan döptes om till här i spalten, på grund av finansborgarrådets tydliga entusiasm – gå samma väg, när Försvarsmakten kräver att huset på grund av hemlig anledning ska bantas från planerade 240 till maximalt 45 meters höjd.

”Obegripligt”, säger Nordin själv i en besviken kommentar till Stockholm Direkt. Och jo, givet att huset diskuterats i tio år eller så är det lätt att hålla med.

Nåväl. Det där är inte Sten Nordins problem längre, eller ens alliansens. Nu är det i stället borgarrådet Roger Mogert (S) som ska hantera de knixiga stadsbyggnadsfrågorna, i täten för en spretig majoritet. Mogert har att göra, oavsett vad som händer med prestigebygget vid Telefonplan. I Gubbängen, exempelvis.

Byggplaner tar som bekant tid och ett av många projekt som den nya majoriteten ärvt handlar om ett studentbostadshus vid Gubbängens tunnelbanestation, till formen tämligen likt en ost och innehållandes ett 40-tal lägenheter.

Ett litet, men på flera sätt mycket sympatiskt projekt. Studentbostäder är en bristvara av stora mått, här hamnar de precis vid tunnelbanan och dessutom i en av Stockholms hittills glesare stadsdelar. Huset ska också erbjuda servicelokaler som fler i området kan ha nytta av.

Socialdemokraterna i Stadshuset var positiva när det hela först klubbades, men de lokala rödgröna är inte roade. S-avdelningen i Gubbängen/Hökarängen har rest en lång rad invändningar mot projektet:

”Vi tycker att det är trevligt att det ser ut som det gör nu och vill att det ska fortsätta se trevligt ut”, sammanfattar ordföranden i Direktpress.

Den vänsterpartistiske ordföranden i stadsdelsnämnden är på samma linje och menar att man ska ”jaga Roger Mogert” i frågan.

Ärendet pekar med viss precision på den oro som somliga vänner av nya hus har känt inför den nya majoriteten. Inte sällan de senaste åren har särskilt V och MP funnits med bland vänner av siktlinjer, skalbaggar, träd och annat som hotats av exploateringens (bostadsbyggandets) framfart.

Ibland mycket befogat, naturligtvis. Men ska alla lokala missnöjesgrupper lyssnas till, alltid, så blir det inte så mycket gjort på det stora hela: Kan man inte bygga vid Gubbängens tunnelbana ligger slutsatsen nära till hands att man nog inte kan bygga någonstans alls. Vilket vore synnerligen olyckligt, givet de eskalerande behoven av någonstans att bo.

Det är alldeles för tidigt att ropa hej i ett bredare perspektiv, men ”jakten” på Roger Mogert tycks inte vara särskilt framgångsrik i fallet Gubbängen. I stället har osthusplanen kompletterats med ytterligare ett studenthus intill.

Så rör det sig sakta framåt, trots allt. I Gubbängen och förhoppningsvis på andra ställen.

Att rita enstaka spektakulära skyskrapor kan ju vara skoj och så, men det är i de många små striderna som staden verkligen formas.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

PS. Osthuset ser kul ut - påminner om en plastgrej från 70-talet, men varför är det en palm på taket ?

BL, 17:24, 16 februari 2015. Anmäl

Obegripligt säger Nordin - ja det är ju hemligt. Att fråga försvaret innan man sätter igång detaljplaneringen finns naturligtvis inte på kartan hos politiker och tjänstemän. Undrar om det går att få öppningsbara fönster om nu skrapan inte blir högre än 45 meter ?

BL, 17:22, 16 februari 2015. Anmäl

45 meter är förstås inte särskilt spektakulärt, men det är ju fortfarande högt, det blir fortfarande en byggnad som hamnar i blickfånget och ett riktmärke. Ett hus med den höjden skulle placera sig i det absoluta toppskiktet i vilken svensk stad som helst som inte heter Malmö, Stockholm eller Göteborg.

S, 00:40, 16 februari 2015. Anmäl

Variation, sa Bull

Lördagskolumn i DN Stockholm

haymarket

Nyheten att anrika varuhuset PUB ska byggas om till hotell fick säkert en och annan att sätta i halsen. Om det skulle sitta något kvar är det dags att spotta ut det.

Själva huset, uppskattat av många, blir kvar. Bra så. Att ett hus innehåll sedan kan förändras i takt med tid och behov visar snarare på styrka.

Alternativet är stagnation och i ärlighetens namn har väl PUB haft lite svårt att hitta någon självklar roll i stadens shoppingutbud på sistone, trots tappra försök. Frånfället till trots lär heller ingen behöva oroa sig för att det framöver ska uppstå bristsituationer vad gäller handelsmöjligheter i Stockholms innerstad.

För stadslivet innebär förändringen snarare ett lyft. Hotellverksamhet skapar rörelse under betydligt större delar av dygnet än vad en galleria mäktar med och den går utmärkt att kombinera med publika lokaler av serveringstyp. Vilket det enligt planerna också ska bli mycket av i PUB-hotellet.

Allt gott, således? Ja, nästan.

Namnet på det nya hotellet, ”Scandic Haymarket”, har vederbörligen avhånats som fånigt. En förmildrande omständighet är dock att man trots allt försökt förhålla sig till platsens namn och ursprung – inte alldeles vanligt i arenastädernas tidevarv.

Men sedan var det en annan detalj.

Haymarket ska bli ett ”affärs- och lifestyle-hotell”. På Mitt i Vasastans fråga om den medvetna livsstilsprofilen går att kombinera med den underförstått inte fullt så lifestyle-mässiga torghandeln utanför svarar hotellchefen:

”Jag skulle förstås gärna tycka att de fick ha större variation där ute på torget, att de gärna fick sälja andra saker. Men det är ingen fråga som vi driver.”

Variation? Åhå.

Ett stadigt stenkast nedför Kungsgatan ligger tämligen nya Scandic Grand Central. Ytterligare ett kast ned längs Vasagatan byggs den relativt enorma Scandicanläggningen vid Citybanans nya station. Vid Stureplan hittas dominanta Scandic Anglais och på Medborgarplatsen motsvarande Scandic Malmen. Samma kedja har stora hotell vid Brunkebergstorg, Slussen, Norra Bantorget och Humlegården, bland mycket annat.

Nya HTL Hotel på Kungsgatan är förresten Scandicägt. I fjol köpte Scandic också upp och konverterade Rica-hotellen inte bara vid PUB utan också i Klara och Gamla stan.

Mot den bakgrunden kanske handlarna utanför – och en del andra – skulle tycka att det var kul med en annan hotelloperatör vid Hötorget. För variationens skull, alltså.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Uppdraget utfört – och nu då?

Sidan 2-kolumn i torsdagens DN.

watson

Stefan Löfvens första månader som regeringschef var, om ni minns dem, ingen helmunter historia. Så snart valnattens konfettiregn lagt sig vidtog en lång ökenvandring av nobbade inviter, borttappade papper, obegripliga utsläppskvoter, sjunkande förtroendesiffror, budgethot, motorvägskäbbel och budgetförlust.

Men sedan blev det jul. Statsministern åkte hem till Ångermanland och i stället för ännu en valrörelses käbbel med Annie Lööf låg en decemberöverenskommelse under granen.

En seger för alliansen, menade alliansen. På sätt och vis kanske det var det, men som redan den gamle greken Pyrrhus kunde notera är det långt ifrån säkert att en seger får positiva efterverkningar.

Medan de borgerliga partierna nu famlar runt i sina respektive identitets- och ledarkriser flyger Stefan Löfven i stället världen runt och skakar händer framför fina fotoväggar. Hänger med Emma Watson och utses av FN till ”Impact World Champion Leader” (visserligen bara för en internetkampanj, men det låter onekligen bra). Sedan rör han alla Palmenostalgiker till tårar genom att ha en heldag i Stockholm med palestinske presidenten Abbas.

Förtroendesiffrorna stiger igen. Partiet stryker omkring som en jäst katt och klappar sig förnöjt på magen.

Jan Larsson, den som superstrateg lanserade valledaren, meddelade i veckan att han lämnar politiken för att bli partner på en pr-byrå.

”Mission completed”, twittrade han, vilket betyder ”uppdraget utfört” på utländska.

Ett påstående som väl tål att diskuteras – Larssons utåt mest kända insats var ju att sätta målet 35 procent i valet. Det blev 31.

Men visst. Härligheten och i varje fall delar av makten är hemma igen. Nu återstår bara frågan vad partiet mer specifikt ska ha den till, men det får vi väl ta när Stefan Löfven hunnit landa från sin lite försenade globala eriksgata.

(Jan Larsson sa förresten en sak till vid sitt avhopp. I en intervju med Dagens Media hyllade han decemberöverenskommelsen och ville för denna ge ”en stor eloge till alliansen”.)

* * * * *

Onsdagens Viktors val – om problemen som trots allt tornar upp sig i regeringsmyset och om KD:s frälsarjakt – finns ute till beskådan här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Chocknytt: Hagalund kan få heta Hagalund

Tisdagskolumn i DN Stockholm.

ImageVaultHandler

Geografiförvirring är en stark trend i vår tid, och ingenstans är man trendigare än i Solna. Det har gamla anor. Redan det faktum att Solna C och Solna station är helt olika platser gör sitt till, men man har också ansträngt sig för att förvärra situationen på senare år.

Den som åker tvärbanan från Solna station förbi Solna C passerar sedan också station ”Solna ­Business Park”. Innan mäklaroptimeringen hette affärsparksområdet i fråga Vireberg och låg inom stadsdelen Skytteholm. Det gör det väl på sätt och vis fortfarande. Men ändå.

Under 2014 väcktes så upp­seende när ett gäng pigga företagare slutligen lyckades döpa om allt som förr haft det distinkta namnet Vreten, inklusive tunnel­banestationen, till det helt riktnings- och karaktärsbefriade ”Solna strand”. Något tidigare fick Råsta industriområde vika hädan för shopping-, popcorn- och kontorslunchdistriktet ”Arena­staden”. Ni förstår.

Kanske är det ändå här i Solna som pendeln också börjar svänga tillbaka.

Oppositionsrådet Arne Öberg (S) lade nyligen fram idéer för det kanske inte fullt så muntra området kring Solna station (pendeltågsstationen, alltså). Nu när tvärbanan nått dit och tunnel­banan är på väg tycker Öberg att det är dags för ordentliga grepp för bättre stadsmiljö: nybyggnation i klassisk kvartersstruktur och en modern knutpunkt för trafiken.

Planen låter trevlig och styckvis orealistisk, men det är idéerna om namnet som gör att man hajar till.

Arne Öberg tycker att den nya knutpunkten ska heta ”Hagalund”. Som området intill faktiskt hetat sedan sekler.

”Trenden att namnge alla nya byggområden med ändelsen ’stad’ är fantasilös”, säger Öberg till Mitt i.

Ett närmast sensationellt uttalande från en kommunpolitiker i Stockholmsregionen anno 2015.

Kanske finns det trots allt hopp för den som i framtiden vill hitta i Solna. Kommunen Solna, alltså – inte affärsparken eller stranden.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Visst låter allt det där bra från sossarna. Men nu är det ju så att dessa planer om att bygga om Solna stationsområdet har varit på tapeten rätt länge nu. Det här visar bara ännu en gång hur sossarna klipper och klistrar in saker från andra i sin politik. När det gäller S i Solna så har dom alltid gjort så, dom har aldrig haft någon egen politik, vilket har visat sig nu när dom i varje val har minskat. Sedan är det som vanligt lika roligt att höra från rödvinssocialister som Viktor sitta och spotta på Sveriges företagare som håller landet uppe, när han själv har ett väldigt bra jobb på landets största tidning och säkert siktar mot chefsjobbet. ;) Bara vistas i Stockholms innerstad och inte vet att det finns något utanför tullarna. Om jag har fel, Viktor, får du gärna maila mig. Min mail har ni ju fått här nu. :)

Marko, 12:37, 10 februari 2015. Anmäl

Stockholm ? jag röstar för "Log Island, capitol of wood heads"

Lawe, 11:36, 10 februari 2015. Anmäl

Bromma: Skärpning – en utredning har ingen dött av

 

Kolumn i DN Stockholm måndag.

bma

Man kan säga mycket om regeringen Löfvens första månader på jobbet, inte minst ur ett Stockholmsperspektiv, och en hel del har redan blivit sagt i den här spalten. Konstpausen för ­Förbifart Stockholm var knappast det gamla samhällsbyggarepartiet ­Socialdemokraternas finaste stund och notan på 170 miljoner kronor är en bisarr prislapp för att under några månader hålla Miljöpartiet på mindre rabiat humör.

När det gäller den nästan lika infekterade frågan om Bromma flygplats är det dock svårt att säga att det är regeringen som hamnat mest fel.

I Stockholms stad, där MP och V är starka och Socialdemokraterna ­sällan vet var de har fötterna, vill man lägga ner flygplatsen till 2022. Det är egentligen mindre ­intressant, eftersom Bromma är en statlig angelägenhet. Vad som konkret har hänt är att regeringen tillsatt en utredning om saken:

Kan citynära flygplatser – i det här fallet alltså Bromma – tas i anspråk för stadsutveckling med bostadsfokus, och i så fall hur? Ett uttalat förbehåll är att transportmöjligheterna inte ska försämras.

Utredningen ska återkomma i slutet av 2016 och horisonten för när saker eventuellt skulle kunna ske ser lång ut: det pratas i samma andetag om snabbjärnvägar till Arlanda respektive Skavsta, vilket knappast är klart i morgon.

Rimligt, alltså? Typiskt svenskt, på det där trögt förnuftiga sättet som tenderat att tjäna landet väl?

Det kan man tycka. Men det tycker absolut inte allians­partierna.

Med Folkpartiet i spetsen har man försökt få regeringen att återkalla utredningen, först genom ett tillkännagivande i riksdagen och sedan genom hot om misstroendevotum mot stadsutvecklings­minister Mehmet Kaplan (MP).

Drastiska metoder, onekligen. Det är dock inte alldeles lätt att kalla dem motiverade.

Utredaren, den tunga S-profilen och Swedbankchefen Anders Sundström, kan knappast ses som någon jävig anti-flygtaliban i sammanhanget. Särskilt inte efter SvD:s avslöjanden nyligen om Sundströms frekventa resande med SCA:s famösa privatjet, företrädesvis till och från Bromma.

Om det förhåller sig som de ­borgerliga och en del näringslivsorienterade instanser säger, att Bromma varken nu eller senare kan läggas ner utan att Stockholms tillgänglighet försämras drastiskt, bör utredningen rimligen komma fram till det. Då kan frågan avföras från dagordningen en gång för alla.

Skulle utredningen i stället komma fram till att det visst går, att tillgängligheten på något sätt kan ordnas utan just Bromma, då blir den borgerliga inställningen ännu märkligare. Bra flygtrafik är ett riksintresse, men flygtrafik som i onödan hindrar stadsutveckling i centrala Stockholm är inte i någons intresse.

Och framför allt: Om riksdagen inte är nöjd med utredningen och det förslag som regeringen sedan eventuellt lägger fram går det förstås alldeles utmärkt att helt enkelt rösta ned detta, där och då.

Sammanfattningsvis. Om man som opposition så till den grad misstror regeringen att man ­be­dömer en utredning som samhällsfarlig så finns det åtminstone två handlingsalternativ som är bättre än det nämnda ovan.

Antingen påverkar man ­regeringen, genom att gå in i den eller samarbeta bredare med den. Det här har erbjudits av Stefan Löfven, med en dåres envishet och under flera år.

Eller så fäller man regeringen i dess nuvarande form och helhet. Det alternativet erbjuds kontinuerligt av Sverigedemokraterna.

Nu valde de borgerliga som bekant ett tredje alternativ, som kom att kallas Decemberöverenskommelsen. Det var deras fulla rätt, men även om dokumentet i fråga var lite märkligt så stod det ingenstans att oppositionen åtog sig att leka femåringar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Clive, 18:30, 50.000 nya bostäder med unga nyinflyttade högutbildade människor på brommafältet kan bli nog också bli en skaplig tillväxtmotor.

Lawe, 19:05, 9 februari 2015. Anmäl

Vi har en alldeles otroligt effektiv och citynära flygplats. Vi har en intresseorganisation från Brommas villaförening och vänsterfolk som vill lägga ner. Flygplatsen,Sveriges äldsta,förtjänar mer respekt och en värdigare behandling än den får av profithungriga villaägare samt folk som vägrar att inse att Stockholm är en trafikinfarkt!. Riv miljonprogrammen och bygg bostäder i söder,norr och väster som människor faktiskt vill bo i och har råd med. Låt Bromma var ifred och fortsätta vara den tillväxtmotor den faktiskt är.

Clive, 18:30, 9 februari 2015. Anmäl

Skall man bygga på Bromma så bör man bygga riktig stad (tätt, slutna kvarter, butiker i bottenplanet) och inte någon gles ekoby i nyfunkis. Och om man bygger ett nytt stadsområde stort som Östermalm så krävs nog både t-bana och rejäl vägutbyggnad utöver den spårvagn som redan planeras.

Marre, 13:11, 9 februari 2015. Anmäl

Urre, 09:13 det handlar inte OM bostäderna måste byggas utan VAR. Det är därför Bromma med sin befintliga infrastruktur är extra intressant jämfört med att bygga vägar, tunnelbana, vatten och elnät långt utanför stan. För våra skattepengar.

Lawe, 09:37, 9 februari 2015. Anmäl

Denna utredning tycks fokusera på att utvärdera flygets nytta contra en tänkt nytta med att bygga en massa bostäder. Den senare nyttan tas för given i resonemanget och likaså att den medför inga nackdelar förutom möjligen att flyget stoppas. Ett väsentligare val är: bygga bostäder på Brommafältet eller låta bli. Det är det som folk tar ställning till när de tillfrågas om Brommaflyget ska vara kvar.

Urre, 09:13, 9 februari 2015. Anmäl

Det är svårt att inte koppla ihop motviljan mot att utreda och de ursinniga utfallen mot att överhuvudtaget diskutera Brommas framtid med artiklarna om privatjeten. Det är inte vilka charterresenärer som helst som ser sina privilegier hotade. De har stora resurser och ett utbrett kontaktnät att spela på. Inte minst i de stora drakarna.

Lawe, 09:10, 9 februari 2015. Anmäl

SL: Valretorik vs verklighet

slbiljett

Anklagelser om att ohederligt lova ”allt åt alla” brukar vanligen komma från höger och rikta sig mot välfärdsglada vänsterpolitiker. När det gäller Stockholmstrafiken har det snarare varit tvärtom, eller rättare sagt: När miljö- och vänsterpartister sagt sig vilja prioritera kollektivtrafikutbyggnad i stället för att lägga trängselskatteintänkterna på Förbifart Stockholm så har de övriga svarat att man minsann vill och kan göra bäggedera.

Fredagens nyheter förefaller ge de ”snålare” i MP och V rätt.

Arvet från Christer G Wennerholms landstingsregim var tydligen inte fullt så lysande som Moderaterna trodde (eller i alla fall låtsades tro i valrörelsen). Nu väntar i stället ett stålbad i form av biljettprishöjningar, neddragningar i trafiken och inställda eller uppskjutna investeringar.

Inga detaljer är spikade, men nya trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons (M) nämner i SvD inköp av nya vagnar, tvärbanans Kistagren och uppgraderingen av röda linjen bland saker som kan påverkas. Totalt ska investeringsbudgeten fram till 2019 bantas med nära 6 miljarder kronor.

Inför detta framstår SL-politikens vanliga stridsfrågor som aningen perifera. Varken Socialdemokraternas högt åtrådda enhetstaxa eller Moderaternas passionerade jakt på fuskåkare är svar på SL:s stora problem.

Det finns ingen annan utväg än att höja biljettpriset, menar trafiklandstingsrådet nu. Finns det verkligen inte det?

Höjda biljettpriser i kollektivtrafiken, i praktiken en icke-progressiv skattehöjning för folk som inte kör bil, är på flera sätt en tråkig historia.

För den som är intresserad av fördelningspolitik är det något av en mardröm. Redan dagens 790 kronor per månad är en saftig slant att avvara för dem med små marginaler – en grupp stockholmare som händelsevis är överrepresenterad bland dem som använder kollektivtrafik i stället för bil.

Vidare är alla överens om att fler borde välja kollektivtrafik, för miljöns och framkomlighetens skull. Varken höjda priser eller sämre service lär stärka incitamenten för det.

Bara grupperingar på bortre vänsterkanten förfäktar i dag idén om helt avgiftsfri kollektivtrafik, men kanske börjar det bli läge för en bredare diskussion om finansieringen. Det är ingen naturlag som säger att SL ska finansieras med cirka 55 procent skattemedel och resten biljettintäkter, som i budgeten för 2015. Man kan naturligtvis tänka sig att skattemedlen får stå för en högre andel än nu.

Nu vore det förstås ett hugg i den moderata partisjälen att tvingas höja landstingsskatten, men man kan också se det såhär: För alla med inkomster upp till drygt 28 000 kronor i månaden vore ett 100 kronor dyrare månadskort mer kännbart än den rödgröna skattehöjning som Stockholms stad nyss klubbade, under de borgerligas vilda protester.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Såå, herr Wennerholms räkenskaper i dagsljuset. Lägga en spårvagn i city var nog inte gratis. Tänk om nån gett honom en modellbana för spårvagnar medans tid var. Det här är nästan lika roligt som när gammelmoderaten gick ut och förklarade att järnvägsnätet måste underhållas inte konkuranssutsättas...och nu, en saftig skattehöjning/slkortsutgift från moderat håll i landstingsrådet!

ur led är moderaten, 14:12, 10 februari 2015. Anmäl

Välfärdsglada vänsterpolitiker? Kan bara konstatera att Ladorna är tomma, och vem har slösat med pengarna?

Anonym, 11:01, 9 februari 2015. Anmäl

Ett framtida potentiellt problem för SL är att makten över intäkter och utgifter allt mer övergår till operatörerna med de nya incitamentsavtalen. Detta innebär att möjligheten att "dra in några turer på en linje" kan försvinna som alternativ, då det inte besparar SL några pengar. Avtalen är även utformade för att kompensera operatörernas intäktsbortfall när SL gör övergripande förändringar, t ex höjer priset. Det gör att en prishöjning inte får lika stor effekt för SL:s ekonomi som man skulle kunna tro. I dagsläget finns de här avtalen i lite mer än hälften av busstrafiken och på några lokalbanor, men om några år kommer nog större delen av verksamheten att ha gått över till de här typen av avtalen. Den långsiktiga kostnadsutvecklingen kan SL fortfarande styra, men den kortsiktiga blir allt svårare. Absolut inte omöjligt, men svårare.

Erik, 08:20, 8 februari 2015. Anmäl

Tack Viktor, klockren artikel som vanligt! Mest oroad för att man vill dra ner på investeringsbudgeten, de planer för kollektivtrafik som ligger på bordet är redan för lite! Och fördelningspolitiskt är det såklart helt sanslöst, men det verkar ju knappt någon lägga nån större vikt vid...

Anonym, 12:36, 7 februari 2015. Anmäl

Nu åker jag visserligen pendel från förorten, men 790 spänn för ett länskort är inte mycket. Jämför med andra läns kortpriser (och även utbudet), eller med vad en bil kostar i månaden. Bor man i innerstan och åker några få stationer varje dag så är det iofs klart man tycker det är dyrt. On another note: När jag jobbade på ett kommunalt bolag så gjordes det två studier där Stockholmare resp expats fick tycka till om staden. Det utmärkande var att det som Stockholmarna klagade på mest var kollektivtrafiken medan den var en av de saker som expatsen tyckte var bäst.... Turtät, punktlig, trygg och välstädad.

Anny, 12:14, 7 februari 2015. Anmäl

Man lägger ned mer pengar på att jaga plankare än vad plankningen kostar. Man tar tåg ur trafik därför att nån snorunge klottrat. Man lägger ned fantasibelopp på futuristiska spärrsystem - trots att vi alla vet att vi förr eller senare kommer få helt öppna spärrlinjer). Diskrepansen mellan SL och verkligheten är helt gigantisk. Snart kommer ju till och med de som har råd att börja planka av rent jävulskap. SL skulle behöva göras om från grunden för att få tillbaka stockholmarnas förtroende. Priset idag är ungefär det dubbla mot vad jag är beredd att betala, med tanke på vad jag får för pengarna.

08, 16:57, 6 februari 2015. Anmäl